Vi ses den 12e augusti igen!

Nu går jag på semester! Ja, ändå från den 21 juni till den 11 augusti. Allt för att fylla på med energi efter en intensiv vår och inför en skojig, och med största sannolikhet minst lika intensiv höst!

Under de här veckorna tänker jag hålla mig långt borta från internet - vilket betyder att jag varken läser mail, nås på sociala medier eller kommer att uppdatera här eller någon annanstans.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Viktigt att ladda med energi

Men kan en ens göra så här? Checka ut totalt under sju veckors tid? Jo, jag tror det. Eller snarare, det måste göra det! Den här våren (eller egentligen ända sedan oktober förra året när allt med Klimatklubben drog igång) så har det varit väldigt intensivt. Och jag är helt ärligt, väldigt trött just nu.

Jag vet också att jag inte vilar helt om jag ska småjobba. Det kanske funkar för vissa, men inte för mig! Hela mitt jobbmaskineri i hjärnan drar igång så fort jag bara ser ett mail, loggar in på Facebook eller Instagram (även om jag egentligen ska göra något privat) Och det är ju det jag vill undvika - jag vill nämligen vara helt ledig. Och ledig för mig är att inte vara tillgänglig prick hela tiden (eller helst inte alls!)

Antagligen kommer kompisar och familj bli galna på att jag inte nås på Facebook messenger eller dylikt, men det får vara så. De får köra sms istället. Det funkar ju det också.

Mer att läsa på temat koppla ned

Det här med att koppla ned och helt bort är något jag har tränat på och processat länge, och nu ska jag alltså ge mig i kast med min längsta period någonsin: 7 veckor. Det kommer antagligen kosta mig några missade uppdrag och en del pengar - men det känner jag helt ärligt är lätt värt det. Vinsten av att vara helt utvilad och fylld med pepp och energi när jag börjar jobba i mitten på augusti igen är nämligen svårt att mäta i pengar.

Och tills vi hörs igen hoppas jag kunna inspirera också dig till att våga vara helt ledig med dessa inlägg som jag skrev förra sommaren:

Och så några inlägg med många olika tips till hur en kan fixa det här med att faktiskt lyckas ta ledigt:

Jag önskar dig en fin sommar och så ses vi i mitten på augusti!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Det är bara ett jobb

Det är bara ett jobb. Det är en tanke jag tänker rätt ofta, och den hjälper mig. När jag känner mig stressad. Och otillräcklig. När saker kör ihop sig och jag inte vet var jag ska börja. Då upprepar jag det som numera är mitt mantra "det är bara ett jobb".

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Ett nödvändigt helikopterperspektiv

Ett jobb som jag förvisso älskar. Och som betyder oerhört mycket för mig. Men det är något i meningen "det är bara ett jobb"som gör att jag får den rätta distansen till det. Världen går inte under för att jag inte hann exakt allt idag. Och hur mycket spelar det egentligen roll att jag slår knut på mig själv?! Vad blir bättre?

Tids nog kommer jag nog göra allt som är viktigt på riktigt. Men det är ju bara ett jobb. Visserligen en stor del av mitt liv - men det är faktiskt inte hela livet. Livet pågår också på andra ställen.

I sommar ska jag “våga“ vara ledig

Och det är därför jag har bestämt mig för att vara längre ledig i sommar än jag någonsin vågat (ja, jag skriver vågat!) vara innan. Från 20 juni ända till 11 augusti. Och jag tänker att det kommer att gå bra. Trots att det kommer eka tomt här och på sociala medier och att noll mail kommer att besvaras.

Visst, sju veckor ledigt känns som att jag aktivt skiter i mitt jobb. Och det är en ovan känsla. Att inte låta sitt jobb vara prio ett i livet, trots att det är något jag kämpat och kämpar så hårt för känns konstigt.

Men det jag också insett är, än hur märkligt det kanske låter?!, att jag blir bättre på mitt jobb ju mer distans jag har. Det är som att "det är bara ett jobb" ger mig ett helikopterperspektiv som gör mig skarpare, proffsigare och bättre på typ allt. Det får mig att prioritera bättre, välja smartare och vara mer effektiv när det verkligen gäller.

En rätt självklar grej. Men ovan.

Så ja, vi hörs i exakt tio dagar till, sen ses vi först i mitten på augusti. Och då räknar jag med att vara skarpare än någonsin.

Hur tänker du utifrån mina tankar? Berätta och kommentera gärna!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Vikten av att ta ledigt - även när det känns som att det inte går

Min senaste månad (eller ja, egentligen ända sedan början på det här året) har varit minst sagt intensiv. Att avsluta JohannaN, skriva bok och rodda allt vanligt jobb har varit lite fler timmar än vad som är härligt. Men det har gått. Ja, det har gått riktigt bra till och med.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

En sak i taget

Kanske för att jag på allvar har praktiserat en sak i taget. Jag har hela tiden prioriterat det viktigaste, och alla de där projekten som jag vill göra men som inte varit prio ett har jag skjutit fram. Exempelvis spela in säsong 2 av min podd, bygga en ny hemsida för mina föreläsningar samt finlira med bloggens utseende och kategorier. Plus en drös annat.

