När saker inte blir som en tänkt sig

För ungefär ett år sedan berättade jag om vår nya produkt: en tygpåse i svart bomull perfekt för smyckeförvaring. Läs gärna hela mitt blogginlägg från då om arbetet med att ta fram påsen här: Att göra saker lite krångligare Det tog nämligen sin lilla tid att hitta rätt produktion för påsarna, men till slut kände jag att jag hade hamnat helt rätt: ett samarbete med ett svenskt företag och en nepalesisk organisation. Där låg fokus på småskalig sömnad av textil där sömmerskorna hade getts intensiv utbildning för att kunna producera kläder och produkter av god kvalitet i bomull och bomullstrikå.

De hade för ett år sedan tre anställda sömmerskor med målet att anställa fler. Och det unika med produktionen var att alla sömmerskor hade samma bakgrund: de har alla varit offer för trafficking. Systudion betydde alltså att de både fick ett arbete och en utbildning – och kunde på så sätt skapa sin egen framtid.

JohannaNSmyckesforvaring Sjävklart var det här ett projekt jag direkt peppade rejält på! Tänk att få vara med och bidra till att utveckla verksamheten. Min uppgift blev därför att helt enkelt sprida ordet om påsarna, se till att fler och fler köpte dem och på så sätt på sikt öka produktionsvolymen och därmed möjligheten att anställa flera kvinnor.

Vi, jag och Mikael på Milvea (det svenska företaget) började också undersöka möjligheterna att använda GOTS-certifierad bomullstyg samt vilka kvantiteter som då skulle krävas. Ja, framtiden såg helt enkelt ljus ut. Men så fick jag för några månader sedan det här mailet av Mikael:

"Vår verksamhet har tyvärr inte klarat av jordbävningarna som drabbat Nepal. Ingen av vår personal har skadats eller dödats, men en sömmerska med familj har blivit hemlös. Vår projektledare Bimal har också i familjen drabbats ekonomiskt av materiella skador. Den byggnad som vi drev vår verksamhet i blev också skadad redan i de första skalven.

Summan av det hela är att produktionen upphört och att sömmerskorna nu omskolas för sömnad på den lokala marknaden och förhoppningsvis egen försörjning. Därmed är det också sannolikt att Milvea måste läggas ned, vilket gör mig mycket ledsen. Förhoppningsvis får jag så småningom åter chansen att göra något för världens mer utsatta kvinnor. Jag vill tacka för den värme och entusiasm du tillfört oss och det bidrag du givit för våra sömmerskor. Det har varit viktigt och jag finner personligen ditt engagemang hoppingivande."

Självklart blev jag väldigt ledsen av att läsa allt det här, det arbete som den nepalesiska organisationen och Milvea byggt upp under några år var fantastiskt bra. Och behovet var och är stort. Men samtidigt så förstår jag: att bygga upp allt från noll igen kräver massor av pengar, tid och energi.

Och det är inget de tyvärr har idag. Jag hoppas därför innerligt att allt kommer att gå bra för Nirmala och de andra sömmerskorna - och att Mikael och de andra kan fortsätta sitt engagemang i ett nytt projekt.

Så det här är också det minst sagt trista och sorgliga svaret till varför ni under några månader inte har kunnat hitta vår smyckesförvaring i webshopen eller hos våra återförsäljare. Men smyckespåsarna kommer att komma tillbaka - men just nu vet jag bara inte hur. Så om du har tips på en bra producent, får du mer än gärna höra av dig! Det skulle minst sagt göra mig väldigt glad och tacksam.