Aktivism och engagemang - grunden till mitt jobb

När jag var 16 år åkte jag på "motståndskollo" arrangerat av Rättviseakademin (dåvarande ungdomsförening till det som idag är We Effect) Kollot var sex dagar utanför Stockholm, fyllda med föreläsningar och aktiviteter på temat globala rättvisefrågor.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Ett kollo var min start

Jag åkte med en kompis - pirrigt och lite läskigt att ta tåget från Östersund till något helt okänt. Vi kände inte en kotte - men ämnet verkade spännande.

Och de dagarna på en scoutgård i Gnesta var, inser jag nu, startskottet på allt det som är jag idag. Det var där jag för första gången fick veta hur smutsig textilindustrin och hur skev världen överlag är. Det var där jag fick uppleva lyckan i att göra gemensam sak med andra: och hur engagemang och organisering på allvar kan göra en till en helare människa.

Aktivism är den bästa sortens skola

Idag är jag 32 år. Dubbelt så gammal som sommaren med motståndskollo. Men många jag träffade där och några år senare är människor jag än idag känner - för att vi alla jobbar med det vi trodde på då och fortfarande brinner för. Någon är hållbarhetschef på stort modebolag, någon annan driver kommunikationsbyrå på temat hållbarhet och ytterligare andra jobbar inom olika organisationer. Och så vidare.

Och jag är så förbannat tacksam för den skola aktivismen varit och alltid kommer att vara för mig.

Idag jobbar jag med det jag älskar allra mest. Ja, och det är inte med lite stolthet jag kan säga att den jag är idag är den typen av person som jag så innerligt beundrade när jag var just 16. Något jag tänker ändå är ett fint betyg på livet.

En ynnest att få göra allt det jag gör

Att få föreläsa, skriva och opinionsbilda för en hållbarare värld, att få ge ut böcker, bli inbjuden av stora modeföretag (vårens föreläsning på Lindex var ett jädra drömuppdrag!) och vid det här laget ha ett rätt rejält hållbarhetsnätverk - det är en ynnest.

Och om allt detta påminde dagens möte mig om. Jag ska nämligen strax få träffa generalsekreteraren för Bangladesh Garment and Industrial Workers Federation, en sammanslutning av 53 fackförbund som organiserar textilarbetare i Bangladesh, inbjuden av Fair Action.

Och det känns mäktigt, som något slags bevis för att min trevande aktivistbörjan i början på 2000-talet nu är detta.

Vad är dina tankar om aktivism och engagemang som grund för arbete? Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Så bygger du självförtroende när du inte har det

Självförtroende - det låter så lätt men är ju så förbaskat svårt.

Och om det är något jag landar mer och mer i så är det just vikten av det som grunden till det mesta när det gäller att driva eget företag. Låt mig förklara:

Jag har haft eget företag i tio år vid det här laget (längre än vad jag någonsin hade tänkt när jag startade!) och i takt med att jag har samlat på mig mer erfarenhet så har också mitt självförtroende växt. Och jag är övertygad om att det har gått och går hand i hand med att jag också tycker att mitt jobb blir schysstare och schysstare.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

För det är när jag vågar vara mer rakryggad, stå på mig mer och tro på det jag gör som allt det där andra också växt. Att det är självförtroendet och tron på mig själv som gör att jag får roligare och roligare uppdrag, bättre och bättre betalt men också att jag är snällare mot mig själv.

5 konkreta grejer som självförtroende gjort för mig:

  • När jag tror på mig själv tror också andra på det jag gör - och jag blir bättre på att förklara vad exakt jag kan och gör.

  • Jag vågar begära mer betalt för mitt arbete eftersom jag vet vad jag kan

  • Jag blir gladare och tryggare - och prioriterar mig själv bättre

  • När jag är trygg i mig själv blir jag bättre på att omge mig med personer som är schyssta och ger mig energi

  • Jag blir mer strategisk - vet vilka jag ska lyssna på, vart jag ska och vad som är allra klokast för mig själv och för mitt företag. Självförtroende gör mig helt enkelt bättre på att gallra bland alla “goda“ tips och råd överallt.

Låter ju himla fint eller hur? Men hur gör en då för att få det där självförtroendet?

