Imorgon är dagen jag längtat efter hela november

Imorgon ska jag jobba hemifrån. Från soffan i mjukisbyxor. Och det låter säkert helt galet: men jag har längtat exakt hela november efter denna dag. De senaste veckorna har varit så intensiva (roliga javisst, men ändå stressiga) och min strategi för att orka har bara handlat om att släcka bränder. 

Att göra det absolut mest akuta och sedan låta allt annat vara. Det har fungerat fint, men är inte speciellt härligt i längden. Dock har jag ju hela tiden vetat att det funnits ett slutdatum. Dvs den här veckan, när Damon, som varit på semester hela november, äntligen är tillbaka och jobbar sina vanliga 3-4 dagar i veckan i butiken. Och som jag har längtat! (Jag skrev om det här för några veckor sen: "Nej, det går inte att jobba för två".)

Stress och att hitta lugnare perioder

Och imorgon är alltså dagen när jag äntligen äntligen får möjligheten att beta av den där att-göra-listan som bara växt. Och som jag har längtat! Att få koll på läget igen och komma ikapp. Fy tusan vad jag ser framemot det! 

Att känna att jag inte har kontroll är något som verkligen gör mig så galet stressad, så att ta sig de här dagarna där jag stannar upp är så underbara! Ah, ni anar inte!

Och på tal om stress så vill jag tipsa om ett så finfint inlägg av Clara på Bossbloggen: Hur vet man om man är överarbetad eller håller på att bli utbränd? Så grymt bra lista som jag har sparat ner för att checka av mot under mina mer intensiva jobbperioder.

PS. Om du gillar inlägget får du gärna klicka på hjärtat så att jag vet vad du vill läsa mer om. Följ mig också på bloglovin' för att inte missa något och för att spara inlägg till sen. DS.

Slow living - så börjar du

För några månader sedan skrev jag ett inlägg som hette Slow living - så fungerar det och då det fick väldigt mycket fin respons tänkte jag nu ta upp tråden lite. Hoppas ni ska gilla det!

Anledningen är egentligen rätt egoistisk: under våren kommer mitt liv att förändras rätt rejält. Och att hitta inspiration och metoder i det som är min tolkning av slow living är ett väldigt konkret sätt för mig att förbereda mig på det. Och att också börja redan nu. 

Vad exakt den här förändringen kommer att bestå av kommer jag tids nog berätta mer om. Men det är något jag planerat och peppat på ett tag - och att följa det jag tror på och vill göra är, som du säkert redan vet vid det här laget, viktigt och självklart för mig. 

Och en viktig del (ja, förutsättning) i den här förändringen handlar om det jag strävat mot i flera år: att jag ska vara oberoende av plats, tid och pengar. 

Slow living - så börjar du

Det är enkelt uttryckt mina stora mål i livet. Nu äger ju jag en butik med öppettider - vilket kanske är allt annat än smart ur ett tids- och platsoberoendeperspektiv. Samt tjänar inte heller så värst med pengar i dagsläget. Men jag har gett mig den på att det ska gå ändå. 

Så, hur tänker jag då denna förändring? Ja, hur tusan börjar en leva mer slow living?

Precis som jag skrev i det tidigare inlägget Slow living - så funkar det så är det här tankar och saker jag mer eller mindre har försökt leva efter de senaste åren, men nu i och med det jag vill och ska göra till våren så blir det så att säga skarpt läge. Och det triggar mig! (precis som när jag jobbade på distans från Bangkok och Bali i två månader tidigare i år)

Här kommer 5 grejer som jag funderar mycket på just nu - och också det jag ska om och om igen gå igenom nu under hösten inför våren:

Vad får mig att må bra?

Superenkel fråga?! Njae, faktiskt inte för de flesta för oss. Gör vi saker för att vi själva verkligen vill det eller gör vi det för att vi tror att det förväntas? Jag försöker komma ihåg att ställa mig den här frågan varje gång jag står inför ett större beslut. Vad får mig att må bra? Och hur och vad kan jag välja för att det ska besannas? 

