För dig som letar produktion till ditt klädmärke, fundera på Moldavien

I stolt samarbete med Sveriges ambassad i Chisinau


I oktober var jag under fem dagar i Moldavien, ett besök som arrangerades i samarbete med Sveriges ambassad i Chisinau (och vad jag gjorde där har jag berättat om här: Vad jag gjorde i Moldavien under fem dagar) Det är fortfarande en resa som gjorde så otroligt mycket intryck på mig, och utifrån mitt perspektiv med hållbart mode är jag så oerhört tacksam för de kontakter jag fick och de saker jag gjorde.

Jag får ganska ofta frågan (från bl a er som läser och som jag träffar när jag föreläser) om jag har tips på platser för produktion. Att som liten svensk modedesigner och/eller nystartat modemärke är det rätt klurigt att leta sig fram till en plats där en kan få sina produkter tillverkade.

19102017-IMG_4640-2.jpg

Jag har snart 9 års erfarenhet av det här med produktion för mitt smyckesmärke JohannaN, och på den tiden har jag såklart lärt mig en hel del. Så därför kommer här mina bästa lärdomar och tips för dig som letar just en fabrik för ditt klädmärke. Och ja, det är också p g a mina erfarenheter som jag upplever Moldavien som ett väldigt intressant land för dig att spana in!

Produktion är svårt

Vi börjar där: Produktion är sjukt svårt. Så enkelt är det. Det är lätt att tänka att allt kommer bli lättare när du exempelvis slipper sy själv. Och det stämmer till viss del, men det kommer också tillkomma massor av nya problem och utmaningar.

Exempelvis: vart börjar en leta? Googla och maila funkar säkert, men inte om du också tycker att det här med transparens och hållbarhet är viktigt och vill ha full koll på hur fabriken faktiskt ser ut och sköts. Dessutom kräver många producenter att du beställer stora kvantiteter, vilket såklart är en omöjlighet om du är nystartad eller bara liten.

19102017-IMG_4653-2.jpg

Att förstå varandra

Det här är något som de flesta kanske inte tänker på, men att lägga sin produktion i ett land som ligger långt från Sverige innebär inte bara ett långt geografiskt avstånd utan också ett kulturellt.

Oavsett hur gärna en vill att det inte ska spela någon roll det här med språk och kultur så gör det just det. Jag har och har haft min produktion i Bangkok, Thailand sedan jag startade 2009. Anledningen är så enkel som att jag startade JohannaN p g a att jag lärde känna de som idag är mina producenter. Utan dem, inget företag. Men med facit i hand: trots att jag också bott i värdfamilj under ett ungdomsutbyte, tar mig fram på thailändska och har många vänner från den tiden så missförstår jag och min producent dagligen varandra.

Vi har helt enkelt olika sätt att kommunicera, tänka och också lösa problem. Det är inte så att någon av oss har rätt, utan vi är bara olika. För att vi är från två helt olika världsdelar, med olika bakgrund och fostrade in i två helt olika samhällen.

Så med det sagt, undvik att slita ditt hår så mycket som jag gjort bara p g a av att du inte förstår.

Här kommer därför mina 5 bästa tips på hur du ska tänka vid val av produktionsland (och du kommer förstå varför Moldavien är riktigt intressant):

Mina 5 bästa tips vid val av produktionsland

1. Närhet

Ett land inte alltför långt bort är smart av så många anledningar. Du kan lättare besöka och hålla en tät kontakt, vilket är grymt bra ur ett transparens-perspektiv. Och det är också kortare frakter, vilket är bra för miljön. Men också:

2. Språk och kultur

Ett land närmare Sverige rent avståndsmässigt är antagligen också ett land där ni kommer förstå varandra bättre rent kulturellt. Och som jag nämnde ovan: om du inte har starka kopplingar till ett specifikt land och känner att du har (hyfsat) bra insikt i det, välj då något i Europa. Och då en plats där engelska fungerar utan större problem (om du inte kan landets språk förstås) Du kommer tacka dig själv.

3. Exportvana

Jajamen, att jobba med en producent och ett land som har vana av att producera för export är bra. Om de redan har bra kunskaper om vilken marknad du kommer ifrån och vad exempelvis svenska konsumenter förväntar sig så kommer det bli så mycket lättare. De kommer också kunna lära dig så många saker som du kanske inte tänkt på: vilka blanketter, tillstånd och avtal som behövs med mera.

4. Ekonomi

Textilindustrin är en arbetskraftsintensiv industri, och även ett hållbart företag behöver ta det här med ekonomi och kostnader i beaktande. Anledningen till att vi inte (i princip) producerar kläder i Sverige idag är löneläget, det finns helt enkelt inga, eller väldigt få, konsumenter som är beredda att betala vad ett plagg skulle kosta.

