Vågar jag ta ledigt i tre veckor?

Jag har funderat på en grej på sistone: vad händer om jag tar helt ledigt i tre veckor?

Om jag inte skickar en enda webshopsbeställning, inte svarar på ett enda mail eller uppdaterar alls på sociala medier. Vad händer då? Går jag i konkurs? Dör jag? 

Att ta semester som egenföretagare

Kan jag ha semester som egenföretagare?

Jag har tänkt fram och tillbaka på den här sommaren och hur jag ska göra för att ha semester. Jag har hela tiden landat i att jag nog inte kan vara ledig eller borta mer än kanske 10 dagar. Och bara under förutsättning att jag jobbar extra hårt innan med att förbereda och preppa inlägg på sociala medier och här på bloggen. Allt för att det ska se ut som att det rullar som vanligt. Och efter 10 dagar måste jag börja jobba igen: för att skicka ordrar och svara på mail. För annars... ja, vad då?!

Och det var så tanken föddes: men om jag är ledig längre då? Och om jag bara struntar i allt? Om allt bara får vila under tre veckor. Vad händer då? Och vad skulle ni säga?

Som alltid när jag testar nya tankar och idéer stöter jag det mot "Vad är det värsta som kan hända?" På riktigt. Och jag landade i: någon eller några kanske kommer bli besvikna på att inte få sitt beställda smycke i tid. Eller på att jag inte svarar på mail. Eller att det kommer eka tomt här ett tag. Och kanske kommer jag att förlora en del pengar. 

Slow living - koppla ned

Maximalt avkopplad betyder inget jobb

Men det jag vinner är att vara helt ledig. Helt frånkopplad och därmed maximalt avkopplad. Och jag vet ju sedan tidigare att de dagar jag är helt utan ansvar och inte har en tanke på jobb eller på att hålla koll på sociala medier eller internet sådär överlag: ja, de dagarna är som månader av återhämtning.

Så just därför känns det här så himla rätt. För att jag är peppad på att möta hösten med massvis med ny energi och idéer. Och för att jag vet att min kreativitet alltid blir som störst när jag vilat hjärnan länge och mycket.

Plus såklart: jag vill verkligen se att (inte om) det är går. Att det är möjligt att vara ledig och helt bortkopplad. Trots att jag har eget företag. Och trots att jag tänkt att "det går aldrig".

Vilket nog just är det som triggar mig lite extra, det brukar funka så för mig. Alltid när jag tänker tanken "nej, det går inte" så spritter det till något hos mig: Varför inte?! Vad exakt är det som gör att det inte går? Och vad kan jag göra för att det ska gå?

Ledighet som egenföretagare

Jag är inte oumbärlig - en insikt som hjälper

Ofta sätter vi (i alla fall jag) upp så stora hinder och ursäkter för oss själva inför det som kan kännas läskigt, allt för att slippa ta itu med det. Och det här är lite en sån grej för mig. Att stänga av allt i tre veckor och samtidigt tänka att världen inte kommer att sluta snurra - ja, det betyder ju att jag också säger att det jag gör inte är livsavgörande. Vilket såklart kan kännas hårt. Att inte vara oumbärlig är ju det. 

Men ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag not att den känslan mest är skön. Att det jag gör inte är blodigt allvar. Att om jag i jobbet gör något en dag senare än planerat så händer det inte så värst mycket. Ja, att inte ta mig själv på för stort allvar. För mig är insikten att jag är umbärlig något som gör mig avstressad och lugn.

Det jag gör ska såklart spela roll, det är ju alltid min förhoppning och min motivation i mitt jobb, men världen slutar inte snurra för att jag unnar mig ledighet. Eller att jag vissa dagar inte hinner allt på min att-göra-lista.

Allt tar sin tid, och allt blir bra. I slutändan. Den slutsatsen tog mig ganska länge att komma fram till, men oj så härligt att numera genuint känna det.

