Världens enklaste grej för en lite mer hållbar garderob

Det finns en fråga som jag har fått rätt ofta den här hösten (när jag har föreläst eller intervjuats) och den är verkligen så himla bra: 

"Den som vill skaffa sig en mer hållbar garderob - vad ska den göra?"

Ja, hur tar en första steget? Världens mest simpla fråga - ändå rymmer den så mycket. Och hur ska det gå att svara kort på den? Hållbart mode är nämligen så jädrans komplext och egentligen krävs det rätt mycket kunskap för att veta vilka avvägningar och beslut en ska ta. D v s ungefär motsatsen till "ett enkelt första steg".

Samtidigt är det ju just det jag så gärna vill att det ska vara: enkelt. Att det aldrig ska kännas så klurigt att det enda alternativet är att skita i att bry sig alls. Så det måste finns något som alla kan göra utan att behöva tänka eller läsa på så himla mycket.

För en lite mer hållbar garderob

Så efter att jag och Jennie har diskuterat oss igenom det här ungefär sjuttiotre varv under bokskrivandet, kom vi på det: 

Sakta ner

Börja med att när du är i färd med att köpa ett plagg (ståendes i butiken eller sittandes framför datorn) göra följande: 

  • Ta ett djupt andetag eller på annat sätt verkligen stanna upp.
  • Fråga dig själv: varför ska jag köpa det här plagget? Och var ärlig mot dig själv.

    Dåliga anledningar till varför du ska köpa det är exempelvis: 
  • Det är billigt
  • Det är okej, verkligen inte perfekt (modell, passform, färg) men kanske kommer jag ha det några gånger.
  • Jag behöver muntras upp/är stressad/har panik och ska på fest ikväll och måste ha något nytt/köper det i brist på andra fritidssysselsättningar osv.
  • Det regnar. Eller någon annan uppenbart konstruerad anledning.

Så ja, alla plagg som du inte är helt övertygad om att du kommer tycka riktigt mycket om ska du låta bli att köpa. För oavsett hur mycket eller lite du kan om material, produktionsvillkor och miljöpåverkan finns det en grej alla kan svara på: 

Kommer jag att älska det här plagget? 

Om ja, kommer du använda det. Om nej, kommer det hänga i garderoben. Och använda plagg är alltid mer hållbart än oanvända plagg. Och att verkligen bara köpa sådant vi tycker rejält mycket om är ett bra sätt att konsumera mindre och mer medvetet. 

Så börja där. Och låt den tanken alltid finns med dig. 

Och sen får du såklart gärna lära dig mer om allt det andra. Men om du av olika anledningar inte vill/kan/orkar så är att stanna upp en halv minut bättre än inget.

PS. Visst har du sett funktionen med det lilla hjärtat här nedan? Om du gillar inlägget men inte är den som kommenterar får du supergärna klicka en "like" så jag vet vad du vill läsa mer om <3 Följ mig också på bloglovin' för att inte missa något och för att spara inlägg till sen. DS.

Slow living - så börjar du

För några månader sedan skrev jag ett inlägg som hette Slow living - så fungerar det och då det fick väldigt mycket fin respons tänkte jag nu ta upp tråden lite. Hoppas ni ska gilla det!

Anledningen är egentligen rätt egoistisk: under våren kommer mitt liv att förändras rätt rejält. Och att hitta inspiration och metoder i det som är min tolkning av slow living är ett väldigt konkret sätt för mig att förbereda mig på det. Och att också börja redan nu. 

Vad exakt den här förändringen kommer att bestå av kommer jag tids nog berätta mer om. Men det är något jag planerat och peppat på ett tag - och att följa det jag tror på och vill göra är, som du säkert redan vet vid det här laget, viktigt och självklart för mig. 

Och en viktig del (ja, förutsättning) i den här förändringen handlar om det jag strävat mot i flera år: att jag ska vara oberoende av plats, tid och pengar. 

Slow living - så börjar du

Det är enkelt uttryckt mina stora mål i livet. Nu äger ju jag en butik med öppettider - vilket kanske är allt annat än smart ur ett tids- och platsoberoendeperspektiv. Samt tjänar inte heller så värst med pengar i dagsläget. Men jag har gett mig den på att det ska gå ändå. 

Så, hur tänker jag då denna förändring? Ja, hur tusan börjar en leva mer slow living?