Därför finns det en poäng att hitta ett land där kostnaderna är lägre. Och ja, vi pratar om att du självklart ska betala schyssta löner och ha bra arbetsvillkor. Men i exempelvis Moldavien är löneläget väldigt mycket annorlunda mot oss i Sverige, och därför kan du styra upp riktigt bra löner och förmåner för de som producerar åt dig samtidigt som du också kan bygga ett hållbart ekonomiskt företag.

5. Kontakter är A och O

Schyssta villkor, levnadslöner och bra arbetsmiljö är givetvis en självklarhet för dig. Därför ska du vara tydlig med detta direkt när du letar någonstans att producera. Det är mycket lättare att göra rätt från början än att ändra efter hand.

Och det här vet du bara genom att ha riktigt bra kontakter på plats. Och också själv finnas på plats emellanåt.

Sveriges ambassad i Chisinau har bland annat till uppgift att främja kontakterna mellan Sverige och Moldavien. Att koppla ihop svenska och moldaviska företag är en del av deras uppdrag, och de sitter därför på riktigt många bra kontakter.

Klädproduktion i Moldavien

Så om du letar en produktion för ditt modemärke och tänker att Moldavien kan vara ett intressant land, då tycker jag absolut att du ska gå vidare genom att spana in dessa länkar och kontakter:

Kontakter för dig som vill veta mer

ZipHouse: Inkubatorn för unga modedesigners som jag föreläste för under min resa. En otroligt spännande plantskola för moldaviska märken och unga designers, jag skulle tro att de känner och har koll på alla inom modesektorn i Moldavien!

Chemonics: Doina Nistor är Chief of Party för Chemonics (pratar engelska), så fråga efter henne. Chemonics genomför projektet Moldova Competitiveness Project (MCP) som drivs av svenska pengar i partnerskap med USAID. Projektet syftar till att utveckla moldaviska företags  konkurrenskraft inom olika områden, bland annat inom mode.

Moldova Investment and Export Promotion Organisation (MIEPO)

The Light Industry Employers' Association (APIUS) 

Din Inima: Ett paraply för moldaviska designers och varumärken.

Business Sweden: Hjälp för svenska företag att rikta sig till internationella marknader.

Sveriges ambassad i Chisinau

Vad tyckte du om det här inlägget? Något du vill veta mer om eller funderar på? Fråga på!

Detta inlägg är ett samarbete med Sveriges ambassad i Chisinau men alla ord och åsikter i inlägget är mina egna. Mer om hur jag arbetar hittar du här: PR, press och samarbeten.

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Välkommen till fabriken

Med JohannaN jobbar vi i två tillverkningstekniker: gjutning och sågning. Och idag besökte jag både produktionerna. Jag har tidigare visat er bilder från sågningen och Tom och Boom, så nu är det dags för lite bilder från gjutningen. Och vet ni, jag är så oerhört glad över dessa bilder! Välkommen till gjutningsfabriken

Det här är nämligen det yttersta beviset för att trägen vinner! Jag har under sju år kommit några steg närmare i transparens för varje år och besök. Och nu när jag konsekvent varit kund hos denna fabrik, med stadigt ökande beställningar, har jag ett helt annat utgångs- och förhandlingsläge än 2009.

När jag började tillverka mina smycken hos dem fick jag inte ens komma in i fabriken. Skälet var, vilket jag också tror stämmer, att de hade varit med om designstölder. De släppte helt enkelt inte in mig av rädsla för att jag skulle kopiera andras design. När jag senast var på besök på fabriken fick jag se alla delar och också ställa vilka frågor jag ville. Men inte fotografera. Och det av samma skäl som tidigare. Nu idag, fick jag däremot fotografera vad jag ville.

Vår smyckesproduktion

Så ja, att arbeta långsiktigt lönar sig. För det handlar, vilket såklart är förståeligt, om att skapa ett ömsesidigt förtroende. Att bara komma in och ställa krav och massor av frågor när ingen vet vem du är eller vad du går för, det fungerar inte. För även om du vet att du bara har goda avsikter har fabriken eller produktionen ingen som helst aning. Du kanske bara är där för att luska ut massa saker och sedan ta med dig det till en konkurrent? Så som sagt, tålamod lönar sig!

Gjutningen består av så många delar och steg - och inte ens jag förstår exakt allt. Så om du någon gång har funderat på varför våra smycken kostar det de gör - så ligger förklaringen i den långa processen.

Steg för steg (en väldigt förenklad version):

1. Från skiss till vaxmodell

En gjutet smycke börjar alltid med en modell i vax. Numera går det att göra genom att rita upp smycket i ett 3D-program i dator för att sedan skriva ut modellen med en 3D-skrivare. Eller så tar en grymt skicklig person fram den genom att skultera fram i vax utifrån en pappersskiss. Vi använder oss av båda - men oftast det sistnämnda då det är lite lättare att göra små ändringar under arbetets gång.

