Hållbarhetsarbete är att göra avvägningar

Att arbeta med hållbarhet handlar tyvärr alltför ofta om avvägningar. I den bästa av världar så kan en välja det mest hållbara alternativet. Vilket jag trodde gällde när jag startade JohannaN 2009. När jag började hade jag nämligen planen om att inom några år arbeta med Rättvisemärkt mässing och silver samt att allt annat också skulle vara hållbart och schysst. Men tji har jag fått - om och om igen. Först och främst - det finns ingen schysst certifierad mässing att välja. Än så länge har jag inte ens lyckats spåra var den kommer ifrån - och jag har minst sagt stångat mig blodig över det här.

Det finns dock Fairtrade-certfierat silver, som bryts ur en enda gruva i världen, - men att köpa och använda det är endast förbehållet de som har produktion på samma ställe som företaget är skrivet. Dvs om du är silversmed med egen verkstad i Sverige kan du använda det. Vi som har produktion i Bangkok får tyvärr inte. Jag förstår anledningen till varför - men det är trots det ändå extremt frustrerande.

Med facit i hand, och hade jag vetat det jag vet idag om att ställa om befintlig produktion till hållbar produktion, hade jag kanske valt att göra något annat än just smycken. Det hade varit lättare att hitta ett bra material (ex GOTS-certifierad textil) samt en redan certifierad fabrik (ex inom FairWear) och sedan utifrån de premisserna skapat något nytt.

Men å andra sidan - hade jag kanske inte haft möjligheten att driva utvecklingen framåt då? Även om det många gånger känns som att jag står och stångar huvudet mot en vägg inom en bransch som är ny och hyfsat oförstående för hållbarhetsfrågor så förstår jag ju också att det är bra. Att det är så saker förändras och händer. Men visst, det skulle såklart vara skönt om någon hade krattat vägen före mig.

Materialen är alltså inte helt spårbara i dagsläget, och det gäller både själva mässingen och silvret som kedjor och lås. Men båda materialen är återvinningsbara - vilket är det vi gör med både det som blir spill vid produktion samt om något går sönder och inte går att laga. De är dessutom i bra kvalitet och håller länge över tid - vilket såklart är bättre än många av de bijouterier som flagnar färg och går sönder efter ett tag.

Johannan Hållbarhetsarbete och avvägningar, mässing och bristen på spårbarhet

Jag jobbar nära produktionen i Bangkok och vi har kontakt flera gånger i veckan. De som arbetar med sågningen känner jag och vi utvecklar kontinuerligt arbetet tillsammans (läs gärna mer om det här: Att träffa Tom och Boom som sågar våra smycken). 

När det gäller smyckena som gjuts så jobbar vi där med en lite större fabrik i Bangkok och som också producerar på uppdrag av andra. Anledningen är att allt i gjutningsprocessen kräver stora och dyra maskiner som smältverk, ugnar med mera. Jag har besökt dem men har inte den 100 % transparens som jag skulle vilja ha och som jag har när det gäller sågningen.

Men jag försöker på olika sätt klura ut hur vi i olika led kan göra allt lite mer hållbart. Och min tanke är att där jag har stött på patrull, som i spårningen av materialet, får vi försöka kompensera genom annat. Exempelvis att vi förlänger användningstiden av smyckena genom vår second hand-försäljning. Nu ska det såklart på inget sätt skyla över faktumet att vi faktiskt inte vet vart mässingen kommer ifrån - men i väntan på att jag ska kunna fixa det så är det viktigt med så många små steg som möjligt.

Och när det gäller avvägningar i hållbarhetsarbetet så är det många saker och beslut som avgör. Till exempel är våra presentaskar inte världens bästa - men helt ok. De är gjorda i svart papper i en fabrik i Danmark med ett lager av skumplast i botten. Det absolut bästa hade såklart varit att förpacka i en papperspåse av återvunnet papper.

Men jag har trots det ändå beslutat att köra på dessa askar då det absolut viktigaste är att smycket inte repas och slits i onödan. Att det förvaras bra och fint för att hålla så länge som bara är möjligt. Och med en vacker och praktisk ask tror jag att så sker och att ni är många som sparar den för att förvara smycket i.

Ett annat exempel på avvägning är att vi skickar våra smycken med flygfrakt och i plastpåsar från vår produktion i Thailand. Vilket är allt annat än miljömässigt bra, såklart. Anledningen till att vi fraktar med flyg är att det kan ta månader med båt, och vi behöver det fortare än så. En annan aspekt är att även när vi skickar stora leveranser så rör det sig om 3-4 kilo, vilket vi kan känna gör det hela lite mer försvarbart att välja det snabbaste, men inte mest miljövänliga, fraktsättet.

Att varje smycke förpackas i en plastpåse gör ont i mig, och jag har tittat på andra alternativ. Tyvärr kan vi inte använda papper då syran i materialet förändrar färgen på mässingen över tid. Och utbudet av påsar gjorda av majs är, vad vi än så länge har kunnat hitta, obefintligt i Thailand. Dessutom måste allt styckeförpackas för att det inte ska repas samt att vi enkelt ska överblicka lagret etc. Så lösningen just nu är att vi återanvänder påsarna. Sen är frågan om det smarta i att frakta tillbaka plastpåsar över halva jordklotet såklart relevant. Men i dagsläget är det den bästa lösningen vi har kunnat komma på.

Så om ni har några bra tips och tricks på hur vi ska kunna bli ännu lite mer miljövänliga och hållbara utan att det påverkar det dagliga arbetet negativt så mottages det mer än tacksamt! För som sagt, att arbeta med hållbarhet är att göra avvägningar. Det är verkligheten än hur tråkigt det låter...