En får göra precis som en vill

Om det är något jag verkligen verkligen har kommit till insikt med efter över sju år med eget företag, så är det att en får göra precis som en vill. Det låter säkert löjligt, men det tog i alla fall mig länge att förstå. Över 10 år. Och det är säkert många som tänker att det här, det är ju självklart. Men vet ni, det är det inte.

Jag möter fortfarande personer som ska ge mig "goda råd" om hur jag bör och borde sköta mitt företag. För att det förväntas vara på ett visst sätt. Och att jag som företagare bör vara och tycka på ett visst sätt. De här förväntningarna och normerna finns hela tiden, även om jag blir bättre och bättre på att bortse från dem och aktivt välja att titta åt ett annat håll.

I gymnasiet läste jag samhällsprogrammet med inriktning ekonomi och entreprenörskap. Det låter kanske logiskt såhär i efterhand, men uppriktigt sagt vet jag inte varför jag valde det. Alla mina kompisar gick estet eller samhälle kultur. Och företagsekonomi var absolut inte jag.

Jag hade en bild av företagsekonomi som snabba vinster, backslick och lite oskön stil. Vilket var motsatsen till vem jag var och vad jag stod för. Men det var också något som framförallt några killar i min parallellklass körde fullt ut. För dem handlade gymnasiet bara om att senare komma in på Handels i Stockholm för att i framtiden tjäna de stora pengar. Och helst med så lite moral som möjligt (för med det kan en ju inte tjäna pengar)

Både de och jag hade samma bild av vad ekonomi och att vara entreprenör var. Jag tog avstånd och de omfamnade det. Men vi båda hade en extremt snäv världsbild. Vi trodde att det bara kunde vara på ett sätt. Att driva företag innebar, tänkte vi, en tydlig livsstil och sätt att se världen i övrigt också. Som att en fick ett helt paket. Och att det bara var att förhålla sig till det.

Något år efter studenten minns jag att jag fick en enkät hemskickad i brevlådan från mitt gamla gymnasieprogram. Sista frågan löd: "kan du tänka dig att starta företag längre fram i livet". Jag strök tydligt under NEJ.

Men ja, nu är jag alltså där jag är. Först för att jag insåg att allt det jag älskar, är ekonomi. Men upphöjt i tio. Globaliserings- och rättvisefrågor. Rättvis handel (hallå!!! en tycker att jag borde ha anat att "handel" hade att göra med ekonomi, men icke...) Hållbar utveckling.

Och jag lärde mig att driva företag snarare är en form än ett mål i sig. För mig är det ett sätt för att på heltid få göra det jag tidigare bara gjorde som ideellt arbete i olika organisationer. När jag för tio år sedan på fritiden föreläste om hållbart mode genom Röda Korsets ungdomsförbund kan jag idag göra det som mitt jobb, genom mitt företag. Det är magiskt.

Att driva eget företag är att få och ta sig en plats för det som är viktigt för just mig. Och att jag i det inte behöver inrätta mig efter andras förväntningar. Vad jag borde tycka, tänka och ha åsikter om.

Det är också därför jag slår bakut när de vuxna motsvarigheterna till killarna i min parallellklass kommer och snackar blaj. Säger åt mig vad jag borde göra. Att de vet mitt bästa och att utan deras goda råd kommer jag ingenstans.

Att jag borde flytta min produktion till Kina för att få bättre vinster (har hänt), att jag borde ta in riskkapital för "aggressiv tillväxt" om jag verkligen menar något (har också hänt) och så vidare. Men vet ni, sju år med företag har ändå gett mig lite av ett "track record", för uppenbarligen har jag ju gjort något rätt. Så det som förut gjorde mig förvirrad, har jag idag självförtroendet för att låta bli att lyssna.

För ja, en får göra precis som en vill. Så är det bara. Och ingen annan än en själv bestämmer reglerna för just det jag eller du gör. Att starta och driva företag handlar faktiskt inte om att inrätta sig i någon annans världsbild. Utan om att skapa sin egen.