Likheten mellan människor och kläder

Du som har följt den här bloggen ett tag vet kanske att jag har haft samma nyårslöfte i tre år. Vintern 2013/2014 bestämde jag mig för att från och med då endast konsumera kläder, skor och accessoarer utifrån Slow Fashions principer och så hållbart som bara är möjligt. De första månaderna var det en enorm utmaning. Det ska villigt erkännas. Klädbutikerna är ju fyllda med så mycket fint och nytt. Och med låga priser samt med riktigt bra reor och erbjudanden lite då och då blir det lätt helt oemotståndligt. Med resultatet att en köper mer än vad en har behov för eller har tänkt.

För det är ju det här vi älskar med mode: att låta kläder vara något kul och bekymmerslöst. Och gärna lättillgängligt och möjligt utan en stor plånbok. Och just det löser så många butiker åt oss idag, med nyheter i princip varje vecka är det svårt att inte triggas. För låt oss vara ärliga: allt det här är ju jättehärligt!

JohannaN Horn
JohannaN Horn

Men de allra flesta av oss vet såklart också att det har sitt pris. Och att det är ett pris som varken du eller jag som konsument betalar. Den låga prislappen och snabba omsättningen påverkar ju nämligen på så många sätt. Låga löner och dåliga arbetsvillkor för de som tillverkar, överkonsumtion och negativ miljöpåverkan i och med att vi köper för mycket och så vidare. Det vet vi ju. Ändå stoppar vi huvudet i sanden och kör på ändå.

Kanske tänker vi att om vi bara köper lite mindre så är det lugnt (2 tröjor istället för 3)? Eller att så länge jag lämnar in plaggen jag ledsnat på till textilåtervinningen som finns hos många kedjor så har jag ryggen fri?

Men innerst inne vet vi att det inte räcker. Och kanske väljer vi att helt enkelt totalt blunda. För ju mindre en tänker på det desto mindre dåligt samvete får en.

Och det är här jag tänkte ge er mitt bästa tips. Något som jag insåg några månader in i mitt nyårslöfte. Och som jag har levt efter de senaste åren:

Det är insidan och innehållet som räknas. Gäller såväl människor som kläder.

Ohållbara kläder är nämligen lite som att träffa en snygg person som sedan visar sig vara rätt taskig och allmänt ohärlig. Den där snyggheten försvinner. Snygga plagg med tråkig insida, i form av dåliga material och oskön produktion, slutar vara snygga så fort du börjar ha den hållbara blicken. De blir helt enkelt totalt oattraktiva. Medan det såklart är tvärtom med hållbara kläder – din relation med dem växer ju mer du får veta om dem. Så ja, det stämmer att det i slutändan är insidan som räknas. Och det är det ju inga problem att leta efter eller vänta lite extra på. Varken när det gäller människor – eller kläder!

Det som hände mig rent konkret var att när jag väl bestämde mig för att ha den "hållbara blicken" i butiker och när jag handlade så började jag också se på kläder på ett annat sätt. Det som jag tidigare hade lockats och triggats av framstod nu som helt platt för mig. Och så är det verkligen fortfarande. Jag känner helt enkelt ingenting inför de här plaggen.

Jag tycker allt som oftast att kvaliteten känns ohärlig och dålig och att tygets fall och sömmar ser sjaviga ut (mycket för att jag sett till att plugga på om olika material och kvalieteter). Och därmed förvandlas ju den "billiga" prislappen till något helt annat. En får helt enkelt vad en betalar för. Och även om kvaliteten kanske är bra så gör bristen på information om produktion och material att plagget inte alls talar till mig. Och det gäller oavsett om det är billiga eller dyra märken. Utan historia och bakgrund är kläderna helt enkelt ointressanta för mig.

Vilket är exakt som när det gäller människor. Så fort du vet lite mer om personen framför dig så framstår ju hen som mycket mer intressant!

Så om du, som jag, lockas av allt fint och nytt i butikerna: jämför då kläderna med människor. Och klura ett varv extra på om du verkligen brukar gilla fin yta helt utan innehåll?! Nä, trodde inte det va.