För dig som letar produktion till ditt klädmärke, fundera på Moldavien

I stolt samarbete med Sveriges ambassad i Chisinau


I oktober var jag under fem dagar i Moldavien, ett besök som arrangerades i samarbete med Sveriges ambassad i Chisinau (och vad jag gjorde där har jag berättat om här: Vad jag gjorde i Moldavien under fem dagar) Det är fortfarande en resa som gjorde så otroligt mycket intryck på mig, och utifrån mitt perspektiv med hållbart mode är jag så oerhört tacksam för de kontakter jag fick och de saker jag gjorde.

Jag får ganska ofta frågan (från bl a er som läser och som jag träffar när jag föreläser) om jag har tips på platser för produktion. Att som liten svensk modedesigner och/eller nystartat modemärke är det rätt klurigt att leta sig fram till en plats där en kan få sina produkter tillverkade.

19102017-IMG_4640-2.jpg

Jag har snart 9 års erfarenhet av det här med produktion för mitt smyckesmärke JohannaN, och på den tiden har jag såklart lärt mig en hel del. Så därför kommer här mina bästa lärdomar och tips för dig som letar just en fabrik för ditt klädmärke. Och ja, det är också p g a mina erfarenheter som jag upplever Moldavien som ett väldigt intressant land för dig att spana in!

Produktion är svårt

Vi börjar där: Produktion är sjukt svårt. Så enkelt är det. Det är lätt att tänka att allt kommer bli lättare när du exempelvis slipper sy själv. Och det stämmer till viss del, men det kommer också tillkomma massor av nya problem och utmaningar.

Exempelvis: vart börjar en leta? Googla och maila funkar säkert, men inte om du också tycker att det här med transparens och hållbarhet är viktigt och vill ha full koll på hur fabriken faktiskt ser ut och sköts. Dessutom kräver många producenter att du beställer stora kvantiteter, vilket såklart är en omöjlighet om du är nystartad eller bara liten.

19102017-IMG_4653-2.jpg

Att förstå varandra

Det här är något som de flesta kanske inte tänker på, men att lägga sin produktion i ett land som ligger långt från Sverige innebär inte bara ett långt geografiskt avstånd utan också ett kulturellt.

Oavsett hur gärna en vill att det inte ska spela någon roll det här med språk och kultur så gör det just det. Jag har och har haft min produktion i Bangkok, Thailand sedan jag startade 2009. Anledningen är så enkel som att jag startade JohannaN p g a att jag lärde känna de som idag är mina producenter. Utan dem, inget företag. Men med facit i hand: trots att jag också bott i värdfamilj under ett ungdomsutbyte, tar mig fram på thailändska och har många vänner från den tiden så missförstår jag och min producent dagligen varandra.

Vi har helt enkelt olika sätt att kommunicera, tänka och också lösa problem. Det är inte så att någon av oss har rätt, utan vi är bara olika. För att vi är från två helt olika världsdelar, med olika bakgrund och fostrade in i två helt olika samhällen.

Så med det sagt, undvik att slita ditt hår så mycket som jag gjort bara p g a av att du inte förstår.

Här kommer därför mina 5 bästa tips på hur du ska tänka vid val av produktionsland (och du kommer förstå varför Moldavien är riktigt intressant):

Mina 5 bästa tips vid val av produktionsland

1. Närhet

Ett land inte alltför långt bort är smart av så många anledningar. Du kan lättare besöka och hålla en tät kontakt, vilket är grymt bra ur ett transparens-perspektiv. Och det är också kortare frakter, vilket är bra för miljön. Men också:

2. Språk och kultur

Ett land närmare Sverige rent avståndsmässigt är antagligen också ett land där ni kommer förstå varandra bättre rent kulturellt. Och som jag nämnde ovan: om du inte har starka kopplingar till ett specifikt land och känner att du har (hyfsat) bra insikt i det, välj då något i Europa. Och då en plats där engelska fungerar utan större problem (om du inte kan landets språk förstås) Du kommer tacka dig själv.