Andra tycker säkert att jag borde bygga mitt företag snabbare och större, jag har bestämt mig för att alltid göra allt med mitt eget välbefinnande som grund. Visst, jag skulle absolut kunna pusha allt mycket hårdare och snabbare, men det skulle inte göra mig lyckligare. Utan snarare mer stressad och utarbetad. Och det vill inte jag.

Därför växer allt det jag gör långsamt och långsiktigt. Eftersom jag alltid testar alla beslut mot mig själv. "Kommer det här få mig att ligga sömnlös på nätterna av stress?" Om svaret är ja, låter jag bli. 

Slow living - minimera stress

Vad ger energi och vad tar?

Kanske en följdfråga på vad som får mig att må bra? Människor som tar mer än de ger - de behöver en faktiskt inte umgås med. Jag låter säkert superhård, men de som inte gör mig lyckligare finns det faktiskt ingen anledning att lägga tid och energi på. 

Jag kategoriserar denna typ av människa som "en oskön person", och de känns igen på att de vill ha massor gratis men är galet snåla och ogina när någon frågar om hjälp tillbaka. Och det är helt ärligt bland det värsta jag vet. Alla relationer måste vara ömsesidiga - där en tillsammans hjälps åt med olika saker och vill varandra väl.

Osköna personer unnar jag helt ärligt inte ens framgång eftersom de saknar allt vad omtanke och solidaritet heter. Och karma är ändå något jag gärna vill tror på.

Sen är det såklart inte bara människor som ingår i den här kategorin, även vanor och saker gör det. Så vad gör jag i vardagen som tar mer än det ger? Och kan jag minimera eller helt plocka bort det? Ja, oftast faktiskt. 

Medie-detox

Förutom dysfunktionella relationer så finns det också många saker som åtminstone jag vet att jag lägger mer tid än jag borde på. Och en av dem är den totala uppkopplingen. Att alltid vara ajour med nyheter och sociala medier. Samt att alltid vara kontaktbar och nåbar. 

Jag har dock försökt så många gånger att inskränka det här till bara vissa tidpunkter per dag, men det fungerar inte för mig. Så i väntan på våren, då jag eventuellt inte kommer att ha tid till att okynneskolla allt detta om och om igen, så fortsätter jag med det jag uppfattar som ett missbruk. 

Jag kör mina detoxer ibland, och de hjälper mig att känna att jag något sånär har kontroll på missbruket. Samt att jag också tänker att jag åtminstone vet att det är osunt. Mer om hur jag brukar göra när jag kopplar ner helt har jag skrivit om här: Nedkopplad och bortkopplad.

I det här ingår faktiskt också vetskapen om att världen inte går under om jag inte hänger med i nyhetsflödet varje dag. Just denna punkt har varit och är väldigt jobbig för mig. Jag ser mig som rätt påläst och allmänbildad och att inte ha full koll på alla nyheter, artiklar och bloggar varje dag känns som att jag tappar lite av min personlighet. 

Men vet du, det märkliga är att jag trots det ändå vet vad som händer. Fast jag helt släpper kontrollen. För det går en faktiskt inte förbi - folk pratar om det, löpsedlarna finns där och så vidare. Och om inte annat kan jag alltid be en kompis berätta vad som hänt!

Slow living - ledig tid är helig

Ledig tid är heligt

Jag är alltid ledig söndagar. Det är min enda helt lediga dag. Och den är helig för mig. Då kollar jag inte mailen eller sociala medier. Trycker undan allt som har med jobb att göra i huvudet. Samt: tackar alltid nej till jobbrelaterade saker! (Bokmässan var årets enda undantag)

Det kanske låter märkligt, men för mig är denna dag så sjukt viktig. Exempelvis vet jag att söndagar är superbra dagar för att publicera blogginlägg och bra grejer på sociala medier, eftersom många just surfar runt på internet den dagen. Men det spelar ingen roll. Jag står gärna över möjligheten att fler ska läsa det jag skriver och delar, mot chansen att få vara helt ledig. 