Ja, det är ju som sagt lättare sagt än gjort. Tro mig. Det har tagit mig 10 år att på allvar känna de sakerna som jag skrev ovan. Jag tror att vissa människor är födda med ett inbyggt självförtroende (kanske som en del av sin personlighet eller för att det finns med en i kroppen på något sätt sedan tidigare i livet) medan många av oss andra måste förvärva det själva. På något sätt. (och vad exakt som är självkänsla respektive självförtroende kan vara klurigt att bena ut, så det lämnar jag därhän. Jag tror dock att de går hand i hand emellanåt)

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Självförtroende byggs av erfarenhet

Jag har klurat rätt många varv på exakt vad det är som har gjort att jag idag känner en helt annan tro till min egen förmåga när det gäller mitt arbete. Och hur stor skillnad det är mellan Johanna 2010 och Johanna 2019. Visst jag är 9 år äldre - men det är verkligen inte hela förklaringen.

Utan jag tror snarare att det är just åren av att driva eget som byggt allt detta - det är få yrken (tror jag! Har i och för sig inget annat att jämföra med!) där en tvingas reflektera så mycket som när en har eget företag. För allt som händer i jobbet är och blir så sammankopplat med dig själv som person. “Nu hände det här“ blir automatiskt till “Och varför reagerade jag så som jag gjorde? Vad kan jag lära mig av det som hände?“

Och det är jag helt ärligt väldigt tacksam för.

Men hur gör en då helt konkret - jo, jag har identifierat dessa tre saker:

3 tips på hur du bygger självförtroende när du driver eget

1. Genom erfarenhet.

Ja, rätt självklart egentligen: men ju mer erfarenhet du har av en grej desto tryggare och mer rakryggad blir du. Och att veta hur exempelvis sin bransch fungerar men också vad du själv håller på med och ska göra (något du får koll på genom att prova dig fram!) gör att du vågar stå på dig lite extra - för du vet ju vad du pratar om!

Just detta med erfarenhet är något jag lutar mig mycket mot (så bekvämt och bra!), alltifrån när jag får “goda“ råd (“tack för tipset, men nu har jag gjort så här i 7 år och det har gått bra“) till när det handlar om att exempelvis förhandla om pris (“Njae, branschstandard är den summa jag sa, så jag kan tyvärr inte gå lägre utifrån den erfarenhet jag har”).

Och det är klart, när du är ny är det ju svårt att åberopa erfarenhet som en självförtroendebyggare - men det fina är ju att det räcker med att tiden går för att det här ska funka. Du behöver alltså inte jobba speciellt aktivt för att just erfarenhet ska bygga din tro på dig själv. Det räcker att du gör din grej - och så vips har det gått 4 år. Och bara genom de fyra åren kommer du ha fått mer skinn på näsan. För att du har testat och gjort - och lärt dig massa saker som du kanske inte ens lagt märke till! Bra va?!

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

2. Kasta dig ut och träna

Det här tycker jag själv har varit och är det svåraste - men också just därför vansinnigt viktigt. Att pusha sig själv utanför sin komfortzon är något jag rekommenderar - än hur läskigt det känns. Och ju mer du gör det - desto mer erfarenhet får du - och därmed självförtroende. Det handlar rent konkret om våga vara lite extra rakryggad (jag hatar egentligen uttrycket fake it til’ you make it men just i det här fallet stämmer det lite) Att exempelvis stå på sig lite extra när någon försöker köra över dig - fast din instinktiva känsla är att bara vika ner dig. Eller att våga säga ett lite högre pris än vad du egentligen känner dig bekväm i. Eller en så enkel grej som att när du får frågan om vad du jobbar med titta personen i fråga i ögonen och svara stolt.

För varje gång du gör något av detta så växer du - och du blir lite mer bekväm med att våga. Och det bygger självförtroende på flera sätt. Det är obehagligt som tusan - men just därför måste du!

3. Omge dig med rätt personer

Yep, du läste rätt: ett steg i det här med att jobba med självförtroendet (och därmed också ditt företag) är att omge dig med personer som gör dig glad, som bekräftar dig och ger energi. Och undvik de som gör motsatsen.

Genom den här punkten kan du också ta en genväg när det gäller erfarenhet - genom att prata öppet och ärligt så kommer du lära dig av andra. Precis som att dina erfarenheter kan bli någon annans. Perfekt när det gäller exempelvis det här med att ta betalt. Om du vet vad andra har för pris för olika uppdrag samt vad som är branschstandard så kommer du kunna stå på dig på ett annat sätt.

Precis som att det är så otroligt inspirerande att kunna hjälpa, peppa och pusha varandra till att våga mer. Finns helt enkelt inget så fint som att bygga det där självförtroendet tillsammans med andra som jobbar med liknande saker som en gör!