Precis som jag skrev i det tidigare inlägget Slow living - så funkar det så är det här tankar och saker jag mer eller mindre har försökt leva efter de senaste åren, men nu i och med det jag vill och ska göra till våren så blir det så att säga skarpt läge. Och det triggar mig! (precis som när jag jobbade på distans från Bangkok och Bali i två månader tidigare i år)

Här kommer 5 grejer som jag funderar mycket på just nu - och också det jag ska om och om igen gå igenom nu under hösten inför våren:

Vad får mig att må bra?

Superenkel fråga?! Njae, faktiskt inte för de flesta för oss. Gör vi saker för att vi själva verkligen vill det eller gör vi det för att vi tror att det förväntas? Jag försöker komma ihåg att ställa mig den här frågan varje gång jag står inför ett större beslut. Vad får mig att må bra? Och hur och vad kan jag välja för att det ska besannas? 

Andra tycker säkert att jag borde bygga mitt företag snabbare och större, jag har bestämt mig för att alltid göra allt med mitt eget välbefinnande som grund. Visst, jag skulle absolut kunna pusha allt mycket hårdare och snabbare, men det skulle inte göra mig lyckligare. Utan snarare mer stressad och utarbetad. Och det vill inte jag.

Därför växer allt det jag gör långsamt och långsiktigt. Eftersom jag alltid testar alla beslut mot mig själv. "Kommer det här få mig att ligga sömnlös på nätterna av stress?" Om svaret är ja, låter jag bli. 

Slow living - minimera stress

Vad ger energi och vad tar?

Kanske en följdfråga på vad som får mig att må bra? Människor som tar mer än de ger - de behöver en faktiskt inte umgås med. Jag låter säkert superhård, men de som inte gör mig lyckligare finns det faktiskt ingen anledning att lägga tid och energi på. 

Jag kategoriserar denna typ av människa som "en oskön person", och de känns igen på att de vill ha massor gratis men är galet snåla och ogina när någon frågar om hjälp tillbaka. Och det är helt ärligt bland det värsta jag vet. Alla relationer måste vara ömsesidiga - där en tillsammans hjälps åt med olika saker och vill varandra väl.

Osköna personer unnar jag helt ärligt inte ens framgång eftersom de saknar allt vad omtanke och solidaritet heter. Och karma är ändå något jag gärna vill tror på.

Sen är det såklart inte bara människor som ingår i den här kategorin, även vanor och saker gör det. Så vad gör jag i vardagen som tar mer än det ger? Och kan jag minimera eller helt plocka bort det? Ja, oftast faktiskt. 

Medie-detox

Förutom dysfunktionella relationer så finns det också många saker som åtminstone jag vet att jag lägger mer tid än jag borde på. Och en av dem är den totala uppkopplingen. Att alltid vara ajour med nyheter och sociala medier. Samt att alltid vara kontaktbar och nåbar. 

Jag har dock försökt så många gånger att inskränka det här till bara vissa tidpunkter per dag, men det fungerar inte för mig. Så i väntan på våren, då jag eventuellt inte kommer att ha tid till att okynneskolla allt detta om och om igen, så fortsätter jag med det jag uppfattar som ett missbruk. 

Jag kör mina detoxer ibland, och de hjälper mig att känna att jag något sånär har kontroll på missbruket. Samt att jag också tänker att jag åtminstone vet att det är osunt. Mer om hur jag brukar göra när jag kopplar ner helt har jag skrivit om här: Nedkopplad och bortkopplad.

I det här ingår faktiskt också vetskapen om att världen inte går under om jag inte hänger med i nyhetsflödet varje dag. Just denna punkt har varit och är väldigt jobbig för mig. Jag ser mig som rätt påläst och allmänbildad och att inte ha full koll på alla nyheter, artiklar och bloggar varje dag känns som att jag tappar lite av min personlighet. 

Men vet du, det märkliga är att jag trots det ändå vet vad som händer. Fast jag helt släpper kontrollen. För det går en faktiskt inte förbi - folk pratar om det, löpsedlarna finns där och så vidare. Och om inte annat kan jag alltid be en kompis berätta vad som hänt!

Slow living - ledig tid är helig

Ledig tid är heligt

Jag är alltid ledig söndagar. Det är min enda helt lediga dag. Och den är helig för mig. Då kollar jag inte mailen eller sociala medier. Trycker undan allt som har med jobb att göra i huvudet. Samt: tackar alltid nej till jobbrelaterade saker! (Bokmässan var årets enda undantag)

Det kanske låter märkligt, men för mig är denna dag så sjukt viktig. Exempelvis vet jag att söndagar är superbra dagar för att publicera blogginlägg och bra grejer på sociala medier, eftersom många just surfar runt på internet den dagen. Men det spelar ingen roll. Jag står gärna över möjligheten att fler ska läsa det jag skriver och delar, mot chansen att få vara helt ledig. 