Att jag inte uppdaterar Instagram på några veckor betyder säker att jag kommer tappa en drös följare och kanske gör jag någon besviken. Men världen går inte under. Utan istället tänker jag att allt detta är kortsiktiga förluster. Och den långsiktiga vinsten är så mycket större.

Våga vila mer - livsbalans

Våga skit i saker - och vila mer

Så därför vill jag bara säga: våga vila mer. Och våga skit i saker. Det kanske går åt skogen för nuet, men den långsiktiga värdet är större. Och, vad exakt är det värsta som kan hända?

Så ja, den 25 juli t o m  den 15 augusti kommer jag att vara helt ledig. Semesterstängt. 

Och ju mer jag tänker på allt det här, desto fånigare känns mina tankar. Tre veckor. Vad är det? Det är ju nästan ingen tid alls. Det kanske mest är i mitt huvud det känns som eoner av tid. Tid som kommer att göra att ni glömmer bort bloggen och allt annat jag gör. Men egentligen kommer ni inte ens hinna bry er, eller hur?! 

Som tidigare år läser jag om och hittar kraft i det jag skrivit och tänkt förut: Nedkopplad och bortkopplad samt mina erfarenheter av en hel månad för tre år sedan: Hej igen efter en månad som nedkopplad! (skillnaden då, mot nu, är att jag den gången hade en anställd som hade koll på allt åt mig. I år är jag helt utan. Vilket betyder att absolut ingen heller kan ringa mig och fråga om råd. Så när jag stänger ner denna gång, ja, då kommer det också stå exakt helt still i mitt företag)

Kommer vi ses igen den 15e augusti? Och vad är dina tankar om det här med att helt stänga av allt som har med sociala medier, jobb och mer än absolut nödvändigt mobilsurfande under en period? Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Att koppla bort och av

Månadens tema för bloggnätverket The Sustainable Society är "Avkopplad". Ett ämne som jag ständigt funderar och arbetar på. För exakt ett år sedan skrev jag inlägget: Nedkopplad och avkopplad med mina bästa tips, och det här med att alltid vara tillgänglig och ständigt tänka på jobb är uppenbart något jag konstant brottas med.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Och jag antar att jag inte är ensam. Jag har nämligen insett att smartphonen absolut är en bidragande orsak till det här. Just för att jag alltid har med mig möjligheten att kolla mail och sociala medier. Och som med alla beteenden och vanor som inte känns helt sunda (ja, jag skulle kalla det för ett missbruk) så är det såklart inte speciellt bra att ha det som triggar igång det konstant på bara en armlängds avstånd. Det kräver ju nämligen enorm disciplin att låta bli!

Den konstanta stressen

Någon gång per år (oftast sommaren då tempot generellt går ner, och det blir extra absurt att kolla mailen 30 gånger per dag när ingen mailar...) ger jag mig fasen på att ta tag i det här. För det är så uppenbart att jag inte helt mår bra av det. För en dryg vecka sedan kände jag bara "nej!". 

Jag upplevde att jag var konstant lite stressad då jag både är hemma med Ingrid samtidigt som jag också jobbar och därmed mentalt alltid har min jobbhjärna på. Och att jag i och med det inte var där helt med henne gav mig dessutom dåligt samvete. Och att ha telefonen (och därmed en påminnelse om mitt jobb) ständigt nära gjorde att jag aldrig riktigt vilade. Tankarna på vad jag borde göra, borde komma ihåg, vad jag inte gjorde och så vidare gjorde dessutom att jag bara blev så himla trött hela tiden.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Så när det väl var dags att ta tag i allt hade jag inte riktig energi. Att svara på det där mailet jag redan läst, tänkt på samt haft lite dåligt samvete för att jag dröjt med hade ju redan tagit så mycket tankekraft att jag inte riktigt svarade på det i slutändan ändå... 