Och som med allt: när det är temporärt mycket jobb så blir allt också mer överkomligt. Redan nästa vecka är mitt schema så mycket lugnare (mycket p g a att det i söndags var sista dagen för mitt smyckesmärke samt att vi har nästa inlämning av boken nu på måndag den 8:e) och det känns helt ärligt så förbaskat skönt. Nästa vecka ska jag jobba ifatt allt det där som jag har tvingats trycka undan senaste tiden. Det ser jag framemot.

När ledigt är den en behöver mest

Mars då? Ja, inte nog med mycket jobb, dessutom hade jag råkat boka in två resor hem till Jämtland för att åka skidor. Något som kändes så jädra korkat dagen innan vi skulle åka båda gångerna. För att känslan “fan, det här har jag verkligen inte tid med“ låg som en stor blöt filt över hela mig (vilket jag berättade om här: En vecka ledigt - vi ses 4:e mars)

Men samtidigt vet jag också, vis av erfarenheten?!, att det är när den känslan dyker upp som en nog behöver vara ledig som allra mest.

Och om det är något jag har tränat mycket på genom åren med eget företag så är det att när jag jobbar så är det alltid 100 % jobb som gäller (Något jag skrivit om tidigare: Jobba effektivt – mina bästa tips för att få saker gjorda) Med den logiken har jag därför också bestämt mig för att när jag är ledig så är det 100 % ledig som gäller.

Koppla ned helt för att koppla av

Inget jobb, ingen mail, inga sociala medier, inga jobbsamtal. Utan helt koppla ner och bort. Så det gjorde jag! Det är alltid lite kämpigt första dygnet, men att åka bort hjälper. Byta miljö och förflytta sig någonstans gör att hjärnan och kroppen på något sätt fattar att den ska varva ner. (Exakt hur jag tänker för att lyckas vara ledig berättade jag om i somras: Vågar jag ta ledigt i tre veckor?)

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Och några insikter som jag fick när jag var ledig nu i mars, trots att det kändes både dumt och onödigt innan var:

  • Jag får perspektiv på vad som är viktigt i livet (läs: jobbet är inte allt, min unge är det. Typ så.)

  • Jag är inte oumbärlig i mitt jobb. Det är en bra känsla.

  • När jag är ledig tankar jag energi och är extra peppad på jobb när jag är tillbaka = mer effektiv än innan!

5 tips för att lättare vara ledig

Och så några bra tips som gör det lättare att våga ta steget:

  • Planera bra inför och efter ledighet.

  • Ägna de sista 1-2 timmarna innan du går på ledighet att avsluta allt samt planera upp första arbetsdagen/arna när du är tillbaka. Det skapar lugn.

  • Sätt autosvar på mailen och berätta för alla berörda att du ska vara ledig.

  • Planera in ledigheten när andra är lediga, det gör att förväntningarna på att du ex ska svara på mail snabbt försvinner. Storhelger, skollov och sommar är bra tillfällen!

  • Koppla helt ned och bort när du är ledig: det du inte vet om lider du inte av!

Så ja, med facit i hand: det bästa och sämsta med stressen i mars var att jag var ledig så mycket. Det gjorde det lite mer stressigt med jobb, men samtidigt var det de lediga dagarna som gjorde att jag orkade putta in lite extra energi de där kvällarna jag var tvungen att jobba för att hinna ifatt!

Vad är dina tankar efter att ha läst mitt inlägg? Berätta och kommentera gärna!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

En vecka ledigt - vi ses 4:e mars

Exakt det här ska jag göra fr o m i eftermiddag och nästan en hel vecka framåt: åka hem till Jämtland. Snö, skidor, pulka och vila.

Slow living att ta ledigt

Jag pendlar mellan "idiotiskt att boka in fjällen just nu när jag har så sjukt mycket jobb" och "just därför är det här nog prick det jag behöver" Och jag har valt att landa i det sistnämnda. Att det blir najs alltså. Koppla ned och av.

Och så skjuter jag allt annat på framtiden. Eller ja, till den 4:e mars alltså. Då är jag tillbaka. Men fram tills dess kommer bloggen och sociala medier eka tomt. Och inga webshopsordrar skickas eller mail besvaras. Men det är lugnt eller hur? 

Och så tänker jag att jag ska avsluta den här arbetsdagen med att läsa igenom ett inlägg jag har skrivit förut: Slow living – att om och om igen hitta balansen För att påminna mig själv. Men också för att det nog är exakt så jag kommer känna, som jag skriver om, när jag börjar jobba den 4:e igen. Men att det får och kommer att vara värt det.

Hur tänker du om det här med att ta ledigt lite då och då? Lätt eller svårt?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Vågar jag ta ledigt i tre veckor?

Jag har funderat på en grej på sistone: vad händer om jag tar helt ledigt i tre veckor?

