Hej då Bali och hej Bangkok!

Imorgon lämnar jag Ubud och Indonesien efter fyra hela veckor. Jag återvänder då till Bangkok och Thailand för tre veckors jobb och semester. Månaden här på Bali har på samma gång både gått fort och långsamt. Jag har gjort och upplevt så många saker. Och lärt känna så många fina och inspirerande människor.

Personer som jag förhoppningsvis kommer träffa flera gånger, men då på en annan plats i världen. Dagarna flyter ihop lite och att inse att jag varit här i en hel månad när det känns som att jag kom nyss är märkligt. Samtidigt som jag också kan förundras över att det bara var några veckor sedan jag lämnade Sverige – känns ju som en evighet sen.

Jag har trivts väldigt bra här, och att leva såhär är väldigt skönt och bekymmersfritt. Men det tillrättalagda gör också att det saknas lite av substans i vardagen, och det är allt annat än utmanande. Dessutom finns det även fler aspekter som gör att jag lämnar allt med lite av en tudelad känsla.

Men istället för att förklara vad de känslorna består av länkar jag till ett blogginlägg på engelska som är skrivit av en av alla de jag träffat och lärt känna här: The Digital Nomad Deception av Daniel Kay. Inlägget sätter exakt ord på mina känslor och tankar, och förklarar också varför det här lättsamma livet, som vi alla här på Hubud så eftersträvar, också har visat sig ge mig en viss eftersmak. Så in och läs, och ni kommer förstå.

Men trots de blandade känslorna, så var drömmen om att arbeta på distans en lite längre period så värd att förverkliga (jag hade ju mina funderingar innan om det skulle vara något för mig eller inte). Och som det ser ut nu ska jag göra allt jag kan för att kunna göra exakt samma sak nästa år, men då gärna ännu längre och på en ny plats. Med alla nya lärdomar och funderingar i åtanke.

Det känns lite vemodigt att lämna allt, och jag hade absolut kunnat stanna ett tag till. Särskilt efter att jag de senaste dagarna legat däckad i matförgiftning. Jag mår bättre nu, men är inte helt på topp. Men det är ju också sådant som hör till.

Jag hade en del förväntningar innan jag kom hit, en del av dem har infriats och andra inte. Och andra helt fantastiska saker har hänt. Och det tack vare att jag lovat mig själv att alltid säga ja istället för nej. Konkret har det bland annat gett mig en heldagsutflykt med motorcykel i bergen, minst tre roliga middagar samt massor av jobbinspiration.

Mitt mål var att skapa en vardag här – och det har jag. Kliva upp, äta frukost, ta min scooter till kontoret (Hubud), äta lunch, jobba lite till, ibland gå på yoga och ibland jobba från café samt äta middag själv eller med sällskap. Vara ledig på helgerna. Ingen dag har varit den andra lik, mycket på grund av tidsskillnaden från Sverige.

Att jobba eftermiddag och kväll är det som passar bäst då Indonesien ligger 7 timmar före. Så ibland har jag gjort något annat på förmiddagarna och jobbat väldigt sent istället. Ibland har jag jobbat väldigt långa dagar och varit helt ledig andra.

Det finns en enorm frihet att arbeta såhär, men i den friheten ligger också ett enormt ansvar och krav på självdisciplin. Något annat skulle vara att ljuga. Men som tur är passar just arbetssättet mig väldigt bra, kanske beror det på att jag är van efter sju år av att driva företag (där allt handlar om självdisciplin)?

Dessutom har jag här hittat helt annat lugn mellan jobb och fritid. Där jag hemma ofta har svårt att släppa jobbet har jag helt kunnat göra det här. Ett mått på det är att jag här har kunnat kolla mailen mitt i natten och sedan somnat om. Oavsett vad som stod där. Hemma skulle jag aldrig ens våga göra det på grund att jag vet att det sätter igång så mycket saker inom mig.

Så att den fysiska distansen skapar ett sorts lugn är verkligen något jag kan skriva under på. Tror att det är vetskapen om att jag befinner mig på andra sidan jordklotet som sätter eventuella problem hemma i ett annat perspektiv. Antingen så ser jag till att lösa dem, eller så kan jag inte göra så mycket härifrån. Att allt i slutändan handlar om att släppa kontrollen. Och inse att det är ok. Oavsett vad som sker.

Slutsatsen är att jag är oerhört tacksam mot mig själv för att jag pushade mig att verkligen ta tag i min dröm. En dröm jag hade haft i flera år men inte sett till att uppfylla. Så oavsett vad du drömmer om – gör det! Det är så värt.