Varför struktur är det mest kreativa du kan göra

Jag har några kompisar som också har egna företag som alltid skämtar med mig för att de tycker att jag är strukturerad i överkant. De garvar och säger saker som: "har du en manual för det här eller?!" Och det har jag ju oftast...

För jag tycker verkligen att det är fullt naturligt att försöka uppfinna system för i princip allt jag gör. Och grejen är den att ju mer strukturerad jag är, desto mindre behöver jag tänka aktivt och lägga tid på vardagssaker (läs skitsaker) i jobbet. Ja, jag är liksom ambitiös och lat på samma gång.

Silverring bockhuvud hjortring

Att ha tydliga strukturer, planeringar och strategier i det mest jag gör betyder att allt går så mycket snabbare. Det kanske går sjukt mycket långsammare just i början (för det tar ju tid att ta fram allt sådant), men i längden är det så värt. 

Om inte annat för att ju mindre jag behöver tänka när det gäller vardagsprylar desto mer kreativ kan jag vara. Lite som om att en bara har ett visst mått av kreativitet. Och om jag lägger allt det på att lösa saker som att svara på mail eller packa webshopsordrar - ja då har jag ju liksom förbrukat allt när det väl är dags att göra det som faktiskt för mig framåt: komma på nya idéer och utveckla mitt företag!

Så för mig handlar den där (till synes fjantiga) strukturen om att frigöra hjärnkapacitet. Och det är när vardagsrutinerna fungerar som jag får tid till allt det där andra. Och ju mer effektivt saker fungerar desto mer ser det ut som att en får gjort - trots att antalet jobbade timmar är lika många eller till och med färre.

För jag är liksom inte så peppad på springa runt och leta grejer pga dåliga rutiner när jag istället kan lägga all den energin på att göra saker som verkligen kan spela roll! 

Varför förträngning är en bra jobbmetod

Om det är något jag har övat på de senaste dagarna så är det förträngning. Jag är generellt rätt allergisk mot försvarsmekanismer och gör allt jag kan för att bli såväl mer medveten som att jobba bort dem.

Men när det gäller just förträngning så är det nog snarare så att jag istället vill bli bättre på det. Så jag tränar. 

Förträngning som jobbmetod

För jag tror nämligen att jag generellt är duktig på att ta in allt som händer och är bra på att se helheten. Ja, jag är nog en sådan person som måste förstå sammanhanget för att överhuvudtaget fatta - och för att lära mig något nytt måste jag se de stora dragen innan jag ens orkar ge mig in i detaljer.

Och kanske är det här också en av mina bästa egenskaper - att se och förstå det stora hela tror jag på allvar är superviktigt för att kunna driva och utveckla företag. 

Men det är också en jädra skitegenskap när det blir många saker på schemat. När helheten gör mig förlamad och apatisk. Och när att se allt bara betyder att jag inte förstår vart jag ska börja. 

Och igår och idag är sådana dagar (hej, vara halvt ledig i tre dagar!) Min att-göra-lista svämmar över, jag har ungefär 40 mail som jag måste ta tag i och så vidare. Ja, massvis med grejer jag borde göra. Men vart tusan ska jag börja? Att titta på allt och inse att än vad jag får gjort igår och idag så syns det knappt. 

Driva eget - om jobbmetoder

Då fungerar bara en enda sak. Ja, exakt: förträngning. Så det är vad jag har praktiserat hela veckan faktiskt. Först när jag var ledig: förträngning av allt jag borde och skulle kunna göra.

Att trycka bort tankarna på jobb när jag är ledig är något i alla fall jag har haft sjukt svårt för. Men jag har tränat och tränat på att bara stänga av. Och nu funkar det faktiskt allt som oftast. För utan det är det liksom helt ogjort att vara ledig och njuta av det. 

Och så nu, när jag är tillbaka och ser vad jag släpar efter med. Ja, då trycker jag undan igen. Och fokuserar på en sak i taget. Jag rensar att-göra-listan och väljer ut de tre viktigaste och blundar för resten. För jag vet att det här är enda sättet att komma ifatt med allt.

Så ja, förträngning är en bra jobbmetod. Även om jag inte på långa vägar behärskar den till fullo.

Hur funkar du? Är det här något du känner igen dig i? Eller har du någon annan bra metod eller tankesätt när att-göra-listan växer sig för lång? Berätta!

