Fashion Revolution Day och Slow Fashion-uppropet

På fredag, den 24e april, är det Fashion Revolution Day, en dag för att uppmärksamma att det nu är två år sedan fabriksbyggnaden Rana Plaza kollapsade i Bangladesh och över 1100 textilarbetare miste livet (Mer i denna artikel i DN). Det är också en dag för att lyfta fram de personer som arbetar i produktionen av våra kläder samt att ställa oss själva frågan ”Who made your clothes?”.

Frågan om produktionsvillkor inom textilindustrin är ständigt aktuell. Många saker blir bättre och förändras. Men det går långsamt. Alldeles för sakta om du frågar mig. Det är löner som inte går att leva på, vansinnigt långa arbetstider, dålig arbetsmiljö, bristen på facklig organisering osv. Och det är självklart inte ok.

För mig är detta en fråga om solidaritet och jämlikhet. Det kunde ha varit jag. Jag som arbetade på Rana Plaza eller någon av dess grannfabriker – och skulle jag i sådana fall inte velat ha en säker arbetsmiljö? En lön som går att leva på? Rätten att få vara medlem i ett fackförbund? Och ett arbete som inte gör mig sjuk?

Det som möjliggör att dessa problem kvarstår är att vi om och om igen röstar med plånboken. Vi – konsumenter och företag – skapar indirekt dessa problem genom det system som idag används för produktion och inköp inom modeindustrin. Idag produceras det otroliga mängder kläder: modets fyra säsongskollektioner är idag utbytta till nyheter varje vecka. Sommarrean börjar innan midsommar och mellandagsrean smygstartar under julhandeln. Vi handlar kläder till otroligt låga priser: en tshirt för 79 kr är idag mer av en standard än ett bra erbjudande.

JohannaN_infografik_instagram_nya kläderKlädbranschen går fort, riktigt fort. Och det är också det som gett upphov till uttrycket ”fast fashion” (snabbt mode). ”Fast fashion” sammanfattar hela industrin: slit-och-släng och snabb konsumtion. Tshirten för 79 kr räknar ingen med att den ska hålla mer än några tvättar.

Och detta sätt att konsumera mode skapar ett system av att inget modeföretag (i princip) äger sin egen fabrik utan istället arbetar man med kortare kontrakt – vid minskad försäljning eller om fabriken inte sköter sig är de lätta att säga upp. Det, tillsammans med korta produktionstider, skapar en stress hos fabriksägaren som gör att det är lätt att pressa de anställda att jobba hårdare och längre dagar.

Att skära i kostnader vilket inkluderar löner blir också en naturlig följd av detta och till detta ska sägas att många länder har en lagstadgad minimilön som ligger långt under vad som egentligen är en levnadslön. Detta av konkurrenskäl – många länder vill ha textilindustrin: det skapar jobb och ofta också skatteintäkter, och genom att erbjuda lägre kostnader än andra länder kan regeringar och stater attrahera globala företag (Detta fenomen är också känt som ”race to the bottom”).

JohannaN_infografik_instagram_prispress fashion revolution dayDet finns inget enkelt sätt att lösa alla dessa problem. Det är jag den första att erkänna. För tyvärr är inte lösningen att modemärken betalar mer i lön per anställd, utan allt är oerhört mer komplext än så. Men en början är att sakta ner – leva, tänka och verka mer utifrån Slow Fashions principer. ”Slow fashion” (långsamt mode) är motsatsen till ”fast fashion” och handlar om långsiktighet. Att prioritera kläder utifrån kvalitet, att de är tillverkade under schyssta villkor och där allt är vackert: från tillverkning till utseende. Och det är något som vi alla som såväl konsumenter som modeföretag kan tillämpa mer.

På fredag på två-årsdagen av Rana Plaza lanserar jag Slow Fashion-uppropet: en infografik och film för att förklara vad som skapat den onda cirkel som modeindustrin brottas med men också hur vi som konsumenter kan leva mer hållbart och eftertänksamt.