3. Exportvana

Jajamen, att jobba med en producent och ett land som har vana av att producera för export är bra. Om de redan har bra kunskaper om vilken marknad du kommer ifrån och vad exempelvis svenska konsumenter förväntar sig så kommer det bli så mycket lättare. De kommer också kunna lära dig så många saker som du kanske inte tänkt på: vilka blanketter, tillstånd och avtal som behövs med mera.

4. Ekonomi

Textilindustrin är en arbetskraftsintensiv industri, och även ett hållbart företag behöver ta det här med ekonomi och kostnader i beaktande. Anledningen till att vi inte (i princip) producerar kläder i Sverige idag är löneläget, det finns helt enkelt inga, eller väldigt få, konsumenter som är beredda att betala vad ett plagg skulle kosta.

Därför finns det en poäng att hitta ett land där kostnaderna är lägre. Och ja, vi pratar om att du självklart ska betala schyssta löner och ha bra arbetsvillkor. Men i exempelvis Moldavien är löneläget väldigt mycket annorlunda mot oss i Sverige, och därför kan du styra upp riktigt bra löner och förmåner för de som producerar åt dig samtidigt som du också kan bygga ett hållbart ekonomiskt företag.

5. Kontakter är A och O

Schyssta villkor, levnadslöner och bra arbetsmiljö är givetvis en självklarhet för dig. Därför ska du vara tydlig med detta direkt när du letar någonstans att producera. Det är mycket lättare att göra rätt från början än att ändra efter hand.

Och det här vet du bara genom att ha riktigt bra kontakter på plats. Och också själv finnas på plats emellanåt.

Sveriges ambassad i Chisinau har bland annat till uppgift att främja kontakterna mellan Sverige och Moldavien. Att koppla ihop svenska och moldaviska företag är en del av deras uppdrag, och de sitter därför på riktigt många bra kontakter.

Klädproduktion i Moldavien

Så om du letar en produktion för ditt modemärke och tänker att Moldavien kan vara ett intressant land, då tycker jag absolut att du ska gå vidare genom att spana in dessa länkar och kontakter:

Kontakter för dig som vill veta mer

ZipHouse: Inkubatorn för unga modedesigners som jag föreläste för under min resa. En otroligt spännande plantskola för moldaviska märken och unga designers, jag skulle tro att de känner och har koll på alla inom modesektorn i Moldavien!

Chemonics: Doina Nistor är Chief of Party för Chemonics (pratar engelska), så fråga efter henne. Chemonics genomför projektet Moldova Competitiveness Project (MCP) som drivs av svenska pengar i partnerskap med USAID. Projektet syftar till att utveckla moldaviska företags  konkurrenskraft inom olika områden, bland annat inom mode.

Moldova Investment and Export Promotion Organisation (MIEPO)

The Light Industry Employers' Association (APIUS) 

Din Inima: Ett paraply för moldaviska designers och varumärken.

Business Sweden: Hjälp för svenska företag att rikta sig till internationella marknader.

Sveriges ambassad i Chisinau

Vad tyckte du om det här inlägget? Något du vill veta mer om eller funderar på? Fråga på!

Detta inlägg är ett samarbete med Sveriges ambassad i Chisinau men alla ord och åsikter i inlägget är mina egna. Mer om hur jag arbetar hittar du här: PR, press och samarbeten.

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Välkommen till fabriken

Med JohannaN jobbar vi i två tillverkningstekniker: gjutning och sågning. Och idag besökte jag både produktionerna. Jag har tidigare visat er bilder från sågningen och Tom och Boom, så nu är det dags för lite bilder från gjutningen. Och vet ni, jag är så oerhört glad över dessa bilder! Välkommen till gjutningsfabriken

Det här är nämligen det yttersta beviset för att trägen vinner! Jag har under sju år kommit några steg närmare i transparens för varje år och besök. Och nu när jag konsekvent varit kund hos denna fabrik, med stadigt ökande beställningar, har jag ett helt annat utgångs- och förhandlingsläge än 2009.