Anledningen till jag tänker så här är för att jag vet att jag mår allra bäst av tydligt definierad jobbtid och ledig tid. På jobbet jobbar jag. Och på fritiden är jag ledig. Dvs jobbar inte alls.

För mig är det jätteviktigt att känna att jag står helt utan ansvar när jag är ledig. Ja, jag tror att det är hela kärnan i vad jag uppfattar som att vara ledig. Om något skiter sig är det inte mitt ansvar. På måndag morgon är det däremot det. Därför är det också superviktigt att träna sig i att kunna släppa ansvar och att kunna delegera (något jag jobbar hårt på nu när jag har anställda). 

Minimera kostnaderna istället för att öka inkomsterna

Och så slutligen något som går tillbaka till första frågan: Vad får mig att må bra? För mig handlar det bland annat om att vara ekonomiskt oberoende. Och i min betydelse innebär det att jag ska tjäna så pass mycket mer pengar än jag gör av med att jag inte behöver fundera på pengar. 

Behöver jag vara rik för det? Nej inte alls. Istället strävar jag efter att leva ett liv som inte kostar så mycket samt att ha inkomster som mer än väl täcker upp det.

Jag har idag en inkomst som jag har jobbat väldigt hårt för. Ja, jag tjänar idag så pass mycket att jag skulle kunna flytta till en större lägenhet, köpa många fler prylar, äta ute mycket oftare, börja röka och spendera mer på många olika saker rent generellt.

Men eftersom hela mitt mål är att vara ekonomiskt oberoende så skulle att öka utgifterna vara som att skjuta mig själv i foten. Istället handlar det om, utifrån bästa slow living-logik, att räkna ut vad som är minsta möjliga inkomst för att leva det liv som jag trivs med. Och det har jag gjort.

Idag spenderar jag ungefär 2/3 av det jag tjänar varje månad, och det utan att ens fundera speciellt mycket. Jag har helt enkelt väldigt sparsamma vanor samt låga fasta kostnader.

Slow living - minimera kostnader istället för att öka inkomster

Och om det är något jag har varit så vansinnigt stressad över de senaste åren så är det just att jag aldrig har haft pengar - och det är en känsla jag är så förbannat trött på. Så nu när jag äntligen börjar ha en normal inkomst håller jag hårt i känslan av frihet.

Friheten av att alltid ha några tusen kvar på sparkontot när månaden är slut är obeskrivlig (absolut inte alla förunnat, men om jag ex skulle flytta till en trea istället för att bo kvar i den tvåa jag delar idag skulle de där tusenlapparna försvinna direkt)

Om det är något som gör mig lugn så är det det här. Och trygg inför att saker kan skita sig men att jag är oberoende. Och fri. 

Oberoende från pengar, tid och plats. Det är slow living för mig. Och jag har kommit en bra bit på vägen, men jag är absolut inte framme än!

Om du har fler tips och tricks på hur en kan leva mer slow - hojta till i kommentarerna. Jag vill supergärna veta. Eller är det något du håller med om/inte alls skriver under på? Berätta!

PS. Visst har du sett funktionen med det lilla hjärtat här nedan? Om du gillar inlägget men inte är den som kommenterar får du supergärna klicka en "like" så jag vet vad du vill läsa mer om <3 Följ mig också på bloglovin' för att inte missa något och för att spara inlägg till senDS.

 

Att ta helikopterperspektiv

Just nu snurrar väldigt många saker väldigt fort för mig - och den här hösten kommer med största sannolikhet på flera sätt bli ett av de roligaste halvåren i mitt liv. Boksläpp, föreläsningar, utveckling av butiken och smyckesmärket med mera. Men i det här känner jag nu, tillbaka från Bokmässan och på väg till Umeå imorgon för nästa bokrelase, att jag inte riktigt hänger med. 