Jag har, tillsammans med Soja (bästa bästa när det gäller informationsgrafik och animation), jobbat med detta projekt i exakt ett år, och att nu snart får släppa allt känns minst sagt fantastiskt. Med infografiken och filmen så vill jag på ett så enkelt sätt som möjligt berätta både hur modeindustrin fungerar men också vilka konsekvenser det får. Att inget är svart eller vitt, utan att det är både konsumenter och företag som tillsammans bidrar till problemen som finns. Men jag vill också ge konkreta förslag och pepp på hur små ändringar i det egna shoppingbeteendet kan göra stora skillnader. För om vi alla tar små steg så betyder det sammanlagt otroligt mycket - och jag tror på att vi alltid måste börja med oss själva. Och det är just det jag hoppas att Slow Fashion-uppropet ska kunna bidra med och inspirera till.

SlowFashionUppropetJohannaNJag kommer att fira releasen bl a genom en After Work i Stockholm nu på torsdag kl 17.30 och framåt, dit du som är i närheten är hjärtligt välkommen: AW på Frejgatan 47!. Och på fredag kommer vi som sagt släppa själva infografiken, filmen samt hemsidan för uppropet. Jag hoppas att du ska gilla det och också vilja skriva under samt gärna dela det vidare. För ju fler som skriver under, desto fler lovar också sig själva att sakta ner och att steg för steg leva mer Slow Fashion. Men det är också ett sätt att visa modeföretagen att medvetenhet är något som efterfrågas och att vi är beredda att rösta med plånboken. För tillsammans kan vi skapa den förändring vi själva vill se.

Stor intervju i Nöjesmagasinet City

JohannaNNöjesmagasinetCity I december kom Nöjesmagasinet City från Umeå och hälsade på i butiken - resultatet blev två helsidor plus framsida <3 Tack för att jag fick prata värderingar och hållbarhet! Och tack för finaste citaten från Kajsa Grytt, Adam Tensta och Frida Selander om varför ni bär mina smycken! <3

Hela intervjun hittar du här: Nöjesmagasinet City - Dröm att ha egen butik

Frejgatan47 Nöjesmagasinet UmeåJohannaNNöjesmagasinet

Det går för långsamt!

Nu i februari är det sex år sedan jag startade JohannaN. 6 år! Då, 2009, hade jag ingen aning om vad som komma skulle - och inte heller att jag fortfarande skulle göra det här 2015! Mycket har hänt under de åren - inklusive mycket tålamod och hårt arbete för att utveckla såväl mig själv, Johanna, som företaget, JohannaN. Det jag inte kunnat har jag läst böcker och frågat andra om. Och det är nog det som känns absolut roligast tror jag också - att jag såhär 6 år senare känner att jag lärt mig så sjukt mycket. Inom så vansinnigt många områden. Och även om mycket hela tiden händer så finns det inom ett område jag känner att det går för långsamt. Och det är att utveckla den egna produktionen till att bli mer hållbar.

2009 hade jag tanken om att inom två år ha nått mycket längre än vad jag faktiskt såhär 2015 har gjort. Och det gör mig uppriktigt sagt frustrerad. Frustrerad över att den delen som var anledningen till att jag startade JohannaN överhuvudtaget är den som går trögast. Jag försöker trösta mig med att jag verkligen gett mig in i en svår bransch: smyckesindustrin med spårbarhet för metaller är verkligen inte utvecklad när det kommer till certifieringar och transparens. Inom textil finns det märkningar och tydligare och bättre val att göra. MEN samtidigt känns det så fegt att skylla ifrån sig på just det.

JohannaNDagensOutfit långsamt

Så här kommer en bekännelse istället: jag har inte alls nått dit jag velat. Min produktion är inte alls så transparent och hållbar som jag vill och som jag från början förutsatte mig att lyckas med inom bara något år.