När jag började tillverka mina smycken hos dem fick jag inte ens komma in i fabriken. Skälet var, vilket jag också tror stämmer, att de hade varit med om designstölder. De släppte helt enkelt inte in mig av rädsla för att jag skulle kopiera andras design. När jag senast var på besök på fabriken fick jag se alla delar och också ställa vilka frågor jag ville. Men inte fotografera. Och det av samma skäl som tidigare. Nu idag, fick jag däremot fotografera vad jag ville.

Vår smyckesproduktion

Så ja, att arbeta långsiktigt lönar sig. För det handlar, vilket såklart är förståeligt, om att skapa ett ömsesidigt förtroende. Att bara komma in och ställa krav och massor av frågor när ingen vet vem du är eller vad du går för, det fungerar inte. För även om du vet att du bara har goda avsikter har fabriken eller produktionen ingen som helst aning. Du kanske bara är där för att luska ut massa saker och sedan ta med dig det till en konkurrent? Så som sagt, tålamod lönar sig!

Gjutningen består av så många delar och steg - och inte ens jag förstår exakt allt. Så om du någon gång har funderat på varför våra smycken kostar det de gör - så ligger förklaringen i den långa processen.

Steg för steg (en väldigt förenklad version):

1. Från skiss till vaxmodell

En gjutet smycke börjar alltid med en modell i vax. Numera går det att göra genom att rita upp smycket i ett 3D-program i dator för att sedan skriva ut modellen med en 3D-skrivare. Eller så tar en grymt skicklig person fram den genom att skultera fram i vax utifrån en pappersskiss. Vi använder oss av båda - men oftast det sistnämnda då det är lite lättare att göra små ändringar under arbetets gång.

2. Från en gjutform till många

Vaxmodellen används sedan för att ta fram den så kallade master-formen, d v s gjutformen som blir själva modern till alla kommande formar. Det är några olika steg från vaxmodell innan det blir en master-form i gummi. Och den sparas och finns alltid att gå tillbaka till om det skulle behövas. Dessa skåp hos vår produktion innehåller master-formar för alla deras kunder under mer än två decennier!

Välkommen till fabriken!

Master-formen dupliceras sedan till många gummiformar - syftet är att snabba på processen vid själva produktionen.

JohannaNs smyckesproduktion

3. Formarna fylls med vax

Smyckestillverkning

Gummiformarna fylls med vax med hjälp av en maskin som sprutar in vaxet i formerna. När vaxet stelnat plockas det gröna "vaxsmycket" ut. Vaxbiten som ser exakt ut som smycket sedan kommer att se ut putsas rent för hand och det kollas att alla detaljer finns med.

För att kunna gjuta mycket på samma gång fästs dessa "vaxsmycken" på ett så kallat träd. Dvs en pinne av vax i mitten med vaxsmyckena fästade som grenar - tänk dig ungefär en julgran till utseendet.

4. Vaxet omsluts av kalk eller sand och smälts bort

Vaxträdet sätts därefter ner i en cylinder som fylls med hårt pressad kalk eller sand. Kalket är det som blir den slutgiltiga gjutformen då cylindern värms upp och vaxet smälter och rinner ut. Och hålrummet som skapas efter vaxet är det som sedan fylls med mässing eller silver.

5. Smycket gjuts

Flytande mässing eller silver trycks in med hjälp av högt tryck. Minsta lilla luftbubbla gör att smycket blir skört och lättare kan gå sönder (och det är också vad som kan ha hänt om du någon gång har haft oturen och dykt på något av våra gjutna smycken som gått i två delar...)

Ugn för gjutning

6. Sista bearbetningarna

Därefter när allt har stelnat och härdat spolas smyckesträdet rent från all kalk. Smyckena knipsas av från trädet och rensas för hand från gjutningsrester. Smycket skickas sedan vidare för polering och för halsband sätts också kedjor fast. Och efter några slutgiltiga kvalitetskontroller skickas det till oss innan det kanske hamnar hemma hos dig?

