Hej då Bali och hej Bangkok!

Imorgon lämnar jag Ubud och Indonesien efter fyra hela veckor. Jag återvänder då till Bangkok och Thailand för tre veckors jobb och semester. Månaden här på Bali har på samma gång både gått fort och långsamt. Jag har gjort och upplevt så många saker. Och lärt känna så många fina och inspirerande människor.

Personer som jag förhoppningsvis kommer träffa flera gånger, men då på en annan plats i världen. Dagarna flyter ihop lite och att inse att jag varit här i en hel månad när det känns som att jag kom nyss är märkligt. Samtidigt som jag också kan förundras över att det bara var några veckor sedan jag lämnade Sverige – känns ju som en evighet sen.

Jag har trivts väldigt bra här, och att leva såhär är väldigt skönt och bekymmersfritt. Men det tillrättalagda gör också att det saknas lite av substans i vardagen, och det är allt annat än utmanande. Dessutom finns det även fler aspekter som gör att jag lämnar allt med lite av en tudelad känsla.

Men istället för att förklara vad de känslorna består av länkar jag till ett blogginlägg på engelska som är skrivit av en av alla de jag träffat och lärt känna här: The Digital Nomad Deception av Daniel Kay. Inlägget sätter exakt ord på mina känslor och tankar, och förklarar också varför det här lättsamma livet, som vi alla här på Hubud så eftersträvar, också har visat sig ge mig en viss eftersmak. Så in och läs, och ni kommer förstå.

Men trots de blandade känslorna, så var drömmen om att arbeta på distans en lite längre period så värd att förverkliga (jag hade ju mina funderingar innan om det skulle vara något för mig eller inte). Och som det ser ut nu ska jag göra allt jag kan för att kunna göra exakt samma sak nästa år, men då gärna ännu längre och på en ny plats. Med alla nya lärdomar och funderingar i åtanke.

Det känns lite vemodigt att lämna allt, och jag hade absolut kunnat stanna ett tag till. Särskilt efter att jag de senaste dagarna legat däckad i matförgiftning. Jag mår bättre nu, men är inte helt på topp. Men det är ju också sådant som hör till.

Jag hade en del förväntningar innan jag kom hit, en del av dem har infriats och andra inte. Och andra helt fantastiska saker har hänt. Och det tack vare att jag lovat mig själv att alltid säga ja istället för nej. Konkret har det bland annat gett mig en heldagsutflykt med motorcykel i bergen, minst tre roliga middagar samt massor av jobbinspiration.

Mitt mål var att skapa en vardag här – och det har jag. Kliva upp, äta frukost, ta min scooter till kontoret (Hubud), äta lunch, jobba lite till, ibland gå på yoga och ibland jobba från café samt äta middag själv eller med sällskap. Vara ledig på helgerna. Ingen dag har varit den andra lik, mycket på grund av tidsskillnaden från Sverige.

Att jobba eftermiddag och kväll är det som passar bäst då Indonesien ligger 7 timmar före. Så ibland har jag gjort något annat på förmiddagarna och jobbat väldigt sent istället. Ibland har jag jobbat väldigt långa dagar och varit helt ledig andra.

Det finns en enorm frihet att arbeta såhär, men i den friheten ligger också ett enormt ansvar och krav på självdisciplin. Något annat skulle vara att ljuga. Men som tur är passar just arbetssättet mig väldigt bra, kanske beror det på att jag är van efter sju år av att driva företag (där allt handlar om självdisciplin)?

Dessutom har jag här hittat helt annat lugn mellan jobb och fritid. Där jag hemma ofta har svårt att släppa jobbet har jag helt kunnat göra det här. Ett mått på det är att jag här har kunnat kolla mailen mitt i natten och sedan somnat om. Oavsett vad som stod där. Hemma skulle jag aldrig ens våga göra det på grund att jag vet att det sätter igång så mycket saker inom mig.

