Om att fylla år och gå in i ett nytt decennium

Just nu sitter jag på ett tåg till Sundsvall. Anledningen är att jag fyller år i morgon. 30 stycken faktiskt. Vilket känns rätt konstigt. Men ändå helt naturligt. Jag är ju nöjd med mitt liv: vad jag har gjort, gör och vem jag är. Och det tar ju sin lilla tid att nå dit. Så att jag har levt i 30 år är ju knappast konstigt utifrån det. 

Även om jag såklart måste säga att min begreppsuppfattning när det gäller ålder fortfarande baseras på mina tankar som liten. 30 år, då är en ju skitgammal! 

Om att fylla år och bli 30 år

Jag minns när jag som fyraåring var på min ena kusins student. Och att jag verkligen tänkte "Oj, nu är hon vuxen. Då kommer hon skaffa barn när som helst". Nu, så här några år senare vet jag att det är rätt få 19-åringar som har barn eller anses vara speciellt gamla. 

Å andra sidan tänker jag fortfarande instinktivt att de som säger att de är exempelvis 34 år är supergamla. Tills jag räknar efter lite, och inser att vi i princip är jämngamla. Dock har jag förstått att det här är något som följer en genom livet. Min mamma tycker exempelvis att alla som 60 är jättegamla, tills hon inser att hon är 5 år äldre... Så ja, oförmågan att koppla ihop sin egen ålder på pappret med den som är i huvudet verkar ligga i släkten. Och det är kanske klokt?

Så med det sagt, jag ska fira mina 30 år genom att vara ledig. Det är mitt bästa firande. Och ännu bättre att födelsedagen infaller på en vardag - då känns det än härligare. Så det är därför jag nu sitter på ett tåg till Sundsvall. 

För att hälsa på en kompis och bara vara ända fram till på onsdag. Ja, mer eller mindre tre dagar ledigt. Mitt i veckan. Det känns fint.

Så vi ses om några dagar igen! Nu ska jag fira genom att sova och inte göra något alls! <3