Det är en känsla i sig som gör mig ännu mer stressad. Av att inte ha full koll. Och med en diffus känsla av att något håller på att glida mig ur händerna (Sen gör jag om och om igen allt det jag skrev om i det här inlägget: Om att inte bli stressad. Och det hjälper absolut, men inte 100 %.)

Stanna-upp-och-ta-helikopterperspektiv-stress

Och med allt detta slår alltid samma tanke in: Jag måste stanna upp. Och jag måste ta helikopterperspektiv NU! (kanske är det en autopilot jag övat in under drygt sju år med företag?!)

För mig innebär det att planera in några timmar där jag bara tänker. Funderar och ritar upp. Nuläge, mål och planer. Konkret skriver och ritar på papper. För att få koll och tydligt se. Vad exakt ska jag pyssla med. Och varför. Vilka arbetsuppgifter kan skalas bort och vad ska vi satsa mer på? 

Så nästa tisdag, när jag är tillbaka från Umeå, har jag bokat in ett långt frukostmöte med Damon som är min klippa till anställd i höst. Och för mig är det så extremt viktigt att ha någon att bolla och klura tillsammans med. Det är som att ett större perspektiv och i interaktion med någon annan gör mig ungefär 15 gånger smartare. 

Och att det skulle vara bra råd att bita ihop, jobba hårdare samt ensam är stark - det tror jag inte ett skit på. Funkar inte för mig i alla fall.

Hur fungerar du?

 

Om att inte bli stressad

Det finns en väldigt konkret grej hos mig som verkligen har förändrats de senaste åren. Och det är hur mindre lättstressad jag är idag än för drygt sju år sedan när jag startade mitt företag. Jag tänker på det lite då och då, och inser att jag verkligen jobbat mig fram till ett lugn som blir större och större för varje år. Och det är så vansinnigt skönt.

Om-att-inte-bli-stressad

Anledningen tror jag är de här tre sakerna: 

Vad är det värsta som kan hända?

Den här frågan ställer jag mig alltid när jag börjar känna att jag stressar upp mig över saker. Vad är det värsta som kan hända? Kommer någon dö för att jag inte har hunnit svara på alla mail? Eller kommer jorden gå under om jag inte har allt under kontroll? Svar NEJ!

Det värsta som kan hända är snarare att någon blir lite irriterad på mig. För att jag glömmer något, för att något är ogjort eller för att jag inte hört av mig. Då ber jag om ursäkt. Svårare än så är det inte. 

Ingen annan vet ändå hur det borde ha varit

Om något inte alls blir som jag tänkt mig (stressfaktor de luxe om en vill!) så tänker jag alltid att det faktiskt bara är jag som vet hur det var tänkt från början. Det som för mig blir en nödlösning (eller hemska tanke: helt uppåt vägarna fel) ser oftast väldigt rätt ut inför andras ögon. Och då gäller det såklart att inte ursäkta sig eller berätta "hur det borde ha varit". Den här insikten räddar mig minst en gång i veckan. 

Och här snackar vi alltifrån att jag inte hinner skriva ett blogginlägg exakt den dag jag först hade tänkt till exakt releasedatum för en ny kollektion.

Vad är absolut viktigast? Prioritera

Jag skrev om det här förut: Vilka är dina tre viktigast punkter idag? och för mig är det verkligen ett sätt att inte bli stressad. Jag har alltid ungefär en miljon saker jag skulle kunna göra. Så därför är det superviktigt att lära sig veta vad som faktiskt är viktigast.

Exempelvis är det alltid viktigare att skicka webshopsordrar än att städa på lagret. Anledningen? Det förstnämnda berör andra. Ett ostädat lager är det bara jag som lider av. Och inget står och faller på det. 