Att känna att något var tvungen att ändras radikalt var därför lite av en befrielse. För utan den drivkraften skulle jag ju bara fortsätta. Och förändring är alltid jobbigare och tar mer kraft än att fortsätta på samma sätt. 

För det handlar om att bryta invanda tankemönster, tänka nytt och gå emot den instinktiva tanken. Och det är fasen inte lätt! 

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Men det här är vad jag har testat och gjort sedan några dagars tid (det har inte varit praktiskt möjligt alla dagar den senaste veckan, men när jag har kunnat så har jag kört fullt ut), och fy tusan så otroligt skönt det känns:

Koncentrerad jobbtid

Jag har bestämt mig för att jobba exakt två timmar per dag. Inte mer. Och två extremt koncentrerade och fokuserade två timmar. (Jag har jobbat antingen när Ingrid sover (vilket hon gör när jag skriver det här inlägget) eller så har hon suttit glad och nöjd i babysittern bredvid.)

Jag har börjat med den viktigaste uppgiften. Idag är det det här blogginlägget. Och inget får störa mig eller bryta mitt fokus (förutom Ingrid då, men jag har försökt att välja mina jobbtillfällen när hon är mätt, glad, och helst trött...). 

De sista 30-45 minuterna på mina två timmar har jag ägnat åt mail, sociala medier och att svara på bloggkommentarer. Och då gör jag bara det. Inget scrollande på vad som hänt i övrigt. Utan bara fokus på att svara. Och det är också då jag läser mail och kommentarer.

När tiden sedan är slut, ja, då är arbetsdagen slut. Och mail och sociala medier kollar jag först 24 timmar senare när det är dags för det igen på min lista. 

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Att fokus kan göra så mycket

Den här förändringen har gjort så mycket med mitt välbefinnande. Energin jag har till att under två timmars tid koncentrat mata kan inte underskattas! Det dåliga samvetet av att inte vara riktigt mentalt närvarande hemma är borta (och om Ingrid är vaken och sitter bredvid kan jag ändå lämna det dåliga samvetet åt sidan just för att det bara rör sig om två timmar. Vi ska ju hänga hela dagen sedan!)

OCH jag känner mig exakt lika (eller snarare kanske mer) duktig nu som jag gjorde när jobbet tog upp min hjärna hela dagen. För i slutändan tror jag att nog producerar mer, eller i alla fall lika mycket, nu som när jag bara spred ut det. 

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Utmaningarna kvarstår 

Men visst, utmaningarna kvarstår. Att följa upp det här. Och fortsätta exakt så här. Att inte "bara lite snabbt" kolla mailen på eftermiddagen eller kvällen. Att intala sig själv att jag inte kommer att missa något av värde för att jag inte är ständigt är uppkopplad och så vidare. 

Så ja, på pappret och i teorin är det så otroligt lätt det här med att koppla bort och av. Men i praktiken handlar det om att bryta ett extremt invant beteende. Och det kräver sin energi och tid. Så enkelt är det. 

Två andra små saker

Jag har också gjort två andra små saker denna vecka: köpt en klockradio till sovrummet. Gammaldags tänker du kanske? Ah visst, men så skönt att inte behöva kolla på mobilen 37 gånger per natt för att veta vad klockan är. Och så letar jag efter den perfekta armbandsklockan. Och det av exakt samma anledning. För att slippa plocka upp och ha mobilen när ständigt och jämt.

Vad är dina tankar om det här? Berätta! <3

PS. Och du, läs gärna de andra inläggen från The Sustainable Society på samma tema:

Husligheter - Avkopplad – 8 miljövänliga (och skärmfria) saker du kan göra på semestern

Ekomorsan - Semesterläsning - 5 böcker om hållbarhet

Think organic - Avkopplad

Ekoenkelt - Avkopplad - och nedkopplad

Veckans Eko - S som i stökig semesterstart

Annas kemtvätt - 8 tips på hur du skräpbantar picknicken i sommar 


The Sustainable Society är ett bloggkollektiv som består av HusligheterVeckans EkoThink OrganicEkomorsanEkoenkeltDos FamilyRowan TreeAnnas KemtvättNaturligt SnyggSlow FashionEvelinas Ekologiska och Emmas Vintage. Tillsammans vill vi inspirera andra till att leva mer hållbart och ta hand om vår miljö. Se till att följa oss på Facebook och Instagram så ni inte missar våra klimatsmarta tips!


Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Slow living - så börjar du

För några månader sedan skrev jag ett inlägg som hette Slow living - så fungerar det och då det fick väldigt mycket fin respons tänkte jag nu ta upp tråden lite. Hoppas ni ska gilla det!

Anledningen är egentligen rätt egoistisk: under våren kommer mitt liv att förändras rätt rejält. Och att hitta inspiration och metoder i det som är min tolkning av slow living är ett väldigt konkret sätt för mig att förbereda mig på det. Och att också börja redan nu. 

Vad exakt den här förändringen kommer att bestå av kommer jag tids nog berätta mer om. Men det är något jag planerat och peppat på ett tag - och att följa det jag tror på och vill göra är, som du säkert redan vet vid det här laget, viktigt och självklart för mig. 

Och en viktig del (ja, förutsättning) i den här förändringen handlar om det jag strävat mot i flera år: att jag ska vara oberoende av plats, tid och pengar. 

Slow living - så börjar du

Det är enkelt uttryckt mina stora mål i livet. Nu äger ju jag en butik med öppettider - vilket kanske är allt annat än smart ur ett tids- och platsoberoendeperspektiv. Samt tjänar inte heller så värst med pengar i dagsläget. Men jag har gett mig den på att det ska gå ändå. 

Så, hur tänker jag då denna förändring? Ja, hur tusan börjar en leva mer slow living?

Precis som jag skrev i det tidigare inlägget Slow living - så funkar det så är det här tankar och saker jag mer eller mindre har försökt leva efter de senaste åren, men nu i och med det jag vill och ska göra till våren så blir det så att säga skarpt läge. Och det triggar mig! (precis som när jag jobbade på distans från Bangkok och Bali i två månader tidigare i år)

Här kommer 5 grejer som jag funderar mycket på just nu - och också det jag ska om och om igen gå igenom nu under hösten inför våren:

Vad får mig att må bra?

Superenkel fråga?! Njae, faktiskt inte för de flesta för oss. Gör vi saker för att vi själva verkligen vill det eller gör vi det för att vi tror att det förväntas? Jag försöker komma ihåg att ställa mig den här frågan varje gång jag står inför ett större beslut. Vad får mig att må bra? Och hur och vad kan jag välja för att det ska besannas? 

Andra tycker säkert att jag borde bygga mitt företag snabbare och större, jag har bestämt mig för att alltid göra allt med mitt eget välbefinnande som grund. Visst, jag skulle absolut kunna pusha allt mycket hårdare och snabbare, men det skulle inte göra mig lyckligare. Utan snarare mer stressad och utarbetad. Och det vill inte jag.

Därför växer allt det jag gör långsamt och långsiktigt. Eftersom jag alltid testar alla beslut mot mig själv. "Kommer det här få mig att ligga sömnlös på nätterna av stress?" Om svaret är ja, låter jag bli. 

Slow living - minimera stress

Vad ger energi och vad tar?

Kanske en följdfråga på vad som får mig att må bra? Människor som tar mer än de ger - de behöver en faktiskt inte umgås med. Jag låter säkert superhård, men de som inte gör mig lyckligare finns det faktiskt ingen anledning att lägga tid och energi på. 

Jag kategoriserar denna typ av människa som "en oskön person", och de känns igen på att de vill ha massor gratis men är galet snåla och ogina när någon frågar om hjälp tillbaka. Och det är helt ärligt bland det värsta jag vet. Alla relationer måste vara ömsesidiga - där en tillsammans hjälps åt med olika saker och vill varandra väl.