Om jag inte skickar en enda webshopsbeställning, inte svarar på ett enda mail eller uppdaterar alls på sociala medier. Vad händer då? Går jag i konkurs? Dör jag? 

Att ta semester som egenföretagare

Kan jag ha semester som egenföretagare?

Jag har tänkt fram och tillbaka på den här sommaren och hur jag ska göra för att ha semester. Jag har hela tiden landat i att jag nog inte kan vara ledig eller borta mer än kanske 10 dagar. Och bara under förutsättning att jag jobbar extra hårt innan med att förbereda och preppa inlägg på sociala medier och här på bloggen. Allt för att det ska se ut som att det rullar som vanligt. Och efter 10 dagar måste jag börja jobba igen: för att skicka ordrar och svara på mail. För annars... ja, vad då?!

Och det var så tanken föddes: men om jag är ledig längre då? Och om jag bara struntar i allt? Om allt bara får vila under tre veckor. Vad händer då? Och vad skulle ni säga?

Som alltid när jag testar nya tankar och idéer stöter jag det mot "Vad är det värsta som kan hända?" På riktigt. Och jag landade i: någon eller några kanske kommer bli besvikna på att inte få sitt beställda smycke i tid. Eller på att jag inte svarar på mail. Eller att det kommer eka tomt här ett tag. Och kanske kommer jag att förlora en del pengar. 

Slow living - koppla ned

Maximalt avkopplad betyder inget jobb

Men det jag vinner är att vara helt ledig. Helt frånkopplad och därmed maximalt avkopplad. Och jag vet ju sedan tidigare att de dagar jag är helt utan ansvar och inte har en tanke på jobb eller på att hålla koll på sociala medier eller internet sådär överlag: ja, de dagarna är som månader av återhämtning.

Så just därför känns det här så himla rätt. För att jag är peppad på att möta hösten med massvis med ny energi och idéer. Och för att jag vet att min kreativitet alltid blir som störst när jag vilat hjärnan länge och mycket.

Plus såklart: jag vill verkligen se att (inte om) det är går. Att det är möjligt att vara ledig och helt bortkopplad. Trots att jag har eget företag. Och trots att jag tänkt att "det går aldrig".

Vilket nog just är det som triggar mig lite extra, det brukar funka så för mig. Alltid när jag tänker tanken "nej, det går inte" så spritter det till något hos mig: Varför inte?! Vad exakt är det som gör att det inte går? Och vad kan jag göra för att det ska gå?

Ledighet som egenföretagare

Jag är inte oumbärlig - en insikt som hjälper

Ofta sätter vi (i alla fall jag) upp så stora hinder och ursäkter för oss själva inför det som kan kännas läskigt, allt för att slippa ta itu med det. Och det här är lite en sån grej för mig. Att stänga av allt i tre veckor och samtidigt tänka att världen inte kommer att sluta snurra - ja, det betyder ju att jag också säger att det jag gör inte är livsavgörande. Vilket såklart kan kännas hårt. Att inte vara oumbärlig är ju det. 

Men ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag not att den känslan mest är skön. Att det jag gör inte är blodigt allvar. Att om jag i jobbet gör något en dag senare än planerat så händer det inte så värst mycket. Ja, att inte ta mig själv på för stort allvar. För mig är insikten att jag är umbärlig något som gör mig avstressad och lugn.

Det jag gör ska såklart spela roll, det är ju alltid min förhoppning och min motivation i mitt jobb, men världen slutar inte snurra för att jag unnar mig ledighet. Eller att jag vissa dagar inte hinner allt på min att-göra-lista.

Allt tar sin tid, och allt blir bra. I slutändan. Den slutsatsen tog mig ganska länge att komma fram till, men oj så härligt att numera genuint känna det.

Att jag inte uppdaterar Instagram på några veckor betyder säker att jag kommer tappa en drös följare och kanske gör jag någon besviken. Men världen går inte under. Utan istället tänker jag att allt detta är kortsiktiga förluster. Och den långsiktiga vinsten är så mycket större.

Våga vila mer - livsbalans

Våga skit i saker - och vila mer

Så därför vill jag bara säga: våga vila mer. Och våga skit i saker. Det kanske går åt skogen för nuet, men den långsiktiga värdet är större. Och, vad exakt är det värsta som kan hända?

Så ja, den 25 juli t o m  den 15 augusti kommer jag att vara helt ledig. Semesterstängt. 

Och ju mer jag tänker på allt det här, desto fånigare känns mina tankar. Tre veckor. Vad är det? Det är ju nästan ingen tid alls. Det kanske mest är i mitt huvud det känns som eoner av tid. Tid som kommer att göra att ni glömmer bort bloggen och allt annat jag gör. Men egentligen kommer ni inte ens hinna bry er, eller hur?! 

