Fashion Revolution Day och Slow Fashion-uppropet

På fredag, den 24e april, är det Fashion Revolution Day, en dag för att uppmärksamma att det nu är två år sedan fabriksbyggnaden Rana Plaza kollapsade i Bangladesh och över 1100 textilarbetare miste livet (Mer i denna artikel i DN). Det är också en dag för att lyfta fram de personer som arbetar i produktionen av våra kläder samt att ställa oss själva frågan ”Who made your clothes?”.

Frågan om produktionsvillkor inom textilindustrin är ständigt aktuell. Många saker blir bättre och förändras. Men det går långsamt. Alldeles för sakta om du frågar mig. Det är löner som inte går att leva på, vansinnigt långa arbetstider, dålig arbetsmiljö, bristen på facklig organisering osv. Och det är självklart inte ok.

För mig är detta en fråga om solidaritet och jämlikhet. Det kunde ha varit jag. Jag som arbetade på Rana Plaza eller någon av dess grannfabriker – och skulle jag i sådana fall inte velat ha en säker arbetsmiljö? En lön som går att leva på? Rätten att få vara medlem i ett fackförbund? Och ett arbete som inte gör mig sjuk?

Det som möjliggör att dessa problem kvarstår är att vi om och om igen röstar med plånboken. Vi – konsumenter och företag – skapar indirekt dessa problem genom det system som idag används för produktion och inköp inom modeindustrin. Idag produceras det otroliga mängder kläder: modets fyra säsongskollektioner är idag utbytta till nyheter varje vecka. Sommarrean börjar innan midsommar och mellandagsrean smygstartar under julhandeln. Vi handlar kläder till otroligt låga priser: en tshirt för 79 kr är idag mer av en standard än ett bra erbjudande.

JohannaN_infografik_instagram_nya kläderKlädbranschen går fort, riktigt fort. Och det är också det som gett upphov till uttrycket ”fast fashion” (snabbt mode). ”Fast fashion” sammanfattar hela industrin: slit-och-släng och snabb konsumtion. Tshirten för 79 kr räknar ingen med att den ska hålla mer än några tvättar.

Och detta sätt att konsumera mode skapar ett system av att inget modeföretag (i princip) äger sin egen fabrik utan istället arbetar man med kortare kontrakt – vid minskad försäljning eller om fabriken inte sköter sig är de lätta att säga upp. Det, tillsammans med korta produktionstider, skapar en stress hos fabriksägaren som gör att det är lätt att pressa de anställda att jobba hårdare och längre dagar.

Att skära i kostnader vilket inkluderar löner blir också en naturlig följd av detta och till detta ska sägas att många länder har en lagstadgad minimilön som ligger långt under vad som egentligen är en levnadslön. Detta av konkurrenskäl – många länder vill ha textilindustrin: det skapar jobb och ofta också skatteintäkter, och genom att erbjuda lägre kostnader än andra länder kan regeringar och stater attrahera globala företag (Detta fenomen är också känt som ”race to the bottom”).

JohannaN_infografik_instagram_prispress fashion revolution dayDet finns inget enkelt sätt att lösa alla dessa problem. Det är jag den första att erkänna. För tyvärr är inte lösningen att modemärken betalar mer i lön per anställd, utan allt är oerhört mer komplext än så. Men en början är att sakta ner – leva, tänka och verka mer utifrån Slow Fashions principer. ”Slow fashion” (långsamt mode) är motsatsen till ”fast fashion” och handlar om långsiktighet. Att prioritera kläder utifrån kvalitet, att de är tillverkade under schyssta villkor och där allt är vackert: från tillverkning till utseende. Och det är något som vi alla som såväl konsumenter som modeföretag kan tillämpa mer.

På fredag på två-årsdagen av Rana Plaza lanserar jag Slow Fashion-uppropet: en infografik och film för att förklara vad som skapat den onda cirkel som modeindustrin brottas med men också hur vi som konsumenter kan leva mer hållbart och eftertänksamt.

Jag har, tillsammans med Soja (bästa bästa när det gäller informationsgrafik och animation), jobbat med detta projekt i exakt ett år, och att nu snart får släppa allt känns minst sagt fantastiskt. Med infografiken och filmen så vill jag på ett så enkelt sätt som möjligt berätta både hur modeindustrin fungerar men också vilka konsekvenser det får. Att inget är svart eller vitt, utan att det är både konsumenter och företag som tillsammans bidrar till problemen som finns. Men jag vill också ge konkreta förslag och pepp på hur små ändringar i det egna shoppingbeteendet kan göra stora skillnader. För om vi alla tar små steg så betyder det sammanlagt otroligt mycket - och jag tror på att vi alltid måste börja med oss själva. Och det är just det jag hoppas att Slow Fashion-uppropet ska kunna bidra med och inspirera till.

SlowFashionUppropetJohannaNJag kommer att fira releasen bl a genom en After Work i Stockholm nu på torsdag kl 17.30 och framåt, dit du som är i närheten är hjärtligt välkommen: AW på Frejgatan 47!. Och på fredag kommer vi som sagt släppa själva infografiken, filmen samt hemsidan för uppropet. Jag hoppas att du ska gilla det och också vilja skriva under samt gärna dela det vidare. För ju fler som skriver under, desto fler lovar också sig själva att sakta ner och att steg för steg leva mer Slow Fashion. Men det är också ett sätt att visa modeföretagen att medvetenhet är något som efterfrågas och att vi är beredda att rösta med plånboken. För tillsammans kan vi skapa den förändring vi själva vill se.