Och just idag kör jag dessa tre grejer som ett mantra i huvudet. Jag känner nämligen att stressen ligger där och lurar i kroppen. Stress över att de närmaste två veckorna med Bokmässan i Göteborg och Umeå Fashion Week i Umeå kommer att vara galet intensiva.

Och stress över att jag inte riktigt känner att jag har helt full koll på exakt vad som ska göras, vad jag borde ha koll på och om jag har missat att fixa något innan jag tar tåget mot Göteborg i eftermiddag.

Men det är bara att trycka undan. Det kommer att lösa sig. För det är nog egentligen den fjärde grejen att ha i huvudet:

Allt löser sig

Svårt att känna det när stressen börjar pocka på. Men det är faktiskt så. Än vad som händer så löser sig allt på något sätt. Kanske att det blir en sista minuten-nödlösning i värsta fall för att jag glömt något. Men eftersom ingen vet hur det skulle ha varit från början så ja, då spelar det ingen roll....

Ses vi i Göteborg förresten? Hoppas!

Slow living - så funkar det

Slow living – att leva lite långsammare. Det är något jag försöker. Och också tycker att jag gör. Trots ett rätt högt tempo i mitt liv. Hur kan det vara möjligt?

Utgå från dig själv

Oftast sätts slow living i relation till ett långsammare livstempo överlag. Generellt brukar det då handla om att välja ett liv som innebär att bo på landet närmare naturen och att jobba mindre. Men om en älskar sitt jobb och tycker att stan är kul, finns det något en kan hämta från slow living-tänket ändå? Svar ja!

För, för mig är slow living just det: ett tankesätt. Där det handlar om att utgå från sig själv och sedan aktivt försöka skapa ett liv utifrån det. Att aktivt stanna upp. Ifrågasätta. Reflektera. Prioritera. Konstant och ofta. Och att vara tydlig mot sig själv. Vad exakt vill jag? Vad får mig att må bra? Och den viktigaste frågan av de alla: vad är syftet med det jag gör? Gör jag det jag gör för min egen skull eller för vad jag tror är omgivningens förväntningar?

Slow living - sa funkar det
Slow living - sa funkar det

Ifrågasätt

Så att leva slow handlar alltså inte om att välja ett diametralt annat liv mot hur du lever idag. Utan snarare om att då och då ta ett steg åt sidan. Betrakta sitt liv och sin omgivning. Och sedan aktivt välja om du vill kliva tillbaka in eller inte.

Jag älskar mitt jobb och jag jobbar mycket. Ungefär 55 timmar i veckan. Ja, mitt liv har faktiskt ett ganska högt tempo, men jag mår bra av det. Jag tycker om att se saker hända. Men i detta är jag också noga att stanna upp, även när det är som mest intensivt (om det har jag skrivit här: Om att undvika att gå in i den där väggen). Mest för att jag vet att jag blir så mycket smartare då.

Och jag får också mycket gjort, just för att jag om och om igen frågar mig själv: jobbar jag för jobbandets egen skull? Eller tar det jag gör mig ett steg närmare mina mål? Jag jobbar aktivt med att plocka bort alla de uppgifter och aktiviteter som inte tar mig framåt. Och det som inte går att plocka bort jobbar jag hårt för att automatisera och effektivisera.

Säg nej

Jag är bra på att tacka nej. Nej till sammanhang, möten och människor som inte fyller mig med bra energi eller tar mig åt rätt håll. Jag kanske kan uppfattas som rak och ibland lite hård. Men jag är inte intresserad av att lägga tid på saker som inte är tydliga eller väldefinierade.

Jag ser på mitt liv som det bästa och största av allt. Och att jag har all möjlighet att göra det så roligt, bra och intressant som bara är möjligt. Därför tänker jag inte spilla tid på skit. Eller på människor som får mig att må dåligt. Eller på saker som jag inte brinner för. Ja, jag tycker faktiskt att jag har en skyldighet att göra allt jag kan för att göra livet långt och kul.