Jag har konstant dåligt samvete över det här. Att inte ha lagt de resurser, den energi och tid som det här faktiskt kräver. Att vardagen alltid kommer emellan. Det är svårt att kräva av mina producenter i Bangkok att de ska leta bättre mässing och silver när all deras kapacitet istället går till att producera. Smycken som vi har kunder som väntar på. Det känns så surt att säga men utvecklingspeppen äts upp av den dagliga logistiken. Och jag hatar det. Så därför har jag tagit ett beslut för 2015 som jag hoppas och tror kommer att göra underverk för mitt dåliga samvete. Och det är att ta hjälp utifrån.

Jag har redan tagit första steget för att kunna ta in extern hjälp. Och det ska bli så otroligt spännande! Jag hoppas att de kan lösa saker jag har stångat mig blodig över (exempelvis bristen på spårbarhet för mässing och silver) men också komma in med andra perspektiv och lösningar. Och bäst av allt: de kan lägga just all den tid på det här som jag inte har!

Så ja, nu jäklar är det bestämt: 2015 är året när det är slut med att det går för långsamt!

På väg till Borås

On my way to Borås and @verasgarderob for tonight's customer event. (HORN ring 550 SEK. BJÖRK two finger ring 695 SEK. Tote bag 150 SEK)

 På väg till Borås och kvällens kundkväll på Veras Garderob. Idag bär jag HORN ring 550 SEK och BJÖRK tvåfingerring 695 SEK tillsammans med den självklara följeslagaren: tygväskan. Idag fylld med smycken! Tygpåsen är i ekologisk och Rättvismärkt bomull, kostar 150 SEK och finns även den i vår webshop.

Att samarbeta mot samma mål

Nu är det bara några dagar kvar innan vi äntligen öppnar vår butik på Frejgatan 47 i Stockholm. Och det betyder, som jag tidigare nämnt, också att en av mina två stora drömmar går i uppfyllelse! Lokalen kommer att fungera både som butik, showroom och vårt kontor. Dessutom är tanken att det också ska bli något av en samlingsplats för just hållbart mode och Slow Fashion. Föreläsningar och kundkvällar där andra märken, företag och intressanta personer kommer kunna berätta mer om just deras arbete och strävan att utvecklackla den hållbara modescenen. En plats där alla som är intresserade av de här frågorna är varmt välkomna att dyka in på en kopp kaffe, antingen snacka lite med oss eller bara slå sig ner och bläddra i en bok och vila fötterna lite efter en tur på stan.

FormationNorrlandFrejgatan47 SamarbeteButiken kommer därför också sälja en del andra märken och produkter - men allt självklart på temat hållbarhet. Jag har noga valt ut sådana saker som jag själv gillar - och där fokus ligger på grym och tidlös design tillsammans med en transparent och schysst berättelse genom alla led. Du kommer bl a att hitta våra smycken, inspirerande böcker inom mode, väskor från Moyi Moyi, strumpbyxor från Swedish Stockings, affischer från Formation Norrland och ett splitternytt klädmärke som heter Bei - som gör fantastiska blusar i silke och tencel. Och just den här mixen gör mig så galet glad! Alla vi - oavsett om vi gör strumbyxor eller väskor - drivs av exakt samma sak: att göra världen lite mer hållbar. Och där bra design och kvalitet alltid går hand i hand med bra transparent produktion. Vi har samma visioner och mål och trots att vi verkar inom samma bransch - den hårt konkurrensutsatta modebranschen - så är vi inte konkurrenter utan samarbetspartners. Och vet ni, det tycker jag är så fint. Att vi alla ser just samarbete som den bästa metoden för att växa - och att tillsammans blir vi faktiskt starkare och når längre.

