Så bygger du självförtroende när du inte har det

Självförtroende - det låter så lätt men är ju så förbaskat svårt.

Och om det är något jag landar mer och mer i så är det just vikten av det som grunden till det mesta när det gäller att driva eget företag. Låt mig förklara:

Jag har haft eget företag i tio år vid det här laget (längre än vad jag någonsin hade tänkt när jag startade!) och i takt med att jag har samlat på mig mer erfarenhet så har också mitt självförtroende växt. Och jag är övertygad om att det har gått och går hand i hand med att jag också tycker att mitt jobb blir schysstare och schysstare.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

För det är när jag vågar vara mer rakryggad, stå på mig mer och tro på det jag gör som allt det där andra också växt. Att det är självförtroendet och tron på mig själv som gör att jag får roligare och roligare uppdrag, bättre och bättre betalt men också att jag är snällare mot mig själv.

5 konkreta grejer som självförtroende gjort för mig:

  • När jag tror på mig själv tror också andra på det jag gör - och jag blir bättre på att förklara vad exakt jag kan och gör.

  • Jag vågar begära mer betalt för mitt arbete eftersom jag vet vad jag kan

  • Jag blir gladare och tryggare - och prioriterar mig själv bättre

  • När jag är trygg i mig själv blir jag bättre på att omge mig med personer som är schyssta och ger mig energi

  • Jag blir mer strategisk - vet vilka jag ska lyssna på, vart jag ska och vad som är allra klokast för mig själv och för mitt företag. Självförtroende gör mig helt enkelt bättre på att gallra bland alla “goda“ tips och råd överallt.

Låter ju himla fint eller hur? Men hur gör en då för att få det där självförtroendet?

Ja, det är ju som sagt lättare sagt än gjort. Tro mig. Det har tagit mig 10 år att på allvar känna de sakerna som jag skrev ovan. Jag tror att vissa människor är födda med ett inbyggt självförtroende (kanske som en del av sin personlighet eller för att det finns med en i kroppen på något sätt sedan tidigare i livet) medan många av oss andra måste förvärva det själva. På något sätt. (och vad exakt som är självkänsla respektive självförtroende kan vara klurigt att bena ut, så det lämnar jag därhän. Jag tror dock att de går hand i hand emellanåt)

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Självförtroende byggs av erfarenhet

Jag har klurat rätt många varv på exakt vad det är som har gjort att jag idag känner en helt annan tro till min egen förmåga när det gäller mitt arbete. Och hur stor skillnad det är mellan Johanna 2010 och Johanna 2019. Visst jag är 9 år äldre - men det är verkligen inte hela förklaringen.

Utan jag tror snarare att det är just åren av att driva eget som byggt allt detta - det är få yrken (tror jag! Har i och för sig inget annat att jämföra med!) där en tvingas reflektera så mycket som när en har eget företag. För allt som händer i jobbet är och blir så sammankopplat med dig själv som person. “Nu hände det här“ blir automatiskt till “Och varför reagerade jag så som jag gjorde? Vad kan jag lära mig av det som hände?“

Och det är jag helt ärligt väldigt tacksam för.

Men hur gör en då helt konkret - jo, jag har identifierat dessa tre saker:

3 tips på hur du bygger självförtroende när du driver eget

1. Genom erfarenhet.

Ja, rätt självklart egentligen: men ju mer erfarenhet du har av en grej desto tryggare och mer rakryggad blir du. Och att veta hur exempelvis sin bransch fungerar men också vad du själv håller på med och ska göra (något du får koll på genom att prova dig fram!) gör att du vågar stå på dig lite extra - för du vet ju vad du pratar om!

Just detta med erfarenhet är något jag lutar mig mycket mot (så bekvämt och bra!), alltifrån när jag får “goda“ råd (“tack för tipset, men nu har jag gjort så här i 7 år och det har gått bra“) till när det handlar om att exempelvis förhandla om pris (“Njae, branschstandard är den summa jag sa, så jag kan tyvärr inte gå lägre utifrån den erfarenhet jag har”).