2. Från en gjutform till många

Vaxmodellen används sedan för att ta fram den så kallade master-formen, d v s gjutformen som blir själva modern till alla kommande formar. Det är några olika steg från vaxmodell innan det blir en master-form i gummi. Och den sparas och finns alltid att gå tillbaka till om det skulle behövas. Dessa skåp hos vår produktion innehåller master-formar för alla deras kunder under mer än två decennier!

Välkommen till fabriken!

Master-formen dupliceras sedan till många gummiformar - syftet är att snabba på processen vid själva produktionen.

JohannaNs smyckesproduktion

3. Formarna fylls med vax

Smyckestillverkning

Gummiformarna fylls med vax med hjälp av en maskin som sprutar in vaxet i formerna. När vaxet stelnat plockas det gröna "vaxsmycket" ut. Vaxbiten som ser exakt ut som smycket sedan kommer att se ut putsas rent för hand och det kollas att alla detaljer finns med.

För att kunna gjuta mycket på samma gång fästs dessa "vaxsmycken" på ett så kallat träd. Dvs en pinne av vax i mitten med vaxsmyckena fästade som grenar - tänk dig ungefär en julgran till utseendet.

4. Vaxet omsluts av kalk eller sand och smälts bort

Vaxträdet sätts därefter ner i en cylinder som fylls med hårt pressad kalk eller sand. Kalket är det som blir den slutgiltiga gjutformen då cylindern värms upp och vaxet smälter och rinner ut. Och hålrummet som skapas efter vaxet är det som sedan fylls med mässing eller silver.

5. Smycket gjuts

Flytande mässing eller silver trycks in med hjälp av högt tryck. Minsta lilla luftbubbla gör att smycket blir skört och lättare kan gå sönder (och det är också vad som kan ha hänt om du någon gång har haft oturen och dykt på något av våra gjutna smycken som gått i två delar...)

Ugn för gjutning

6. Sista bearbetningarna

Därefter när allt har stelnat och härdat spolas smyckesträdet rent från all kalk. Smyckena knipsas av från trädet och rensas för hand från gjutningsrester. Smycket skickas sedan vidare för polering och för halsband sätts också kedjor fast. Och efter några slutgiltiga kvalitetskontroller skickas det till oss innan det kanske hamnar hemma hos dig?

Så ja, det var det =).

Att såga ett armband

Här kommer ett litet filmklipp från i måndags när jag träffade Tom och de andra som sågar våra smycken. Smycket som Tom sågar i klippet är UMEÅ-armbandet, och det han säger är helt enkelt: "Hej, jag heter Tom!". Armbandet finns åter i lager om någon vecka, d v s när exakt detta armband i filmklippet tillsammans med några fler har letat sig hela vägen från Bangkok till Frejgatan 47 i Stockholm. [youtube https://www.youtube.com/watch?v=_ZAYcGD-gdw&w=560&h=315]

 

Om det är något jag verkligen fascineras av så är det den kedja av olika steg som exakt alla produkter faktiskt har. Att minsta lilla pryl passerar många olika händer på sin väg hem till dig och mig. Och det är antagligen också exakt detta som gör att hållbart mode och Slow Fashion är det som upptar mina tankar så mycket.

För oavsett vad slutpriset blir på den produkt vi köper här i Sverige så är händelsekedjan oftast rätt lång. Och genom att förstå att det verkligen är människor, och inte maskiner eller robotor, som skapar det vi använder så förstår vi också orimligheten i att en tshirt kan kosta 49 kr eller par örhängen 19,50. För antalet händer är med största sannolikhet detsamma oavsett om plagget kostar hundra kronor eller flera tusen.

Och när det gäller mina smycken så finns det ju en anledning till att de kostar från 395 kr och uppåt istället för under 100 kr. Och den stavas Tom, Boom och Joi med flera. Att handsåga som Tom gör i klippet är ett hantverk som kräver en skicklighet varken du eller jag kan komma i närheten av - vilket är sjukt mäktigt. Tom har 15 års erfarenhet och att se honom titta på teve eller sitta och garva med sina polare samtidigt som han sågar är hyfsat imponerande! Önskar jag hade ett klipp på det också....

Tack för igår Boom och Tom!

Tack för igår Boom och Tom! Om du köper ett smycke av oss som är handsågat och gjort utifrån ett mässingsark så är det mest största sannolikhet dessa två finingar som har gjort det. De producerar 80 % av våra sågade smycken, de resterande 20 % görs av Joi som bor några kvarter bort. Som jag också träffade. Tack Tom och Boom - visit i produktionen i Bangkok just nu!

