En bild från Bangkok och vår smyckesproduktion

En bild från vår smyckesproduktion i Bangkok, här sågas BLAD kollektione för hand i mässing En bild från vår smyckesproduktion i Bangkok - här är det kollektionen BLAD som handsågas ut ur mässingsark. Det vita på arket är vanligt papper som är fastklistrat så att en vet vart det ska sågas. Ett litet hål borras i varje fält som ska sågas, och det är där sågen sen sticks in för att handsågas. När allt är färdigsågat läggs smycket i vatten så att pappret löses upp och ramlar av.

Därefter poleras smycket försiktigt med en typ av slipmaskin och därefter putsas det för hand. Först efter det fästs kedjor eller örhängeskrokar. Så ja, smyckesproduktion är många steg på vägen till ett färdig smycke - steg som alla kräver sin speciella kompetens. Och jag är verkligen så stolt över att få jobba med alla dessa grymma personer, som Boom och Tom, Joi och Nok och Cha och Joi.

I januari åker jag till Bangkok nästa gång för att jobba och träffa alla, och det skulle verkligen vara jätteroligt om ni vill berätta vad ni vill se och veta. Vad undrar ni över och vad vill ni läsa om och se bilder av? Skriv!

I januari är det också exakt 9 år sedan jag var i Thailand första gången - tänk om jag då hade vetat hur mycket det skulle förändra mitt liv?! Då åkte jag dit för att under tre månader bo i en värdfamilj i provinsen Pathumthani i ett ungdomsutbyte. Den familjen har än idag en stor plats i mitt hjärta, och jag är oerhört tacksam för det. Läs gärna mer i de här två inläggen om mitt utbyte och min thailändska familj: Varför tillverkar vi våra smycken i Thailand? och Ett polaroidfoto från söndags

Det går för långsamt!

Nu i februari är det sex år sedan jag startade JohannaN. 6 år! Då, 2009, hade jag ingen aning om vad som komma skulle - och inte heller att jag fortfarande skulle göra det här 2015! Mycket har hänt under de åren - inklusive mycket tålamod och hårt arbete för att utveckla såväl mig själv, Johanna, som företaget, JohannaN. Det jag inte kunnat har jag läst böcker och frågat andra om. Och det är nog det som känns absolut roligast tror jag också - att jag såhär 6 år senare känner att jag lärt mig så sjukt mycket. Inom så vansinnigt många områden. Och även om mycket hela tiden händer så finns det inom ett område jag känner att det går för långsamt. Och det är att utveckla den egna produktionen till att bli mer hållbar.

2009 hade jag tanken om att inom två år ha nått mycket längre än vad jag faktiskt såhär 2015 har gjort. Och det gör mig uppriktigt sagt frustrerad. Frustrerad över att den delen som var anledningen till att jag startade JohannaN överhuvudtaget är den som går trögast. Jag försöker trösta mig med att jag verkligen gett mig in i en svår bransch: smyckesindustrin med spårbarhet för metaller är verkligen inte utvecklad när det kommer till certifieringar och transparens. Inom textil finns det märkningar och tydligare och bättre val att göra. MEN samtidigt känns det så fegt att skylla ifrån sig på just det.

JohannaNDagensOutfit långsamt

Så här kommer en bekännelse istället: jag har inte alls nått dit jag velat. Min produktion är inte alls så transparent och hållbar som jag vill och som jag från början förutsatte mig att lyckas med inom bara något år.

Jag har konstant dåligt samvete över det här. Att inte ha lagt de resurser, den energi och tid som det här faktiskt kräver. Att vardagen alltid kommer emellan. Det är svårt att kräva av mina producenter i Bangkok att de ska leta bättre mässing och silver när all deras kapacitet istället går till att producera. Smycken som vi har kunder som väntar på. Det känns så surt att säga men utvecklingspeppen äts upp av den dagliga logistiken. Och jag hatar det. Så därför har jag tagit ett beslut för 2015 som jag hoppas och tror kommer att göra underverk för mitt dåliga samvete. Och det är att ta hjälp utifrån.