Anledningen till jag tänker så här är för att jag vet att jag mår allra bäst av tydligt definierad jobbtid och ledig tid. På jobbet jobbar jag. Och på fritiden är jag ledig. Dvs jobbar inte alls.

För mig är det jätteviktigt att känna att jag står helt utan ansvar när jag är ledig. Ja, jag tror att det är hela kärnan i vad jag uppfattar som att vara ledig. Om något skiter sig är det inte mitt ansvar. På måndag morgon är det däremot det. Därför är det också superviktigt att träna sig i att kunna släppa ansvar och att kunna delegera (något jag jobbar hårt på nu när jag har anställda). 

Minimera kostnaderna istället för att öka inkomsterna

Och så slutligen något som går tillbaka till första frågan: Vad får mig att må bra? För mig handlar det bland annat om att vara ekonomiskt oberoende. Och i min betydelse innebär det att jag ska tjäna så pass mycket mer pengar än jag gör av med att jag inte behöver fundera på pengar. 

Behöver jag vara rik för det? Nej inte alls. Istället strävar jag efter att leva ett liv som inte kostar så mycket samt att ha inkomster som mer än väl täcker upp det.

Jag har idag en inkomst som jag har jobbat väldigt hårt för. Ja, jag tjänar idag så pass mycket att jag skulle kunna flytta till en större lägenhet, köpa många fler prylar, äta ute mycket oftare, börja röka och spendera mer på många olika saker rent generellt.

Men eftersom hela mitt mål är att vara ekonomiskt oberoende så skulle att öka utgifterna vara som att skjuta mig själv i foten. Istället handlar det om, utifrån bästa slow living-logik, att räkna ut vad som är minsta möjliga inkomst för att leva det liv som jag trivs med. Och det har jag gjort.

Idag spenderar jag ungefär 2/3 av det jag tjänar varje månad, och det utan att ens fundera speciellt mycket. Jag har helt enkelt väldigt sparsamma vanor samt låga fasta kostnader.

Slow living - minimera kostnader istället för att öka inkomster

Och om det är något jag har varit så vansinnigt stressad över de senaste åren så är det just att jag aldrig har haft pengar - och det är en känsla jag är så förbannat trött på. Så nu när jag äntligen börjar ha en normal inkomst håller jag hårt i känslan av frihet.

Friheten av att alltid ha några tusen kvar på sparkontot när månaden är slut är obeskrivlig (absolut inte alla förunnat, men om jag ex skulle flytta till en trea istället för att bo kvar i den tvåa jag delar idag skulle de där tusenlapparna försvinna direkt)

Om det är något som gör mig lugn så är det det här. Och trygg inför att saker kan skita sig men att jag är oberoende. Och fri. 

Oberoende från pengar, tid och plats. Det är slow living för mig. Och jag har kommit en bra bit på vägen, men jag är absolut inte framme än!

Om du har fler tips och tricks på hur en kan leva mer slow - hojta till i kommentarerna. Jag vill supergärna veta. Eller är det något du håller med om/inte alls skriver under på? Berätta!

PS. Visst har du sett funktionen med det lilla hjärtat här nedan? Om du gillar inlägget men inte är den som kommenterar får du supergärna klicka en "like" så jag vet vad du vill läsa mer om <3 Följ mig också på bloglovin' för att inte missa något och för att spara inlägg till senDS.

 

Slow living - så funkar det

Slow living – att leva lite långsammare. Det är något jag försöker. Och också tycker att jag gör. Trots ett rätt högt tempo i mitt liv. Hur kan det vara möjligt?

Utgå från dig själv

Oftast sätts slow living i relation till ett långsammare livstempo överlag. Generellt brukar det då handla om att välja ett liv som innebär att bo på landet närmare naturen och att jobba mindre. Men om en älskar sitt jobb och tycker att stan är kul, finns det något en kan hämta från slow living-tänket ändå? Svar ja!

För, för mig är slow living just det: ett tankesätt. Där det handlar om att utgå från sig själv och sedan aktivt försöka skapa ett liv utifrån det. Att aktivt stanna upp. Ifrågasätta. Reflektera. Prioritera. Konstant och ofta. Och att vara tydlig mot sig själv. Vad exakt vill jag? Vad får mig att må bra? Och den viktigaste frågan av de alla: vad är syftet med det jag gör? Gör jag det jag gör för min egen skull eller för vad jag tror är omgivningens förväntningar?