Livet går fasen fort, och jag kan absolut bli stressad över att åren går fortare och fortare ju äldre jag blir. Men att stanna upp, kliva åt sidan och reflektera gör det lättare att hantera. Jag älskar vardagen, kanske för att jag gör mitt yttersta för att göra den så härlig som möjligt.

De senaste åren har jag minst en gång per år suttit mig ned och gjort följande övning:

Drömlivet – steg för steg

  1. Drömlivet. Först skriver jag ner hur jag vill att mitt drömliv ska vara. Högt och lågt, privat och professionellt. (Vet du inte det, så är den här övningen än viktigare!)
  2.  Nuvarande liv. Sedan skriver jag en text om hur mitt liv ser ut idag.
  3. Jämförelsen. Därefter jämför jag dessa två texter och skriver ner vad som skiljer dem två åt.
  4. Mätbara mål. Ur jämförelsen plockar jag sedan ut mål. Som jag tydligt definierar, konkretiserar och gör mätbara. Målen omvandlar jag sedan till steg-för-steg-aktiviteter. Och lyfter in dem i min kalender och vardag. För om det är något jag vet, så kommer inga drömmar gratis. Utan det gäller att jobba för det. Och med sig själv.

Utifrån denna övning har jag både insett att jag i mångt och mycket lever mitt drömliv. Men jag har också genomfört saker de senaste åren som har sin grund i denna övning. För ungefär två år sedan hade jag att ”ge ut en bok” under punkten drömmar. Den drömmen omformulerade jag sedan till ett aktivt handlande – just för att jag kände att den här drömmen verkligen verkligen var något jag ville uppnå. Och över 1,5 år senare och åtskilliga timmar (varje onsdag sedan november 2014 plus massor av mer tid) senare är det verklighet. I september ges min och Jennies bok ut på Ordfront förlag. Något jag är så förbannat stolt över.

Stanna upp

Att leva slow handlar alltså om att stanna upp och känna tacksamhet mot det du har idag. Men också att ta sig tiden att fundera på vad som ytterligare skulle få dig att må bra och vad som är ditt drömliv. Samt att ta reda på vad du kan göra redan idag för att ta dig ett steg närmare drömlivet. Sen hur exakt du formulerar ditt drömliv, ja, det är upp till dig. Ingen annan.

För slow living handlar om att lyssna på sig själv, och att våga vara självisk. Att vara schysst med sig själv är att välja noggrant. Och att ha full koll på syftet med det du väljer att göra. Att inte veta varför du lever som du gör är att om och om vara rejält taskig mot dig själv.

Och allvarligt, du skulle aldrig medvetet såra en kompis, så varför göra så mot dig själv?

Stress, förväntningar och bästa tipslistan

I måndags skrev jag ett inlägg om stress: Om att undvika att gå in i den där väggen. Och så himla fint att se kommentarsfältet utvecklas till den bästa tipslistan! Finns så mycket klokt samlat där, så in och läs om du inte redan gjort.

Känner mig också tacksam för att så många så öppenhjärtigt delade med sig av sina personliga historier om stress och utbrändhet - TACK alla ni! Viktigt att vi alla läser och tar del av <3 Vi är alla olika och vi reagerar olika på situationer. Men jag tror att kontentan är att en alltid måste utgå från sig själv. Och hitta tillbaka till det som är en själv, och välja utifrån det som får just en själv att må bra. Inte snegla på hur andra gör, tänker eller presterar. Eller på hur en tror att en borde göra, för att det skulle vara någon slags norm. J

ag tänker att det också handlar om att inte spegla andra genom sig själv i alla lägen. Det som för en person kan vara förödande kan för någon annan vara helt okej. Det handlar så mycket om hur saker ser ut runtomkring en.

JohannaN-smycken-massing-silver

Att hantera stress, känslor och annat som är en naturlig, men kanske jobbig, del av livet tänker jag också blir lättare om en har en stabil grund att stå på. Och jag är övertygad om att det får en genom att kontinuerligt fundera på de här sakerna. Det vill säga många av de fina tips ni gav i kommentarsfältet är ju saker vi alla borde leva efter jämt. Inte bara när saker kanske känns övermäktiga.