Som tidigare år läser jag om och hittar kraft i det jag skrivit och tänkt förut: Nedkopplad och bortkopplad samt mina erfarenheter av en hel månad för tre år sedan: Hej igen efter en månad som nedkopplad! (skillnaden då, mot nu, är att jag den gången hade en anställd som hade koll på allt åt mig. I år är jag helt utan. Vilket betyder att absolut ingen heller kan ringa mig och fråga om råd. Så när jag stänger ner denna gång, ja, då kommer det också stå exakt helt still i mitt företag)

Kommer vi ses igen den 15e augusti? Och vad är dina tankar om det här med att helt stänga av allt som har med sociala medier, jobb och mer än absolut nödvändigt mobilsurfande under en period? Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Slow living – att om och om igen hitta balansen

Jag tänker på att det här med att hitta balans, lugn och prioritera rätt saker i livet handlar om träning. Om att ramla ner, borsta av sig och kliva på det igen. Och att i allt detta också träna på att inte låta sig nedslås av misslyckanden.

Slowliving1.jpg

Slow living som nyårslöfte

Jag gissar att jag inte är ensam om att ha nyårslöften och tydliga planer om hur jag vill ha det i livet. För mig var det bland annat:

  • Ingen stress.

  • 6 timmars arbetsdag.

  • Komprimera arbetstiden och jobba effektivt.

  • Reducera distraktion: sociala medier, möten etc som tar mycket men varken ger energi eller pengar.

  • Skapa vanan att stanna upp några minuter innan varje arbetsdag för att hitta bästa prioritering!

  • Lägga mindre tid på skit: dvs scrolla på sociala medier och zappa på teven.

Slow living hitta livsbalans

Slow living i verkligheten

Ändå så ligger jag två timmar i soffan på kvällen och slöscrollar på mobilen. Trots att jag verkligen verkligen vill lägga mindre tid på det, och mer tid på annat. Som att läsa böcker.

Eller att jag ska jobba sex timmar per dag, vara nöjd med det jag åstadkommer och alltid fokuserad när jag väl jobbar. Ändå satt jag igår kväll och slöstirrade på min mailkorg. För trött för att göra något av det, men för stressad för att låta bli att tänka på det. Med en att-göra-lista som jag knappt vet vart jag ska börja i.

Och varje gång jag gör något helt annat än vad jag vill eller har förutsatt mig så känns det som ett misslyckande. Att det kanske inte var för mig och lika bra att ge upp. För fy vad sämst det känns. 

Varför blir det så här?

Slow living som en process

Ja, för att jag är mänsklig.

Det ser så enkelt ut på pappret, men i verkligheten är det något annat. För att det handlar om beteenden. Saker som är djupt rotade. Cirklar och spår i huvudet som är så inkörda att jag gör det utan att tänka.

Så när jag satt där igår kväll med huvudet fullt och med känslan av att jag verkligen inte vet hur jag ska hinna allt jag behöver göra i veckan, ja, då insåg jag också följande:

Att jag just nu känner mig rejält stressad och inte tycker mig ha kontroll på något betyder inte att jag skiter i mitt nyårslöfte. Det betyder inte heller att jag inte har lärt mig något alls.

Vad det verkligen betyder däremot är att det är nu jag ska testa det i skarpt läge.

Slow living att ändra beteenden

Nya vanor tar tid och träning

Det är nu jag kommer att se vilka nya spår jag faktiskt skapat i huvudet senaste månaderna. Och att även om det inte känns som att jag har lärt mig eller förändrat något så har jag det. Jag har massor av nya beteenden och strategier. Det är bara det att det tar så vansinnigt lång tid att förändra på allvar. Och därför är de lite svåra att upptäcka. Men det jag faktiskt vet att jag gör idag som jag inte gjorde för några år sedan är exempelvis:

Att klara av att vara ledig

Jag prioriterar att vara ledig när andra är det. Även om den första känslan är att jag borde jobba för att komma ikapp, så tvingar jag mig själv att vara helt ned- och frånkopplad. Jag vet också att första dygnet är absolut värst: jag har alltid lite svårt att varva ner. Men så fort det gått en dag så är jag helt på banan med att vara ledig och avslappnad. Och ju mer jag har på jobbet desto viktigare är det här såklart. Vilket helgen var ett bevis för, jag var ledig fyra hela dagar. Trots att jag visste att jag också skulle ligga galet mycket efter nu väl tillbaka.

Att snabbt hitta rätt perspektiv

Jag kan hålla huvudet kallt. Just nu är min instinktiva känsla att jag är så jädra stressad att jag typ inte vet vart jag ska ta vägen. Men jag har tränat så många gånger på det här vid det här laget att jag också vet att ett djupt andetag och fokus på en sak i taget faktiskt funkar. Det känns absolut inte så mitt i, därför måste jag tvinga mig själv. Det vet jag också. Att det är i lägen som det här jag måste vara extra hård mot mig själv. För att jag vet svaret väl ute på andra sidan igen.

Så även om det just nu känns det som att jag halkar rakt in i gamla hjulspår så vet jag att det inte är helt sant. Även om att-göra-listan känns övermäktig och jag har svårt att helt fokusera pga det. Så vet jag att all träning fram och tillbaka ändå betyder något.