Osköna personer unnar jag helt ärligt inte ens framgång eftersom de saknar allt vad omtanke och solidaritet heter. Och karma är ändå något jag gärna vill tror på.

Sen är det såklart inte bara människor som ingår i den här kategorin, även vanor och saker gör det. Så vad gör jag i vardagen som tar mer än det ger? Och kan jag minimera eller helt plocka bort det? Ja, oftast faktiskt. 

Medie-detox

Förutom dysfunktionella relationer så finns det också många saker som åtminstone jag vet att jag lägger mer tid än jag borde på. Och en av dem är den totala uppkopplingen. Att alltid vara ajour med nyheter och sociala medier. Samt att alltid vara kontaktbar och nåbar. 

Jag har dock försökt så många gånger att inskränka det här till bara vissa tidpunkter per dag, men det fungerar inte för mig. Så i väntan på våren, då jag eventuellt inte kommer att ha tid till att okynneskolla allt detta om och om igen, så fortsätter jag med det jag uppfattar som ett missbruk. 

Jag kör mina detoxer ibland, och de hjälper mig att känna att jag något sånär har kontroll på missbruket. Samt att jag också tänker att jag åtminstone vet att det är osunt. Mer om hur jag brukar göra när jag kopplar ner helt har jag skrivit om här: Nedkopplad och bortkopplad.

I det här ingår faktiskt också vetskapen om att världen inte går under om jag inte hänger med i nyhetsflödet varje dag. Just denna punkt har varit och är väldigt jobbig för mig. Jag ser mig som rätt påläst och allmänbildad och att inte ha full koll på alla nyheter, artiklar och bloggar varje dag känns som att jag tappar lite av min personlighet. 

Men vet du, det märkliga är att jag trots det ändå vet vad som händer. Fast jag helt släpper kontrollen. För det går en faktiskt inte förbi - folk pratar om det, löpsedlarna finns där och så vidare. Och om inte annat kan jag alltid be en kompis berätta vad som hänt!

Slow living - ledig tid är helig

Ledig tid är heligt

Jag är alltid ledig söndagar. Det är min enda helt lediga dag. Och den är helig för mig. Då kollar jag inte mailen eller sociala medier. Trycker undan allt som har med jobb att göra i huvudet. Samt: tackar alltid nej till jobbrelaterade saker! (Bokmässan var årets enda undantag)

Det kanske låter märkligt, men för mig är denna dag så sjukt viktig. Exempelvis vet jag att söndagar är superbra dagar för att publicera blogginlägg och bra grejer på sociala medier, eftersom många just surfar runt på internet den dagen. Men det spelar ingen roll. Jag står gärna över möjligheten att fler ska läsa det jag skriver och delar, mot chansen att få vara helt ledig. 

Anledningen till jag tänker så här är för att jag vet att jag mår allra bäst av tydligt definierad jobbtid och ledig tid. På jobbet jobbar jag. Och på fritiden är jag ledig. Dvs jobbar inte alls.

För mig är det jätteviktigt att känna att jag står helt utan ansvar när jag är ledig. Ja, jag tror att det är hela kärnan i vad jag uppfattar som att vara ledig. Om något skiter sig är det inte mitt ansvar. På måndag morgon är det däremot det. Därför är det också superviktigt att träna sig i att kunna släppa ansvar och att kunna delegera (något jag jobbar hårt på nu när jag har anställda). 

Minimera kostnaderna istället för att öka inkomsterna

Och så slutligen något som går tillbaka till första frågan: Vad får mig att må bra? För mig handlar det bland annat om att vara ekonomiskt oberoende. Och i min betydelse innebär det att jag ska tjäna så pass mycket mer pengar än jag gör av med att jag inte behöver fundera på pengar. 