PS. Visst har du sett funktionen med det lilla hjärtat här nedan? Om du gillar inlägget men inte är den som kommenterar får du supergärna klicka en "like" så jag vet vad du vill läsa mer om <3 Följ mig också på bloglovin' för att inte missa något och för att spara inlägg till sen. DS.

Att ta helikopterperspektiv

Just nu snurrar väldigt många saker väldigt fort för mig - och den här hösten kommer med största sannolikhet på flera sätt bli ett av de roligaste halvåren i mitt liv. Boksläpp, föreläsningar, utveckling av butiken och smyckesmärket med mera. Men i det här känner jag nu, tillbaka från Bokmässan och på väg till Umeå imorgon för nästa bokrelase, att jag inte riktigt hänger med. 

Det är en känsla i sig som gör mig ännu mer stressad. Av att inte ha full koll. Och med en diffus känsla av att något håller på att glida mig ur händerna (Sen gör jag om och om igen allt det jag skrev om i det här inlägget: Om att inte bli stressad. Och det hjälper absolut, men inte 100 %.)

Stanna-upp-och-ta-helikopterperspektiv-stress

Och med allt detta slår alltid samma tanke in: Jag måste stanna upp. Och jag måste ta helikopterperspektiv NU! (kanske är det en autopilot jag övat in under drygt sju år med företag?!)

För mig innebär det att planera in några timmar där jag bara tänker. Funderar och ritar upp. Nuläge, mål och planer. Konkret skriver och ritar på papper. För att få koll och tydligt se. Vad exakt ska jag pyssla med. Och varför. Vilka arbetsuppgifter kan skalas bort och vad ska vi satsa mer på? 

Så nästa tisdag, när jag är tillbaka från Umeå, har jag bokat in ett långt frukostmöte med Damon som är min klippa till anställd i höst. Och för mig är det så extremt viktigt att ha någon att bolla och klura tillsammans med. Det är som att ett större perspektiv och i interaktion med någon annan gör mig ungefär 15 gånger smartare. 

Och att det skulle vara bra råd att bita ihop, jobba hårdare samt ensam är stark - det tror jag inte ett skit på. Funkar inte för mig i alla fall.

Hur fungerar du?

 

Om att inte bli stressad

Det finns en väldigt konkret grej hos mig som verkligen har förändrats de senaste åren. Och det är hur mindre lättstressad jag är idag än för drygt sju år sedan när jag startade mitt företag. Jag tänker på det lite då och då, och inser att jag verkligen jobbat mig fram till ett lugn som blir större och större för varje år. Och det är så vansinnigt skönt.

Om-att-inte-bli-stressad

Anledningen tror jag är de här tre sakerna: 

Vad är det värsta som kan hända?

Den här frågan ställer jag mig alltid när jag börjar känna att jag stressar upp mig över saker. Vad är det värsta som kan hända? Kommer någon dö för att jag inte har hunnit svara på alla mail? Eller kommer jorden gå under om jag inte har allt under kontroll? Svar NEJ!

Det värsta som kan hända är snarare att någon blir lite irriterad på mig. För att jag glömmer något, för att något är ogjort eller för att jag inte hört av mig. Då ber jag om ursäkt. Svårare än så är det inte. 

Ingen annan vet ändå hur det borde ha varit

Om något inte alls blir som jag tänkt mig (stressfaktor de luxe om en vill!) så tänker jag alltid att det faktiskt bara är jag som vet hur det var tänkt från början. Det som för mig blir en nödlösning (eller hemska tanke: helt uppåt vägarna fel) ser oftast väldigt rätt ut inför andras ögon. Och då gäller det såklart att inte ursäkta sig eller berätta "hur det borde ha varit". Den här insikten räddar mig minst en gång i veckan. 

Och här snackar vi alltifrån att jag inte hinner skriva ett blogginlägg exakt den dag jag först hade tänkt till exakt releasedatum för en ny kollektion.

Vad är absolut viktigast? Prioritera

Jag skrev om det här förut: Vilka är dina tre viktigast punkter idag? och för mig är det verkligen ett sätt att inte bli stressad. Jag har alltid ungefär en miljon saker jag skulle kunna göra. Så därför är det superviktigt att lära sig veta vad som faktiskt är viktigast.