Vilket också är något jag försöker komma ihåg när jag kanske egentligen tycker att jag helt misslyckas med mina föresatser om att ha balans i allt. Och så landar jag i:

Slow living att ändra beteende

Slow living handlar om att inte känna sig misslyckad

Att inte gräva ner sig i det som känns som fel är ju också en träning. Att fokusera framåt, på’t igen och bara utgå från att varje gång jag halkar in i de gamla vanorna så är hjulspåren i alla fall inte lika djupa som de var förut.

Och ju mer jag tränar desto enklare fixar jag det när saker skiter sig.

Det är i alla fall min pepp idag. Precis som behovet av att reflektera igenom. Och att det blev ett blogginlägg är faktiskt också en del av allt det: som ett långt andetag för att få rätt perspektiv och fokus. Nu kör vi.

Vill du läsa mer om slow living?

Slow living - så funkar det
Slow living - så börjar du

Känner du igen dig i det här? Och vad är dina tankar? Har du någon strategi eller knep för att vara kanske både lite förlåtande mot sig själv men också för att hitta rätt igen?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Att koppla bort och av

Månadens tema för bloggnätverket The Sustainable Society är "Avkopplad". Ett ämne som jag ständigt funderar och arbetar på. För exakt ett år sedan skrev jag inlägget: Nedkopplad och avkopplad med mina bästa tips, och det här med att alltid vara tillgänglig och ständigt tänka på jobb är uppenbart något jag konstant brottas med.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Och jag antar att jag inte är ensam. Jag har nämligen insett att smartphonen absolut är en bidragande orsak till det här. Just för att jag alltid har med mig möjligheten att kolla mail och sociala medier. Och som med alla beteenden och vanor som inte känns helt sunda (ja, jag skulle kalla det för ett missbruk) så är det såklart inte speciellt bra att ha det som triggar igång det konstant på bara en armlängds avstånd. Det kräver ju nämligen enorm disciplin att låta bli!

Den konstanta stressen

Någon gång per år (oftast sommaren då tempot generellt går ner, och det blir extra absurt att kolla mailen 30 gånger per dag när ingen mailar...) ger jag mig fasen på att ta tag i det här. För det är så uppenbart att jag inte helt mår bra av det. För en dryg vecka sedan kände jag bara "nej!". 

Jag upplevde att jag var konstant lite stressad då jag både är hemma med Ingrid samtidigt som jag också jobbar och därmed mentalt alltid har min jobbhjärna på. Och att jag i och med det inte var där helt med henne gav mig dessutom dåligt samvete. Och att ha telefonen (och därmed en påminnelse om mitt jobb) ständigt nära gjorde att jag aldrig riktigt vilade. Tankarna på vad jag borde göra, borde komma ihåg, vad jag inte gjorde och så vidare gjorde dessutom att jag bara blev så himla trött hela tiden.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Så när det väl var dags att ta tag i allt hade jag inte riktig energi. Att svara på det där mailet jag redan läst, tänkt på samt haft lite dåligt samvete för att jag dröjt med hade ju redan tagit så mycket tankekraft att jag inte riktigt svarade på det i slutändan ändå... 

Att känna att något var tvungen att ändras radikalt var därför lite av en befrielse. För utan den drivkraften skulle jag ju bara fortsätta. Och förändring är alltid jobbigare och tar mer kraft än att fortsätta på samma sätt. 

För det handlar om att bryta invanda tankemönster, tänka nytt och gå emot den instinktiva tanken. Och det är fasen inte lätt! 

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Men det här är vad jag har testat och gjort sedan några dagars tid (det har inte varit praktiskt möjligt alla dagar den senaste veckan, men när jag har kunnat så har jag kört fullt ut), och fy tusan så otroligt skönt det känns:

Koncentrerad jobbtid

Jag har bestämt mig för att jobba exakt två timmar per dag. Inte mer. Och två extremt koncentrerade och fokuserade två timmar. (Jag har jobbat antingen när Ingrid sover (vilket hon gör när jag skriver det här inlägget) eller så har hon suttit glad och nöjd i babysittern bredvid.)

Jag har börjat med den viktigaste uppgiften. Idag är det det här blogginlägget. Och inget får störa mig eller bryta mitt fokus (förutom Ingrid då, men jag har försökt att välja mina jobbtillfällen när hon är mätt, glad, och helst trött...). 

De sista 30-45 minuterna på mina två timmar har jag ägnat åt mail, sociala medier och att svara på bloggkommentarer. Och då gör jag bara det. Inget scrollande på vad som hänt i övrigt. Utan bara fokus på att svara. Och det är också då jag läser mail och kommentarer.

När tiden sedan är slut, ja, då är arbetsdagen slut. Och mail och sociala medier kollar jag först 24 timmar senare när det är dags för det igen på min lista. 