Så att den fysiska distansen skapar ett sorts lugn är verkligen något jag kan skriva under på. Tror att det är vetskapen om att jag befinner mig på andra sidan jordklotet som sätter eventuella problem hemma i ett annat perspektiv. Antingen så ser jag till att lösa dem, eller så kan jag inte göra så mycket härifrån. Att allt i slutändan handlar om att släppa kontrollen. Och inse att det är ok. Oavsett vad som sker.

Slutsatsen är att jag är oerhört tacksam mot mig själv för att jag pushade mig att verkligen ta tag i min dröm. En dröm jag hade haft i flera år men inte sett till att uppfylla. Så oavsett vad du drömmer om – gör det! Det är så värt.

Att såga ett armband

Här kommer ett litet filmklipp från i måndags när jag träffade Tom och de andra som sågar våra smycken. Smycket som Tom sågar i klippet är UMEÅ-armbandet, och det han säger är helt enkelt: "Hej, jag heter Tom!". Armbandet finns åter i lager om någon vecka, d v s när exakt detta armband i filmklippet tillsammans med några fler har letat sig hela vägen från Bangkok till Frejgatan 47 i Stockholm. [youtube https://www.youtube.com/watch?v=_ZAYcGD-gdw&w=560&h=315]

 

Om det är något jag verkligen fascineras av så är det den kedja av olika steg som exakt alla produkter faktiskt har. Att minsta lilla pryl passerar många olika händer på sin väg hem till dig och mig. Och det är antagligen också exakt detta som gör att hållbart mode och Slow Fashion är det som upptar mina tankar så mycket.

För oavsett vad slutpriset blir på den produkt vi köper här i Sverige så är händelsekedjan oftast rätt lång. Och genom att förstå att det verkligen är människor, och inte maskiner eller robotor, som skapar det vi använder så förstår vi också orimligheten i att en tshirt kan kosta 49 kr eller par örhängen 19,50. För antalet händer är med största sannolikhet detsamma oavsett om plagget kostar hundra kronor eller flera tusen.

Och när det gäller mina smycken så finns det ju en anledning till att de kostar från 395 kr och uppåt istället för under 100 kr. Och den stavas Tom, Boom och Joi med flera. Att handsåga som Tom gör i klippet är ett hantverk som kräver en skicklighet varken du eller jag kan komma i närheten av - vilket är sjukt mäktigt. Tom har 15 års erfarenhet och att se honom titta på teve eller sitta och garva med sina polare samtidigt som han sågar är hyfsat imponerande! Önskar jag hade ett klipp på det också....

Tack för igår Boom och Tom!

Tack för igår Boom och Tom! Om du köper ett smycke av oss som är handsågat och gjort utifrån ett mässingsark så är det mest största sannolikhet dessa två finingar som har gjort det. De producerar 80 % av våra sågade smycken, de resterande 20 % görs av Joi som bor några kvarter bort. Som jag också träffade. Tack Tom och Boom - visit i produktionen i Bangkok just nu!

Att träffa och besöka produktion ger mig så galet mycket energi. Både Tom och Boom samt Joi och hans fru har produktion i första våningen i sina hus i gamla stan i Bangkok. Och så bor de på andra våningen med ett respektive två barn. Hyrorna är rätt höga i just den delen av Bangkok, men läget är bra, och då de både sätter sin egen arbetstid och sina egna priser kan de välja vilka arbeten de ska ta och på så sätta tjäna lite mer än många andra.

Idag tillverkar Tom och Boom 3 dagar i veckan åt oss, men drömmen är att vi ska kunna öka till 4 eller 5 dagar då vi hela tiden har lite för lite i lager i Sverige. Så vi tre snackade lite om vilka övriga uppdrag de kan plocka bort så att de ska kunna öka antalet dagar för JohannaN, men att det självklart förutsätter att jag alltid betalar bäst =)

Roligast igår, förutom att hänga ungefär en halv dag med alla, var nog att vi producerade massor av fint material att visa upp här och på hemsidan nu under våren. Bilder från produktionen samt några filmklipp där både Boom, Tom och Joi presenterar sig och berättar lite mer om sitt arbete. Tillsammans med mig igår var Boy, som är min spindel i nätet i Bangkok.