Och det är också anledningen till att jag vill att Frejgatan ska vara så mycket mer än bara en butik och ett kontor. Jag vill att det här ska vara platsen där du kanske dyker på ditt nya favoritmärke, hittar en eller två julklappar eller bara stället där du av några minuters lugn med en bra tidning och en kaffekopp. Och oavsett vad du är peppad på, så är du varmt välkommen. Med start på torsdag kl 18!

Föreläsning om Slow Fashion, hållbart mode och konsumtion

FöreläsningJohannaNilssonSlowFashionJust nu sitter jag på ett tåg på vägg till Virserums konsthall i mellersta Småland för att hålla en föreläsning om Slow Fashion. Konsthallen har just nu en utställning som heter "Textilsommar" och idag anordnar de seminariet "Mode, konsumtion och hållbarhet" - och jag, Lotta Ahlvar (tidigare Svenska Moderådet) m fl är inbjuda att prata. Jag älskar för övrigt att åka tåg. Dimman ligger tjock, Sverige är galet fint, miljösamvetet mår bra och jag är råpepp på dagen. Kan bli en hur bra fredag som helst! (Om du inte anat det än så tycker jag att det är sjukt kul att föreläsa och förhoppningsvis kunna inspirera till en lite mer hållbar garderob - så om du har tips eller tankar på vart jag borde komma får du mer än gärna hojta till! Mer om vilka föreläsningar jag håller hittar du här: Föreläsningar och utbildningar)

Hur en smartphone kan skapa transparens

Såhär såg dagens kontor ut: jag och Boy jobbade tillsammans på en restaurang. Otroligt roligt att för en gångs skull kunna jobba vid samma bord istället för på två olika kontinenter som i vanliga fall. Och självklart också så mycket smidigare. Även om teknik som Skype och mobilappar som Whats app (där vi skickar sms och bilder gratis) har gjort vårt samarbete enklare de senaste åren så är det ju svårt att slå känslan av att sitta i samma rum. Det är så mycket lättare att förklara och diskutera saker när vi kan ha samma papper och dator framför oss. (Notera gärna det roliga i att vi har exakt likadan dator samt mobiltelefon - ibland är världen bra liten!) Today's office, with Boy, my business partner here in BKK. Really nice (and convienent) for once working at the same table and not at two different continents. Note that we have the same phone and computer. The world is quite small... #johannan

När vi började arbeta tillsammans för ungefär sex år sedan hade vi egentligen bara email som kommunikationssätt och det gjorde mycket krångligt och lätt för missförstånd. Det är egentligen inte så många år sedan men mycket har hänt sedan dess - och det är jag oerhört tacksam för. För just de tekniska lösningarna, kopplat främst till smartphonen, är det som förändrat vårt arbete mest.

Tekniken ger oss oändliga möjligheter att kunna visa upp JohannaNs arbete genom bilder och filmer i våra sociala medier. Det är så vansinnigt roligt att kunna involvera alla personer runtomkring oss i det vi gör. Att på bara några minuter kunna koppla ihop den som tillverkat ett specifikt smycke med dig som sedan bär det är något av en lite svindlande, men fantastisk känsla! Det är nämligen exakt den transparens som jag tror på och brinner för - och visst är det lite roligare att ha något av en relation med den som står bakom det som du sedan äger och bär?!

Även all logistik kring vår tillverkning i Bangkok sköts genom den nya tekniken. Boy kommunicerar med alla delar av produktionen genom "Line" - som är en app som liknar Whats app och det sätt som ALLA i Thailand (har jag lärt mig senaste veckan) pratar med varandra igenom.

Det är stor skillnad att kunna skicka ett meddelande till ex. gjutningen och fråga när en order är färdig än att behöva ringa. Och om de har en fråga kan de skicka en bild på aktuellt smycke och dubbelkolla, istället för att som förut behöva skicka ett motorcykelbud med produkten. Otroligt smart, effektivt och praktiskt!

Och jag hoppas och tror att den nya tekniken kommer att kunna bidra till ökad hållbarhet och transparens i de flesta branscher inom en snar framtid!

