Att jobba på distans - i januari säger jag hej till Bali!

Varje sommar de senaste tre åren har jag lagt en hel del tid på att fundera, planera och strukturera upp mitt arbete, mina mål och drömmar. Det är då jag har tiden, när allt under några månader i Sverige går lite långsammare. Och varje gång har jag kommit fram till samma sak: att jag drömmer om att jobba på distans utomlands under en period på vintern.

När vintern sedan har kommit så har jag alltid glömt bort den tanken alternativt att det bara har runnit ut i sanden. Jag är ju ändå väldigt nöjd med mitt liv överlag. Men i somras bestämde jag mig för att uppfylla den drömmen, om inte annat för att få veta om drömmen om distansjobb håller måttet eller inte.

Att JohannaN inte ska vara helt och fullt beroende av mig som person är något jag ständigt jobbar med. Jag har inga problem med att arbeta mycket, jag älskar ju mitt jobb!, men att få bestämma var, när och hur är något som jag verkligen värnar om. En fördjupning av mina tanker om det här finns i de här tre inläggen: ”En lite långsammare sommar”, ”Att planera, strukturera och omvärdera” och "Jobb, fritid och den där förbannade livsbalansen".

Men då jag driver butik, Frejgatan 47, samt säljer fysiska produkter, smycken med mera, så är jag dock inte så oberoende som jag kanske skulle önska. Men jag väljer att inte se det som något hinder, utan tänker att det bara kräver lite mer planering.

I somras var jag exempelvis ledig en hel månad, helt frånkopplad från allt vad jobb var. Allt fungerade precis som vanligt med JohannaN, och inget dåligt hände alls. Och det var också det ultimata testet för det jag nu ska göra i januari och februari.

I somras bestämde jag mig som sagt. Om att jobba på distans är något jag har tänkt på exakt varje sommar så måste jag göra verklighet av den drömmen. Jag insåg också att om några år kanske jag inte alls har möjlighet, vem vet hur mitt liv ser ut då?, så om jag menade allvar var det nu det skulle ske.

Så jag tog fram en konkret plan: en plats, ett boende, aktiviteter att göra och för att träffa andra samt en plats att arbeta ifrån. Det hade jag aldrig gjort tidigare, så det var kanske idén alltid föll när vintern kom? Jag räknade ut att jag behövde spara 3000 kr per månad under hösten och förra veckan bokade jag allting.

Så den 7 januari åker jag till Bangkok för några dagars arbete med produktionen för att sen åka till Ubud på Bali och bo där i en månad. Jag kommer att spendera mina dagar på Hubud som är ett så kallat co-working space, och resterande tid har jag tankar om att träna yin-yoga, äta raw food och läsa böcker. Samt förhoppningsvis träffa en drös nya roliga människor och resa runt ön när tid finns.

Jag åker själv, något som jag har lärt mig att uppskatta efter att ha tränat ett antal gånger. Efter Bali åker jag tillbaka till Bangkok för ytterligare några dagars jobb och sedan får jag sällskap för 2,5 veckors semester runt i Thailand (självklart helt bortkopplad från allt). Den 2a mars kommer jag tillbaka till Sverige.

Det betyder nästan två månader borta och planen är som sagt att allt ska fungera precis som vanligt. Jag kommer att göra exakt det jag gör nu, fast från Bangkok och Bali. Alla ordrar och butiken kommer att sköts av Elise, vilket i och för sig är ungefär som idag, men med undantaget att jag inte står bredvid utan finns via Skype om det skulle behövas.

Jag tänker att det kommer att bli helt fantastiskt, men det kan också vara så att jobba på distans inte alls är min grej. Men jag vill testa. För det kan ju faktiskt vara så att min dröm inte håller måttet i verkligheten, och då är det bättre att veta det än att fortsätta drömma.

Jobb, fritid och den där förbannade livsbalansen

Den här hösten har hittills för mig handlat mycket om att få ordning på vardagen - den så kallade livsbalansen. Att hitta en struktur och balans för jobb, fritid och allt däremellan. Jag har tidigare skrivit om det här: "Att planera, strukturera och omvärdera" och "En lite långsammare sommar".

Jag blir helt enkelt så galet förbannad på dem som menar att framgång och status hänger ihop med hur många timmar vi arbetar. Att 60 eller 80 timmar i veckan skulle vara en indikator på att du är mer oumbärlig och viktig än någon annan.

Att jobba många timmar är inte svårt - inte när en som jag har ett jobb jag verkligen älskar. Det svåra, i alla fall för mig, är att släppa det. Och att vara en person som inte bara definieras och definierar mig själv utifrån mitt yrke. Jag är istället en stark anhängare av att det viktigaste snarare är att jobba smart och effektivt. Och att det inte behöver stå i relation till antalet timmar.