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Att fokus kan göra så mycket

Den här förändringen har gjort så mycket med mitt välbefinnande. Energin jag har till att under två timmars tid koncentrat mata kan inte underskattas! Det dåliga samvetet av att inte vara riktigt mentalt närvarande hemma är borta (och om Ingrid är vaken och sitter bredvid kan jag ändå lämna det dåliga samvetet åt sidan just för att det bara rör sig om två timmar. Vi ska ju hänga hela dagen sedan!)

OCH jag känner mig exakt lika (eller snarare kanske mer) duktig nu som jag gjorde när jobbet tog upp min hjärna hela dagen. För i slutändan tror jag att nog producerar mer, eller i alla fall lika mycket, nu som när jag bara spred ut det. 

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Utmaningarna kvarstår 

Men visst, utmaningarna kvarstår. Att följa upp det här. Och fortsätta exakt så här. Att inte "bara lite snabbt" kolla mailen på eftermiddagen eller kvällen. Att intala sig själv att jag inte kommer att missa något av värde för att jag inte är ständigt är uppkopplad och så vidare. 

Så ja, på pappret och i teorin är det så otroligt lätt det här med att koppla bort och av. Men i praktiken handlar det om att bryta ett extremt invant beteende. Och det kräver sin energi och tid. Så enkelt är det. 

Två andra små saker

Jag har också gjort två andra små saker denna vecka: köpt en klockradio till sovrummet. Gammaldags tänker du kanske? Ah visst, men så skönt att inte behöva kolla på mobilen 37 gånger per natt för att veta vad klockan är. Och så letar jag efter den perfekta armbandsklockan. Och det av exakt samma anledning. För att slippa plocka upp och ha mobilen när ständigt och jämt.

Vad är dina tankar om det här? Berätta! <3

PS. Och du, läs gärna de andra inläggen från The Sustainable Society på samma tema:

Husligheter - Avkopplad – 8 miljövänliga (och skärmfria) saker du kan göra på semestern

Ekomorsan - Semesterläsning - 5 böcker om hållbarhet

Think organic - Avkopplad

Ekoenkelt - Avkopplad - och nedkopplad

Veckans Eko - S som i stökig semesterstart

Annas kemtvätt - 8 tips på hur du skräpbantar picknicken i sommar 


The Sustainable Society är ett bloggkollektiv som består av HusligheterVeckans EkoThink OrganicEkomorsanEkoenkeltDos FamilyRowan TreeAnnas KemtvättNaturligt SnyggSlow FashionEvelinas Ekologiska och Emmas Vintage. Tillsammans vill vi inspirera andra till att leva mer hållbart och ta hand om vår miljö. Se till att följa oss på Facebook och Instagram så ni inte missar våra klimatsmarta tips!


Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Julhets, stress och att försöka skaka bort andras förväntningar

Snart är det jul – och personligen förvånas jag varje år över att december går så vansinnigt fort. December är för mig en månad fylld med väldigt mycket jobb. Och så har det nog varit ända sedan jag gick i gymnasiet och jobbade extra i en butik som bl a presentinslagare.

Jag är också van att när julafton väl kommer är jag så glad över att få vara ledig att ingenting annat än soffan och sovmorgnar spelar någon egentlig roll. Men visst, jag skulle ljuga om jag inte sa att jag också brottas med dåligt samvete över att jag inte alls är sådär pysslig eller längtansfull inför julen.

Att baka pepparkakor, julpynta och eftertänksamt noga välja ut julklappar till nära och kära finns inte på kartan. Fast jag nog så gärna skulle vilja vara en sådan person.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Julen - att spä på osund hets

Istället handlar december om jobb och åter jobb för mig, och när jag är ledig vilar jag. Samt tränger undan det där dåliga samvetet bäst det går. För som med så mycket annat, för vems skull skulle jag baka de där tre sorterna julgodis? För min egen skull? Nä, för förväntningarnas skull. Inget annat.

Och det är där jag försöker börja mina tankar hela tiden: för vems skull gör jag det jag gör? Blir jag lyckligare av att pressa in mer i mitt schema?

Jag älskar mitt jobb, och det är något som gör mig glad i december. Att det är intensivt är roligt – för helt ärligt, det är ju exakt det jag arbetar för resterande del av året. Men resten, allt det där som jag ”borde” göra hemma… Njae va.

Jag läste en väldigt intressant artikel i Dagens Nyheter i helgen: Sociala medier spär på osund julhets. Och den sätter så fingret på allt det här. Allt det som till synes verkar så mysigt skapar en bild av det finns ett facit på hur det borde vara. På hur vi, jag och du, borde vara, agera och göra. Vad vi utan problem borde klara av och också tycka är roligt och njutbart.

Julhets och bristen på jämställdhet

Och som så mycket annat är det självklart framförallt unga kvinnor som drabbas av den här julhetsen. Anledningen är kombinationen av höga krav och det största ansvaret för hushåll och familj (fortfarande 2016!). Ja just det, unga kvinnor som också oftast är de som drabbas av utbrändhet.

