Fast fashions affärsmodell är överkonsumtion

Låt oss prata om elefanten i rummet när det gäller de allra flesta modebolag och -butiker: överkonsumtionen som affärsmodell.

Ekologisk bomull, återvunnen polyester, mindre vattenanvändning och bättre kemikalier i all ära: listan kan göras lång på hur många modeföretag arbetar med hållbarhet. Och många är också rejält duktiga på en massvis med saker. Men en sak är svårare att ge sig i kast med: affärsmodellen där (över)konsumtionen står i centrum. D v s fast fashion. Att sälja nyproducerat mycket och ofta. Ja, att helt enkelt sälja mer än vad någon människa kan tänkas behöva är vad hela affärsidén går ut på. Och det är ett hörn som är svårt att ta sig ur när en väl har målat in sig.

Fast fashion är inte hållbart

Så med det sagt, oavsett lovvärda intiativ med material och annat klokt får vi aldrig blunda för elefanten i rummet: affärsmodellen och omöjligheten att få den hållbar. Jag må vara cynisk, men det gör det så mycket lättare som konsument. För det är ju lätt att bli förblindad av snack om hållbara material och så vidare, men att då nyktert kunna konstatera “Kul, men nog inget för mig för grunden är ju ohållbar“ är klokt.

(Sen är jag övertygad om att fast fashion KAN bli hållbart om vi bara kliver ur dagens modell med nyproduktion och istället lyfter in second hand, uthyrning, remake och andra smarta saker på ett annat sätt. Men än har inget stort modebolag helt nappat på det!)

Om du vill läsa mer om vad jag skrivit på temat fast fashion så hittar du det här:

Vad är problemen i klädindustrin?

Kan fast fashion vara bra?

Hur hållbara är H&M, Lindex, Åhléns och Zara?

Vad är dina tankar om det här?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.