Hej då Bali och hej Bangkok!

Imorgon lämnar jag Ubud och Indonesien efter fyra hela veckor. Jag återvänder då till Bangkok och Thailand för tre veckors jobb och semester. Månaden här på Bali har på samma gång både gått fort och långsamt. Jag har gjort och upplevt så många saker. Och lärt känna så många fina och inspirerande människor.

Personer som jag förhoppningsvis kommer träffa flera gånger, men då på en annan plats i världen. Dagarna flyter ihop lite och att inse att jag varit här i en hel månad när det känns som att jag kom nyss är märkligt. Samtidigt som jag också kan förundras över att det bara var några veckor sedan jag lämnade Sverige – känns ju som en evighet sen.

Jag har trivts väldigt bra här, och att leva såhär är väldigt skönt och bekymmersfritt. Men det tillrättalagda gör också att det saknas lite av substans i vardagen, och det är allt annat än utmanande. Dessutom finns det även fler aspekter som gör att jag lämnar allt med lite av en tudelad känsla.

Men istället för att förklara vad de känslorna består av länkar jag till ett blogginlägg på engelska som är skrivit av en av alla de jag träffat och lärt känna här: The Digital Nomad Deception av Daniel Kay. Inlägget sätter exakt ord på mina känslor och tankar, och förklarar också varför det här lättsamma livet, som vi alla här på Hubud så eftersträvar, också har visat sig ge mig en viss eftersmak. Så in och läs, och ni kommer förstå.

Men trots de blandade känslorna, så var drömmen om att arbeta på distans en lite längre period så värd att förverkliga (jag hade ju mina funderingar innan om det skulle vara något för mig eller inte). Och som det ser ut nu ska jag göra allt jag kan för att kunna göra exakt samma sak nästa år, men då gärna ännu längre och på en ny plats. Med alla nya lärdomar och funderingar i åtanke.

Det känns lite vemodigt att lämna allt, och jag hade absolut kunnat stanna ett tag till. Särskilt efter att jag de senaste dagarna legat däckad i matförgiftning. Jag mår bättre nu, men är inte helt på topp. Men det är ju också sådant som hör till.

Jag hade en del förväntningar innan jag kom hit, en del av dem har infriats och andra inte. Och andra helt fantastiska saker har hänt. Och det tack vare att jag lovat mig själv att alltid säga ja istället för nej. Konkret har det bland annat gett mig en heldagsutflykt med motorcykel i bergen, minst tre roliga middagar samt massor av jobbinspiration.

Mitt mål var att skapa en vardag här – och det har jag. Kliva upp, äta frukost, ta min scooter till kontoret (Hubud), äta lunch, jobba lite till, ibland gå på yoga och ibland jobba från café samt äta middag själv eller med sällskap. Vara ledig på helgerna. Ingen dag har varit den andra lik, mycket på grund av tidsskillnaden från Sverige.

Att jobba eftermiddag och kväll är det som passar bäst då Indonesien ligger 7 timmar före. Så ibland har jag gjort något annat på förmiddagarna och jobbat väldigt sent istället. Ibland har jag jobbat väldigt långa dagar och varit helt ledig andra.

Det finns en enorm frihet att arbeta såhär, men i den friheten ligger också ett enormt ansvar och krav på självdisciplin. Något annat skulle vara att ljuga. Men som tur är passar just arbetssättet mig väldigt bra, kanske beror det på att jag är van efter sju år av att driva företag (där allt handlar om självdisciplin)?

Dessutom har jag här hittat helt annat lugn mellan jobb och fritid. Där jag hemma ofta har svårt att släppa jobbet har jag helt kunnat göra det här. Ett mått på det är att jag här har kunnat kolla mailen mitt i natten och sedan somnat om. Oavsett vad som stod där. Hemma skulle jag aldrig ens våga göra det på grund att jag vet att det sätter igång så mycket saker inom mig.

Så att den fysiska distansen skapar ett sorts lugn är verkligen något jag kan skriva under på. Tror att det är vetskapen om att jag befinner mig på andra sidan jordklotet som sätter eventuella problem hemma i ett annat perspektiv. Antingen så ser jag till att lösa dem, eller så kan jag inte göra så mycket härifrån. Att allt i slutändan handlar om att släppa kontrollen. Och inse att det är ok. Oavsett vad som sker.

Slutsatsen är att jag är oerhört tacksam mot mig själv för att jag pushade mig att verkligen ta tag i min dröm. En dröm jag hade haft i flera år men inte sett till att uppfylla. Så oavsett vad du drömmer om – gör det! Det är så värt.

Hur det funkar att jobba platsoberoende

Jag har fått lite frågor om det jag gör nu, så jag tänkte helt enkelt berätta lite om det, och förhoppningsvis kan det kanske inspirera någon?! För mig har det varit en ganska lång process till det som gör att jag nu under januari och februari arbetar på distans från Bali och Bangkok.

Och det handlar om flera olika, rätt skilda saker. Så här kommer min väg, som dock nog varit lite mer kringelikrokig än vad dessa fem punkter, visar:

1. Gör jag saker för att jag vill eller för att jag tror att jag borde?

Det finns väldigt mycket förväntningar på hur en ska leva sitt liv från många olika håll. Så frågan jag kämpat så mycket med, men som jag blir bättre och bättre på att besvara är alltså: gör jag det här för att jag vill eller för att jag tror att jag borde eller tänker att det förväntas av mig?