Och det är klart, när du är ny är det ju svårt att åberopa erfarenhet som en självförtroendebyggare - men det fina är ju att det räcker med att tiden går för att det här ska funka. Du behöver alltså inte jobba speciellt aktivt för att just erfarenhet ska bygga din tro på dig själv. Det räcker att du gör din grej - och så vips har det gått 4 år. Och bara genom de fyra åren kommer du ha fått mer skinn på näsan. För att du har testat och gjort - och lärt dig massa saker som du kanske inte ens lagt märke till! Bra va?!

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

2. Kasta dig ut och träna

Det här tycker jag själv har varit och är det svåraste - men också just därför vansinnigt viktigt. Att pusha sig själv utanför sin komfortzon är något jag rekommenderar - än hur läskigt det känns. Och ju mer du gör det - desto mer erfarenhet får du - och därmed självförtroende. Det handlar rent konkret om våga vara lite extra rakryggad (jag hatar egentligen uttrycket fake it til’ you make it men just i det här fallet stämmer det lite) Att exempelvis stå på sig lite extra när någon försöker köra över dig - fast din instinktiva känsla är att bara vika ner dig. Eller att våga säga ett lite högre pris än vad du egentligen känner dig bekväm i. Eller en så enkel grej som att när du får frågan om vad du jobbar med titta personen i fråga i ögonen och svara stolt.

För varje gång du gör något av detta så växer du - och du blir lite mer bekväm med att våga. Och det bygger självförtroende på flera sätt. Det är obehagligt som tusan - men just därför måste du!

3. Omge dig med rätt personer

Yep, du läste rätt: ett steg i det här med att jobba med självförtroendet (och därmed också ditt företag) är att omge dig med personer som gör dig glad, som bekräftar dig och ger energi. Och undvik de som gör motsatsen.

Genom den här punkten kan du också ta en genväg när det gäller erfarenhet - genom att prata öppet och ärligt så kommer du lära dig av andra. Precis som att dina erfarenheter kan bli någon annans. Perfekt när det gäller exempelvis det här med att ta betalt. Om du vet vad andra har för pris för olika uppdrag samt vad som är branschstandard så kommer du kunna stå på dig på ett annat sätt.

Precis som att det är så otroligt inspirerande att kunna hjälpa, peppa och pusha varandra till att våga mer. Finns helt enkelt inget så fint som att bygga det där självförtroendet tillsammans med andra som jobbar med liknande saker som en gör!

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Mitt sista tips

Slutligen så tror jag mycket på att på att upprepa. Om och om igen. För varje gång du vågar kasta dig ut lite extra, för varje ny erfarenhet och för varje energigivande relation desto mer självförtroende får du. Och ja, det kommer antagligen ta rätt lång tid. Men det är okej att det får göra det. För jag tror att ju längre tid något tar - desto mer stabil grund bygger du. Och visst, du kanske inte ens märker att du blir lite mer rakryggad för varje månad som går - men det gör du. Jag lovar.

Om du vill läsa mer på temat så har jag skrivit många tidigare blogginlägg i detta ämne, och du hittar kategorierna här:

Hur går dina tankar om detta ämne? Berätta och kommentera gärna!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Självtvivel och om att vända tanken

Sämre dagar kan jag verkligen känna: vem är jag att komma här och hävda att jag kan hållbart mode, entreprenörskap och allt det där andra som jag säger att jag är bra på? Jag kan ju absolut inte mest i världen, så hur kan jag ens aspirera på att var någon slags sakkunnig eller ännu värre expert?

Och, när ska andra syna bluffen? 

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Men så inser jag: visst, allt det här stämmer. Jag kan verkligen inte mest i världen när det gäller de här ämnena. Men däremot är det ingen annan som kan, tänker eller förmedlar det jag gör på exakt samma sätt. Just för att jag är jag. För att jag är helt unik. Och därmed kan ingen annan göra exakt det jag gör (precis som att jag inte kan kopiera någon annan). 

Och detsamma gäller såklart också dig. Ingen annan är ju du. Och det du gör är unikt. Så oavsett hur liten en känner sig emellanåt så behövs du. För visst, du kan inte mest, men du gör det du gör allra bäst. Och det kan ingen ta ifrån dig. Eller mig. Och det är rätt skönt att känna att i just det egna hörnet finns ingen konkurrens: för ingen annan är ju lika bra på att vara du som du är!

