Ny hemsida: johannanilsson.se

Jag är överlag en rätt rastlös person, men om det är något jag har lärt mig genom åren så är det att prioritera. Att än hur gärna jag vill göra vissa saker så måste de ibland skjutas på framtiden. Allt för att det mest akuta är just mest akut. Och nu äntligen är ett stort (men alltså aldrig akut...) projekt som jag påbörjade för prick ett år sedan färdigt!

Ett projekt som jag tänkte när jag började: "äh tar väl en två veckor eller så?!" I mitt fall kom allt med Klimatklubben emellan, precis som att också skriva bok, lägga ned ett smyckesmärke och föreläsa massvis under våren gjorde. Och sen när sommaren kom behövde jag verkligen vila. ⁠

Men nu är jag alltså äntligen klar: med en sprillans ny hemsida! www.johannanilsson.se⁠

Foto: Linnéa Jonasson Bernholm

Foto: Linnéa Jonasson Bernholm

Ny hemsida, portfolio, grafisk profil och logotyp

En hemsida som ska försöka kapsla in vem jag är och vad jag jobbar med (och bara att klura ut vad jag gör samt vill göra mer av, och sen förklara det på något bra sätt krävde långt mer än två veckor, tro mig!) Ja, en portfolio helt enkelt. Och i allt detta så bytte jag också namn på instagram till @johannanilsson.se. Precis som ny logotyp, grafisk profil samt nya foton tagna av (vid det här laget mina husfotografer) Appendix Fotografi. Och här på bloggen betyder det ny header och profilbild.

Jag känner mig nöjd - kanske för att jag nu verkligen känner att jag vet vad jag håller på med. Vad jag är bra på, vad jag tycker är allra roligast att göra och hur jag ska balansera alla mina ben för en (hyfsat?) vettig arbetsbelastning och okej inkomst. Tror jag i alla fall. Oavsett, jag tror att innan du kan förklara för andra vad du pysslar med måste du ha det klart för dig själv. Och det vet jag nu tack vare allt jobb med www.johannanilsson.se. Det är ju ett bra steg om inte annat.⁠

Eller vad tror du?⁠

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Hösten 2019 - mina mål och tankar

En tradition jag ser till att hålla hårt i är att jag varje nytt år och höst sätter mig ner några timmar för att reflektera och planera mitt jobbliv. Spaltar upp vad jag vill göra, borde göra, hur det ska gå till samt vad jag faktiskt ska försöka låta att ägna mig åt.

En sak som jag skrev om förra veckan är just att jag ska försöka ha kvar känslan av lugn och prioritering som mina sju veckor ledigt har gett mig. Det kommer nog vara lättare sagt än gjort, men jag tänker så här: om jag bara kan behålla den känslan i några veckor (om inte annat!) in i hösten så är det mycket värt!

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

I början på det här året skrev jag det här inlägget Mitt 2019 - drömmar och mål och satte dessa mål, och de står fast:

Mina mål för 2019

  • Att våga säga nej och prioritera

Och 2018, dvs förra året, var mitt mål långsiktighet och stabilitet, vilket jag då bröt ner i följande:

  • Ekonomisk stabilitet. Minst 6 månadslöner i buffert.

  • Endast jobba med bra-i-magen-projekt

  • Ingen stress.

  • 6 timmars arbetsdag.

  • Fokusera på det som ger pengar!

  • Komprimera arbetstiden och jobba effektivt.

  • Reducera distraktion: sociala medier, möten etc som tar mycket men varken ger energi eller pengar.

  • Skapa vanan att stanna upp några minuter innan varje arbetsdag för att hitta bästa prioritering!

Och alla de punkterna kvarstår även detta år. Flera av sakerna sitter som en vana nu, andra kommer och går. Exempelvis 6 timmars arbetsdag - det är mer en påminnelse till mig själv att tänka på att försöka jobba mindre (för att jobba fler timmar behöver ju utifrån det jobb jag har absolut inte betyda att en får mer gjort!)

“Jag har ju ett säsongsjobb!“

Innan sommaren var jag rejält stressad inför den kommande hösten (15 inbokade föreläsningar på 1,5 månader skapar ju lätt den känslan!) och jag kände bara: hur fasen ska jag hinna med! Men så föddes tanken på att det kanske snarare handlar om mitt mind-set?! Och så fort jag började tänka på mitt jobb som ett säsongsjobb så försvann stressen. Att det är fullständigt normalt att arbeta intensivt i perioder för att sedan ha möjlighet att ha lugnare sådana. Och det var när den polletten trillade ner som all stress försvann.

Stressen över hur jag ska hinna med hösten men också stressen över “får en verkligen vara ledig så länge som jag är nu i sommar?“ Utan istället har jag helt och fullt landat i att självklart ska jag anpassa mig utifrån tidpunkterna under året när det finns mycket jobb och vice versa. Det är ju under andra halvan i september, hela oktober och första veckorna i november som de flesta bokar in föreläsningar. Precis som under mars och april som är hektiskt när det gäller våren. Och i juli och augusti samt halva december och januari händer det sedan väldigt lite.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Att jobba när det finns jobb och ledig när det är lugnt

Så självklart ska jag vara ledig när ingen behöver det jag kan och jobba mycket när det istället är många som drar i mig. Och det låter så himla fånigt, men det var när jag formulerade allt detta för mig som allt klarnade. Nästa månad kommer allt dra igång, och det kommer bli galet. Men det är också de kommande månaderna som ska finansiera och möjliggöra mina lediga veckor - och det gör att allt känns rimligt och klokt.

För det är ju inte själva grejen med att jobba mycket i perioder som är problemet utan det är när/om en inte ser ett slut som gör det farligt.