Jag har redan tagit första steget för att kunna ta in extern hjälp. Och det ska bli så otroligt spännande! Jag hoppas att de kan lösa saker jag har stångat mig blodig över (exempelvis bristen på spårbarhet för mässing och silver) men också komma in med andra perspektiv och lösningar. Och bäst av allt: de kan lägga just all den tid på det här som jag inte har!

Så ja, nu jäklar är det bestämt: 2015 är året när det är slut med att det går för långsamt!

Varför tillverkar vi våra smycken i Thailand?

Vi producerar alla våra smycken i Bangkok, Thailand och har gjort så ända sedan jag startade JohannaN 2009, och en relevant fråga är såklart: varför just Thailand? Och ingen annanstans? Svaret är: slumpen, och de idéer, möjligheter och relationer den har skapat åt mig. Våren 2007 bodde jag tre månader i en liten by utanför Bangkok – jag deltog i ett ungdomsutbyte och bodde i en thailändsk värdfamilj (som jag besökte senast i februari)

Under en av mina sista helger under utbytet tog min äldsta värdsyster med mig på en marknad och vi köpte både med oss några smycken gjorda i mässing. Smyckena var verkligen något annat än vad någon av oss tidigare hade sett och väl hemma i Sverige fick jag många komplimanger och frågor om vart jag köpt just de smyckena. Inget liknande fanns då i Sverige – och det var en tanke som i sig triggade igång något hos mig.

Jag har alltid varit intresserad av mode och sedan gymnasiet främst hållbart mode. Jag hade under flera år varit engagerad i bl a Röda Korsets Ungdomsförbund där hållbar utveckling och rättvis handel var det jag brann allra mest för. Genom Röda Korset engagerade jag mig i ett nätverk som hette Rena Kläder (Clean Clothes Campaign) och jag föreläste mycket om produktions- och arbetsvillkor inom textilindustrin. Så mode med inriktning mot hållbarhet och bra produktionsvillkor tog (och tar) en rätt stor del av min tankeverksamhet.

Väl tillbaka i Sverige efter utbytet föddes något slags idé om att det borde gå att kombinera mitt intresse för mode och schysst produktion med de kontakter  jag fått Thailand. Jag började klura på olika varianter av kläder och eget klädmärke – bygga en egen fabrik, importera?

Några månader efter att jag kom hem från utbytet i Thailand bestämde jag mig för att åka tillbaka – jag längtade helt enkelt dit igen. Tillbaka på samma marknad som jag och min syster besökt dök jag på smyckena igen – och jag började prata med Boy som var designern bakom dem. Jag fick hans visitkort och senare samma höst kontaktade jag honom för beställa de första smyckena jag behövde till försäljning.

Nu är det 2014 och jag och Boy har känt varandra och arbetat tillsammans i snart sju år. JohannaN startade jag 2009 och det var då det tog fart på riktigt. Både jag och Boy har utvecklat det vi gör från små hobbyprojekt till att bygga något professionellt och riktigt. Boy är utbildad smyckesdesigner och att skapa moderna former i en traditionstyngd teknik som handsågad mässing var från början en del av hans examensprojekt från Silapkorn University i Bangkok.

Mässing,  som är det material vi arbetar i tillsammans med silver, är ett material som traditionellt används till många olika saker i Thailand. Buddhastatyer i templen gjuts på samma sätt som vi gjuter våra BJÖRK- och HORN-kollektioner. Polisbrickor och gatuskyltar handsågas i stora mässingsark på exakt samma vis som vi tillverkar smyckena för kollektionerna SKOG, BLAD, KUGG och UMEÅ samt de uppmärksammade FATTA-smyckena.

Boys idé och vision om att plocka in den uråldriga tekniken och materialet in i nutiden är det som fortfarande driver oss. Det tillsammans med det jag står för: den norrländska känslan och formspråket gör att vi tillsammans skapar det som är JohannaNs design.