Mitt mål är, och har det senaste året varit, att arbeta 40 timmar i veckan. Anledningarna är två. Den första för att en konkret maxsiffra gör att jag ser till att gå hem från jobbet samt att jag också måste reflektera över vad som är viktigt att göra.  Den andra anledningen för att jag då också har en fritid. Vilket i sin tur betyder att jag måste klura ut vad jag ska göra av den. Och därmed är jag, Johanna, inte bara mitt jobb.

Sedan första veckan i september har jag varje dag skrivit upp min arbetstid - och hittills ligger jag i snitt på 47 timmar i veckan. Så jag har en bit kvar - men sakta men säkert. Antalet arbetstimmar tillsammans med att lära mig koppla bort och av är en långsam process för mig. Och om jag säger att jag inte har kämpat och fortfarande kämpar så skulle jag ljuga. Att koppla bort jobbet och att inte arbeta vansinnigt många timmar kräver, än hur knäppt det kan låta, hårt arbete.

Det här varierar såklart mellan olika personer, men jag är en sådan person som inte kan koppla av och på jobb hur som helst. Om jag får ett jobbsamtal på en söndag så kommer jag garanterat jobba resten av dagen. Inte för att jag måste utan för att minsta lilla sak sätter igång mitt huvud och har jag väl väckt första tanken fortsätter allt att snurra i ett galet tempo.

Den insikten har gjort att jag måste vara extremt tydlig med jobbgränser. Att när jag är ledig vill (får!) jag inte prata jobb, kolla mailen eller att någon ska ringa eller smsa mig. För om jag inte stänger av de yttre sakerna vilar inte jag. Och återhämtning är nödvändigt för att orka. Kanske är vi olika även där - men jag märker hur mycket bättre jag mår ju hårdare jag är med detta.

När jag arbetar har jag inga problem med att jobba effektivt, snarare är det år av att klura ut vilka metoder och strategier som fungerar som gör att jag numera inte har några problem att fullt koncentrerat jobba en hel dag i soffan hemma. Utan det svåra för mig, och jag gissar att det inte bara är jag?!, är som sagt att släppa. Att sluta jobba och gå hem. Fysiskt och mentalt.

Vilket också betyder att jag har klurat många varv på vad som får mig avslappnad. Jag har testat yoga, löpning och massor av andra saker. Men inget fungerar - snarare får den tysta och lugnande omgivningen mina tankar att snurra än värre. Så jag har insett att det som fungerar för mig istället handlar om aktiviteter där jag måste fokusera till 100% på nuet. Låter galet, men jädrar vad lång tid det tog att komma fram till!

Thaiboxning är en sådan sak för mig. Det är extremt konkret - tappar jag fokus åker jag på en smäll och det gör ont. Vilket är väldigt motiverande. Improvisationsteater är en annan sådan sak som jag har upptäckt. Där handlar allt om att lyssna och fokusera på det som händer i rummet - glider tankarna i väg missar en allt.

Och att vara med vänner (som inte vill prata jobb) eller att volontärjobba för Röda Korset som svensklärare för nyanlända svenskar fungerar också för mig. Det är alla saker som kräver att jag är där - och där allt det som händer gör att jag inte har tid att tänka på mitt vanliga jobb.

Så därför ingår allt ovan i det som är min fritid denna höst - och även om det är en hel del saker så gör de mig alla lugn och avstressad. Kanske för att jag också har arbetat mycket med att komma ifrån känslan av prestation och att låta bli att jämföra mig med andra. Att även om andra tränar 6 boxningspass i veckan så kör jag två.

Min kondition och min teknik är därmed sämre - och min första instinkt som född tävlingsmänniska är såklart att jag också borde träna mer för att bli bättre. Men, där stannar jag mig själv numera. Jag presterar på jobbet - och det är också det enda stället där jag ska göra det. I alla andra sammanhang ska jag bara gör sådant som får mig att må bra. Inte titta på vad alla andra gör.

Allt det här är så jädrans svårt - men jag försöker och steg för steg går det lättare och lättare. Just att sluta prestera är något som vi borde prata oftare och mer om - tycker ni inte? Och såklart, om du har något bra tips, tankar eller saker du inte alls håller med om - kommentera! <3

En lite långsammare sommar

För snart ett år sedan skrev jag ett blogginlägg om att det finns en kultur av att den som arbetar mest och längst är den som är duktigast. Och att många arbetstimmar ofta är ett mått på framgång och hur ambitiös en är. (Läs hela det inlägget här: Att planera, strukturera och omvärdera)

Jag får ofta frågan hur många timmar jag som företagare arbetar i veckan (och andemeningen är alltid densamma: väldigt många timmar betyder att det går bra för mig). Jag har därför av princip, kanske för att sätta mig lite på tvären och vända perspektiven, börjat säga att mitt mål är att inte jobba mer än 40 timmar. Och jag har under det här året verkligen aktivt arbetat mot det.