Och när det gäller mitt mål om att våga säga nej och prioritera så är det just detta: att under de intensiva månaderna prioritera föreläsningar (och andra betalda uppdrag) samt tacka nej till i princip allt annat. Precis som under de helt lediga perioderna våga säga nej till exakt allt, för att på allvar ta tillvara på ledigheten (I somras missade jag ex möjligheten att få skriva en krönika till en av Sveriges största modemagasin, kändes surt men rätt. Allt för att jag tänkte att möjligheten kanske kommer igen - men då vid en bättre tidpunkt under året!)

Min årsplanering

Mitt mål i år är därför att jobba hårt för att det ska se ut så här:

  • Ledig 7 veckor på sommaren (från midsommar till mitten på augusti), långledigt över jul och helst också 1 långhelg på våren för att kunna åka skidor.

  • Jobba i säsong: mer än heltid (dvs så mycket som krävs) under de intensiva månaderna. 80 % arbetstid resterande tid.

  • Jag ska försöka arbeta 8.30-16.00 på vardagar när jag är hemma och när jag är borta för föreläsningar maxar jag så mycket jag bara kan och jobbar också hela kvällarna.

  • Alltid ledig helger om jag inte är borta för föreläsningar.

Jag säger inte att det här kommer att fungera fullt ut jämt, men just grejen om att dra upp riktlinjer för sig själv tror jag är väldigt viktig. För både styrkan och problemet med att ha ett arbete där det inte finns några begränsningar är ju just avsaknaden av regler. Jag kan jobba pyttelite och jag kan jobba jättemycket. Och då jag är en person som tenderar att jobba för mycket (och inte för lite) när jag bestämmer själv så har jag insett vikten av att också stenhårt planera in ledighet. Annars hänfaller jag så himla lätt åt känslan av att jag nog måste jobba liiiiite till för att vara på den säkra sidan att jag gjort rätt för mig…. (Något jag skrev om förra året här Hösten 2018 - mina mål och tankar)

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Att-göra- och inte-göra-lista

Förutom att tänka helt om och nytt när det gäller mitt arbetsår så har jag också gjort följande två listor:

  • Vad jag vill göra mer av på sikt

  • Vad jag inte vill göra på sikt

På listan av vad jag vill göra mer av så finns moderatorsuppdrag och föreläsningar men också fler mediaframträdanden (jag tycker helt enkelt att det har varit så vansinnigt skojigt de gånger jag har fått prata hållbart mode i TV och radio)

Och på listan över saker jag på sikt vill plocka bort finns det i huvudsak två olika saker:

  • Grej jag älskar att göra men som i dagsläget inte ger mig några pengar utan endast kostar massor.

  • Grej x 2 som jag inte tycker är superroliga men som ger mig lite för mycket pengar för att jag i dagsläget ska kunna säga tack och hej.

Exakt vad de sakerna är vill jag inte berätta om just nu, men det är verkligen inga stora saker, utan mer grejer som jag insett att jag borde försöka plocka bort på sikt för att få bättre och roligare arbetsbelastning. Och ja, jag har ju privilegiet att arbeta med det jag älskar och då känns det också rimligt att arbeta mot målet att det jag tycker är allra allra roligaste också ska vara det som är bäst betalt. Få förunnat jag vet, men om en har chansen så känns det dumt av så många anledningar att inte sikta dit!

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Sen var det ju det här med planering då, d v s hur bryter en ner allt detta till att på allvar också bli verklighet en vanlig sketen måndag?! Ja, det har jag skrivit om tidigare här: Inventera din tid och dina arbetsuppgifter (scrolla ner för att läsa) och här: Jobba effektivt – mina bästa tips för att få saker gjorda Och det är så jag jobbar även denna höst.

Så ja, så tänker jag mig min höst. Hur ser din ut? Och har du någon ny insikt (i stil med min tanke om säsongsjobb) som har hjälpt dig på sistone? Kommentera gärna! 

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Mitt 2019 - drömmar och mål

Nytt år och självklart tid för både reflektion och framåtblickande! Det här året har jag ju redan börjat med en stor förändring: att säga hej då till mitt smyckesmärke efter prick tio år. Och den 31:a mars är min tanke att det allra mesta ska vara avslutat med JohannaN - men fram tills det kommer det vara rätt mycket jobb med mina smycken. Och det plus att jag, Emma och Maria också ska skriva en hel bok med inlämning i mitten av februari gör att de närmaste månaderna kommer att vara rejält intensiva (för jag ska ju göra allt annat jobb som jag brukar också!).

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Så det är utifrån det jag har formulerat årets mål:

Mina mål: att våga säga nej och prioritera

Ja, mitt mål för i år är att våga säga nej och våga prioritera i de förfrågningar jag får. Jag har alltid tänkt att jag måste ta alla chanser som kommer - för en vet aldrig när de slutar komma. Och det är det som har gjort att allt har snurrat lite väl fort de senaste månaderna. Det har helt enkelt dykt upp så mycket fantastiskt roligt: saker som jag varken velat eller känt att jag riktigt kunna säga nej till. För en vet ju aldrig om möjligheten någonsin kommer igen….

Men de senaste veckorna har en nästan förbjuden tanke börjat dyka upp i mitt huvud: det kanske inte alls är så att chanserna aldrig kommer igen? Det kanske faktiskt är så att jag genom allt mitt jobb under åren har arbetat mig upp till en nivå där möjligheterna kommer att komma även om jag just nu säger nej? Jag tror det. Ja, jag har landat mer och mer i det.

Förra årets mål var långsiktighet och stabilitet

Förra året var mina mål långsiktighet och stabilitet och där var mitt mesta fokus ekonomisk stabilitet (samma lön varje månad och med 6 månadslöner på kontot som buffert) samt att bara jobba med bra-i-magen-saker. Där jag alltid skulle fokusera på det som ger pengar i första hand. Och jag känner på allvar att jag lyckades. För att jag jobbade aktivt och målmedvetet med de här sakerna under hela året.