Behöver jag vara rik för det? Nej inte alls. Istället strävar jag efter att leva ett liv som inte kostar så mycket samt att ha inkomster som mer än väl täcker upp det.

Jag har idag en inkomst som jag har jobbat väldigt hårt för. Ja, jag tjänar idag så pass mycket att jag skulle kunna flytta till en större lägenhet, köpa många fler prylar, äta ute mycket oftare, börja röka och spendera mer på många olika saker rent generellt.

Men eftersom hela mitt mål är att vara ekonomiskt oberoende så skulle att öka utgifterna vara som att skjuta mig själv i foten. Istället handlar det om, utifrån bästa slow living-logik, att räkna ut vad som är minsta möjliga inkomst för att leva det liv som jag trivs med. Och det har jag gjort.

Idag spenderar jag ungefär 2/3 av det jag tjänar varje månad, och det utan att ens fundera speciellt mycket. Jag har helt enkelt väldigt sparsamma vanor samt låga fasta kostnader.

Slow living - minimera kostnader istället för att öka inkomster

Och om det är något jag har varit så vansinnigt stressad över de senaste åren så är det just att jag aldrig har haft pengar - och det är en känsla jag är så förbannat trött på. Så nu när jag äntligen börjar ha en normal inkomst håller jag hårt i känslan av frihet.

Friheten av att alltid ha några tusen kvar på sparkontot när månaden är slut är obeskrivlig (absolut inte alla förunnat, men om jag ex skulle flytta till en trea istället för att bo kvar i den tvåa jag delar idag skulle de där tusenlapparna försvinna direkt)

Om det är något som gör mig lugn så är det det här. Och trygg inför att saker kan skita sig men att jag är oberoende. Och fri. 

Oberoende från pengar, tid och plats. Det är slow living för mig. Och jag har kommit en bra bit på vägen, men jag är absolut inte framme än!

Om du har fler tips och tricks på hur en kan leva mer slow - hojta till i kommentarerna. Jag vill supergärna veta. Eller är det något du håller med om/inte alls skriver under på? Berätta!

PS. Visst har du sett funktionen med det lilla hjärtat här nedan? Om du gillar inlägget men inte är den som kommenterar får du supergärna klicka en "like" så jag vet vad du vill läsa mer om <3 Följ mig också på bloglovin' för att inte missa något och för att spara inlägg till senDS.

 

Nedkopplad och bortkopplad

När ni läser det här har jag stängt ner datorn och mobilen för flera dagar sedan (hurra för möjligheten att förinställa inlägg). Att helt koppla ner och koppla bort är för mig den ultimata sinnesron. Att inte distraheras av sociala medier, mail och internet och allt som jag är beroende av i min vardag.

Det är läskigt som tusan att släppa kontrollen, för det är ju vad det handlar om när en kopplar ner och bort. Det låter kanske lite knasigt, men det är faktiskt svårt att vara helt ledig.

Nedkopplad och bortkopplad

Jag har dock verkligen gett mig fasen på att vara det de gånger jag inte jobbar, och då gäller det att hitta strategier för att få det att funka. Samt att träna om och om igen. För jag vill verkligen kunna må bra av att vara helt distanserad från mitt företag.

Ibland går det fint och ibland kan jag inte alls släppa. Men jag försöker så gott jag kan. Något jag gör varje helg samt då jag har semester. Och det ska ärligt sägas att det går bättre och bättre ju mer jag tränar, och nu, efter flera år av regelbunden träning har jag fyra tydliga verktyg för hur jag ska kunna släppa allt.

Jag gissar att det inte är bara jag som har svårt att släppa jobbet när en väl är ledig, så håll till godo. De fyra tipsen är välbeprövade så att säga. Här kommer de, hoppas du gillar och hittar inspiration:

1. Vad är det värsta som kan hända?

Ställ dig frågan: vad är det värsta som kan hända? I mitt fall är det att någon blir besviken över att de inte kan nå mig, få sin order snabbt levererad eller svar på sitt mail. Visst, det är trist, men ingen kommer knappast att dö.