Han är den som sköter allt logistikmässigt mellan oss, JohannaN, i Sverige och produktionen i BKK. Så förutom att han pratar (för att vara thai) ok engelska så blir det såklart mycket garv när Tom, Boom och Joi pratar noll engelska i kombination med min thailändska som inte är mer än hyfsat ok (jag tar mig fram - men kan inte direkt föra något längre samtal) Men språk kvittar lite - är helt enkelt kul att ses och det är alltid skön stämning när vi ses även om det senast var hela två år sen!

Nu är jag på väg till Bali i Indonesien, sitter och väntar på flygplatsen. Men då jag är tillbaka i mitten på februari ses vi igen.

En bild från Bangkok och vår smyckesproduktion

En bild från vår smyckesproduktion i Bangkok, här sågas BLAD kollektione för hand i mässing En bild från vår smyckesproduktion i Bangkok - här är det kollektionen BLAD som handsågas ut ur mässingsark. Det vita på arket är vanligt papper som är fastklistrat så att en vet vart det ska sågas. Ett litet hål borras i varje fält som ska sågas, och det är där sågen sen sticks in för att handsågas. När allt är färdigsågat läggs smycket i vatten så att pappret löses upp och ramlar av.

Därefter poleras smycket försiktigt med en typ av slipmaskin och därefter putsas det för hand. Först efter det fästs kedjor eller örhängeskrokar. Så ja, smyckesproduktion är många steg på vägen till ett färdig smycke - steg som alla kräver sin speciella kompetens. Och jag är verkligen så stolt över att få jobba med alla dessa grymma personer, som Boom och Tom, Joi och Nok och Cha och Joi.

I januari åker jag till Bangkok nästa gång för att jobba och träffa alla, och det skulle verkligen vara jätteroligt om ni vill berätta vad ni vill se och veta. Vad undrar ni över och vad vill ni läsa om och se bilder av? Skriv!

I januari är det också exakt 9 år sedan jag var i Thailand första gången - tänk om jag då hade vetat hur mycket det skulle förändra mitt liv?! Då åkte jag dit för att under tre månader bo i en värdfamilj i provinsen Pathumthani i ett ungdomsutbyte. Den familjen har än idag en stor plats i mitt hjärta, och jag är oerhört tacksam för det. Läs gärna mer i de här två inläggen om mitt utbyte och min thailändska familj: Varför tillverkar vi våra smycken i Thailand? och Ett polaroidfoto från söndags

Varför tillverkar vi våra smycken i Thailand?

Vi producerar alla våra smycken i Bangkok, Thailand och har gjort så ända sedan jag startade JohannaN 2009, och en relevant fråga är såklart: varför just Thailand? Och ingen annanstans? Svaret är: slumpen, och de idéer, möjligheter och relationer den har skapat åt mig. Våren 2007 bodde jag tre månader i en liten by utanför Bangkok – jag deltog i ett ungdomsutbyte och bodde i en thailändsk värdfamilj (som jag besökte senast i februari)

Under en av mina sista helger under utbytet tog min äldsta värdsyster med mig på en marknad och vi köpte både med oss några smycken gjorda i mässing. Smyckena var verkligen något annat än vad någon av oss tidigare hade sett och väl hemma i Sverige fick jag många komplimanger och frågor om vart jag köpt just de smyckena. Inget liknande fanns då i Sverige – och det var en tanke som i sig triggade igång något hos mig.

Jag har alltid varit intresserad av mode och sedan gymnasiet främst hållbart mode. Jag hade under flera år varit engagerad i bl a Röda Korsets Ungdomsförbund där hållbar utveckling och rättvis handel var det jag brann allra mest för. Genom Röda Korset engagerade jag mig i ett nätverk som hette Rena Kläder (Clean Clothes Campaign) och jag föreläste mycket om produktions- och arbetsvillkor inom textilindustrin. Så mode med inriktning mot hållbarhet och bra produktionsvillkor tog (och tar) en rätt stor del av min tankeverksamhet.