Slow living - sa funkar det
Slow living - sa funkar det

Ifrågasätt

Så att leva slow handlar alltså inte om att välja ett diametralt annat liv mot hur du lever idag. Utan snarare om att då och då ta ett steg åt sidan. Betrakta sitt liv och sin omgivning. Och sedan aktivt välja om du vill kliva tillbaka in eller inte.

Jag älskar mitt jobb och jag jobbar mycket. Ungefär 55 timmar i veckan. Ja, mitt liv har faktiskt ett ganska högt tempo, men jag mår bra av det. Jag tycker om att se saker hända. Men i detta är jag också noga att stanna upp, även när det är som mest intensivt (om det har jag skrivit här: Om att undvika att gå in i den där väggen). Mest för att jag vet att jag blir så mycket smartare då.

Och jag får också mycket gjort, just för att jag om och om igen frågar mig själv: jobbar jag för jobbandets egen skull? Eller tar det jag gör mig ett steg närmare mina mål? Jag jobbar aktivt med att plocka bort alla de uppgifter och aktiviteter som inte tar mig framåt. Och det som inte går att plocka bort jobbar jag hårt för att automatisera och effektivisera.

Säg nej

Jag är bra på att tacka nej. Nej till sammanhang, möten och människor som inte fyller mig med bra energi eller tar mig åt rätt håll. Jag kanske kan uppfattas som rak och ibland lite hård. Men jag är inte intresserad av att lägga tid på saker som inte är tydliga eller väldefinierade.

Jag ser på mitt liv som det bästa och största av allt. Och att jag har all möjlighet att göra det så roligt, bra och intressant som bara är möjligt. Därför tänker jag inte spilla tid på skit. Eller på människor som får mig att må dåligt. Eller på saker som jag inte brinner för. Ja, jag tycker faktiskt att jag har en skyldighet att göra allt jag kan för att göra livet långt och kul.

Livet går fasen fort, och jag kan absolut bli stressad över att åren går fortare och fortare ju äldre jag blir. Men att stanna upp, kliva åt sidan och reflektera gör det lättare att hantera. Jag älskar vardagen, kanske för att jag gör mitt yttersta för att göra den så härlig som möjligt.

De senaste åren har jag minst en gång per år suttit mig ned och gjort följande övning:

Drömlivet – steg för steg

  1. Drömlivet. Först skriver jag ner hur jag vill att mitt drömliv ska vara. Högt och lågt, privat och professionellt. (Vet du inte det, så är den här övningen än viktigare!)
  2.  Nuvarande liv. Sedan skriver jag en text om hur mitt liv ser ut idag.
  3. Jämförelsen. Därefter jämför jag dessa två texter och skriver ner vad som skiljer dem två åt.
  4. Mätbara mål. Ur jämförelsen plockar jag sedan ut mål. Som jag tydligt definierar, konkretiserar och gör mätbara. Målen omvandlar jag sedan till steg-för-steg-aktiviteter. Och lyfter in dem i min kalender och vardag. För om det är något jag vet, så kommer inga drömmar gratis. Utan det gäller att jobba för det. Och med sig själv.

Utifrån denna övning har jag både insett att jag i mångt och mycket lever mitt drömliv. Men jag har också genomfört saker de senaste åren som har sin grund i denna övning. För ungefär två år sedan hade jag att ”ge ut en bok” under punkten drömmar. Den drömmen omformulerade jag sedan till ett aktivt handlande – just för att jag kände att den här drömmen verkligen verkligen var något jag ville uppnå. Och över 1,5 år senare och åtskilliga timmar (varje onsdag sedan november 2014 plus massor av mer tid) senare är det verklighet. I september ges min och Jennies bok ut på Ordfront förlag. Något jag är så förbannat stolt över.

Stanna upp

Att leva slow handlar alltså om att stanna upp och känna tacksamhet mot det du har idag. Men också att ta sig tiden att fundera på vad som ytterligare skulle få dig att må bra och vad som är ditt drömliv. Samt att ta reda på vad du kan göra redan idag för att ta dig ett steg närmare drömlivet. Sen hur exakt du formulerar ditt drömliv, ja, det är upp till dig. Ingen annan.

För slow living handlar om att lyssna på sig själv, och att våga vara självisk. Att vara schysst med sig själv är att välja noggrant. Och att ha full koll på syftet med det du väljer att göra. Att inte veta varför du lever som du gör är att om och om vara rejält taskig mot dig själv.

Och allvarligt, du skulle aldrig medvetet såra en kompis, så varför göra så mot dig själv?