Rätt logiskt egentligen. Men ändå så förbannat svårt att komma ihåg när tvivlet sätter in.

Vad gör du för att vända tankarna när självtvivlet sätter in?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Lita alltid på magkänslan

Varje gång jag går emot min magkänsla blir det skit. Och det slår aldrig fel. En tycker att jag vid det här laget borde ha lärt mig det. Men lik förbaskat går jag emellanåt emot den. Bara för att den kanske ändå kan bli rätt? 

Entreprenörskap-lita-alltid-på-magkänslan

Men det gör det aldrig! Så ja, om det är något jag verkligen rekommenderar när det gäller i princip alla beslut (oavsett om de är privata eller jobb/företagsmässiga): lita alltid på magkänslan. Den finns där av en anledning.

Det har flera gånger hänt att jag har gett mig i in något med en jobbig känsla i magen, och 100 % av gångerna har det också blivit dåligt. Så om det är något jag om och om igen påminner mig om så är det just det här: skit i allt som magen säger nej till!  

Och med det sagt, det är okej att ge sig in i projekt som andra tycker är idiotiska så länge din magkänsla säger ja. Om inte jag hade lyssnat mer på mig själv än på andra hade jag varken haft min butik eller skrivit en bok. 

Det är helt sant. 

Om att ta sig själv på allvar

För några månader sedan skrev jag ett inlägg om 4 anledningar till varför du ska våga tjäna pengar, vilket är ett av mina absolut mest lästa inlägg (så GALET kul!) Så uppenbarligen är det fler än jag som brottas med de här frågorna: om att våga ta betalt och stå upp för sig själv och sin kompetens.

Personligen tänker jag att allt bottnar i att ta sig själv på allvar. D v s att se på mig själv på precis samma sätt som jag ser andra. För att driva eget företag handlar om att ha tilltro till sig själv. Och en del av att bygga upp den tilltron är att beskriva saker rätt. För sig själv, och för andra.

När andra frågar vad jag gör och/eller jobbar med är det så lätt att bara svara något snabbt. Ett svar baserat på antingen jantelagen eller slarv. För att vi är rädda för att förhäva oss ("inte ska väl jag...") eller bara själva inte tänker hur det ska uppfattas.

Att svara att "jag gillar att måla" när konstnär är ditt yrke och din inkomst, är förvisso rätt. Men det ger också en mental bild hos lyssnaren som är helt fel. Du menar ju inte att du sitter hemma och målar för skojs skull när andan faller på...

Det du säger är så andra kommer att uppfatta dig. Och det är också så du skapar bilden av dig själv, inför dig själv. Om du beskriver det du gör i överslätande ordalag som "äsch, det är väl ingen grej" så kommer du också ha svårt att känna stolthet inför ditt yrke och/eller företag.

När jag startade mitt företag 2009 pluggade jag lärarprogrammet på universitetet i Umeå. JohannaN var det jag gjorde på fritiden. Med lagret i sovrumsgarderoben. Så när kompisar frågade vad jag hade gjort just den dagen svarade jag ofta obetänksamt: "Varit hemma".

I min värld betydde det att jag hade jobbat med mitt företag. I deras värld att jag hade slappat och kollat på teve hela dagen. Och sedan blev jag lite sur över att alla trodde att jag hade massor av fritid...

Så med det sagt, om vi vill att andra ska ta det vi gör på allvar måste vi också börja beskriva det vi gör i rätt termer. Och stå upp för det. Rakryggat svara när andra frågar. Innan jag började tänka på det här brukade jag svara "jag gör smycken" när någon frågade vad jag jobbade med. Och fick allt som oftast svaret "Åh vad kul! Min 12-åriga systerdotter gör också egna smycken".

Jag blev ofta både paff och ledsen av den responsen. Förstod de inte att jag inte satt hemma och pysslade på skoj utan jobbade hårt?

Jag funderade några varv extra, och insåg att det kanske mer handlade om vilken mental bild jag förmedlade än något annat. Referensen till någon som gör smycken var för dessa personer deras systerdöttrar. Ingen som faktiskt levde på det.