Så utifrån det känner jag mig väldigt priviligerad nu när det är nytt år igen. Ja, att överhuvudtaget kunna skapa sitt arbete så här, och både tjäna pengar och göra det jag brinner för är något jag är otroligt glad över att jag har möjligheten att göra. Det är verkligen inte alla förunnat. Inte minst globalt sett.

Och det är utifrån detta, mitt nya tillstånd av stabilitet på flera plan, som årets mål sakta har börjat formulerats.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

“Snart tar nog allt slut…”

De senaste åren har jag nämligen hela tiden tänkt att saker kommer att ta slut. När jag och Jennie släppte vår bok Slow fashion för drygt två år sedan började föreläsningsförfrågningar trilla in och varje gång tänkte jag: “snart slutar de komma. Om någon månad har folk glömt bort boken - så bäst att tacka ja” Men det märkliga var att det hände aldrig, istället föreläser jag mer och mer för varje halvår. Men jag har liksom aldrig riktigt vågat se eller inse det. Istället tänker jag alltid: “äsch, det är bara tur och slump att folk hör av sig. Bäst att passa på!”

Men ja, nu har jag alltså långsamt börjat landa i tanken om att det nog inte stämmer. Det är inget tillfälligt. Det verkar vara här för att stanna, och det gör mig så tacksam. Och det öppnar också upp för möjligheten att våga tacka nej. När det känns som att jag har för mycket att göra, eller om förfrågan inte känns helt rätt, så får och kan jag säga nej just där och då. Och bara för att jag gör det så har jag inte försuttit chansen för evigt.

Jag har kämpat mycket för att överhuvudtaget få en slags långsiktighet och stabilitet i min ekonomi, och det gör att det nu är rätt svårt att tänka om. Jag har ju tackat ja till allt som ger betalt just för att överhuvudtaget styra upp en stabil lön (vilket alltså var mitt mål under 2018) men också till allt som på något sätt har känts som bra marknadsföring. Allt för att bibehålla stabiliteten i framtiden. Men nu ska jag alltså till viss del tänka tvärtom.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Chanserna kommer igen

Jag har ju alltid fokuserat på att ta alla chanser som finns, rädd att de inte ska komma igen. Men 2019 känner jag alltså att det kommer det visst göra. Jag kan ställa mer krav på betalning och fokusera på det som på allvar spelar roll. Jag har äntligen pengar så att jag klarar mig - nu är det tiden som ska prioriteras. Och då handlar det rent krasst om att på allvar få in tanken: en timme i det här sammanhanget eller med den här personen är en timme mindre med min unge. Känns det värt det?! Om ja, kör. Om minsta tvekan, låt bli.

Säg inte ja bara för att jag har tränat så mycket på det. Utan säg endast ja när jag har vägt alla fördelar. Rädslan för att säga nej ska inte ingå här. Chanserna är här för att stanna. Våga vila i det.

Vad är dina drömmar och mål för 2019? Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Hösten - hur gick det med min sex timmars arbetsdag?

Jag har ju det här året jobbat mot sex timmars arbetsdag - något jag berättade om bl a här: Hösten 2018 - mina mål och tankar. Så, hur har det gått i höst? Det gick väl sådär kan jag säga.

Klimatklubben kom emellan.

Som en stor fet krasch mitt i allt. Och jag är så förbaskat tacksam.

Jag, Emma och Maria har jobbat väldigt mycket sedan den 8:e oktober när vi släppte Klimatklubben. Intensivt och rätt galet. För att allt blivit så mycket mer än vad vi i vår vildaste fantasi någonsin hade kunnat föreställa oss.

Foto: Jana Eriksson

Klimatklubben kom emellan

På drygt sex veckor har Klimatklubben växt till 20 000 följare på Instagram, snubblande nära 10 000 medlemmar i vår Facebook-grupp. Vi har varit med i morgonsofforna i både SVT och TV4, intervjuats av Expressen, Metro och massvis med annan media och blivit inbjudna till riksdagen.

I Facebook-gruppen bubblar det av engagemang och initiativ från alla fantastiska medlemmar - bl a denna kampanj Klimatnytt i SVT och SR som på bara några veckor samlat över 15 000 namnunderskrifter! Och vi växer hela tiden - och nya fantastiska saker är på gång. Precis hela tiden!

Klimatfrågan har verkligen lyfts upp på agendan de senaste månaderna, och vi är en del av det. Det gör mig så vanvettigt stolt och glad. Och hoppfull. För någonstans känner jag nu att vi verkligen kan fixa det här.

Tillsammans kan vi flytta berg. För vi är många: och vi har alla ett maktutrymme i vår egen vardag. Genom de personliga valen, hur vi pratar med vår omgivning samt vad vi gör i våra respektive yrkesroller. Hur vi skapar opinion för att såväl privatpersoner, företag och politiker ska jobba tillsammans framåt. Ja, tillsammans.

Jag är helt enkelt så förbannat hoppfull - och känner bara: nu jädrar trycker vi på från alla håll och kanter. Framåt framåt.

Att bygga struktur för den personliga hållbarheten

Nästa vecka har jag nästan helt tomt i kalendern - och det känns så skönt. Senaste veckorna har varit intensiva - och vi (jag, Emma och Maria) har gjort vårt allra bästa för att parera och delegera. Och vi rör oss framåt mot en mer hållbar vardag för oss tre också - för i någon månad/en kortare period fixar en det här tempot, men inte för alltid.

Så det är där vi är nu: att bygga strukturer och strategin för att förvalta allt det Klimatklubben hittills har lyckats dra igång så att alla vi över 20 000 som är med blir en kraft att räkna med länge länge framöver!