Att träffa och besöka produktion ger mig så galet mycket energi. Både Tom och Boom samt Joi och hans fru har produktion i första våningen i sina hus i gamla stan i Bangkok. Och så bor de på andra våningen med ett respektive två barn. Hyrorna är rätt höga i just den delen av Bangkok, men läget är bra, och då de både sätter sin egen arbetstid och sina egna priser kan de välja vilka arbeten de ska ta och på så sätta tjäna lite mer än många andra.

Idag tillverkar Tom och Boom 3 dagar i veckan åt oss, men drömmen är att vi ska kunna öka till 4 eller 5 dagar då vi hela tiden har lite för lite i lager i Sverige. Så vi tre snackade lite om vilka övriga uppdrag de kan plocka bort så att de ska kunna öka antalet dagar för JohannaN, men att det självklart förutsätter att jag alltid betalar bäst =)

Roligast igår, förutom att hänga ungefär en halv dag med alla, var nog att vi producerade massor av fint material att visa upp här och på hemsidan nu under våren. Bilder från produktionen samt några filmklipp där både Boom, Tom och Joi presenterar sig och berättar lite mer om sitt arbete. Tillsammans med mig igår var Boy, som är min spindel i nätet i Bangkok.

Han är den som sköter allt logistikmässigt mellan oss, JohannaN, i Sverige och produktionen i BKK. Så förutom att han pratar (för att vara thai) ok engelska så blir det såklart mycket garv när Tom, Boom och Joi pratar noll engelska i kombination med min thailändska som inte är mer än hyfsat ok (jag tar mig fram - men kan inte direkt föra något längre samtal) Men språk kvittar lite - är helt enkelt kul att ses och det är alltid skön stämning när vi ses även om det senast var hela två år sen!

Nu är jag på väg till Bali i Indonesien, sitter och väntar på flygplatsen. Men då jag är tillbaka i mitten på februari ses vi igen.

Hållbarhetsarbete är att göra avvägningar

Att arbeta med hållbarhet handlar tyvärr alltför ofta om avvägningar. I den bästa av världar så kan en välja det mest hållbara alternativet. Vilket jag trodde gällde när jag startade JohannaN 2009. När jag började hade jag nämligen planen om att inom några år arbeta med Rättvisemärkt mässing och silver samt att allt annat också skulle vara hållbart och schysst. Men tji har jag fått - om och om igen. Först och främst - det finns ingen schysst certifierad mässing att välja. Än så länge har jag inte ens lyckats spåra var den kommer ifrån - och jag har minst sagt stångat mig blodig över det här.

Det finns dock Fairtrade-certfierat silver, som bryts ur en enda gruva i världen, - men att köpa och använda det är endast förbehållet de som har produktion på samma ställe som företaget är skrivet. Dvs om du är silversmed med egen verkstad i Sverige kan du använda det. Vi som har produktion i Bangkok får tyvärr inte. Jag förstår anledningen till varför - men det är trots det ändå extremt frustrerande.

Med facit i hand, och hade jag vetat det jag vet idag om att ställa om befintlig produktion till hållbar produktion, hade jag kanske valt att göra något annat än just smycken. Det hade varit lättare att hitta ett bra material (ex GOTS-certifierad textil) samt en redan certifierad fabrik (ex inom FairWear) och sedan utifrån de premisserna skapat något nytt.

Men å andra sidan - hade jag kanske inte haft möjligheten att driva utvecklingen framåt då? Även om det många gånger känns som att jag står och stångar huvudet mot en vägg inom en bransch som är ny och hyfsat oförstående för hållbarhetsfrågor så förstår jag ju också att det är bra. Att det är så saker förändras och händer. Men visst, det skulle såklart vara skönt om någon hade krattat vägen före mig.

Materialen är alltså inte helt spårbara i dagsläget, och det gäller både själva mässingen och silvret som kedjor och lås. Men båda materialen är återvinningsbara - vilket är det vi gör med både det som blir spill vid produktion samt om något går sönder och inte går att laga. De är dessutom i bra kvalitet och håller länge över tid - vilket såklart är bättre än många av de bijouterier som flagnar färg och går sönder efter ett tag.

Johannan Hållbarhetsarbete och avvägningar, mässing och bristen på spårbarhet

Jag jobbar nära produktionen i Bangkok och vi har kontakt flera gånger i veckan. De som arbetar med sågningen känner jag och vi utvecklar kontinuerligt arbetet tillsammans (läs gärna mer om det här: Att träffa Tom och Boom som sågar våra smycken). 

När det gäller smyckena som gjuts så jobbar vi där med en lite större fabrik i Bangkok och som också producerar på uppdrag av andra. Anledningen är att allt i gjutningsprocessen kräver stora och dyra maskiner som smältverk, ugnar med mera. Jag har besökt dem men har inte den 100 % transparens som jag skulle vilja ha och som jag har när det gäller sågningen.