Överlägg med dig själv om du kan leva med det värsta som kan hända. Jag svarar alltid ja. Det värsta som kan hända går i princip alltid att lösa i efterhand. Be om ursäkt till de som behöver det när du är tillbaka från semestern om det är nödvändigt.

När jag var ledig 2,5 veckor i februari tidigare i år hade jag över 150 obesvarade mail när jag kom hem, det mesta var nyhetsbrev jag ändå bara slänger. Resten svarade jag på. Ingen var arg eller besviken. Och absolut inget hade hänt den tid jag varit borta. Förutom att jag hade haft en vansinnigt fin och kravlös semester, full med energi och pepp!

2. Berätta att du inte är nåbar

Föregå eventuella problem. Var tydlig med att du loggar ut och kommunicera det. Gör sjukt bra autosvar på mailen där du skriver att du INTE går att nås, hänvisa till någon annan (om du kan det) eller be folk sms:a dig vid riktigt akuta lägen (kan i princip lova dig att krissituationer aldrig uppstår!). Berätta också när du är tillbaka och svarar igen. Skriv överallt där det känns relevant att du är borta och inte är nåbar.

Skriv aldrig aldrig att du kollar mailen sporadiskt under semestern. Det ger folk förväntningar och gör dig stressad. Även OM du skulle kolla mailen, skriv i autosvaret att du inte gör det.

Anledningen till det här är flera. Du har ryggen fri samtidigt som att ingen kan bli besviken över att du inte hör av dig. Det är helt enkelt skönt att veta att ingen förväntar sig snabba svar från dig. Personligen tycker jag att lägga lite tid på denna punkt gör det lättare att logga ut och släppa eventuell stress.

Dessutom, vilket är en sjukt bra bieffekt: genom att lova andra att du inte är nåbar kommer du också att hålla det löftet bättre. Förra sommaren deklarerade jag högt på Facebook att jag inte skulle logga in på en månad. Om jag hade gjort det och statusuppdaterat från semestern hade jag ju inte hållit det jag hade lovat. Och det är ju himlans skämmigt. Och skam är som vi vet en bra drivkraft!

3. Inse att du är internet-beroende

För mig har det varit viktigt att förstå att min normala sociala medier-konsumtion är en form av beroende. Jag kollar i tid och otid. Och när jag inte har något annat att göra åker telefonen upp och jag slö-kollar Facebook, Instagram, mailen och så vidare. Som med allt typer av beroende är det bra att köra en rejäl detox. Det är därför jag helt kopplar ned när jag är ledig. Absolutism funkar.

Och förstå att det är skittufft i början. Första kvällen/dygnet tycker jag alltid är svår att hålla mig ifrån. Sen blir det underbart. Förra sommaren, när jag var nedkopplad i en hel månad, bestod första dygnet av vansinnig abstinens.

Efter en vecka tänkte jag: jag behöver aldrig mer logga in på Facebook. Mitt liv är så bra utan. (Sen när jag var tillbaka på jobbet igen och loggade in så var jag fast. En beroende är alltid beroende så att säga)

4. Skaffa andra vanor

Att helt koppla bort jobbet och allt med det är lite klurigt. Särskilt om en lever och andas mycket genom sitt arbete (som jag gör, älskar ju exakt allt jag gör!). Men just därför tänker jag att det är extra viktigt att koppla bort helt. Vem är jag utan jobbet? Och vad gör jag när jag inte jobbar?

Det gäller att ersätta sina jobbvanor med något annat. När jag i vanliga fall kollar mailen och sociala medier på bussen ersätter jag det med att plocka upp en bra bok. Eller när jag vanligtvis börjar tänka på jobbet det första jag gör när jag vaknar på morgonen så byter jag ut det mot något annat kul. Till exempel vad jag ska hitta på den dagen, planeringen av något hobbyprojekt eller dylikt.