Klimatklubben - jag hade aldrig planerat att du skulle uppta så mycket av min höst. Men hej så förbannat tacksam jag är! För allt du har öppnat upp och skapat. Och det där med sex timmars arbetsdag - det kör vi på nästa år! Åtta timmar är mer rimligt just nu! =)

Om du är med i Klimatklubben - får du mer än gärna dela tankar och reflektioner kring det! <3

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Hösten 2018 - mina mål och tankar

Det börjar vara en tradition nu - och en himla härlig sådan tycker jag! - att jag varje höst och nytt år sätter mig ner och reflekterar och planerar mitt jobbliv. Går igenom vad jag vill göra och borde göra, samt hur det ska gå till. 

Och det gjorde jag i går, för det är något med terminsstart som gör att en är lite extra peppad på framtiden (och det var ju också precis vad jag hade hoppats på och förutspått efter mina tre veckors semester)

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Att börja hösten med att planera

Jag satt knappt två timmar (medan Ingrid sov middag) och skissade upp min höst. Så det gick rätt snabbt denna gång, kanske för att jag egentligen bara uppdaterade den plan jag satt i början på det här året: Mitt 2018 - drömmar och mål och det jag skrev tidigare i våras Vad jobbar jag med? Och hur försörjer jag mig? (men låt det ta den tid det tar - det viktigaste är just att verkligen stanna upp)

Mina mål för 2018

I början på det här året satte jag dessa mål, och de står fast:

  • Ekonomisk stabilitet. Minst 6 månadslöner i buffert.

  • Endast jobba med bra-i-magen-projekt

  • Ingen stress.

  • 6 timmars arbetsdag.

  • Fokusera på det som ger pengar!

  • Komprimera arbetstiden och jobba effektivt.

  • Reducera distraktion: sociala medier, möten etc som tar mycket men varken ger energi eller pengar.

  • Skapa vanan att stanna upp några minuter innan varje arbetsdag för att hitta bästa prioritering!

Hittills tycker jag, så här 8 månader in i året, att det har gått över förväntan för mig att förhålla mig till allt detta. Och det gör mig faktiskt väldigt stolt! (att lyckas med något en förutsatt sig är ju gött helt enkelt)

Nu när Ingrid börjar förskolan kommer jag ju dessutom få riktigt bra hjälp till det här med effektiva 6 timmars arbetsdagar. Hon kommer nämligen vara på föris fram till kl 15, och det är ju perfekt: då har jag en sluttid jag måste vara helt klar med arbetsdagen till.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Det kluriga i att ha ett jobb utan begränsingar

För så här tänker jag: när en, som jag, har ett arbete som betyder att jag kan göra vad som helst när som helst och hur som helst. Ja, då måste jag styra upp ramar själv för att få det att fungera. Annars är det så lätt att fladdra iväg på fel grejer och helt missa/glömma/strunta i att göra det som faktiskt spelar störst roll och både hjälper mig framåt och skapar min lön.

Ja, överhuvudtaget är det supersvårt att ens veta vad de sakerna är. För när allt är möjligt (det går ju inte att jobba färdigt så att säga), ja, då är det viktigt att begränsa sig. 

Så det är exakt det jag gör när jag planerar: sätter ramar och bestämmer var, hur och när jag ska göra saker. Allt för att få det att fungera på bästa sätt. Och det är också en av de största anledningarna till att jag varit så ostressad det senaste halvåret. Så här planerar jag:

Inventera din tid och dina arbetsuppgifter

Börja med att inventera det du gör idag. Vilka arbetsuppgifter gör du och varför? Vad är roligt? Vad kommer dina pengar ifrån? Vad borde du egentligen ägna dig åt? Och är det något som borde/måste förändras? En bra grej att utgå från är att göra denna övning: Drömlivet - steg för steg

Just det här steget gick rätt fort för mig denna gång: jag är helt enkelt väldigt nöjd med mitt jobb just nu. Så jag stämde egentligen bara av lite utifrån de olika ben jag står på: vad ska jag lägga lite extra krut på? Och är det något jag bör fokusera mindre på?

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Planera - i flera steg

Min slutsats blev därför i princip samma som i våras och som jag alltså skrev om här: Vad jobbar jag med? Och hur försörjer jag mig? Och utifrån mina olika "ben" eller "ägg" (som jag berättade mer om i inlägget ovan) så stolpade jag upp vad jag ska göra inom de olika, och det blev tydligt att jag ska och kommer att lägga mitt allra största fokus i höst på bloggen och podden. Mycket för att det är lite nyare projekt som kräver hårt arbete för att börja rulla.

Jag är en sådan som alltid måste börja med det stora perspektivet för att hitta den rätta motivationen, därför ser min planering ut så här lite grovt:

Dela upp i projekt

Jag börjar med att gå igenom vilka olika projekt jag ska jobba med. För mig: smycken, föreläsningar, blogg, podd o s v.

Arbetsuppgifter

Sedan stolpar jag upp vad exakt som ska göras i varje projekt: vilka arbetsuppgifter ska jag göra?.Vad rullar av sig själv och vad ska jag aktivt pusha? Exempelvis: Podd: planera avsnitt, boka in samarbetspartners för att kunna finansiera podden o s v.

Planera i projekt

Därefter bryter jag ner allt till en tydlig kalender/planering för varje projekt. Exempelvis: Bloggen: jag planerar in när jag ska skriva olika inlägg och ämnen i en kalender.

Planera varje dag

Sist gör jag en veckokalender med dagar där jag ska göra de olika sakerna. Exempelvis: Fredag: 1. Blogginlägg (måndag) 2. Rensa inkorg inför helgen. 3. Jobba ikapp sånt jag inte hunnit under veckan.