Så ja, det var det =).

Tack för igår Boom och Tom!

Tack för igår Boom och Tom! Om du köper ett smycke av oss som är handsågat och gjort utifrån ett mässingsark så är det mest största sannolikhet dessa två finingar som har gjort det. De producerar 80 % av våra sågade smycken, de resterande 20 % görs av Joi som bor några kvarter bort. Som jag också träffade. Tack Tom och Boom - visit i produktionen i Bangkok just nu!

Att träffa och besöka produktion ger mig så galet mycket energi. Både Tom och Boom samt Joi och hans fru har produktion i första våningen i sina hus i gamla stan i Bangkok. Och så bor de på andra våningen med ett respektive två barn. Hyrorna är rätt höga i just den delen av Bangkok, men läget är bra, och då de både sätter sin egen arbetstid och sina egna priser kan de välja vilka arbeten de ska ta och på så sätta tjäna lite mer än många andra.

Idag tillverkar Tom och Boom 3 dagar i veckan åt oss, men drömmen är att vi ska kunna öka till 4 eller 5 dagar då vi hela tiden har lite för lite i lager i Sverige. Så vi tre snackade lite om vilka övriga uppdrag de kan plocka bort så att de ska kunna öka antalet dagar för JohannaN, men att det självklart förutsätter att jag alltid betalar bäst =)

Roligast igår, förutom att hänga ungefär en halv dag med alla, var nog att vi producerade massor av fint material att visa upp här och på hemsidan nu under våren. Bilder från produktionen samt några filmklipp där både Boom, Tom och Joi presenterar sig och berättar lite mer om sitt arbete. Tillsammans med mig igår var Boy, som är min spindel i nätet i Bangkok.

Han är den som sköter allt logistikmässigt mellan oss, JohannaN, i Sverige och produktionen i BKK. Så förutom att han pratar (för att vara thai) ok engelska så blir det såklart mycket garv när Tom, Boom och Joi pratar noll engelska i kombination med min thailändska som inte är mer än hyfsat ok (jag tar mig fram - men kan inte direkt föra något längre samtal) Men språk kvittar lite - är helt enkelt kul att ses och det är alltid skön stämning när vi ses även om det senast var hela två år sen!

Nu är jag på väg till Bali i Indonesien, sitter och väntar på flygplatsen. Men då jag är tillbaka i mitten på februari ses vi igen.

Hållbarhetsarbete är att göra avvägningar

Att arbeta med hållbarhet handlar tyvärr alltför ofta om avvägningar. I den bästa av världar så kan en välja det mest hållbara alternativet. Vilket jag trodde gällde när jag startade JohannaN 2009. När jag började hade jag nämligen planen om att inom några år arbeta med Rättvisemärkt mässing och silver samt att allt annat också skulle vara hållbart och schysst. Men tji har jag fått - om och om igen. Först och främst - det finns ingen schysst certifierad mässing att välja. Än så länge har jag inte ens lyckats spåra var den kommer ifrån - och jag har minst sagt stångat mig blodig över det här.

Det finns dock Fairtrade-certfierat silver, som bryts ur en enda gruva i världen, - men att köpa och använda det är endast förbehållet de som har produktion på samma ställe som företaget är skrivet. Dvs om du är silversmed med egen verkstad i Sverige kan du använda det. Vi som har produktion i Bangkok får tyvärr inte. Jag förstår anledningen till varför - men det är trots det ändå extremt frustrerande.

Med facit i hand, och hade jag vetat det jag vet idag om att ställa om befintlig produktion till hållbar produktion, hade jag kanske valt att göra något annat än just smycken. Det hade varit lättare att hitta ett bra material (ex GOTS-certifierad textil) samt en redan certifierad fabrik (ex inom FairWear) och sedan utifrån de premisserna skapat något nytt.