Nog för att det allt som oftast säkert blir lite mer än 40 timmar, men målet är tydligt. Jag ska dit. Och allt handlar bara om att jobba smartare. Att inventera: vad exakt är det jag gör en arbetsdag? Och varför gör jag det? Strukturera: Vad kan jag plocka bort? Vad kan jag ändra och automatisera för att spara tid? Planera: Vad är det jag och JohannaN ska syssla med? Och vad ger bäst effekt?

Det här är inte ett lätt arbete: det kräver självdisciplin och det kräver bra metoder (Skriv gärna upp dig på Jenny Eklunds Effektbrev - bättre boost för att förändra, analysera och effektivsera sitt arbete finns knappt) Och det innebär att förändra det egna (och samhällets) syn på vad som är status och framgång.

Att produktivitet inte ska mätas i tid utan i resultat. Att hög lön inte alls behöver vara synonymt med status - utan att status faktiskt är sammankopplat med den egna drömmen och målet. Dvs att vi själva bestämmer vad som är status för just oss själva. Och att vi måste våga definiera våra drömmar hårdare.

För mig är den drömmen att vara helt plats- och tidsoberoende. Jag älskar att arbeta - men att kunna välja var och när jag ska göra det är för mig total frihet. Och det är också något jag arbetar mot. Att trots, eller tack vare, att jag driver eget så är mitt mål att inte jobba 60 eller 80 timmar i veckan från ett kontor och aldrig kunna ha semester eller möljighet att befinna mig någon annanstans.

Det kräver som sagt hårt arbete att sakta men säkert närma sig det som för mig är frihet. Att inte frestas av att jobba mer och hårdare bara för att det känns som att jag borde. För att det skulle vara enda sättet att få ett företag att växa. Och för att det är så alla andra gör och har gjort.

Istället märker jag, nu med några års erfarenhet, att det är när jag stannar upp, lyfter blicken och analyserar nuläget som saker verkligen blir bättre och börjar växa. Att det är när jag verkligen måste sortera i mina arbetsuppgifter för att det ska bli 40 timmar i veckan som jag tar de smartaste besluten. Att det är just i det mer långsamma som jag blir riktigt kreativ.

Så därför ska jag nu under sommaren leva lite mer som jag lär, och göra det ännu mer fullt ut. Jag jobbar vanligtvis 6 dagar i veckan (mån-lör) så att minska antalet dagar är en rätt stor sak. Tisdag, torsdag och lördag hittar du mig i butiken på Frejgatan 47 då jag också packar alla webshopsordrar. Onsdagar arbetar jag på mitt nästa stora projekt (som än så länge är hemligt men blir officiellt om ett drygt halvår) och måndag, fredag och söndag ska jag vara helt ledig.

Jag kommer att blogga och dela i sociala medier lite mindre, två-tre dagar i veckan mot de vanliga fem gångerna. Och svar på mail kommer att ta någon dag extra (men det kommer du veta om eftersom jag självklart har fixat ett bra autosvar).

I augusti ska jag för första gången vara helt ledig i en hel månad. Det ska bli otroligt spännande att se om JohannaN klarar sig helt utan mig (eller är det jag utan JohannaN?). Butiken, webshopen och allt kommer att skötas precis som vanligt under den månaden (tack vare bra planering och Pia, Lina och Veronika). Och jag ska vara helt frånkopplad - jag kommer inte att kolla mail, Instagram eller Facebook överhuvudtaget och knappt röra en dator.

Så jag hoppas att du tar exakt samma chans om du kan! Själv ska jag läsa två böcker i sommar:  4 timmars arbetsvecka (jag läser om den en gång per sommar för att både kickstarta och peppa på ledighet men också för att påminna mig själv om vad som är mitt mål och hur jag vill leva) och The Art of Non-Conformity (Tack Ekoenkelt.se för tipset!)

PS. Du har kanske sett att bloggen har fått ett nytt utseende? Och att du hittar information om vilka ämnen jag skriver om här: Vad jag bloggar om. Är det något du vill läsa mer om? Eller mindre? Som du saknar eller tycker att det är för mycket av? Kom gärna med feedback och tips! Och diskutera gärna dagens inlägg! DS.