Det är också här jag ser om det är möjligt att hinna allt jag har förutsatt mig. Jag vet ex att måndagsinlägget tar minst 3 timmar att göra, så halva arbetsdagen går åt till det. Därför hinner jag inte så mycket den dagen förutom mail och mindre saker som ligger och skvalpar. Och om det känns och ser stressigt ut när jag har gjort min planering, ja, då gäller det att gå tillbaka till steg ett: inventera, och se om det är möjligt att skala bort något.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Tydliga ramar gör det lättare att fokusera

Det låter kanske lite stelt, men för mig är det här en så stor hjälp. För jag vet ju självklart att få dagar kommer se exakt ut så som jag har planerat: ett lunchmöte, en föreläsning på annan ort eller något akut som dyker upp, ja, allt det kommer ju rubba min planering.

Men det är lite det som är hela grejen för mig: om jag har en tydlig riktning inför allt blir det lättare för mig att göra avsteg för att sedan lätt hitta tillbaka till rätt fokus (jag behöver ju inte uppfinna det själv varje gång, utan kan bara kika på min planering så fort jag undrar över något!) 

Och ja, det finns en anledning till att jag bara har satt tre punkter per dag i mitt schema. Det är nämligen det bästa tricket till att oftare kunna känna sig nöjd med sina dagar. Varför och hur det funkar har jag skrivit förut: Vilka är dina tre viktigaste punkter idag?

Så ja, så tänker jag mig min höst. Hur ser din ut? Och är det något av det jag berättar som du tycker känns användbart? Eller har du något supertrick som du gärna delar med dig av? Kommentera gärna! 

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Att vara bjussig men utan att köra över sig själv

Det finns en sak som jag har funderat på rätt mycket på sistone: och det är det här med att vara bjussig. Jag har insett att det nog är en av de absolut största utmaningarna jag har i mitt företag.

Och jag tror att det är något som de allra flesta av oss som driver eget faktiskt brottas med. Trots att vi inte kanske helt har satt fingret på det eller ens verkligen förstått det själva.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Givmild men inte självutplånande

Vad det handlar om är att hitta en balans mellan att vara en bjussig och givmild person, samtidigt som att det gäller att inte köra över sig själv. Läs: att vara så schysst mot andra att en i slutändan är oschysst mot sig själv.

Till viss del bottnar det här också i mina tankar om att ta betalt (alla mina inlägg om det hittar du här: Ta betalt.) D v s att ofta kommer det här med att vara bjussig till sin spets när det gäller att göra saker gratis istället för att ta betalt. Varje gång jag får en fråga om jag kan hjälpa till med något/ge ett råd/tipsa osv så är min spontana reaktion att säga: javisst!

För jag vill ju vara en bjussig person. Och för att jag genuint tror på att vara snäll. Men också för att jag verkligen vill att andra ska ha en positiv uppfattning om mig och det jag gör (hej bästa sortens marknadsföring är ju att andra säger snälla saker om dig!). Det allra sista jag vill är ju såklart att någon ska tycka och tänka att jag är girig, ohärlig och bara tänker på pengar.

Foto: Damon&nbsp; Hatefi

Foto: Damon  Hatefi

Javisst! Eller inte?

Men sen kommer det här kluriga: om jag utropar "javisst! Jag hjälper gärna till" har jag också till viss del slagit undan benen för mig själv och min egen försörjning. För om jag hjälper en person jag aldrig tidigare träffat i en timme med att ex bolla affärsidéer för att starta företag så betyder det en timme mindre i mitt liv.

En timme jag kunde ha använt till ett annat uppdrag där jag får betalt. Eller en timme med den där kompisen jag aldrig hinner hänga med. Eller ännu värre, en timme mindre med min dotter. 

Och det var när jag började se på det på det här sättet som det gick upp för mig: varje gång jag följer min spontana tanke om att självklart säga ja till att hjälpa till så kör jag också lite över mig själv.

Jag har inte helt landat i hur jag ska förhålla mig till alla situationer. För jag vill ju som sagt vara bjussig. Men jag formulerar sakta. Och en sak jag verkligen tränar på är att varje gång jag får det där mailet eller den där frågan så ska jag stanna upp och ta ett djupt andetag.

Fundera ett varv extra på: vem frågar? Varför? Och vad är deras tanke och syfte? Och viktigast av allt: går det att vara bjussig utan att göra avkall på sig själv? Kan jag vara schysst och hjälpsam utan att ge bort timmar av min tid helt gratis? 

Foto: Damon&nbsp; Hatefi

Foto: Damon  Hatefi

Att hitta strategier

Kan jag exempelvis tipsa om något som hjälper oss båda? Rent konkret kan det vara att tipsa det där nystartade företaget utan budget om att det ibland finns pengar att söka för coachning och mentorskap från nyföretagarcentrum och andra liknande ställen. På så sätt kan de få det de vill: hjälp men utan att kunna betala, och jag kan få betalt eftersom det är mitt jobb.

Och så läser jag lite då och då om mitt inlägg Om att ge och ta - och att vara snäll som min livsstrategi - för att påminna mig om att vara bjussig aldrig ska handla om att bli utnyttjad.

Så ja, det här är en ständig utmaning. Men sakta men säkert formulerar jag strategier. Och jag tror som med så mycket annat att det är superviktigt att prata om det. För jag kan väl knappast vara ensam om det här dilemmat?!

Känner du igen dig? Och har du något tips eller lösning? Ge mig!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Mitt 2018 - drömmar och mål

Nytt år! Och just i år är jag så otroligt peppad på allt det nya. Idag är inte bara årets första arbetsdag, det är också första dagen jag jobbar heltid sedan mars förra året! 