Väl tillbaka i Sverige efter utbytet föddes något slags idé om att det borde gå att kombinera mitt intresse för mode och schysst produktion med de kontakter  jag fått Thailand. Jag började klura på olika varianter av kläder och eget klädmärke – bygga en egen fabrik, importera?

Några månader efter att jag kom hem från utbytet i Thailand bestämde jag mig för att åka tillbaka – jag längtade helt enkelt dit igen. Tillbaka på samma marknad som jag och min syster besökt dök jag på smyckena igen – och jag började prata med Boy som var designern bakom dem. Jag fick hans visitkort och senare samma höst kontaktade jag honom för beställa de första smyckena jag behövde till försäljning.

Nu är det 2014 och jag och Boy har känt varandra och arbetat tillsammans i snart sju år. JohannaN startade jag 2009 och det var då det tog fart på riktigt. Både jag och Boy har utvecklat det vi gör från små hobbyprojekt till att bygga något professionellt och riktigt. Boy är utbildad smyckesdesigner och att skapa moderna former i en traditionstyngd teknik som handsågad mässing var från början en del av hans examensprojekt från Silapkorn University i Bangkok.

Mässing,  som är det material vi arbetar i tillsammans med silver, är ett material som traditionellt används till många olika saker i Thailand. Buddhastatyer i templen gjuts på samma sätt som vi gjuter våra BJÖRK- och HORN-kollektioner. Polisbrickor och gatuskyltar handsågas i stora mässingsark på exakt samma vis som vi tillverkar smyckena för kollektionerna SKOG, BLAD, KUGG och UMEÅ samt de uppmärksammade FATTA-smyckena.

Boys idé och vision om att plocka in den uråldriga tekniken och materialet in i nutiden är det som fortfarande driver oss. Det tillsammans med det jag står för: den norrländska känslan och formspråket gör att vi tillsammans skapar det som är JohannaNs design.

Jag och Boy arbetar tätt tillsammans – ett samarbete som växer och utvecklas år för år och förenklas med nya tekniska lösningar som smartphones och Skype. Boy omvandlar den design och vision jag har i huvudet till en skiss eller ett prov som vi sedan bollar mellan oss tills vi är helt nöjda med såväl form som funktion. Och tillsammans med alla de otroligt erfarna och duktiga hantverkare som vi har i vårt team i Bangkok skapar vi de smycken som du eller någon du känner sedan bär.

Så svaret på frågan ”Varför tillverkar vi i Thailand?” är som sagt ”slumpen” men också svaret på varför JohannaN överhuvudtaget finns.

Att träffa Tom och Boom som sågar våra smycken

Today I visited Boom, Tom and their daughter. Tom is sawing almost all of our pieces - with more than 10 years of experience he is really skilled and fast (he made the 200 FATTA necklaces in just a few weeks). Boom is amazing at management - she organize our orders, check the quality and put on chains on all our pieces. They have their workshop at the first floor of their house. Which is really convenient - the maternity leave is only 3 months in Thailand but they have created a life where they can spend the whole days with their daughter. I'm so happy to have them in my team! #johannan Det här är Boom, Tom och deras dotter. Tom sågar nästan alla våra smycken - och med mer än 10 års erfarenhet är han väldigt skicklig och snabb. Han gjorde ex 100 FATTA-halsband på bara 3 dagar! Boom är en naturbegåvning på att strukturera och organisera - hon har koll på alla ordrar, kvalitetskontrollerar och sätter kedjor på alla våra smycken. De har sin tillverkning på första våningen i sitt hus mitt i Bangkok. Vilket är väldigt praktiskt - mammaledigheten i Thailand är endast 3 månader så de har skapat ett liv där de kan träffa sin dotter hela dagarna trots att de båda arbetar. Jag är så otroligt glad över att ha dem i mitt team!