Det där med hållbarhet, del 4.

Att min produktion sker i Thailand känns rätt självklart, men att också delar av JohannaNs designprocess sker där brukar skapa frågor. Varför är det så? När jag för någon månad sedan föreläste om mitt företag och min grundtanke kring hållbarhet fick jag en fantastisk kommentar från en i publiken. "Det känns lite som att vi här i väst aldrig släpper iväg arbeten som kräver kompetens, utan bara det som är totalt hjärndött. Typ produktion".

Och där slog hen huvudet på spiken. För så är det ju! Vi, företag, är duktiga på att tillverka i andra länder, men design och produktutveckling behåller vi gärna för oss själva.

Jag får nämligen ofta frågan om jag är utbildad designer, och på den frågan svarar jag nej och berättar att jag sätter koncept och idé, men att själva skissen, den praktiska designen, görs av min samarbetspartner i Bangkok. Men att han är utbildad smyckesdesigner. Därav fördelningen. Sen brukar konversationen, med rätt få undantag, se ut ungefär såhär:

Person: "Men designern, han är svensk som bor i Thailand?" Jag:"Nej, han är thailändare" Person: "Men han är utbildad här i Europa?" Jag: "Nej, i Bangkok, han har en Master i Fine art med inriktning Jewelry Design från Silapkorn University" Person: "Ok.... Jaha..."

På något märkligt sätt rubbar föreställningen om välutbildade och kompetenta personer från andra ställen än Väst lite av vår världsbild. Och det tycker jag är så oerhört intressant, och kommer också på mig själv ibland med att fastna i tanken om att Europa och USA självfallet är universums mitt. Så med den här historien vill jag inte på något sätt klanka ner på någon, utan snarare uppmana till att vi emellanåt ska tänka ett steg till. Vi har alla invanda tankemönster som ibland är svåra att bryta, och här spelar självfallet vår svenska kultur och geografiska punkt stor roll. Men jag tror att genom att utsätta oss för tankeexperiment liknande exemplet ovan samt diskutera vår syn på väst och resten av världen, begrepp som "vi" och "dom" samt globalisering kan vi bryta dessa ramar. Och om inte annat är det sjukt roligt och intressant. Eller vad tycker och tänker ni?