Att jobba heltid

Det här är faktiskt en dag jag har längtat rätt rejält efter. Att få sitta ner och jobba oavbrutet i flera timmar är, än hur konstigt det kanske kan låta, något jag verkligen har sett och ser framemot. Att få tänka en tanke helt klart och få tid till att göra annat än det allra mest akuta. Det ska bli himla skoj!

Missförstå mig rätt, jag har haft så väldigt fina månader hemma med Ingrid. Men ju äldre hon blivit desto mindre har hon sovit och jag har haft svårare och svårare att klämma in jobb. Så att nu helt enkelt gå hemifrån på dagarna och sedan fullt och fast fokusera på mitt för att sedan komma hem och bara vara med henne - ja, det ska bli så väldans fint. Och avstressande. 

Foto: Matilda Audas Björkholm, www.avbild.nu

Foto: Matilda Audas Björkholm, www.avbild.nu

Mina mål: långsiktigt och stabilt

Förra året skrev jag om att 2018 skulle handla om detta: Mitt mål för 2017: nu ska det vara slut på tjafs. Och ja, jag tycker att jag lyckats rätt bra ändå. Allt blev ju inte helt som jag tänkt mig (med butiken och så) men jag är nöjd i alla fall. Jag har pushat mig själv att våga stå upp mer för mig själv ännu mer - och givetvis kommer 2018 också handla om att fortsätta det. För det kräver träning och åter träning - ingenting sker över en natt. 

I år kommer jag också fokusera på långsiktighet och stabilitet. Och i morse spaltade jag upp det här: 

Mina målbilder för 2018

  • Ekonomisk stabilitet. Minst 6 månadslöner i buffert.

  • Endast jobba med bra-i-magen-projekt

  • Ingen stress.

  • 6 timmars arbetsdag.

  • Fokusera på det som ger pengar!

  • Komprimera arbetstiden och jobba effektivt.

  • Reducera distraktion: sociala medier, möten etc som tar mycket men varken ger energi eller pengar.

  • Skapa vanan att stanna upp några minuter innan varje arbetsdag för att hitta bästa prioritering!

Låter superenkelt, men allt det här är verkligen saker jag sagt till mig själv i flera år, och så har jag inte gjort det alls. Men NU! Jag känner att 2018 är året. Och jag började idag.

Min arbetsplats

Jag kommer, som det verkar nu, att jobba från caféer och hotellobbys (det sistnämnda är mitt favoritställe pga lugn och ro och att ingen tycker att det är konstigt att jag sitter länge) Så ja, jag jobbar alltså hemifrån men kan inte vara hemma då resten av familjen är det och vi bor i en tvåa.... Jag gillar dock fenomenet att utforska nya platser lite då och då - så tror att lite av min vardagsglädje kommer handla om att upptäcka nya caféer och platser några gånger i veckan!

Foto: Matilda Audas Björkholm, www.avbild.nu

Foto: Matilda Audas Björkholm, www.avbild.nu

Klockan 9 slog jag upp datorn på ett café några minuter hemifrån, och alldeles strax, kl 15 prick slår jag ihop den. Då har jag jobbat 6 timmar extremt effektivt, och huvudet känns som tuggummi. Sedan ska jag vara ledig. Andas och vila. 

Jag kommer antagligen inte lyckas varje dag med det här: att jobba när jag jobbar och så effektivt jag kan (6 timmar per dag är som sagt min målbild!), och vara ledig resterande tid. Men jag strävar mot det.

Mitt nyårslöfte överlag är annars att lägga mindre tid på skit: dvs scrolla på sociala medier och zappa på teven. Vi får se hur det går. Men ambitionen finns där. Och jag går i alla fall ut hårt.

Vad är dina drömmar och mål för 2018? Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Hösten - här kommer jag!

Idag känns det lite som att hösten officiellt startar - i alla fall jobbmässigt. Den senaste veckan har jag haft semester, vilket har varit så vansinnigt skönt. (Mitt och Jennies brandtal från Way Out West finns förresten, tillsammans med alla de andra, här: WOW talks Lördag Vårt klipp hittar du allra längst ner) Och nu, 21 augusti tror jag att jag är redo att köra igång hösten. 

Och den kommer att handla om följande saker: 

Föräldraledig och jobba samtidigt...

D v s att balansera faktumet att jag är hemma hela dagarna med Ingrid samtidigt som att jag också jobbar 25%. Och ju större hon blir desto mindre sover hon. Vilket betyder klurigare att också arbeta. Så kanske blir det så att jag får jobba kvällstid när vi är två vuxna hemma? Vi får se. Men jag ska försöka hålla mig till de timmar jag skrev om här i alla fall: Att koppla bort och av.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Jag skulle dock behöva en drös extra timmar nu närmaste veckan för att planera upp och sätta ramar för allt det jag vill och ska göra i höst. Jag siktar därför på att, än hur helig helgerna normalt är för mig, sätta mig på ett café en hel lördag eller söndag de närmaste veckorna för att verkligen få tid till detta! 

Föreläsa massor

Åh! Det här är så roligt så jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Att föreläsa är verkligen det jag så innerligt älskar, och också både drömt om och jobbat för ska bli verklighet. Och i höst har jag en drös platser inbokade: Västervik, Göteborg, Sundsvall, Gävle, Stockholm, Linköping, Skövde, Borås, Kalmar, Saxnäs och Åre. Och det får gärna bli fler! (Så om du har tips på sammanhang och platser: säg gärna till!)

Under de här dagarna stannar Ingrid hemma med sin farsa - tur för oss alla att han kan ta ut strödagar av föräldraledighet eller semester lite när som!