Men jag försöker på olika sätt klura ut hur vi i olika led kan göra allt lite mer hållbart. Och min tanke är att där jag har stött på patrull, som i spårningen av materialet, får vi försöka kompensera genom annat. Exempelvis att vi förlänger användningstiden av smyckena genom vår second hand-försäljning. Nu ska det såklart på inget sätt skyla över faktumet att vi faktiskt inte vet vart mässingen kommer ifrån - men i väntan på att jag ska kunna fixa det så är det viktigt med så många små steg som möjligt.

Och när det gäller avvägningar i hållbarhetsarbetet så är det många saker och beslut som avgör. Till exempel är våra presentaskar inte världens bästa - men helt ok. De är gjorda i svart papper i en fabrik i Danmark med ett lager av skumplast i botten. Det absolut bästa hade såklart varit att förpacka i en papperspåse av återvunnet papper.

Men jag har trots det ändå beslutat att köra på dessa askar då det absolut viktigaste är att smycket inte repas och slits i onödan. Att det förvaras bra och fint för att hålla så länge som bara är möjligt. Och med en vacker och praktisk ask tror jag att så sker och att ni är många som sparar den för att förvara smycket i.

Ett annat exempel på avvägning är att vi skickar våra smycken med flygfrakt och i plastpåsar från vår produktion i Thailand. Vilket är allt annat än miljömässigt bra, såklart. Anledningen till att vi fraktar med flyg är att det kan ta månader med båt, och vi behöver det fortare än så. En annan aspekt är att även när vi skickar stora leveranser så rör det sig om 3-4 kilo, vilket vi kan känna gör det hela lite mer försvarbart att välja det snabbaste, men inte mest miljövänliga, fraktsättet.

Att varje smycke förpackas i en plastpåse gör ont i mig, och jag har tittat på andra alternativ. Tyvärr kan vi inte använda papper då syran i materialet förändrar färgen på mässingen över tid. Och utbudet av påsar gjorda av majs är, vad vi än så länge har kunnat hitta, obefintligt i Thailand. Dessutom måste allt styckeförpackas för att det inte ska repas samt att vi enkelt ska överblicka lagret etc. Så lösningen just nu är att vi återanvänder påsarna. Sen är frågan om det smarta i att frakta tillbaka plastpåsar över halva jordklotet såklart relevant. Men i dagsläget är det den bästa lösningen vi har kunnat komma på.

Så om ni har några bra tips och tricks på hur vi ska kunna bli ännu lite mer miljövänliga och hållbara utan att det påverkar det dagliga arbetet negativt så mottages det mer än tacksamt! För som sagt, att arbeta med hållbarhet är att göra avvägningar. Det är verkligheten än hur tråkigt det låter...

När saker inte blir som en tänkt sig

För ungefär ett år sedan berättade jag om vår nya produkt: en tygpåse i svart bomull perfekt för smyckeförvaring. Läs gärna hela mitt blogginlägg från då om arbetet med att ta fram påsen här: Att göra saker lite krångligare Det tog nämligen sin lilla tid att hitta rätt produktion för påsarna, men till slut kände jag att jag hade hamnat helt rätt: ett samarbete med ett svenskt företag och en nepalesisk organisation. Där låg fokus på småskalig sömnad av textil där sömmerskorna hade getts intensiv utbildning för att kunna producera kläder och produkter av god kvalitet i bomull och bomullstrikå.

De hade för ett år sedan tre anställda sömmerskor med målet att anställa fler. Och det unika med produktionen var att alla sömmerskor hade samma bakgrund: de har alla varit offer för trafficking. Systudion betydde alltså att de både fick ett arbete och en utbildning – och kunde på så sätt skapa sin egen framtid.

JohannaNSmyckesforvaring Sjävklart var det här ett projekt jag direkt peppade rejält på! Tänk att få vara med och bidra till att utveckla verksamheten. Min uppgift blev därför att helt enkelt sprida ordet om påsarna, se till att fler och fler köpte dem och på så sätt på sikt öka produktionsvolymen och därmed möjligheten att anställa flera kvinnor.

Vi, jag och Mikael på Milvea (det svenska företaget) började också undersöka möjligheterna att använda GOTS-certifierad bomullstyg samt vilka kvantiteter som då skulle krävas. Ja, framtiden såg helt enkelt ljus ut. Men så fick jag för några månader sedan det här mailet av Mikael:

"Vår verksamhet har tyvärr inte klarat av jordbävningarna som drabbat Nepal. Ingen av vår personal har skadats eller dödats, men en sömmerska med familj har blivit hemlös. Vår projektledare Bimal har också i familjen drabbats ekonomiskt av materiella skador. Den byggnad som vi drev vår verksamhet i blev också skadad redan i de första skalven.