Jag och Boy arbetar tätt tillsammans – ett samarbete som växer och utvecklas år för år och förenklas med nya tekniska lösningar som smartphones och Skype. Boy omvandlar den design och vision jag har i huvudet till en skiss eller ett prov som vi sedan bollar mellan oss tills vi är helt nöjda med såväl form som funktion. Och tillsammans med alla de otroligt erfarna och duktiga hantverkare som vi har i vårt team i Bangkok skapar vi de smycken som du eller någon du känner sedan bär.

Så svaret på frågan ”Varför tillverkar vi i Thailand?” är som sagt ”slumpen” men också svaret på varför JohannaN överhuvudtaget finns.

Ett polaroid-foto från i söndags

I söndags hälsade jag på min fina värdfamilj - kan inte riktigt förstå att det var 7 år sedan jag bodde där i tre månader. Jag har sedan 2007 varit tillbaka 5 gånger - och även om väldigt mycket har hänt sen dess (bl a har ett litet barn fötts) så står de mig nära och betyder mycket för mig. Polaroid from today. Visited my beloved hostfamily - can't believe its 7 years ago I lived with them for three months. They learned me love, patience, the importance of always eating and how to speak ok Thai. A lot have happen in all our lives since 2007 - babies has been born etc - but they are still close to my heart. And I always consider that I have one Swedish family and one Thai family.

Jag har aldrig upplevt så mycket kärlek och omtanke trots att vi inte alltid har förstått varandra språkligt och kulturellt. Men om det var något jag lärde mig under utbytet när jag bodde hos dem var det nog just det - att det är personkemi och viljan att bry sig om varandra som avgör relationen - inte språk eller kultur. Så ja, det var hos dessa fina jag bl a lärde mig vikten av alltid äta (inget blir så bra som när en äter mat, frukt eller andra godsaker) samt att prata ok thailändska. Och såklart, det var här det som idag är JohannaN startade - utan att jag gjorde ett ungdomsutbyte för sju år sedan hade jag aldrig kommit på idén att göra det jag gör idag!

Om att växa och nå sina mål, del 4

Jag har tidigare berättat om mina mål med JohannaNs produktion, läs mer arbetet och målen i inläggen "Om att växa och nå sina mål, del 3" och "Om att växa och nå sina mål, del 2". Och vi är just nu i arbetet med att undersöka alternativen för den mässing vi använder. Tyvärr är det krångligare än vad jag först trott. Tillsammans med Boy, som är den som sköter allt praktiskt kring produktionen, har vi undersökt ursprunget kring den mässing vi idag använder samt vilka alternativen skulle vara. Flera möten via Skype och funderingar så är processen igång, men som ofta annars är just bristen på transparens och tillgång till fakta problemet. Att spåra var vår mässing kommer ifrån är lättare sagt än gjort. Idag köper Boy upp ark av mässing på en marknad i Bangkok. Mässingen vi idag använder är nytillverkad, och enligt försäljaren vet man bara att det är på import. Vilket är helt galet då Thailand är ett land som just har stora fyndigheter av just zink och koppar som man gör mässing av. Det känns alltså inte helt ok, och alternativet som finns är alltså återvunnen mässing som enligt uppgift är gjord i Thailand. Allt väl, och här känns valet enkelt. Självklart ska vi byta till återvunnen mässing. MEN!

MässingJohannaN Det finns fler aspekter i det här: en praktisk och en estetisk. Och tyvärr väger de väldigt tungt. Den återvunna mässingen går endast att köpa i stora kvantiteter (vi pratar ton), mycket större än vad vi arbetar med i dag. Mässingsarken har inte samma tjocklek som vi använder idag plus att den är mer svårarbetad. Dessutom måste man också tillsätta nytt material i det återvunna för att få allt binda ihop, dvs den återvunna mässingen består inte till 100% av återvunnet material.