Men å andra sidan - hade jag kanske inte haft möjligheten att driva utvecklingen framåt då? Även om det många gånger känns som att jag står och stångar huvudet mot en vägg inom en bransch som är ny och hyfsat oförstående för hållbarhetsfrågor så förstår jag ju också att det är bra. Att det är så saker förändras och händer. Men visst, det skulle såklart vara skönt om någon hade krattat vägen före mig.

Materialen är alltså inte helt spårbara i dagsläget, och det gäller både själva mässingen och silvret som kedjor och lås. Men båda materialen är återvinningsbara - vilket är det vi gör med både det som blir spill vid produktion samt om något går sönder och inte går att laga. De är dessutom i bra kvalitet och håller länge över tid - vilket såklart är bättre än många av de bijouterier som flagnar färg och går sönder efter ett tag.

Johannan Hållbarhetsarbete och avvägningar, mässing och bristen på spårbarhet

Jag jobbar nära produktionen i Bangkok och vi har kontakt flera gånger i veckan. De som arbetar med sågningen känner jag och vi utvecklar kontinuerligt arbetet tillsammans (läs gärna mer om det här: Att träffa Tom och Boom som sågar våra smycken). 

När det gäller smyckena som gjuts så jobbar vi där med en lite större fabrik i Bangkok och som också producerar på uppdrag av andra. Anledningen är att allt i gjutningsprocessen kräver stora och dyra maskiner som smältverk, ugnar med mera. Jag har besökt dem men har inte den 100 % transparens som jag skulle vilja ha och som jag har när det gäller sågningen.

Men jag försöker på olika sätt klura ut hur vi i olika led kan göra allt lite mer hållbart. Och min tanke är att där jag har stött på patrull, som i spårningen av materialet, får vi försöka kompensera genom annat. Exempelvis att vi förlänger användningstiden av smyckena genom vår second hand-försäljning. Nu ska det såklart på inget sätt skyla över faktumet att vi faktiskt inte vet vart mässingen kommer ifrån - men i väntan på att jag ska kunna fixa det så är det viktigt med så många små steg som möjligt.

Och när det gäller avvägningar i hållbarhetsarbetet så är det många saker och beslut som avgör. Till exempel är våra presentaskar inte världens bästa - men helt ok. De är gjorda i svart papper i en fabrik i Danmark med ett lager av skumplast i botten. Det absolut bästa hade såklart varit att förpacka i en papperspåse av återvunnet papper.

Men jag har trots det ändå beslutat att köra på dessa askar då det absolut viktigaste är att smycket inte repas och slits i onödan. Att det förvaras bra och fint för att hålla så länge som bara är möjligt. Och med en vacker och praktisk ask tror jag att så sker och att ni är många som sparar den för att förvara smycket i.

Ett annat exempel på avvägning är att vi skickar våra smycken med flygfrakt och i plastpåsar från vår produktion i Thailand. Vilket är allt annat än miljömässigt bra, såklart. Anledningen till att vi fraktar med flyg är att det kan ta månader med båt, och vi behöver det fortare än så. En annan aspekt är att även när vi skickar stora leveranser så rör det sig om 3-4 kilo, vilket vi kan känna gör det hela lite mer försvarbart att välja det snabbaste, men inte mest miljövänliga, fraktsättet.

Att varje smycke förpackas i en plastpåse gör ont i mig, och jag har tittat på andra alternativ. Tyvärr kan vi inte använda papper då syran i materialet förändrar färgen på mässingen över tid. Och utbudet av påsar gjorda av majs är, vad vi än så länge har kunnat hitta, obefintligt i Thailand. Dessutom måste allt styckeförpackas för att det inte ska repas samt att vi enkelt ska överblicka lagret etc. Så lösningen just nu är att vi återanvänder påsarna. Sen är frågan om det smarta i att frakta tillbaka plastpåsar över halva jordklotet såklart relevant. Men i dagsläget är det den bästa lösningen vi har kunnat komma på.

