Självtvivel och om att vända tanken

Sämre dagar kan jag verkligen känna: vem är jag att komma här och hävda att jag kan hållbart mode, entreprenörskap och allt det där andra som jag säger att jag är bra på? Jag kan ju absolut inte mest i världen, så hur kan jag ens aspirera på att var någon slags sakkunnig eller ännu värre expert?

Och, när ska andra syna bluffen? 

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Men så inser jag: visst, allt det här stämmer. Jag kan verkligen inte mest i världen när det gäller de här ämnena. Men däremot är det ingen annan som kan, tänker eller förmedlar det jag gör på exakt samma sätt. Just för att jag är jag. För att jag är helt unik. Och därmed kan ingen annan göra exakt det jag gör (precis som att jag inte kan kopiera någon annan). 

Och detsamma gäller såklart också dig. Ingen annan är ju du. Och det du gör är unikt. Så oavsett hur liten en känner sig emellanåt så behövs du. För visst, du kan inte mest, men du gör det du gör allra bäst. Och det kan ingen ta ifrån dig. Eller mig. Och det är rätt skönt att känna att i just det egna hörnet finns ingen konkurrens: för ingen annan är ju lika bra på att vara du som du är!

Rätt logiskt egentligen. Men ändå så förbannat svårt att komma ihåg när tvivlet sätter in.

Vad gör du för att vända tankarna när självtvivlet sätter in?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.