Klumpen i magen över en ny kollektion

En sak som också hör till att driva eget företag: en klump i magen. Klumpen som emellanåt kommer, men som man kanske inte pratar så mycket om. Känslan uppstår varje gång något känns som att det håller på att rinna en ur händerna. Jag jobbar ofta med väldigt korta deadlines, med olika människor och i massor av olika projekt samtidigt. Och allt måste klaffa. Oftast gör det det, kanske för att man helt enkelt jobbar så hårt för att det ska funka att det till slut löser sig. Jag tror nämligen inte på tur i det här fallet, utan just bara det: hårt arbete. Idag har dock klumpen växt sig stark. Tidsschemat för lanseringen av den nya kollektionen sattes oerhört tajt, och det var jag medveten om. Ofta kan jag faktiskt gå in projekt med tanken: "det här kan skita sig, eller så går det bra?! Hoppas på det bästa!" Men idag är som sagt känslan övervägande: "kommer vi överhuvudtaget få ihop det här?"

De sista proverna skulle skickas idag hit till mig i Bryssel. Jag skulle ha dem senast måndag nästa vecka, skicka upp de till Umeå. I Umeå den 3e oktober, imagefotografering inbokad någon dag senare, produktfoto den 11e, stor releasefest den 18e och lanseri i webshopen. Dvs det skulle gå om allt bara klaffade!

Men så pratade jag och Boy i telefon nu under förmiddagen. Och han hade varit tvungen att skicka tillbaka vaxmodellerna, de som används för grunden i gjutningen, till vaxskultören eftersom de inte såg ut som vi kommit överens om. Det gjorde att allt tog en vecka extra och det var först nu på morgonen han kunde skicka den färdiga vaxmodellen till företaget som gjuter våra smycken. Och därmed har tidsschemat spräckts, och smyckena kan inte skicka idag utan kanske först om en vecka eller två.... Vi försöker nu febrilt kolla om de kan gjuta fortare, samt skicka för polering och om vi har tur kan ha allt till eventet om inte annat.

Så ja, det här är också min verklighet som företagare. Klumpen i magen, oron, stressen kring om allt ska lösa sig (vilket det oftast gör på något sätt, men vägen dit är oftast inte så kul).

Känner ni igen er? Och vad får er klump i magen att dyka upp? /Johanna