Så om ni har några bra tips och tricks på hur vi ska kunna bli ännu lite mer miljövänliga och hållbara utan att det påverkar det dagliga arbetet negativt så mottages det mer än tacksamt! För som sagt, att arbeta med hållbarhet är att göra avvägningar. Det är verkligheten än hur tråkigt det låter...

Varför JohannaN inte har sommarrea

De allra flesta butikerna började sin sommarrea i förra veckan, i lagom tid innan midsommar. Men inte JohannaN eller Replik- varken i webshopen eller i vår butik på Frejgatan 47. Anledningen till det är att jag tror på sakers konstanta värde - och att rea ut till lägre priser rimmar helt enkelt illa med det. Ett plagg eller produkt blir ju inte mindre värd bara för att det är ett visst datum på året.

Jag tror istället att vi måste vända på det - och börja förstå och värdesätta de saker vi konsumerar mycket mer. Att även den enklaste tröjan har passerat så många händer under tillverkning att den förtjänar att behandlas med respekt.

Och bara för att det är midsommar så halverar ju inte sommarkläderna sitt värde per automatik - arbetet och kostnaden bakom är ju alltid densamma. Jag tror på Slow Fashion där långsiktighet, kvalitet och eftertanke är centralt. Och att då idag rea ut alla de saker som var senaste nytt för bara några månader sen känns märkligt och fel.

Sommarrean börjar innan det ens är sommar, och det är något som jag personligen tycker är väldigt konstigt. Precis som mellandagsrean som börjar innan jul. Rea är ju egentligen ett sätt att sälja ut produkter och tömma lager när säsongen är slut (ex skidjackor i april) eller som designmässigt kanske är lite svårburna (ex neongrön kavaj). Och det är såklart logiskt.

Men nu, och det är min personliga reflektion, betyder rea att de allra flesta varor prissänks långt innan säsongen rent årstidsmässigt är över. Och dessutom är exakt samma varor ofta tillbaka i butikerna vid nästa säsongs början.

Jag köpte exempelvis för några år sedan ett par klassiska svarta boots för mindre än halva priset på mellandagsrea (innan jul såklart!) Samma sko har jag sedan sett dyka upp i exakt samma utförande i exakt samma butiker varje höst sedan dess. Jag är självklart väldigt nöjd med mitt köp - men kan ändå inte låta bli att förundras över hur konstigt det är att klassiska basplagg reas ut.

Det är såklart himla härligt med möjligheten att göra riktiga fynd - men är det inte så att alla dessa reor också gör oss lite blasé? Att vi inte riktigt imponeras så värst? Det är ju faktiskt rea riktigt ofta och många kläder är rätt billiga även på ordinarie pris.

Och kan det vara så att alla dessa reor handlar om att det överproduceras plagg? Att det är för mycket kläder och för stort utbud - och att det aldrig går att sälja i princip allt till ordinarie pris. Och skulle det kunna vara så knasigt att vissa butiker t o m producerar extra mycket för att också kunna erbjuda en fantastisk rea? Jag vet inte.

Men vad gör det här med vårt synsätt på kläder? Förväntar vi oss halva priset som något självklart? Och om säsongerna för plaggen i butikerna bara är någon månad - gör det att vi också tänker att ett plaggs livslängd är kortare än vad det egentligen är? Dessutom, kan det vara så att alla dessa förväntade reor gör att vi hellre väntar in dem än handlar på ordinarie pris?

Och om butikerna tjänar mindre per plagg måste de sälja fler för att få samma resultat. Och så är vi tillbaka i diskussionen om den massiva överkonsumtionen. Det är såklart logiskt, men jag tycker verkligen att det är en osund utveckling med alla dessa reor. Där det hela tiden ska rensas och bytas ut och göras plats för nästa nyhet. Som om några månader kommer att vara passé igen. Och om det är ett beteende jag i den möjligaste mån vill undvika så är det just det här sättet att se på kläder och mode.

Så på funderingen om varför JohannaN inte har sommarrea så vet du nu varför.