Summan av det hela är att produktionen upphört och att sömmerskorna nu omskolas för sömnad på den lokala marknaden och förhoppningsvis egen försörjning. Därmed är det också sannolikt att Milvea måste läggas ned, vilket gör mig mycket ledsen. Förhoppningsvis får jag så småningom åter chansen att göra något för världens mer utsatta kvinnor. Jag vill tacka för den värme och entusiasm du tillfört oss och det bidrag du givit för våra sömmerskor. Det har varit viktigt och jag finner personligen ditt engagemang hoppingivande."

Självklart blev jag väldigt ledsen av att läsa allt det här, det arbete som den nepalesiska organisationen och Milvea byggt upp under några år var fantastiskt bra. Och behovet var och är stort. Men samtidigt så förstår jag: att bygga upp allt från noll igen kräver massor av pengar, tid och energi.

Och det är inget de tyvärr har idag. Jag hoppas därför innerligt att allt kommer att gå bra för Nirmala och de andra sömmerskorna - och att Mikael och de andra kan fortsätta sitt engagemang i ett nytt projekt.

Så det här är också det minst sagt trista och sorgliga svaret till varför ni under några månader inte har kunnat hitta vår smyckesförvaring i webshopen eller hos våra återförsäljare. Men smyckespåsarna kommer att komma tillbaka - men just nu vet jag bara inte hur. Så om du har tips på en bra producent, får du mer än gärna höra av dig! Det skulle minst sagt göra mig väldigt glad och tacksam.

Sälj dina JohannaN-smycken till vår second hand-shop

JohannaNSecondHandSmyckenTACK för den så otroligt fina responsen igår på vårt kommande second hand-koncept! Och tack också ni som redan nu frågat efter specifika smycken att köpa. MEN för att vi ska kunna rulla ut vår second hand-shop behöver vi något att sälja - och det är där ni behövs! Så snälla snälla - kolla igenom hemma om det är något smycke från oss ni inte använder längre och som ni kan tänka er att sälja tillbaka! Skicket spelar ingen roll då vi putsar och lagar innan försäljning. Skulle uppskattas så! 😘 (bildbax från fina återförsäljaren Skomakeri Ivarsdotter i Kiruna)

Bara att du skickar in ditt smycke till oss: JohannaN, Frejgatan 47, 113 49 Stockholm. Skriv en hälsning med din adress (så vi vet vart vi ska skicka presentkortet), att smycket är till vår second hand-shop samt en kort hälsning till den nya ägaren. Dvs några rader om vad du och smycket har hittat på tillsammans: har ni något roligt minne tillsammans?

Höstens stora nyhet - second hand!

För ungefär ett år sedan skrev jag ett blogginlägg om varför jag har valt att inte släppa nya kollektioner med JohannaN varje säsong (det inlägget hittar du här: Varför vi tycker att höstkollektion är en dålig idé) Men bara för att jag inte släpper nya smycken flera gånger per år händer det ju massor av andra saker. JohannaN ska ju aldrig vara ett märke som står still. Och därför tänkte jag nu släppa det som kommer att bli JohannaN:s stora höstnyhet!

Förra året, i samband med att jag öppnade butik, så lanserade jag ett hyrkoncept. Mer om det här: Köp inte nya smycken till festen - hyr istället. Och nu känner jag alltså att det är dags att ta nästa steg. Jag har haft den här idén i flera år, men nu i oktober är det alltså dags: second hand-försäljning av smycken från JohannaN, och det kommer att fungera så här:

JohannaN Second HandDu har kanske ett smycke från oss som du har ledsnat på eller helt enkelt slutat att använda. Och istället för att det ska ligga oanvänt i byrålådan så lämnar du in det till oss. Tillsammans med en hälsning från dig och en liten historia om vad smycket hittat på för roligt när det varit i din ägo. I utbyte får du ett presentkort på 35 % av smyckets nypris (eller motsvarande modell som säljs idag). Presentkortet kan du sedan köpa eller hyra nya smycken ifrån oss med. Vi putsar upp och lagar smycket och säljer det sedan i befintligt skick för 50 % av smyckets nypris, självklart tillsammans med din hälsning. Och smyckena kommer att kunna köpas både på www.johanna-n.com och i vår butik på Frejgatan 47.

Jag tror på att skapa så många olika intressanta och roliga sätt som möjligt att konsumera på. Det måste ju både vara lätt och roligt att göra mer hållbara val. Och att köpa nytt, hyra eller köpa second hand är tre olika sätt att använda samma produkt - i det här fallet ett smycke från JohannaN. Och du väljer det som passar dig allra bäst för tillfället!

