Mitt mål för 2017: nu ska det vara slut på tjafs

Förra året skrev jag en lista på vad jag ville uppnå med 2016 och nu när jag stämde av den hade jag gjort nästan allt. Däribland fanns saker som: ge ut en bok, bo och jobba minst en månad utomlands, ha en butik som är öppen sex dagar i veckan samt att ha hållit minst 2 föreläsningar där jag fakturerat exakt det pris jag bett om. 

Det jag däremot inte hade uppnått var att jobba 40 timmar i veckan samt vara helt ledig och frånkopplad allt under fyra veckor på sommaren. 

Så det är något jag tar med mig till det här året. 

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Att förvalta och utveckla

För om förra året var att sjösätta enormt stora projekt (nytt namn och koncept på butiken, boksläpp samt att bygga och lansera två stora webshopar för både Replik och JohannaN) så ska det här året handla om att förvalta.

Att fortsätta, förfina och utveckla allt det jag har skapat. Samt sätta ännu mer fokus på att hitta balans mellan privatliv och jobb. Ha ännu mer fritid. En stadig lön på kontot. Och minimera alla konstanta ont-i-magen-grejer. 

Ont-i-magen-grejer

För helt ärligt, om det är något jag är så förbannat jävla less på så är det tjafs. Idag har varit en sådan dag. När jag bara känner att jag vill ge upp. För att så mycket av min arbetsdag går åt till saker som bara borde fungera. Saker som gör mig stressad och ger ångest. 

Jag är så trött och till viss del också apatisk över att saker som har krånglat i flera år fortsätter att göra det. Nu förstår jag att ett liv med företag aldrig blir problemfritt, snarare att de växer och ändrar omfattning ju större allt blir. Men att samma saker tjafsar och att inget ändras, det är jag så färdig med nu. 

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Nu räcker det!

En, av alla de sakerna, är exempelvis min smyckesproduktion. I den bästa av världar (och det är dit jag strävar) skulle jag lägga en beställning, smyckena tillverkas och sedan skickas de till mig. Och jag skulle ha massor av tid till att skapa nya kollektioner och utveckla hållbarhetsarbetet. 

Men så ser det inte ut. Det är strul precis hela tiden. Och har så varit sedan jag startade för åtta år sedan. Leveransförseningar, saker som blir fel, smycken som inte håller måttet när vi packar upp dem. För liten kapacitet i tillverkningen så att vi ständigt har slut i lager osv. 

Även om jag har bott i Thailand och tycker att jag har hyfsat bra koll på hur saker fungerar rent kulturellt så är det ständigt missförstånd i kommunikation och arbetsprocesser. Vi har helt enkelt olika sätt att planera, lösa problem och prata just för att vi kommer från olika länder.

Idag fick jag en leverans som med nöd och näppe innehöll det som många kunder här i Sverige väntat alldeles för länge på. Men mycket hade fläckar, var dåligt polerat och höll inte måttet, och då kan vi inte skicka det vidare.

Fyra timmar ägnade jag åt att packa upp och gå igenom varje smycke, och för att försöka putsa upp det som inte var tiptop. Och sedan miljöidiotin i att skicka tillbaka det som måste poleras om till andra sidan jordklotet ska vi inte snacka om... Timmar, pengar och resurser helt i onödan.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Allt det här borde fungera och det borde vara lätt. Men det är det inte. Produktion är inte det (sorry to say, men ni som tänker att det är glada livet med egna produkter, tänk om)

Idag har varit en sådan dag där jag bara känner att det skulle vara så enkelt att jobba med något annat. Att jag bara vill ge upp.

2017:s mål: slut på tjafset

Så mitt mål för året blir:

Det måste vara slut på tjafset.

Och med det menas:

  • Få en produktion som fungerar och flyter på. Jag har satt januari och februari som månader för detta. Med ständig uppföljning och fokuserat arbete. För nu orkar jag inte längre ha det som jag haft det i nästan exakt åtta år.
     
  • Skapa processer i allt det dagliga arbetet så att det går så smidigt och enkelt som möjligt. Och då snackar vi exempelvis att inte leta sig fördärvad efter en specifik produkt för att det är trångt på lagret eller för att det saknas galgar.
     
  • Sluta vara så snäll. Tydliga processer och förhållningssätt till olika saker kan upplevas av många som fyrkantigt, och då jag är så rädd för att stöta mig med människor har jag under alla år skapat undantag och olika regler beroende på vem som frågat. På bekostnad av mig själv.

    Rutiner handlar ju egentligen om att spara tid och tankeverksamhet. Och att kräva att exempelvis återförsäljare endast ska lägga sina beställningar via vårt ordersystem som vi har kommit överens om, är inte att vara taskig utan snarare något normalt.
     
  • Börja vara snällare mot mig själv (som en fortsättning på ovan punkt). Hålla hårt på min tid och noggrant välja vad jag bjussar på och inte. Jag är helt ärligt extremt trött på att behöva tjafsa om rätten att få  betalt för att föreläsa, coacha eller att exempelvis göra bloggsamarbeten.

    Jag har det senaste året varit riktigt duktig på att stå på mig angående att ta betalt (vilket jag skrivit om här: Om att våga tro på sig själv eller hur jag började tjäna pengar) . Men att i nästan varje enskild situation behöva argumentera för varför, gör mig både ledsen och uppgiven. Tyvärr har jag nog dock inte direkt någon lösning på hur det här tjafset ska upphöra…
Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Att inte se sig som krånglig utan normal

Och jag måste vara hård med mig själv när det gäller att upprätthålla det här. För jag vet att jag har tänkt exakt de här tankarna så många gånger förut, men så slutar det alltid med att jag fegar ur. För att jag inte orkar eller vågar stå på mig eller för att jag inte vill ta konflikter. Eller rätt och slätt för att det alltid är lättare att falla tillbaka i gamla hjulspår istället för att staka ut en ny väg....

Så det som ska bli 2017 års mål blir alltså det här: nolltolerans mot tjafs.

För att jag inte orkar. För att jag inte hinner. Och för att jag inte behöver.

Tjafs får mig ju att må dåligt. Och det logiska är såklart då att eliminera det. Så nu kör jag.

Och ja, jag ska också jobba på min självbild av att inte känna mig som en jobbig, snål och krånglig jävel. Utan att det är fullt normalt att stå på sig om alla de här sakerna.

För egentligen handlar det bara om att jag från och med nu kräver att det saker som jag kommer överens om med någon ska hållas. Att jag kommer att ha samma regler för alla. Och att det jag gör inte ska ske på bekostnad av mig själv, mitt liv eller hur jag mår.

Det låter så förbaskat lätt. Men det kommer kräva en hel del hos mig själv. Det vet jag. Men jag är peppad. Kanske för att jag verkligen har nått den absoluta bottnen när det gäller just tjafs i min vardag.

Vad är dina tankar om det här? Dela och berätta gärna! Jag behöver all pepp jag kan få!

PS. Om du gillar inlägget får du gärna klicka på hjärtat så att jag vet vad du vill läsa mer om. Följ mig också på bloglovin' för att inte missa något och för att spara inlägg till sen. DS