Att utveckla produktionen - Bangkok dag 1 och dag 2

Två fina och intensiva men effektiva dagar är nu till ända. Jag kom hit tidigt igår morse och pga tidsskillnaden (Thailand ligger 6 timmar före Sverige) så började jag dagen med att sova några timmar. Sedan hade jag möte med Boy, min samarbetspartner sedan drygt fem år här i Bangkok. Vi satt i nästan fyra timmar och gick igenom allt ifrån vad vi båda har för framtidsplaner och mål för det vi gör till vilka möten och besök vi ska boka nu när jag är här. Även om vi i vanliga fall hörs nästan dagligen via Skype så blir det oftast mest praktiska saker som leveranstider och orderbekräftelser, och vi hinner aldrig riktigt prata igenom de större och mer strategiska frågorna. Så därför kändes det oerhört viktigt och roligt att nu när vi ses börja där. 2014-02-04 15.51.57 Idag, tisdag, började vi morgonen med ett möte med thailändska Rättvis Handel - ThaiCraft. Min förhoppning var att på något sätt få med dem som samarbetspartner och kontrollorgan för vår produktion. Mötet var över förväntan och det känns så otroligt roligt och skönt att de var peppade på det vi gör. Jag och Boy kommer nu att börja planera för hur vi steg för steg kan uppfylla de 10 principer som World Fair Trade Organization satt upp som krav. Dessutom spånar vi på en idé om att tillsammans med en av de producenter som redan idag arbetar med ThaiCraft producera ytterligare en produkt. Tanken är att sy upp små påsar och smart reseförvaring att stoppa smyckena i när man inte kan eller vill använda den svarta asken, ex när man vill stoppa ner ett extra smycke i väskan eller reser bort. Och med hjälp av ThaiCraft hoppas jag nu hitta en producent för den idén samt bra och så schysst tyg som möjligt.

2014-02-04 15.52.46 Jag har inför min resa gjort en planering och en lista på vad jag drömmer om att skapa och förändra med JohannaN och hur vi producerar. Och huvudtanken med min resa de närmaste veckorna är ta några av de stegen men också, vilket är minst lika viktigt, förstå hur allt fungerar och vilka steg som överhuvudtaget är möjliga att nå. Vissa kanske inte ens går och då blir det min uppgift att hitta ett sätt att antingen komma runt det genom ett annat alternativ eller att på något annat kreativt sätt göra det lite bättre än vad det är idag. Mässingen är ett sådant exempel (om det har jag skrivit tidigare).

Efter mötet med ThaiCraft tog Boy med mig till affären där han köper mässingen vi använder. Och tyvärr, så är alltså materialet något av en återvändsgränd. Vi producerar allt i silver och mässing och idag finns det i princip inga certifieringar eller sätt att spåra de två materialen. Det finns Rättvisemärkt guld att hitta men när det gäller silver och mässing så ligger det ohjälpligt efter. Ingen vet riktigt vart det görs eller om det ens är gjort i Thailand. Vi har kikat på återvunnen mässing och silver, men tyvärr håller det inte samma kvalitet och kvalitet måste alltid gå först. Jag ger dock inte upp, även om jag inser att det kommer att behövas en stor dos envishet och kreativitet för att kunna ta det här ett steg närmare mitt mål: schysst producerat och fullt spårbart.

2014-02-04 14.00.44 Så kontentan av dessa två dagar är: med hårt arbete kommer jag absolut att nå dit jag vill. Men det kommer att ta tid, vissa saker kommer dock att vara möjliga att ordna redan i år. Och det har de här första dagarna varit ett  bra bevis för. Vi har redan, på otroligt kort tid, satt en hel del saker i rullning. Andra saker, som att spåra mässingen och silvret, är väldigt mycket svårare, men å andra sidan har vi där chansen att ändra en hel bransch. Och det känns, om något, väldigt häftigt!