Att jobba hårt under en kortare period, där det finns ett tydligt slut och mål, och tid för återhämtning både före och efter tror jag inte är farligt i sig. Utan att det handlar mycket om hur just saker omkring ser ut och fungerar. Hur det är innan, efter och under tiden.

Hur vi förhåller oss till vår omgivning och om det finns andra saker som också gör oss stressade. Exempelvis förväntningar, relationer och brist på prioriteringar. Bloggen Minimalisterna har skrivit så himla bra om det här i inlägget: Supermänniskornas två superknep. In och läs vettja!

För mig är den här veckan helt tillbaka till det normala. Tid till att reflektera och ta tag i det som inte hanns när det var fokus på endast två saker. Sovmorgon för att jag är lite extra trött efter de senaste tre veckorna och så vidare.

Vi ses om en vecka igen! Nu hägrar semester i norra Portugal - och som vanligt håller jag mig långt från datorer och sociala medier då! <3 Ta hand om er!

Det är okej att inte hinna allt

Förut fick jag alltid panik om min att-göra-lista inte var tom vid arbetsdagens slut. Och för att jag verkligen skulle hinna allt så stressade jag järnet. Allt kändes exakt lika viktigt i mitt huvud och hade jag lovat något (till mig själv eller någon annan) så var det det som gällde.

Självklart var det här absolut inte bra eller hälsosamt. Känslan av spända axlar och nacke pga konstant stress är inte härlig. Och kanske kan den där att-göra-listan också vara en metafor för livet i stort. Att det är så lätt att tänka att allt ska hinnas med. Och att allt är lika viktigt.

Men så är det ju faktiskt inte. Allt är inte viktigt. Däremot att lära sig vad som är viktigt - det är vad som spelar roll.

Det är okej att inte hinna allt

Idag har gett mig fasen på att alltid börja dagen med att betämma vilka 1-2 saker som är allra viktigast. Och sen gör jag dem. Hinner jag något mer så är det toppen. Men en vet aldrig vad som händer och vad som kommer emellan. Men 1-2 saker kan jag ha kontroll över.

Och självklart väljer jag också de två sakerna som måste göras först och som är viktigast. Vilket också det kräver sin träning, att på riktigt veta vad som spelar roll. I jobbet går sociala medier och att packa ordrar alltid först för mig.

Men om jag inte skulle hinna allt det så är det inte hela världen. Då gör jag det imorgon istället. Och om det är stökigt på lagret spelar ingen roll. Precis som det där nyhetsbrevet jag hade skrivit upp att jag skulle skicka ut, det kan jag göra någon annan dag. För det är ju faktiskt bara jag som visste att det skulle ut just idag. Knappast någon som sitter och undrar varför det inte landade i inkorgen just idag....

Och så försöker jag alltid tänka - att jag hinner det jag hinner. Och ibland är det också värt att fråga sig om inte vissa saker helt kan strykas från den där att-göra-listan.

För det är ju inte blodigt allvar. Att inte hinna allt är mänskligt. Och också helt vettigt. När det gäller livet i allmänhet så går mitt jobb först av alla aktiviteter (familj och nära relationer räknar jag inte med här, då de så självklart går först). Nu, i december, när jag jobbar väldigt mycket skalar jag bort det mesta andra.

Det är ok att inte träna. Det är ok att tacka nej till saker. Och det är ok att bara vilja vara hemma och titta på teve på kvällarna. Det är t o m sunt. Allt för att orka och må bra. Så ja, så försöker jag leva. Att aktivt välja bort saker. Flytta fram till senare eller stryka helt. Det är inte en svaghet utan en styrka. Att prioritera hårt, oavsett om det gäller den dagliga att-göra-listan eller större livsbeslut, är något som i alla fall ger mig ett lugn.