Så istället för att fortsätta bli sur och ledsen började jag ändra mitt sätt att prata. Och om någon frågar mig idag vad jag jobbar med så svarar jag: "Jag driver ett smyckesmärke, har en klädbutik samt föreläser och bloggar mycket om hållbart mode. Och i höst ger jag ut en bok på Ordfront förlag om just hållbart mode".

Första gångerna jag beskrev mig själv så som jag gör idag kändes det så vansinnigt skrytigt och fel (Jantelagen hejhej!). Men ett sätt att komma runt just känslan av att förta sig är att se på sig själv med ett utifrånperspektiv.

Det handlar ju inte om att hitta på något utan om kalla fakta. Jag gör ju allt det här. Det är inte skryt. Så skriv ner exakt allt det som är sant. Och träna på att se folk i ögonen och säg det rakryggat. Skäms inte.

En ska såklart aldrig överdriva det en gör, men heller aldrig säga mindre än vad som är sant. Och det är vi många som måste träna mer på!

Och ju mer du tränar på det, desto mer självförtroende och självkänsla får du. Vilket såklart är superviktigt för att både må bra och få sitt företag att växa.

Så dagens fråga blir såklart: vad är en korrekt beskrivning av vem du är? Kanske är du redan superbra på det här, i så fall, berätta vad dina bästa tips är! Eller tränar du på det här precis som jag? Berätta <3

En får göra precis som en vill

Om det är något jag verkligen verkligen har kommit till insikt med efter över sju år med eget företag, så är det att en får göra precis som en vill. Det låter säkert löjligt, men det tog i alla fall mig länge att förstå. Över 10 år. Och det är säkert många som tänker att det här, det är ju självklart. Men vet ni, det är det inte.

Jag möter fortfarande personer som ska ge mig "goda råd" om hur jag bör och borde sköta mitt företag. För att det förväntas vara på ett visst sätt. Och att jag som företagare bör vara och tycka på ett visst sätt. De här förväntningarna och normerna finns hela tiden, även om jag blir bättre och bättre på att bortse från dem och aktivt välja att titta åt ett annat håll.

I gymnasiet läste jag samhällsprogrammet med inriktning ekonomi och entreprenörskap. Det låter kanske logiskt såhär i efterhand, men uppriktigt sagt vet jag inte varför jag valde det. Alla mina kompisar gick estet eller samhälle kultur. Och företagsekonomi var absolut inte jag.

Jag hade en bild av företagsekonomi som snabba vinster, backslick och lite oskön stil. Vilket var motsatsen till vem jag var och vad jag stod för. Men det var också något som framförallt några killar i min parallellklass körde fullt ut. För dem handlade gymnasiet bara om att senare komma in på Handels i Stockholm för att i framtiden tjäna de stora pengar. Och helst med så lite moral som möjligt (för med det kan en ju inte tjäna pengar)

Både de och jag hade samma bild av vad ekonomi och att vara entreprenör var. Jag tog avstånd och de omfamnade det. Men vi båda hade en extremt snäv världsbild. Vi trodde att det bara kunde vara på ett sätt. Att driva företag innebar, tänkte vi, en tydlig livsstil och sätt att se världen i övrigt också. Som att en fick ett helt paket. Och att det bara var att förhålla sig till det.

Något år efter studenten minns jag att jag fick en enkät hemskickad i brevlådan från mitt gamla gymnasieprogram. Sista frågan löd: "kan du tänka dig att starta företag längre fram i livet". Jag strök tydligt under NEJ.

Men ja, nu är jag alltså där jag är. Först för att jag insåg att allt det jag älskar, är ekonomi. Men upphöjt i tio. Globaliserings- och rättvisefrågor. Rättvis handel (hallå!!! en tycker att jag borde ha anat att "handel" hade att göra med ekonomi, men icke...) Hållbar utveckling.

Och jag lärde mig att driva företag snarare är en form än ett mål i sig. För mig är det ett sätt för att på heltid få göra det jag tidigare bara gjorde som ideellt arbete i olika organisationer. När jag för tio år sedan på fritiden föreläste om hållbart mode genom Röda Korsets ungdomsförbund kan jag idag göra det som mitt jobb, genom mitt företag. Det är magiskt.

Att driva eget företag är att få och ta sig en plats för det som är viktigt för just mig. Och att jag i det inte behöver inrätta mig efter andras förväntningar. Vad jag borde tycka, tänka och ha åsikter om.