Och det om något gör mig så jävla förbannad. Att även det här såklart handlar om jämställdhet, eller kanske snarare bristen på jämställdhet. Vi är så vana att bygga vår självkänsla och vårt självförtroende utifrån vad vi presterar. Att vi graderar hela vårt människovärde utifrån vad vi klarar av.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Att vi både tar och men också förväntas ta ansvar för saker som faktiskt borde delas och delegeras. På jobbet och hemma (om vi lever i en relation). Även om jag hatar argumentet om att kvinnor måste ta för sig lite mer för att jämställdheten ska komma någonstans tycker jag faktiskt att vi till viss del har ett eget ansvar i det här.

Och då handlar det såklart inte om att orka mer, utan snarare om att stanna upp och verkligen förstå hur saker och ting faktiskt ser ut. För som det sägs i slutet på artikeln: ”…att både vara yrkesarbetande och en gammaldags husmoder är inte hållbart”

Prioritera dig själv

Så med det sagt, vad kan jag som enskild individ göra för att vända mig ifrån alla dessa krav? Föreställningen om att leva upp till kraven sitter så djupt och är så galet svår att frigöra sig ifrån, men de är inte sunda och vi måste förstå det.

Och då det i slutändan handlar om att verkligen se till att må bra själv har såväl du som jag ett ansvar för att jobba med det. Det handlar på allvar om att våga prioritera den person som står en själv allra närmast: det egna jaget. Och i väntan på att världen ska ändra sig kan en alltid, och bör, börja med sig själv.

Så här försöker jag mata mig själv för att stå emot, och jag tycker det fungerar hyfsat bra:

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

För vems skull?

Var ärlig och fråga dig själv hela tiden: för vems skull gör du det här? För att du (och då menar jag verkligen du själv innerst inne) verkligen vill. Eller finns det ens en gnutta av tanken för att ”jag borde”, ”annars känner jag mig misslyckad” eller ”alla andra hinner ju”? I så fall är det dags att stanna upp och bryta tankarna.

Jag har tänkt så med julpynt exempelvis. ”Det skulle ju vara så mysigt och det är ändå något som en borde…”. Sen insåg jag: 1. Jag är inte ens i min lägenhet på julen, för den firar jag hos mina föräldrar, så vad spelar det för roll? 2. I december är jag inte ledig så mycket, och den lilla tid jag inte jobbar är det fasen viktigare att jag vilar än jagar den perfekta julstjärnan.

Fundera också ett varv på vem som kommer att tacka dig för det du stressar fram. Är det helt oklart? Skit i det då.

Se nyktert på din omgivning

Ingen människa gör allt – även om det ser ut så. Och om de mot förmodan ändå lyckas har jag svårt att tro att en samtidigt också kan vara genuint lycklig. Det låter hårt men en tanke som alltid hjälper mig är: ”Jag kan aldrig veta vad de har uppoffrat”.

Så när jag börjar jämföra mig med andra och tänker att alla andra är så perfekta (värsta karriären, vältränade, superfint hemma, många kompisar och så vidare och så vidare) har jag tränat in att min nästa tanke alltid ska vara: MEN jag vet inte hur de mår innerst inne. Eller vad de inte gör. Det kan inte jag se.

Och kanske finns det i sin tur någon som tänker exakt så här om mig? Vad vet jag. 

Så med det sagt:

Jag är himlans effektiv och (om en får säga det själv, vilket jag får) bra på mitt jobb. Men här kommer det ett axplock på saker jag inte gör:

Saker jag inte gör

  • Jag har inte tränat på ett år.
  • Jag städar max en gång i veckan hemma (och då är vi två som delar).
  • Jag har egentligen inte så många fritidsintressen. Just för att jag ju arbetar med mina allra största intressen. Förutom att vila och ta det lugnt när jag är ledig.
  • Jag följer inga TV-serier.
  • Jag läser nästan inga böcker (förutom när jag är på semester, då slukar jag)
  • Jag lyssnar inte på någon musik eller podcasts.
  • Jag lagar sällan mat (har istället privilegiet att bo med någon som gärna gör det)
  • Jag bakar, syr eller piffar i princip aldrig hemma.
  • Och jag jobbar ständigt på att bli bättre på att skita högaktningsfullt i vad andra eventuellt kan tänkas ha för förväntningar på mig (och det är extremt svårt, men går bättre och bättre)
Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Att bara prestera på ett ställe

För cirka två år sedan lovade jag nämligen mig själv att aldrig känna pressen att prestera någon annanstans än på mitt jobb. Anledningen är att jag inte tror en människa kan palla mer än höga krav från ett håll. Och för mig är det mitt jobb. För att jag vill det och för att det gör mig glad.

Men att känna prestationskrav när det gäller träning eller socialt liv är däremot stressande (och därmed negativt) för mig. Och så fort de tankarna smyger sig på upprepar jag löftet till mig själv.

Julen - det årliga eldprovet

Julen blir därför något av ett årligt eldprov när det gäller det här med prestation och förväntningar, så vad passar bättre än att gå ut hårt och verkligen träna motståndskraften nu?!

