Reklamsamarbeten på bloggen? Hur och varför jag gör det

I trean på gymnasiet gjorde jag mitt projektarbete om textilindustrin. Jag gick samhälle ekonomi och egentligen trivdes jag inte så värst bra, något jag skrivit om tidigare här: En får göra precis som en vill. Jag förstod helt enkelt inte kopplingen mellan de ekonomikurser och det som jag var intresserad av: rättvise- och samhällsfrågor. Tills kursen Internationell Ekonomi. Det var också den som gjorde att jag valde just globalisering och textilindustrin som mitt ämne till projektarbete. Jag höll en föreläsning för min klass som slutredovisning.

Efter gymnasiet engagerade jag mig ideellt i bl a Röda Korsets Ungdomsförbund och nätverket Rena Kläder (Clean Clothes campaign). Att opinionsbilda och inspirera om rättvis handel och hållbar utveckling var det jag lade min fritid på. 

 Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

En cirkel som sluts

De senaste veckorna har jag tänkt mycket på mitt jobb, vad jag gör och vill göra. Och jag har landat i att det jag gör idag faktiskt är exakt samma sak som jag gjorde då.

Och så här med facit i hand ser ju allt väldigt genomtänkt ut, som att den röda tråd som löpt genom mitt liv sedan den där våren för exakt 13 år sedan alltid varit medveten och uttänkt.

Men så är det inte, utan snarare är det en cirkel som har slutits. Att jag efter några olika avstickare och varv landat i att det här med att opinionsbilda och inspirera det är ju vad jag älskar att göra. Det blir också så uppenbart varför jag valde att gå just Lärarprogrammet på universitetet (innan jag hoppade av efter drygt två år för att satsa på JohannaN)

Att vara sin egen organisation

Att förklara komplexa saker lättförståeligt och lättillgängligt, men utan att för den skull göra det för förenklat (och därmed felaktigt) - det är ju vad jag brinner för. Jag vill inspirera och förändra beteenden. 

Och jag förut hade en stor organisation i ryggen, bl a Röda Korsets Ungdomsförbund, så kan en säga att jag är min egen organisation idag. Då gjorde jag det på min lediga tid. Idag skapar jag hela tiden möjligheten till att göra det på heltid. 

Jag tror nämligen att det är så jag kan göra störst skillnad: att verkligen kunna lägga all min tid på det här. Jag hade också kunnat vara anställd av en organisation (och så hade det antagligen varit om jag inte gör det jag gör), och då hade deras sätt att finansiera sin verksamhet betalat min lön. Men nu gör jag allt det själv. För om jag ska vara min egen organisation måste jag också hitta kreativa sätt att finansiera den. Och alltid så att det rimmar med mina värderingar och mina mål:

Att inspirera och sprida kunskap om hållbart mode.

 Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Att finansiera organisationen

Ju mer jag tänker på det desto mer spännande tycker jag att det är. Min grunddevis är att tillsammans med andra så skapar vi verklig förändring. Så att använda den här platsen, Slowfashion.nu, för att koppla ihop så många som bara är möjligt och där vi alla har samma strävan och mål: mer hållbart mode, känns självklart. 

Och det är så jag ser på exempelvis reklamsamarbeten. Att koppla ihop grymma värderingsdrivna företag med dig som kanske letar efter exakt det de erbjuder. Jag har tänkt mer och mer på den här platsen och min roll som lite av en matchmaker. Vi som älskar hållbart mode är inte jättemånga, men vi blir fler och fler. Att då hitta varandra, aktivt peppa och stötta och på sätt bygga en stark community tänker jag aldrig kan vara annat än bra.

Och så tänker jag att alla de fina företag som jag gör samarbeten med genom sina pengar ytterligare backar upp det jag gör: att opinionsbilda och inspirera. För det de betalar mig för samarbetena går just till att ge mig tiden att jobba varje dag med det här. 

Det är jag oändligt tacksam för. 

Så när jag hör diskussioner om att reklamsamarbeten är köpta åsikter och att alla bloggare är sell-outs så kan jag verkligen inte känna igen mig själv i det. 

Och jag tror att du som läser har förstått det. För om det är något annat jag är så oerhört tacksam för är att jag aldrig någonsin har hört ett ont ord om mina reklamsamarbeten. Jag hoppas helt enkelt att ni ser och vet att mina åsikter aldrig kan bli köpta. Att jag aldrig skulle göra något som inte känns bra i magen, och att min egen trovärdighet och ert stöd helt ärligt är den valuta som betyder allra mest för mig. TACK!

Vad är dina tankar om det här ämnet? Förstår du mina tankar eller tycker du att jag är helt fel ute?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.