För mig, som driver företag, handlar det exempelvis om att komma fram till att nej, jag vill inte att mitt företag ska växa så snabbt och mycket det bara går. Även om det är vad upprepas i princip varje gång någon ska ge en "ett gott råd". Jag har istället bestämt att allt jag gör ska ske med kontroll, vilket gör att saker går lite långsammare.

Eller att jag har utrymme för annat än att jobba ihjäl mig. Sen vad andra säger och menar är det "rätta" det hör inte riktigt hit. För hej, ärligt talat: vem är bättre än du själv att "ge ett gott råd" till hur du ska leva?

2. Leta upp andra som är bättre än du på att besvara frågan ovan.

Den här tanken om att kanske kanske våga tänka lite annorlunda än vad som förväntas av en är ärligt sagt rätt läskig. Men för mig har det hjälpt att läsa böcker, bloggar samt i möjligast mån också träffa människor som lever utifrån sig själva och inte efter omvärldens förväntningar.

En bok, som är lite grundkursen i det där med att göra sig själv platsoberoende (eller att bara göra oväntade saker), är exempelvis "The 4-hour Workweek" av Tim Ferriss.

3. Gör en konkret plan

Jag har ju tidigare nämnt att jag tänkt på det här med att jobba på distans i flera år, men att det alltid runnit ut i sanden. Och jag vet väldigt väl varför: jag hade ingen plan. Utan mer bara en önskan. Men i somras bestämde jag mig. Så jag började i två ändar: hur ska allt fungera hemma med företaget när jag inte är på plats? samt vart och hur ska jag jobba?

Vilket innebar att jag först och främst fick se till säkra upp ett system för mitt företag som klarar sig utan mig på distans. Exempelvis har Elise som jobbar i butiken på Frejgatan 47 mandat att fatta beslut utan att fråga mig varje minut? Plus kan jag släppa kontrollen att veta allt som händer där?

Och så var det där med vart jag skulle åka. Jag hittade Hubud efter lite googlande, så det var därför det blev Ubud och Bali överhuvudtaget. Det är ett så kallat co-working space. D v s ett kontor med skrivbord, snabbt internet (superviktigt!!!), gemensamma events och workshops samt många andra personer i samma situation. Plus fri tillgång till vatten, kaffe och te - himla smidigt.

Kontoret är öppet dygnet runt (p g a att så många jobbar med tidsskillnader) och för att få sitta här så betalar en ett medlemskap. Och beroende på hur många timmar du tänker att du vill sitta här per månad så betalar du efter det. Jag har valt det med obegränsat antal timmar (det dyraste, knappt 2000 SEK/månad) eftersom jag jobbar härifrån i princip varje dag.

Det ploppar upp fler och flera sådana här platser i världen för varje år, vilket är superkul! Som om du har tips på flera - berätta! Jag vet att det finns två riktigt bra på Koh Lanta och i Chiang Mai i Thailand exempelvis.

Självklart går det bra att åka även utan en sådan här konkret plats - men att förlita sig på wifi på caféer och hotell är lite risky (jag är extremt bränd efter att jag bodde i Bryssel för snart fyra år sedan, och det tog en vecka att få internet att fungera i vår lägenhet. Och då hade vi inte wifi - vilket gjorde det superkul att uppdatera Instagram en gång per dag...)

4. Bestäm dig

Även efter att jag hade letat upp vart jag skulle jobba, vart jag skulle bo, vad jag skulle göra på fritiden samt några olika ställen där jag tänkte att jag skulle kunna träffa folk att hänga med så tvivlade jag. Men så är det ju något i det där att berätta för andra - så fort en gör det vill en ju inte backa ur! Funkar för mig i alla fall. Så det blir, än hur väl en planerar, ändå lite som att kasta sig ut. Och att bestämma sig för att det är värt det.

5. Väl på plats - njut men ha också disciplin

Och ja, nu är jag här. Sjukt kul - men också en del viktiga lärdomar. 1. Inget blir exakt som en tänkt sig. Vilket både är kul men ibland också lite frustrerande. 2. Inse att detta sätt att jobba inte är en semester utan kräver disciplin. Visst det kan vara lockande att ta sovmorgon och sen sitta och sörpla juice på ett cafe för att sen spana in något kul. Och så har hela dagen gått. Så ja, det gäller att ha självdisciplin. Att verkligen jobba.

Visst, det är en enorm frihet i att helt kunna planera sina timmar - men det innebär också just det. Själv jobbar jag vissa dagar länge på kvällarna för att jag har gjort något roligt på dagen, och andra dagar jobbar jag väldigt många timmar för att jag exempelvis åkte på en utflykt dagen innan. Det fungerar fint för mig, men visst  jag ska inte sticka under stol med att det vissa dagar känns lite tungt när så mycket annat kul hägrar... Men jag är ju faktiskt här för att jobba som sagt!

Och hey, har ni frågor om allt möjligt relaterat till det här - ställ dem så försöker jag svara! (Även om jag inte på långa vägar har lika bra koll som många som är mycket mer vana och erfarna av det här med platsoberoende än vad jag är)