Själv tänkte jag spendera kvällen i soffan med köpta pepparkakor och eventuellt, på sin höjd, ett värmeljus. Samt njuter av att det ändå är rätt gött att må bra innerst inne!

Hur känner du inför julen? Gör den dig glad eller mest bara stressad? Berätta!

PS. Om du gillar inlägget får du gärna klicka på hjärtat så att jag vet vad du vill läsa mer om. Följ mig också på bloglovin' för att inte missa något och för att spara inlägg till sen. DS

Imorgon är dagen jag längtat efter hela november

Imorgon ska jag jobba hemifrån. Från soffan i mjukisbyxor. Och det låter säkert helt galet: men jag har längtat exakt hela november efter denna dag. De senaste veckorna har varit så intensiva (roliga javisst, men ändå stressiga) och min strategi för att orka har bara handlat om att släcka bränder. 

Att göra det absolut mest akuta och sedan låta allt annat vara. Det har fungerat fint, men är inte speciellt härligt i längden. Dock har jag ju hela tiden vetat att det funnits ett slutdatum. Dvs den här veckan, när Damon, som varit på semester hela november, äntligen är tillbaka och jobbar sina vanliga 3-4 dagar i veckan i butiken. Och som jag har längtat! (Jag skrev om det här för några veckor sen: "Nej, det går inte att jobba för två".)

Stress och att hitta lugnare perioder

Och imorgon är alltså dagen när jag äntligen äntligen får möjligheten att beta av den där att-göra-listan som bara växt. Och som jag har längtat! Att få koll på läget igen och komma ikapp. Fy tusan vad jag ser framemot det! 

Att känna att jag inte har kontroll är något som verkligen gör mig så galet stressad, så att ta sig de här dagarna där jag stannar upp är så underbara! Ah, ni anar inte!

Och på tal om stress så vill jag tipsa om ett så finfint inlägg av Clara på Bossbloggen: Hur vet man om man är överarbetad eller håller på att bli utbränd? Så grymt bra lista som jag har sparat ner för att checka av mot under mina mer intensiva jobbperioder.

PS. Om du gillar inlägget får du gärna klicka på hjärtat så att jag vet vad du vill läsa mer om. Följ mig också på bloglovin' för att inte missa något och för att spara inlägg till sen. DS.

Varför förträngning är en bra jobbmetod

Om det är något jag har övat på de senaste dagarna så är det förträngning. Jag är generellt rätt allergisk mot försvarsmekanismer och gör allt jag kan för att bli såväl mer medveten som att jobba bort dem.

Men när det gäller just förträngning så är det nog snarare så att jag istället vill bli bättre på det. Så jag tränar. 

Förträngning som jobbmetod

För jag tror nämligen att jag generellt är duktig på att ta in allt som händer och är bra på att se helheten. Ja, jag är nog en sådan person som måste förstå sammanhanget för att överhuvudtaget fatta - och för att lära mig något nytt måste jag se de stora dragen innan jag ens orkar ge mig in i detaljer.

Och kanske är det här också en av mina bästa egenskaper - att se och förstå det stora hela tror jag på allvar är superviktigt för att kunna driva och utveckla företag. 

Men det är också en jädra skitegenskap när det blir många saker på schemat. När helheten gör mig förlamad och apatisk. Och när att se allt bara betyder att jag inte förstår vart jag ska börja. 

Och igår och idag är sådana dagar (hej, vara halvt ledig i tre dagar!) Min att-göra-lista svämmar över, jag har ungefär 40 mail som jag måste ta tag i och så vidare. Ja, massvis med grejer jag borde göra. Men vart tusan ska jag börja? Att titta på allt och inse att än vad jag får gjort igår och idag så syns det knappt. 

Driva eget - om jobbmetoder

Då fungerar bara en enda sak. Ja, exakt: förträngning. Så det är vad jag har praktiserat hela veckan faktiskt. Först när jag var ledig: förträngning av allt jag borde och skulle kunna göra.

Att trycka bort tankarna på jobb när jag är ledig är något i alla fall jag har haft sjukt svårt för. Men jag har tränat och tränat på att bara stänga av. Och nu funkar det faktiskt allt som oftast. För utan det är det liksom helt ogjort att vara ledig och njuta av det. 

Och så nu, när jag är tillbaka och ser vad jag släpar efter med. Ja, då trycker jag undan igen. Och fokuserar på en sak i taget. Jag rensar att-göra-listan och väljer ut de tre viktigaste och blundar för resten. För jag vet att det här är enda sättet att komma ifatt med allt.

Så ja, förträngning är en bra jobbmetod. Även om jag inte på långa vägar behärskar den till fullo.

Hur funkar du? Är det här något du känner igen dig i? Eller har du någon annan bra metod eller tankesätt när att-göra-listan växer sig för lång? Berätta!

PS. Visst har du sett funktionen med det lilla hjärtat här nedan? Om du gillar inlägget men inte är den som kommenterar får du supergärna klicka en "like" så jag vet vad du vill läsa mer om <3 Följ mig också på bloglovin' för att inte missa något och för att spara inlägg till sen. DS.