Smycken

Yes, det här fortsätter precis som vanligt. JohannaN fortsätter att leva vidare precis som förut, men i höst hoppas jag kunna släppa hela två nya kollektioner. En ny i samarbete med FATTA och en helt under JohannaN:s flagg (något som var alldeles för länge sen!) Den enda skillnaden mot förut är att lagret återfinns i klädkammaren och kontoret på köksbordet (sa jag att jag bor i en tvåa....?)

Utveckla bloggen

Det här är nästa grej jag så gärna vill ta mig tid till! Det finns så många inlägg som jag vill skriva. Jag vill fortsätta göra matnyttiga guider om material, berätta mer om vad olika butikers och kedjors hållbarhetsarbete egentligen betyder, ta reda på hur en egentligen ska kasta textil och mycket annat. Saker som jag tror att fler än jag funderar på och vill veta mer om. 

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Men det tar tid. Allt kräver nämligen timmar av research, så just nu klurar jag mycket på hur jag ska kunna skapa mig det utrymmet rent ekonomiskt. För så här är det, krasst nog: jag måste tjäna pengar. Och jag måste göra det alla de timmar jag jobbar. Något som har blivit sjukt viktigt i och med Ingrid.

När jag tidigare, under nästan tio års tid, inte kunnat ta ut lön varje månad så har det bara påverkat mig (och tro mig, det har varit väldigt många månader som sett ut så...). Men nu har jag för tusan försörjningsansvar de luxe! Så med det sagt: 

Det finns så sjukt mycket jag vill göra med den här bloggen, en plats jag hoppas är och kan vara en kunskapsbank och lite av en community när det gäller hållbart mode. Men jag kan bara göra det om det också kan vara betald arbetstid. Allt annat är omöjligt. Och det är hur jag ska kunna lösa det som jag nu funderar på. Och så här går mina tankar: 

Företagssamarbeten

Att samarbeta med företag är en förutsättning, och något jag vill fortsätta med men också göra mer av (1-2 gånger i månaden). Jag är väldigt stolt över de samarbeten jag hittills har gjort. Just för att jag bara arbetar med företag jag genuint gillar och som har ett grundmurat hållbarhetsarbete. Jag skulle aldrig någonsin jobba med någon (än hur bra de betalar) om det inte känns rätt i magen, och det hoppas jag du som läser verkligen förstår. Men jag har också en halvt formulerad idé om det här: 

Läsarfinansierat

Tankarna började snurra efter att en av ni fina som läser frågade om jag funderade på att ta emot månadsdonationer! Hon sa så fint: jag har lärt mig så mycket av dig, så jag skulle mer än gärna vilja betala lite.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

I exempelvis USA är det här ganska vanligt, men än så länge väldigt oprövat här i Sverige. Själva idén är alltså att bloggen till viss del skulle vara läsarfinansierad med många bäckar små (vi pratar 5-20 kr per person och månad.)

Jag har verkligen klurat några varv på det här, och det känns så läskigt att slänga ut en fråga om pengar. Men samtidigt gillar jag idén om gratis innehåll som alla får tillgång till, men att de som kan och vill gärna får stötta.

Allt för att jag ska kunna ta de där extra timmarna till att ta reda på just det som du funderar på (men inte har tid, ork eller kunskap att själv leta rätt på). Och på något märkligt sätt känns tanken på läsarfinansiering som att ni då också blir medskapare. Ja, att vi tillsammans jobbar mot en förändrad värld när det gäller mode och hållbarhet.

Så därför frågar jag: vad känner, tänker och tycker ni om det här? Är det fräckt av mig att fråga?! 

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Mitt mål för 2017: nu ska det vara slut på tjafs

Förra året skrev jag en lista på vad jag ville uppnå med 2016 och nu när jag stämde av den hade jag gjort nästan allt. Däribland fanns saker som: ge ut en bok, bo och jobba minst en månad utomlands, ha en butik som är öppen sex dagar i veckan samt att ha hållit minst 2 föreläsningar där jag fakturerat exakt det pris jag bett om. 

Det jag däremot inte hade uppnått var att jobba 40 timmar i veckan samt vara helt ledig och frånkopplad allt under fyra veckor på sommaren. 

Så det är något jag tar med mig till det här året. 

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Att förvalta och utveckla

För om förra året var att sjösätta enormt stora projekt (nytt namn och koncept på butiken, boksläpp samt att bygga och lansera två stora webshopar för både Replik och JohannaN) så ska det här året handla om att förvalta.

Att fortsätta, förfina och utveckla allt det jag har skapat. Samt sätta ännu mer fokus på att hitta balans mellan privatliv och jobb. Ha ännu mer fritid. En stadig lön på kontot. Och minimera alla konstanta ont-i-magen-grejer. 

Ont-i-magen-grejer

För helt ärligt, om det är något jag är så förbannat jävla less på så är det tjafs. Idag har varit en sådan dag. När jag bara känner att jag vill ge upp. För att så mycket av min arbetsdag går åt till saker som bara borde fungera. Saker som gör mig stressad och ger ångest. 

Jag är så trött och till viss del också apatisk över att saker som har krånglat i flera år fortsätter att göra det. Nu förstår jag att ett liv med företag aldrig blir problemfritt, snarare att de växer och ändrar omfattning ju större allt blir. Men att samma saker tjafsar och att inget ändras, det är jag så färdig med nu. 

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Nu räcker det!

En, av alla de sakerna, är exempelvis min smyckesproduktion. I den bästa av världar (och det är dit jag strävar) skulle jag lägga en beställning, smyckena tillverkas och sedan skickas de till mig. Och jag skulle ha massor av tid till att skapa nya kollektioner och utveckla hållbarhetsarbetet. 

Men så ser det inte ut. Det är strul precis hela tiden. Och har så varit sedan jag startade för åtta år sedan. Leveransförseningar, saker som blir fel, smycken som inte håller måttet när vi packar upp dem. För liten kapacitet i tillverkningen så att vi ständigt har slut i lager osv. 