Exempelvis är det alltid viktigare att skicka webshopsordrar än att städa på lagret. Anledningen? Det förstnämnda berör andra. Ett ostädat lager är det bara jag som lider av. Och inget står och faller på det. 

Och just idag kör jag dessa tre grejer som ett mantra i huvudet. Jag känner nämligen att stressen ligger där och lurar i kroppen. Stress över att de närmaste två veckorna med Bokmässan i Göteborg och Umeå Fashion Week i Umeå kommer att vara galet intensiva.

Och stress över att jag inte riktigt känner att jag har helt full koll på exakt vad som ska göras, vad jag borde ha koll på och om jag har missat att fixa något innan jag tar tåget mot Göteborg i eftermiddag.

Men det är bara att trycka undan. Det kommer att lösa sig. För det är nog egentligen den fjärde grejen att ha i huvudet:

Allt löser sig

Svårt att känna det när stressen börjar pocka på. Men det är faktiskt så. Än vad som händer så löser sig allt på något sätt. Kanske att det blir en sista minuten-nödlösning i värsta fall för att jag glömt något. Men eftersom ingen vet hur det skulle ha varit från början så ja, då spelar det ingen roll....

Ses vi i Göteborg förresten? Hoppas!

Konsten att göra tråkiga saker lite roligare

Förra sommaren var jag ledig i hela fyra veckor. Läs: HELT ledig. Loggade inte ens in på Facebook på en månad! Och då skrev jag om det här: Nu går jag på semester och här: Hej igen efter en månad som nedkopplad! I år blir det däremot bara en vecka. Med start nu på lördag.

Det går dock ingen nöd på mig, jag har ju redan varit ledig nästan tre veckor i år (när jag semestrade i Thailand i februari) samt spenderade ju hela 2 månader utomlands. Dessutom jobbar jag hela sommaren helt flexibelt alla måndagar, onsdagar och fredag då butiken bara är öppen tre dagar i veckan.

Att gora trakiga saker lite roligare

I mitt fall betyder det en hel del jobb.  men också att jag kan vara ledig då och då. Igår hörde exempelvis en kompis av sig på morgonen och vips så hade jag bestämt mig för att jobba fram till lunch, hänga med henne hela eftermiddagen för att jobba några timmar igen sen på kvällen. Perfekt upplägg.

Jobbmässigt handlar den här sommaren om att bygga saker på internet. JohannaN ska få en sprillans ny webshop - både på svenska och engelska. Dessutom ska jag bygga en hemsida för den kommande boken samt utveckla bloggen rejält.

Och det ska ärligt sägas att det är verkligen ingen fröjd att sitta och lägga in nästan hundra produkter med vad allt det innebär, sökmotoroptimera och så vidare. Samt att översätta och göra om allt på engelska sen igen. Det är helt enkelt ett helvetes-projekt de luxe (som dock kommer att bli smått fantastiskt tidsbesparande, effektivt och härligt när det väl är klart)

Och det jag har kommit fram till är: ju tråkigare och mer svåröverskådlig en arbetsuppgift är, desto mer får en jobba på omgivningen. Så för att motivera mig själv till webbshopsbyggandet försöker jag omge mig med härligheter. Förra veckan spenderade jag två arbetsdagar på balkongen. I måndags jobbade jag från två kaféer. Och mutade mig själv med smoothie och härlig lunch.

Vart jag ska ta vägen imorgon vet jag inte riktigt, men att upptäcka något nytt kafé eller plats i stan som belöning för hårt arbete känns rimligt. För varför sitta instängd på en trist plats bara för att en jobbar? Jobbet blir ju gjort oavsett vart jag är (eller kanske snarare tack vare att jag inte har det mördande tråkigt) så att njuta lite mitt i tristessen är mitt absolut bästa tips!

Som när jag var som allra mest kräkstressad tidigare i våras och satt med det sista på den där boken hela kvällarna efter långa arbetsdagar i butiken. Ja, då dök jag in i kaoset med alkoholfri öl och chips eller gott te och skorpor. Jag tror att det var de där små guldkantsgrejerna som avgjorde. Det som kändes så tungt och tröttsamt blev helt plötsligt överkomligt bara för att jag gjorde det lite härligare.