Så, fundera gärna redan nu på om du har något smycke som du är intresserad av sälja tillbaka till oss?! I så fall: maila mig på johanna@johanna-n.com. Jag börjar nämligen gärna insamlingen redan nu. Allt för att vi ska ha en hel drös med finheter när vi lanserar second hand-konceptet om ungefär en månad!

 

Varför JohannaN inte har sommarrea

De allra flesta butikerna började sin sommarrea i förra veckan, i lagom tid innan midsommar. Men inte JohannaN eller Replik- varken i webshopen eller i vår butik på Frejgatan 47. Anledningen till det är att jag tror på sakers konstanta värde - och att rea ut till lägre priser rimmar helt enkelt illa med det. Ett plagg eller produkt blir ju inte mindre värd bara för att det är ett visst datum på året.

Jag tror istället att vi måste vända på det - och börja förstå och värdesätta de saker vi konsumerar mycket mer. Att även den enklaste tröjan har passerat så många händer under tillverkning att den förtjänar att behandlas med respekt.

Och bara för att det är midsommar så halverar ju inte sommarkläderna sitt värde per automatik - arbetet och kostnaden bakom är ju alltid densamma. Jag tror på Slow Fashion där långsiktighet, kvalitet och eftertanke är centralt. Och att då idag rea ut alla de saker som var senaste nytt för bara några månader sen känns märkligt och fel.

Sommarrean börjar innan det ens är sommar, och det är något som jag personligen tycker är väldigt konstigt. Precis som mellandagsrean som börjar innan jul. Rea är ju egentligen ett sätt att sälja ut produkter och tömma lager när säsongen är slut (ex skidjackor i april) eller som designmässigt kanske är lite svårburna (ex neongrön kavaj). Och det är såklart logiskt.

Men nu, och det är min personliga reflektion, betyder rea att de allra flesta varor prissänks långt innan säsongen rent årstidsmässigt är över. Och dessutom är exakt samma varor ofta tillbaka i butikerna vid nästa säsongs början.

Jag köpte exempelvis för några år sedan ett par klassiska svarta boots för mindre än halva priset på mellandagsrea (innan jul såklart!) Samma sko har jag sedan sett dyka upp i exakt samma utförande i exakt samma butiker varje höst sedan dess. Jag är självklart väldigt nöjd med mitt köp - men kan ändå inte låta bli att förundras över hur konstigt det är att klassiska basplagg reas ut.

Det är såklart himla härligt med möjligheten att göra riktiga fynd - men är det inte så att alla dessa reor också gör oss lite blasé? Att vi inte riktigt imponeras så värst? Det är ju faktiskt rea riktigt ofta och många kläder är rätt billiga även på ordinarie pris.

Och kan det vara så att alla dessa reor handlar om att det överproduceras plagg? Att det är för mycket kläder och för stort utbud - och att det aldrig går att sälja i princip allt till ordinarie pris. Och skulle det kunna vara så knasigt att vissa butiker t o m producerar extra mycket för att också kunna erbjuda en fantastisk rea? Jag vet inte.

Men vad gör det här med vårt synsätt på kläder? Förväntar vi oss halva priset som något självklart? Och om säsongerna för plaggen i butikerna bara är någon månad - gör det att vi också tänker att ett plaggs livslängd är kortare än vad det egentligen är? Dessutom, kan det vara så att alla dessa förväntade reor gör att vi hellre väntar in dem än handlar på ordinarie pris?

Och om butikerna tjänar mindre per plagg måste de sälja fler för att få samma resultat. Och så är vi tillbaka i diskussionen om den massiva överkonsumtionen. Det är såklart logiskt, men jag tycker verkligen att det är en osund utveckling med alla dessa reor. Där det hela tiden ska rensas och bytas ut och göras plats för nästa nyhet. Som om några månader kommer att vara passé igen. Och om det är ett beteende jag i den möjligaste mån vill undvika så är det just det här sättet att se på kläder och mode.

Så på funderingen om varför JohannaN inte har sommarrea så vet du nu varför.

Fashion Revolution Day och Slow Fashion-uppropet

På fredag, den 24e april, är det Fashion Revolution Day, en dag för att uppmärksamma att det nu är två år sedan fabriksbyggnaden Rana Plaza kollapsade i Bangladesh och över 1100 textilarbetare miste livet (Mer i denna artikel i DN). Det är också en dag för att lyfta fram de personer som arbetar i produktionen av våra kläder samt att ställa oss själva frågan ”Who made your clothes?”.

Frågan om produktionsvillkor inom textilindustrin är ständigt aktuell. Många saker blir bättre och förändras. Men det går långsamt. Alldeles för sakta om du frågar mig. Det är löner som inte går att leva på, vansinnigt långa arbetstider, dålig arbetsmiljö, bristen på facklig organisering osv. Och det är självklart inte ok.