Även om jag har bott i Thailand och tycker att jag har hyfsat bra koll på hur saker fungerar rent kulturellt så är det ständigt missförstånd i kommunikation och arbetsprocesser. Vi har helt enkelt olika sätt att planera, lösa problem och prata just för att vi kommer från olika länder.

Idag fick jag en leverans som med nöd och näppe innehöll det som många kunder här i Sverige väntat alldeles för länge på. Men mycket hade fläckar, var dåligt polerat och höll inte måttet, och då kan vi inte skicka det vidare.

Fyra timmar ägnade jag åt att packa upp och gå igenom varje smycke, och för att försöka putsa upp det som inte var tiptop. Och sedan miljöidiotin i att skicka tillbaka det som måste poleras om till andra sidan jordklotet ska vi inte snacka om... Timmar, pengar och resurser helt i onödan.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Allt det här borde fungera och det borde vara lätt. Men det är det inte. Produktion är inte det (sorry to say, men ni som tänker att det är glada livet med egna produkter, tänk om)

Idag har varit en sådan dag där jag bara känner att det skulle vara så enkelt att jobba med något annat. Att jag bara vill ge upp.

2017:s mål: slut på tjafset

Så mitt mål för året blir:

Det måste vara slut på tjafset.

Och med det menas:

  • Få en produktion som fungerar och flyter på. Jag har satt januari och februari som månader för detta. Med ständig uppföljning och fokuserat arbete. För nu orkar jag inte längre ha det som jag haft det i nästan exakt åtta år.
     
  • Skapa processer i allt det dagliga arbetet så att det går så smidigt och enkelt som möjligt. Och då snackar vi exempelvis att inte leta sig fördärvad efter en specifik produkt för att det är trångt på lagret eller för att det saknas galgar.
     
  • Sluta vara så snäll. Tydliga processer och förhållningssätt till olika saker kan upplevas av många som fyrkantigt, och då jag är så rädd för att stöta mig med människor har jag under alla år skapat undantag och olika regler beroende på vem som frågat. På bekostnad av mig själv.

    Rutiner handlar ju egentligen om att spara tid och tankeverksamhet. Och att kräva att exempelvis återförsäljare endast ska lägga sina beställningar via vårt ordersystem som vi har kommit överens om, är inte att vara taskig utan snarare något normalt.
     
  • Börja vara snällare mot mig själv (som en fortsättning på ovan punkt). Hålla hårt på min tid och noggrant välja vad jag bjussar på och inte. Jag är helt ärligt extremt trött på att behöva tjafsa om rätten att få  betalt för att föreläsa, coacha eller att exempelvis göra bloggsamarbeten.

    Jag har det senaste året varit riktigt duktig på att stå på mig angående att ta betalt (vilket jag skrivit om här: Om att våga tro på sig själv eller hur jag började tjäna pengar) . Men att i nästan varje enskild situation behöva argumentera för varför, gör mig både ledsen och uppgiven. Tyvärr har jag nog dock inte direkt någon lösning på hur det här tjafset ska upphöra…
Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Att inte se sig som krånglig utan normal

Och jag måste vara hård med mig själv när det gäller att upprätthålla det här. För jag vet att jag har tänkt exakt de här tankarna så många gånger förut, men så slutar det alltid med att jag fegar ur. För att jag inte orkar eller vågar stå på mig eller för att jag inte vill ta konflikter. Eller rätt och slätt för att det alltid är lättare att falla tillbaka i gamla hjulspår istället för att staka ut en ny väg....

Så det som ska bli 2017 års mål blir alltså det här: nolltolerans mot tjafs.

För att jag inte orkar. För att jag inte hinner. Och för att jag inte behöver.

Tjafs får mig ju att må dåligt. Och det logiska är såklart då att eliminera det. Så nu kör jag.

Och ja, jag ska också jobba på min självbild av att inte känna mig som en jobbig, snål och krånglig jävel. Utan att det är fullt normalt att stå på sig om alla de här sakerna.

För egentligen handlar det bara om att jag från och med nu kräver att det saker som jag kommer överens om med någon ska hållas. Att jag kommer att ha samma regler för alla. Och att det jag gör inte ska ske på bekostnad av mig själv, mitt liv eller hur jag mår.

Det låter så förbaskat lätt. Men det kommer kräva en hel del hos mig själv. Det vet jag. Men jag är peppad. Kanske för att jag verkligen har nått den absoluta bottnen när det gäller just tjafs i min vardag.

Vad är dina tankar om det här? Dela och berätta gärna! Jag behöver all pepp jag kan få!

PS. Om du gillar inlägget får du gärna klicka på hjärtat så att jag vet vad du vill läsa mer om. Följ mig också på bloglovin' för att inte missa något och för att spara inlägg till sen. DS

Att planera 2017

Snart är det 2017 och januari: och vad jag gillar det! Nytt år och allt är oskrivet. Januari råkar dessutom vara lite av en lågsäsong för mig (efter det galet intensiva december) så det finns tid till att planera och blicka framåt. Och det tycker jag både är så himla spännande och viktigt. 

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Jag har en hel del planer för året som kommer, och att verkligen sätta dem på pränt och skapa en konkret handlingsplan är något jag verkligen ser framemot. Förra året åkte jag till Thailand och Bali i januari och februari för att jobba på distans, i år har jag andra saker i sikte. Men likväl sjukt spännande sådana!

Men först är det såklart dags för en återblick: dvs en årskrönika för 2016. Så håll utkik efter det de närmaste dagarna!

Vad känner du inför ett nytt år? Tar du dig också tid till att planera och sätta upp mål och konkreta handlingsplaner för de följande månaderna? Berätta! Och dela gärna med dig av vad 2017 kommer innebära för dig!