Och så till det som tyvärr är det viktigaste: det återvunna materialet har en annan struktur och annat utseende, det går helt enkelt inte att skapa smycken som ser ut som de vi gör idag. Och det om något känns väldigt trist. För min starka tro är att vi först och främst måste göra smycken som är vackra. Sedan är produktionen självklart viktig. Men INGEN kommer någonsin att bära något fult bara för att det är schysst gjort. Jag gör det inte, och knappast du heller. (Om det har jag skrivit tidigare: "Svensk hållbarhet håller inte" och "Svensk hållbarhet håller inte, del 2")

Så som ni förstår har vi en rejäl utmaning framför oss här: kan det fungera praktiskt och utseendemässigt att jobba med det återvunna materialet? Eller kommer vi då att göra för mycket avkall på vår design? Nästa steg är att vi ska göra några smyckesprover av den återvunna mässingen, allt för att se om det kanske kan fungera ändå? Processen är i alla fall igång, och tips, diskussioner och funderingar mottages som vanligt tacksamt!

Om att växa och nå sina mål, del 2

Min dröm och vision har ända sedan jag startade JohannaN för snart fyra år sedan varit en helt transparent produktion, där alla som vill har full insyn i hur smyckena skapas. D v s alla smycken vi gör ska produceras på ett sådant sätt att vi inte har något att dölja. Och nu har jag bestämt mig, efter att sakta ha byggt upp företaget under flera år, att den här drömmen ska bli verklighet. Och att det jobbet, och här känner jag mig otroligt målmedveten, ska ske under 2013. D v s nästa år. Och det här är vad som ska hända: 1. All produktion under ett tak i Bangkok. Idag är den utspridd på flera olika mindre familjeföretag runtom i staden, det gör det svårt både med logistik men också att hålla koll att allt sköts utifrån JohannaNs värderingar om en schysst och hållbar tillverkning. Samlar vi allt på ett ställe har vi lättare att skapa den arbetsplats vi har i åtanke.

2. Endast arbeta med återvunnen mässing och Fair Trade silver. Den mesta mässingen runtom i världen är i dag återvunnen, så antagligen arbetar vi redan med ett bra material. Men vi vill ha garantier, och därmed också kunna gå ut med det till er kunder, på att vår mässing verklgien till 100 % är återvunnen. Samt veta hur denna process fungerar utifrån miljöpåverkan etc. Fair Trade silver finns idag att få tag på, men då vi har planer på att snart börja arbeta också i sterling silver känns det här som ett självklart steg att ta.

Vad tror ni? Vi behöver all pepp och stöttning vi kan få, men också intressanta diskussioner och frågor får oss att ta ett steg närmare mål!

Om att växa och att nå sina mål, del 1

Jag skrev för någon vecka sen om att produktionen och utvecklingen av den kollektion som ska släppas nu i höst inte har gått helt smärtfritt (minst sagt). Kompromissen blir att kollektionen kommer att smygvisas under Umeå Fashion Week nästa vecka, men att den inte kommer att släppas i webshopen eller till återförsäljare förrän senare i november. Det känns helt ok, men samtidigt har allt det här fått mig att inse något viktig: JohannaN har växt snabbare och säljer mer än vad vi kan producera smycken. Ett angenämt problem kan tyckas, men ändock ett problem. Så det som kommer att bli 2013 års största projekt är utan tvekan: produktion. Och mitt i allt detta, som innebär en del klumpar i magen och otroligt mycket jobb, så blir jag peppad och lycklig. Det här är en möjlighet att nå det mål som jag satte upp när jag startade JohannaN för snart fyra år sedan: en helt transparent produktion. En produktion där vi kan, utifrån JohannaNs värderingar om hållbarhet och socialt ansvarstagande, definiera och arbeta fram ett långsiktigt samarbete med personer som tror på allt det vi tror på och som ska fungera oavsett hur mycket vi växer. Och vi hoppas att ni är intresserade av att följa oss på den resan!