Eget företag och ha barn - så har de första två åren varit

Idag fyller min unge två år. Två år som har gått både långsamt och väldigt snabbt. En unge som får mig att skratta prick varje dag, och som blir roligare och roligare för varje månad. Bebisar i alla ära, men helt ärligt, jag tycker de mest är gulliga. En tvååring däremot är rolig att hänga med. Full av upptåg, pratar massor och förvånar oss minst 7 gånger per dag med nya ord, intressanta tankar och “var tusan har hon lärt sig det här?!“

Sedan hon föddes den 11 april 2017 har mycket hänt jobbmässigt: jag har stängt en butik, lagt ner ett smyckesmärke, dragit igång Klimatklubben och förändrat mitt företag till att nu endast handla om opinionsbildning om hållbart mode. Plus mycket annat.

Foto: Oskar Swerlander /Erikshjälpen

Foto: Oskar Swerlander /Erikshjälpen

Hur de första sex månaderna med bebis var

När Ingrid var sex månader gammal skrev jag två långa inlägg: Vad en 6-månadersbebis lärt mig och Att driva eget och ha bebis. Och nu ett och ett halvt år senare så vill jag förtydliga att allt jag skrev då tycker jag fortfarande (och om du funderar på hur det funkar eller inte funkar att ha eget företag och vara föräldraledig så rekommenderar jag att du läser mitt inlägg ovan om exakt det! Precis som om du klurar på kombon företag och gravid: Gravid - och om att vara konstant bakis i flera månader)

Precis som att jag emellanåt fortfarande tänker samma tankar som jag skrev om i det här inlägget: Att omdefiniera ordet frihet. Att jag liksom trivs bra att vara hemma: och inte göra något speciellt. Bara vara. Och att det är en så skön känsla.

Men de här ytterligare 18 månaderna har också fått mig att landa i flera nya slutsatser och reflektioner. Och precis som jag skrev Att driva eget och ha bebis så finns det både fördelar och nackdelar med att ha det jobb jag har. Jag hade aldrig riktigt någon föräldraledighet eftersom jag arbetade parallellt, men å andra sidan cashar jag in nu i form av tid och flexibilitet på exakt det sätt jag hade hoppats på.

D v s jag kanske var mindre med mitt barn de första 8 månaderna än andra föräldralediga, men å andra sidan har jag möjlighet att spendera mer tid nu när jag jobbar heltid. Och bara att slippa stressa på morgonen är guld, att lämna på förskolan 8 eller 8.30 spelar inte så stor roll för mitt jobb. Men för en två-åring som vill bestämma det mesta själv gör det stor skillnad…

Foto: Oskar Swerlander /Erikshjälpen

Foto: Oskar Swerlander /Erikshjälpen

Att fokusera på fördelarna

Jag älskar mitt jobb och jag har ju aktivt valt mina arbetsuppgifter och min anställningsform (eget företag) och då tänker jag att det är viktigt att alltid göra det allra bästa av det. Och också gå in med en positiv inställning i det. D v s det finns saker som kanske bli snårigare för alla som har det som jag (alla turer med vilken föräldrapenning jag skulle få när jag var hemma var inte att leka med, eller kluret med att alla VAB-dagar alltid måste jobbas igen senare), och just därför tänker jag att det är än viktigare att fokusera på det som är extra göttigt!

Så här kommer några saker som jag uppskattar lite extra:

Roligt jobb + rolig unge = balans i livet

Jag tycker som sagt att mitt jobb är förbaskat roligt och ju mer ekonomisk stabilitet jag bygger upp desto roligare blir också jobbet. (Att stressa över kass privatekonomi till följd av sitt arbete sätter de flesta i obalans.) Att jag älskar att arbeta gör att jag generellt har väldigt svårt att släppa jobbet. Och kanske blir det än svårare när en som jag dessutom arbetar med sin största hobby. Jag har ju liksom inga fritidsintressen, så det har aldrig riktigt funnits något som har dragit utanför jobbet. Kompisar, partner och skojiga grejer i alla ära. Men när en brinner för sitt jobb är det så svårt att inte jobba den där extra timmen eller timmarna, ja, att på allvar gå hem. Och helt släppa.

Men det har helt förändrats nu. Nu har jag ju världens roligaste och bästa hemma och som jag ständigt längtar till. Och det gör mig bättre på att sluta jobba den tid jag sagt. Det gör mig också bra på att lägga bort telefon och dator på kvällar och helger. Att helt släppa jobb och istället fullt gå upp i nuet. Det går liksom inte att låta bli när en har en tvååring som pockar på exakt all uppmärksamhet (Läs: har tömt en blomkruka, vält en hylla och ritat på parketten om en tappar fokus för en minut) Och jag älskar det: det är helt enkelt så otroligt skönt att ha något att komma hem till.

(Och jag antar att ett husdjur kan ha samma dragningskraft. Någon hemma som gör att en släpper jobbet. Och måste passa tider.)

Foto: Oskar Swerlander /Erikshjälpen

Foto: Oskar Swerlander /Erikshjälpen

Att väga allt emot mitt barn = bättre på att ta betalt

Min unge har dessutom gjort att jag blivit bättre på att tacka nej till jobbgrejer samt också fått mig att bli bättre på att löneförhandla (det här med att ta betalt har jag ju skrivit mycket om överlag) Och det av två anledningar:

Mindre tid med mitt barn kostar

Alla de timmar jag lägger ner i mitt jobb måste kännas värdefulla. Eftersom de rent krasst alltid kan mätas mot att vara med mitt barn. När jag arbetar vill jag jobba så effektivt som jag bara kan, och då måste också det jag gör generera pengar. Eftersom det är själva definitionen av ett arbete = få lön. Därför har jag blivit bättre på att ta betalt. Särskilt om det gäller arbete på kvällar och helger som uppenbart tar tid från att vara hemma.

I solidaritet med den andra föräldern

Då min unge har två föräldrar känns det inte heller schysst att jag ska vara borta mycket utan att också få rimligt betalt. Varje gång jag är borta för att exempelvis föreläsa så måste den andra föräldern ta allt ansvar. Lämna och hämta på förskola, kväll, middag, läggning och natt. Samt jobba in sina egna jobbtimmar på kvällen då det inte går ihop med lämning, hämtning OCH restid till jobbet. Och att lägga över hela det ansvaret om och om igen bara för att jag ska i det närmaste volontärjobba eller nöjesresa det finns inte på kartan. Hela förutsättningen för att det ska funka att den ena tar mer ansvar hemma är just att den andra då skapar försörjning.

Alltså har jag blivit rejält mycket bättre på att både ta betalt som att tacka nej till det som inte känns tillräckligt rätt eller härligt.

Tack Ingrid!

Så tack Ingrid för att du är så jädra grym och får mig att bli än bättre på mitt jobb. Du gör mig mer effektiv och selektiv. Du gör att jag vågar vara lite mer rakryggad. Och stå upp för den jag är och det jag vill.

Kanske för att jag tänker att oavsett hur jag fixar det här med att vara en bra förälder så ska jag alltid åtminstone föregå med gott exempel när det gäller arbete. Att jag följer mina värderingar. Tror på mig själv. Reflekterar och förändrar så fort något inte känns bra. Allt för att kunna säga att jag tog de möjligheter som fanns - och gjorde det bästa jag kunde av dem. Precis så som jag alltid vill att du ska göra.

Vad är dina tankar och åsikter efter att ha läst det här inlägget? Och är det något du kan relatera till?Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.