För mig är detta en fråga om solidaritet och jämlikhet. Det kunde ha varit jag. Jag som arbetade på Rana Plaza eller någon av dess grannfabriker – och skulle jag i sådana fall inte velat ha en säker arbetsmiljö? En lön som går att leva på? Rätten att få vara medlem i ett fackförbund? Och ett arbete som inte gör mig sjuk?

Det som möjliggör att dessa problem kvarstår är att vi om och om igen röstar med plånboken. Vi – konsumenter och företag – skapar indirekt dessa problem genom det system som idag används för produktion och inköp inom modeindustrin. Idag produceras det otroliga mängder kläder: modets fyra säsongskollektioner är idag utbytta till nyheter varje vecka. Sommarrean börjar innan midsommar och mellandagsrean smygstartar under julhandeln. Vi handlar kläder till otroligt låga priser: en tshirt för 79 kr är idag mer av en standard än ett bra erbjudande.

JohannaN_infografik_instagram_nya kläderKlädbranschen går fort, riktigt fort. Och det är också det som gett upphov till uttrycket ”fast fashion” (snabbt mode). ”Fast fashion” sammanfattar hela industrin: slit-och-släng och snabb konsumtion. Tshirten för 79 kr räknar ingen med att den ska hålla mer än några tvättar.

Och detta sätt att konsumera mode skapar ett system av att inget modeföretag (i princip) äger sin egen fabrik utan istället arbetar man med kortare kontrakt – vid minskad försäljning eller om fabriken inte sköter sig är de lätta att säga upp. Det, tillsammans med korta produktionstider, skapar en stress hos fabriksägaren som gör att det är lätt att pressa de anställda att jobba hårdare och längre dagar.

Att skära i kostnader vilket inkluderar löner blir också en naturlig följd av detta och till detta ska sägas att många länder har en lagstadgad minimilön som ligger långt under vad som egentligen är en levnadslön. Detta av konkurrenskäl – många länder vill ha textilindustrin: det skapar jobb och ofta också skatteintäkter, och genom att erbjuda lägre kostnader än andra länder kan regeringar och stater attrahera globala företag (Detta fenomen är också känt som ”race to the bottom”).

JohannaN_infografik_instagram_prispress fashion revolution dayDet finns inget enkelt sätt att lösa alla dessa problem. Det är jag den första att erkänna. För tyvärr är inte lösningen att modemärken betalar mer i lön per anställd, utan allt är oerhört mer komplext än så. Men en början är att sakta ner – leva, tänka och verka mer utifrån Slow Fashions principer. ”Slow fashion” (långsamt mode) är motsatsen till ”fast fashion” och handlar om långsiktighet. Att prioritera kläder utifrån kvalitet, att de är tillverkade under schyssta villkor och där allt är vackert: från tillverkning till utseende. Och det är något som vi alla som såväl konsumenter som modeföretag kan tillämpa mer.

På fredag på två-årsdagen av Rana Plaza lanserar jag Slow Fashion-uppropet: en infografik och film för att förklara vad som skapat den onda cirkel som modeindustrin brottas med men också hur vi som konsumenter kan leva mer hållbart och eftertänksamt.

Jag har, tillsammans med Soja (bästa bästa när det gäller informationsgrafik och animation), jobbat med detta projekt i exakt ett år, och att nu snart får släppa allt känns minst sagt fantastiskt. Med infografiken och filmen så vill jag på ett så enkelt sätt som möjligt berätta både hur modeindustrin fungerar men också vilka konsekvenser det får. Att inget är svart eller vitt, utan att det är både konsumenter och företag som tillsammans bidrar till problemen som finns. Men jag vill också ge konkreta förslag och pepp på hur små ändringar i det egna shoppingbeteendet kan göra stora skillnader. För om vi alla tar små steg så betyder det sammanlagt otroligt mycket - och jag tror på att vi alltid måste börja med oss själva. Och det är just det jag hoppas att Slow Fashion-uppropet ska kunna bidra med och inspirera till.

SlowFashionUppropetJohannaNJag kommer att fira releasen bl a genom en After Work i Stockholm nu på torsdag kl 17.30 och framåt, dit du som är i närheten är hjärtligt välkommen: AW på Frejgatan 47!. Och på fredag kommer vi som sagt släppa själva infografiken, filmen samt hemsidan för uppropet. Jag hoppas att du ska gilla det och också vilja skriva under samt gärna dela det vidare. För ju fler som skriver under, desto fler lovar också sig själva att sakta ner och att steg för steg leva mer Slow Fashion. Men det är också ett sätt att visa modeföretagen att medvetenhet är något som efterfrågas och att vi är beredda att rösta med plånboken. För tillsammans kan vi skapa den förändring vi själva vill se.