Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt och lite till

Precis som säkert de flesta av oss funderar jag mycket på vad tusan jag ska hålla på med, var jag ska bo, vad som är viktigt på riktigt och annat sånt där som kanske bäst kanske kan översättas till "meningen med livet"?!⁠

Och jag tror att det är klokt. Att ofta stanna upp och ifrågasätta. För det är genom det som jag alltid har gjort mina bästa förändringar i livet: de som får mig att känna mig ännu närmare mina egna värderingar, den jag vill vara och det jag vill göra.⁠

Foto: Linnéa Jonasson Bernholm

Foto: Linnéa Jonasson Bernholm

Men samtidigt tränar jag mig också mycket på att vara nöjd. Och stolt. Att vila i känslan att nuet är precis så fantastiskt som det faktiskt är. Hur fint mitt liv är. Hur priviligerad jag är i den kontext jag lever i. Att jag har en unge som är underbar att snusa i håret på. Och att jag har ett arbete som är allt och lite till jag någonsin drömt och strävat efter.⁠

Det är klurigt det där med att vara nöjd med det en har men samtidigt också testa det (emellanåt) mot magkänslan. Är det något som skaver, något jag vill förändra? Och vad vill jag göra istället? Livet är en ynnest och jag är tacksam. Men det är också kort och jag vill alltid känna att om det tog slut i morgon: "skulle jag ångra något då?!" Det är min måttstock till allt.⁠

Och att göra allt jag kan för klimatet är exakt där jag är nu. Genom att själv ständigt göra förändringar för ett mer hållbart (och härligare!) privatliv men också att genom mitt arbete opinionsbilda och påverka så mycket jag bara kan.⁠

Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt och litet till. ⁠ (Som också är titeln på Pär Holmgrens fantastiska bok)⁠

Hur går dina tankar om detta?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.