Det är också därför jag slår bakut när de vuxna motsvarigheterna till killarna i min parallellklass kommer och snackar blaj. Säger åt mig vad jag borde göra. Att de vet mitt bästa och att utan deras goda råd kommer jag ingenstans.

Att jag borde flytta min produktion till Kina för att få bättre vinster (har hänt), att jag borde ta in riskkapital för "aggressiv tillväxt" om jag verkligen menar något (har också hänt) och så vidare. Men vet ni, sju år med företag har ändå gett mig lite av ett "track record", för uppenbarligen har jag ju gjort något rätt. Så det som förut gjorde mig förvirrad, har jag idag självförtroendet för att låta bli att lyssna.

För ja, en får göra precis som en vill. Så är det bara. Och ingen annan än en själv bestämmer reglerna för just det jag eller du gör. Att starta och driva företag handlar faktiskt inte om att inrätta sig i någon annans världsbild. Utan om att skapa sin egen.

Att ta risken att bli mindre omtyckt

Jag startade JohannaN för snart sex år sen av två anledningar: 1. För att se om det skulle gå att driva ett modemärke där schysst produktion stod i centrum. 2. Som ett forum för mig att fortsätta det jag tidigare gjort ideellt i bl a Röda Korsets Ungdomsförbund: rättvis handel och hållbar utveckling. När jag drivit JohannaN i något år insåg jag att det där visionära drivet lätt hamnar i skymundan pga det vardagliga arbetet.

Saker som att hålla koll på bokföring, inventera lager, beställa trycksaker, packa webshopsbeställningar och tusen andra saker går av någon anledning alltid först. Det tillsammans med att en samlar på sig så många tankar och åsikter från alla möjliga och omöjliga håll. Personer som säger: "Du borde göra såhär", "Branschen fungerar på ett sätt" och "Om du gör annorlunda kommer det aldrig att funka".

Jag har stirrat mig så blind på det där - försökt lära mig och förstå hur mode-, PR-, tillverknings-, tidnings-, you name it-branschen fungerar. Ibland har det känts rätt och ibland fel. Men rädslan av att riskera att stöta bort människor har fått gå först.

Tanken om att "tycker eller säger jag så här kommer det blir fel och många vill kanske inte köpa smycken från JohannaN då". Viljan av att alla ska tycka om det en gör finns alltid där. Och det tillsammans med alla välvilliga tips på hur en borde göra blir lätt att en gör lite av varje och gärna så mellanmjölkigt som möjligt - allt för att minimera risken att göra fel och stöta bort människor.

Men vet ni, för snart ett år sedan ramlade en pollett ner hos mig. Jag kom på att de jag vill ska tycka om det jag gör: de går ju igång på EXAKT samma saker som jag gör. Och jag gillar människor, företag och sammanhang som tar ställning - som tycker saker. Och som gör det tydligt. Som är kompromisslösa och integritetsstarka. Som liksom kör sin grej.

Det borde i sin tur betyda att om jag gjorde samma sak som det jag själv uppskattar hos andra skulle jag, förutom att tycka bättre om mig själv, också antagligen växa i andras ögon.

Så vad har hänt sen dess? Massor! Tack vare att den där polletten trillade ner och jag vågade räta på ryggen och ta beslutet att INTE attrahera alla med mina tankar och åsikter så har jag översköljts av kärlek och framtida spännande samarbeten. Det gör så klart att jag vill prata och tycka ännu lite mer! Vilket känns helt fantastiskt.

Självklart blir säkert många less på mitt tjat om hållbart mode och Slow Fashion - men det spelar egentligen inte så stor roll. Ärligt sagt är det inte för de jag gör det här. Jag gör det för att jag numera kan se mig själv i spegeln och känna att än hur saker och ting går så har jag i alla fall följt mitt hjärta. Och jag gör det för att vi, vilket jag nu förstått, är många som delar värderingar - och jag vill att JohannaN ska vara det där forumet som jag drömde om för snart sex år sen.

Så vet ni, här kommer ett råd till er som känner er lika fega som jag kände mig: jag lovar, FLER, inte färre, kommer vilja jobba med dig om du faktiskt bara tar risken att bli mindre omtyckt.