Om att ge och ta - och att vara snäll som min livsstrategi

För över ett år sedan dök jag av en slump på en bok, och det är jag så himla glad för. Boken hette Ge och ta - en annorlunda framgångssaga och är skriven av en amerikansk forskare som heter Adam Grant. Och den satte helt enkelt ord på det som nog i mångt och mycket är hela min livsfilosofi. 

Ge och ta av Adam Grant

Jag har under rätt många år, i brist på bättre termer, definierat människor som antingen"sköna" eller "osköna". Och exakt vad jag har menat med det har jag haft lite svårt att förklara. Men så dök den här boken upp och vips blev det glasklart för mig. Och det är så här jag tolkar att Adam Grant menar: det finns nämligen:

Tre typer av människor

Givare

En person som ger: är hjälpsam, öppen och tillmötesgående. Som gärna kopplar ihop olika människor och skapar möjligheter för andra. Kan emellanåt vara en nätverkare av rang, men behöver inte vara det. Men kontentan är att den här personen är snäll, med allt vad det innebär. (Och i min värld var det så här jag definierade en "skön" person. OBS! Inte att sammanblanda med "skön snubbe", den typen av person sorteras snarare in under kategorin här nedan.)

Tagare

En person som tar, d v s motsatsen till en givare. Som frågar om tjänster och hjälp, men är snål när det gäller att ge tillbaka. Som vurmar om sitt eget och faktiskt bara är bjussig om det är tydligt vad som är "what's in it for them". En tagare är definitionen av en person som vill ha mer än den ger, och därmed också tar mer energi än den ger (och uppenbart var det jag tidigare menade med en "oskön" människa)

Matchare

Det här är kategorin som de allra flesta av oss faktiskt ingår i. En matchare är schysst mot de som är schyssta, och inte så hjälpsamma mot dem som är eller har varit rätt taskiga. D v s matchar helt enkelt motparten och beter sig utifrån hur de gör. Den här kategorin kan till viss del vara lite avvaktande och reagerar utifrån hur de bli bemötta.

Hur det fungerar

Då de flesta av oss människor är matchare så anpassar vi vårt bemötande till den som frågar. Och beroende på vem som frågar så reagerar vi olika. För vi har bra minne. En person som inte var speciellt snäll för tio år sen kommer du mest troligt inte vilja lägga flera timmar på att hjälpa. Men den som rekommenderade dig till första sommarjobb kommer du med största sannolikhet att göra vad som helst för.

För det är vad det handlar om: att de som gör snälla saker utan att uppenbart be om en gentjänst tillbaka växer för oss. Och oavsett vad det gällde så var det just det osjälviska hjälpsamma som stannar kvar hos oss. Precis som att det gäller den exakta motsatsen.

Vissa kallar det karma, och ja, varför inte. D v s de snälla saker vi gör kommer på ett eller annat sätt tillbaka till oss.

Vilka blir mest framgångsrika?

Adam Grant har i boken sammanställt massvis av statistik, rapporter och forskning. Alltifrån vilka belgiska läkarstudenter som lyckas bäst i sina studier, vilka ingenjörer som är mest respektive minst produktiva samt vilka typer av människor som befinner sig på toppen av den amerikanska affärstidningen Forbes lista över framgångsrika företagsledare.  Och allt med det gemensamma målet att se vilken typ av beteende som gör att en kommer längst i livet.

Så vilka blir mest framgångsrika?

Yes, du har gissat rätt: givarna. 

Men! De är också i botten. Givarna återfinns nämligen både bland de mest framgångsrika men också bland de som "lyckas" minst. Varför?

Jo, att självuppoffrande ge utan att räkna med något tillbaka är på ett sätt gott, men det kan också vara totalt självutplånande. Och särskilt om en hamnar i sammanhang med en tagare som utnyttjar detta. 

Så det gäller som med så mycket annat i livet att hitta en balans. Och det är exakt vad givarna i toppen har gjort. De ger urskillningslöst till alla första gången. Men de har också arbetat upp en självbevarelsedrift. Så när de dyker på en tagare ställer de om sitt beteende till att likna mer matcharens.

Men då de allra flesta människor är matchare så kan givaren fortsätta ge och också i de allra flesta fall mötas av samma beteende tillbaka. 

Jag strävar efter att vara en givare

Utifrån den här teorin så försöker jag så gott det går att vara en givare. Både för att det är så jag vill att världen ska fungera och för allt blir mycket trevligare då. Men också för att jag vet att jag aldrig kommer komma någonstans i livet om jag inte kan omge mig med människor som genuint vill mig väl. 

Jag strävar efter att vara en givare

Att vara en tagare är superbra kortsiktigt: en får massor och slipper lägga tid tillbaka själv. Men i det långa loppet kommer ingen vilja hjälpa en. Och då står jag där ensam. 

Att istället sträva efter att vara en givare betyder att ha ett osynligt nätverk. Om jag konsekvent försöker backa upp så många som bara är möjligt räknar jag med att detsamma kommer att göras mot mig. 

Men det som skiljer tagaren från givaren är att den första är beräknande. Och tänker tydligt vilka personer som är användbara. Men vi kan aldrig veta var olika personer är om fem år eller i vilka sammanhang de hamnar, så att då urskillningslöst bara försöka vara snäll är faktiskt både det allra lättaste men också det bästa. 

Det handlar nämligen om att träna på just detta: det urskillningslösa. Att ge till alla. Men att vara observant på vilka en möter. Och att i själva givandet inte räkna med något tillbaka. 

Däremot är en sak säker: det kommer tillbaka. Men kanske inte alls från den du trodde eller ens från någon du känner. 

Att se givandet som en företagsstrategi

Lika mycket som att jag ser givandet (och min strävan att nå dit) som en livsstrategi ser jag det också som en affärsstrategi. De flesta av alla de jobbmöjligheter som kommer till mig kommer genom andra människor, och om jag bara skulle vara mig själv närmast skulle inget av detta någonsin hända. 

Precis som jag vill skapa bra möjligheter för de som jag tycker om och unnar framgång. 

Plus såklart, världen blir också lite bättre om ännu fler strävar efter att vara givare. Win win helt enkelt.

Men nu undrar jag såklart: vad tänker du? Har du någon annan livsteori eller definition? Eller har du till och med läst boken? Berätta om dina erfarenheter och tankar! 

PS. Visst har du sett funktionen med det lilla hjärtat här nedan? Om du gillar inlägget men inte är den som kommenterar får du supergärna klicka en "like" så jag vet vad du vill läsa mer om <3 Följ mig också på bloglovin' för att inte missa något och för att spara inlägg till sen. DS.