Mitt 2019 - drömmar och mål

Nytt år och självklart tid för både reflektion och framåtblickande! Det här året har jag ju redan börjat med en stor förändring: att säga hej då till mitt smyckesmärke efter prick tio år. Och den 31:a mars är min tanke att det allra mesta ska vara avslutat med JohannaN - men fram tills det kommer det vara rätt mycket jobb med mina smycken. Och det plus att jag, Emma och Maria också ska skriva en hel bok med inlämning i mitten av februari gör att de närmaste månaderna kommer att vara rejält intensiva (för jag ska ju göra allt annat jobb som jag brukar också!).

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Så det är utifrån det jag har formulerat årets mål:

Mina mål: att våga säga nej och prioritera

Ja, mitt mål för i år är att våga säga nej och våga prioritera i de förfrågningar jag får. Jag har alltid tänkt att jag måste ta alla chanser som kommer - för en vet aldrig när de slutar komma. Och det är det som har gjort att allt har snurrat lite väl fort de senaste månaderna. Det har helt enkelt dykt upp så mycket fantastiskt roligt: saker som jag varken velat eller känt att jag riktigt kunna säga nej till. För en vet ju aldrig om möjligheten någonsin kommer igen….

Men de senaste veckorna har en nästan förbjuden tanke börjat dyka upp i mitt huvud: det kanske inte alls är så att chanserna aldrig kommer igen? Det kanske faktiskt är så att jag genom allt mitt jobb under åren har arbetat mig upp till en nivå där möjligheterna kommer att komma även om jag just nu säger nej? Jag tror det. Ja, jag har landat mer och mer i det.

Förra årets mål var långsiktighet och stabilitet

Förra året var mina mål långsiktighet och stabilitet och där var mitt mesta fokus ekonomisk stabilitet (samma lön varje månad och med 6 månadslöner på kontot som buffert) samt att bara jobba med bra-i-magen-saker. Där jag alltid skulle fokusera på det som ger pengar i första hand. Och jag känner på allvar att jag lyckades. För att jag jobbade aktivt och målmedvetet med de här sakerna under hela året.

Så utifrån det känner jag mig väldigt priviligerad nu när det är nytt år igen. Ja, att överhuvudtaget kunna skapa sitt arbete så här, och både tjäna pengar och göra det jag brinner för är något jag är otroligt glad över att jag har möjligheten att göra. Det är verkligen inte alla förunnat. Inte minst globalt sett.

Och det är utifrån detta, mitt nya tillstånd av stabilitet på flera plan, som årets mål sakta har börjat formulerats.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

“Snart tar nog allt slut…”

De senaste åren har jag nämligen hela tiden tänkt att saker kommer att ta slut. När jag och Jennie släppte vår bok Slow fashion för drygt två år sedan började föreläsningsförfrågningar trilla in och varje gång tänkte jag: “snart slutar de komma. Om någon månad har folk glömt bort boken - så bäst att tacka ja” Men det märkliga var att det hände aldrig, istället föreläser jag mer och mer för varje halvår. Men jag har liksom aldrig riktigt vågat se eller inse det. Istället tänker jag alltid: “äsch, det är bara tur och slump att folk hör av sig. Bäst att passa på!”

Men ja, nu har jag alltså långsamt börjat landa i tanken om att det nog inte stämmer. Det är inget tillfälligt. Det verkar vara här för att stanna, och det gör mig så tacksam. Och det öppnar också upp för möjligheten att våga tacka nej. När det känns som att jag har för mycket att göra, eller om förfrågan inte känns helt rätt, så får och kan jag säga nej just där och då. Och bara för att jag gör det så har jag inte försuttit chansen för evigt.

Jag har kämpat mycket för att överhuvudtaget få en slags långsiktighet och stabilitet i min ekonomi, och det gör att det nu är rätt svårt att tänka om. Jag har ju tackat ja till allt som ger betalt just för att överhuvudtaget styra upp en stabil lön (vilket alltså var mitt mål under 2018) men också till allt som på något sätt har känts som bra marknadsföring. Allt för att bibehålla stabiliteten i framtiden. Men nu ska jag alltså till viss del tänka tvärtom.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Chanserna kommer igen

Jag har ju alltid fokuserat på att ta alla chanser som finns, rädd att de inte ska komma igen. Men 2019 känner jag alltså att det kommer det visst göra. Jag kan ställa mer krav på betalning och fokusera på det som på allvar spelar roll. Jag har äntligen pengar så att jag klarar mig - nu är det tiden som ska prioriteras. Och då handlar det rent krasst om att på allvar få in tanken: en timme i det här sammanhanget eller med den här personen är en timme mindre med min unge. Känns det värt det?! Om ja, kör. Om minsta tvekan, låt bli.

Säg inte ja bara för att jag har tränat så mycket på det. Utan säg endast ja när jag har vägt alla fördelar. Rädslan för att säga nej ska inte ingå här. Chanserna är här för att stanna. Våga vila i det.

Vad är dina drömmar och mål för 2019? Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.