Ja, först och främst tror jag att det är viktigt att inse att koppla bort och ned är hårt jobb. Det kräver att ändra vanor, tankebanor och beteendemönster. Och ersätta allt det en gör i vardagen och som är relaterat till jobbet med något annat. Det ska ärligt sägas, det är lite läskigt att upptäcka vem en är utan jobbet. Men förbannat kul förstås. Och energigivande.

Hur gör ni? Har ni lätt eller svårt att koppla bort allt? Och är det något ni gör eller inte? Vill så gärna läsa era kommentarer när jag är tillbaka den 25e juli!

Kram på er så länge!

Hej igen efter en månad som nedkopplad!

Nu är jag tillbaka från semestern - med massor av energi och pepp inför hösten. Och vet ni, jag fixade det! Jag har i en hel månad varit helt ifrån mail, facebook och alla andra möjliga och omöjliga sociala medier som jag i vanliga fall (på ett ohälsosamt sätt) faktiskt är beroende av.

Läs gärna mitt blogginlägg som jag skrev inför semestern här om varför jag valde att vara helt nedkopplad: Nu går jag på semester. Och vet ni, det har verkligen gett mig så otroligt mycket energi att var just helt nedkopplad. Under över fyra veckors tid så loggade jag bara in en enda gång på facebook för att skriva till en kompis jag saknade telefonummer till (men jag kikade inte på något väl där inne), och så var jag in till butiken två gånger för att lämna några saker.

That´s it. I övrigt har jag inte gjort eller direkt tänkt på något som ens kan liknas jobb. Vilket faktiskt definitivt är lättare sagt än gjort. Så jag är riktigt stolt över att jag lyckades med det jag hade lovat mig själv.

Allt har fungerar hur bra som helst utan mig - och att just se att JohannaN klarar sig finfint utan mig är ett oerhört stort steg på vägen för mig. Att bygga ett företag som inte är dagligen beroende av mig är och har varit ett av mina mål på vägen. Och nu har jag nått det. Det ska dessutom ärligt sägas att jag verkligen har fått blodad tand, och planen är att vara helt tids- och platsoberoende några perioder per år.

Nu under hösten kommer jag att fortsätta att vara nedkopplad kvällstid samt mellan lördag eftermiddag och måndag morgon. Ibland fungerar det inte alls, men totalt sett går det bättre och bättre för varje månad. Anledningen är helt enkelt för att jag märker att jag fyller på med energi så mycket mer effektivt så fort jag inte är uppkopplad. Det kanske inte fungerar för alla, men för mig är det oerhört tydligt.

Så, vad har jag gjort då? Inte så värst mycket utan har tagit dagen som den kommer och gjort allt annat än stressat. Varit en vecka hos mamma och pappa i Jämtland. Storsjöyran, hängt runt samt besökt Hällingsråfallet utanför Gäddede. Mitt i skogen och så galet mäktigt. Bilden ovan gör absolut inte rättvisa, men tror mig: så värt att åka till. Semestrat i min numera hemstad Stockholm: badat på Långholmen, hängt på Järvafältet och i Vaxholm.

Barnvaktat på Junibacken, promenerat överallt, gått på utomhusbio, spanat in loppisar läst massor av böcker samt tagit hand om alla växter på på balkongen, återupptäckt biblioteket, fixat och målat om lite hemma, träffat kompisar och massor av annat. Åkt på kortsemester till Örebro samt en roadtrip till Kinnekulle, Lysekil, Smögen, Strömstad och Karlstad.

Ja, jag har haft det grymt bra helt enkelt. Och vet ni vad det bästa var: sista veckan var jag så rastlös och längtade så mycket till att få börja jobba igen. Det säger något om hur kul jag tycker att hösten ska bli. Och imorgon är det första dagen tillbaka i butiken - längtar!