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Mitt sista tips

Slutligen så tror jag mycket på att på att upprepa. Om och om igen. För varje gång du vågar kasta dig ut lite extra, för varje ny erfarenhet och för varje energigivande relation desto mer självförtroende får du. Och ja, det kommer antagligen ta rätt lång tid. Men det är okej att det får göra det. För jag tror att ju längre tid något tar - desto mer stabil grund bygger du. Och visst, du kanske inte ens märker att du blir lite mer rakryggad för varje månad som går - men det gör du. Jag lovar.

Om du vill läsa mer på temat så har jag skrivit många tidigare blogginlägg i detta ämne, och du hittar kategorierna här:

Hur går dina tankar om detta ämne? Berätta och kommentera gärna!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Metro: Så vinner företag på att ha ett klimattänk

Jag har ju helt missat att visa er tidningen Metro från 25:e mars! Då prydde min nuna nämligen såväl första sidan som en helsida i tidningen (rätt skojigt att åka tunnelbana den morgonen!) Jag snackade jobb och klimattänk, och faktumet att jag tror att de företag som vill lyckas i framtiden måste ställa om mot total hållbarhet redan nu. Hela artikeln hittar du här:

Hållbarhetsexperten: Företag som inte bryr sig om klimatet kommer ha svårt att hänga med

Metro hållbarhetsexpert

Entreprenörskap och hållbarhet är ju något jag har bloggat mycket om under flera års tid, och nu också ett ämne jag föreläser mer och mer om under rubriken “Slow business“. Plus att min, Emma och Marias kommande bok Gör skillnad! har ett kapitel om jobbet och hur en kan påverka där. D v s det här är ett ämne jag tycker är sjukt spännande, djupdyker ofta i och blir därför så glad varje gång jag får chansen att prata om det inför andra. Och att dessutom bli kallas hållbarhetsexpert gör en ju inte mindre glad såklart!

Hållbarhetsexpert slow business

Intervjun med mig var en del i Metros temavecka om klimat och miljö (heja!) där i slutet på mars, och i samma nummer fanns också en superfin intervju med Evelina som var med i mitt poddavsnitt om veganskt hållbart mode. Läs gärna det reportaget också: Evelina, 26, reser jorden runt – utan att flyga

Väcker artikeln några tankar och är det något du håller med om/inte håller med om? Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Eget företag och ha barn - så har de första två åren varit

Idag fyller min unge två år. Två år som har gått både långsamt och väldigt snabbt. En unge som får mig att skratta prick varje dag, och som blir roligare och roligare för varje månad. Bebisar i alla ära, men helt ärligt, jag tycker de mest är gulliga. En tvååring däremot är rolig att hänga med. Full av upptåg, pratar massor och förvånar oss minst 7 gånger per dag med nya ord, intressanta tankar och “var tusan har hon lärt sig det här?!“

Sedan hon föddes den 11 april 2017 har mycket hänt jobbmässigt: jag har stängt en butik, lagt ner ett smyckesmärke, dragit igång Klimatklubben och förändrat mitt företag till att nu endast handla om opinionsbildning om hållbart mode. Plus mycket annat.

Foto: Oskar Swerlander /Erikshjälpen

Foto: Oskar Swerlander /Erikshjälpen

Hur de första sex månaderna med bebis var

När Ingrid var sex månader gammal skrev jag två långa inlägg: Vad en 6-månadersbebis lärt mig och Att driva eget och ha bebis. Och nu ett och ett halvt år senare så vill jag förtydliga att allt jag skrev då tycker jag fortfarande (och om du funderar på hur det funkar eller inte funkar att ha eget företag och vara föräldraledig så rekommenderar jag att du läser mitt inlägg ovan om exakt det! Precis som om du klurar på kombon företag och gravid: Gravid - och om att vara konstant bakis i flera månader)

Precis som att jag emellanåt fortfarande tänker samma tankar som jag skrev om i det här inlägget: Att omdefiniera ordet frihet. Att jag liksom trivs bra att vara hemma: och inte göra något speciellt. Bara vara. Och att det är en så skön känsla.

Men de här ytterligare 18 månaderna har också fått mig att landa i flera nya slutsatser och reflektioner. Och precis som jag skrev Att driva eget och ha bebis så finns det både fördelar och nackdelar med att ha det jobb jag har. Jag hade aldrig riktigt någon föräldraledighet eftersom jag arbetade parallellt, men å andra sidan cashar jag in nu i form av tid och flexibilitet på exakt det sätt jag hade hoppats på.

D v s jag kanske var mindre med mitt barn de första 8 månaderna än andra föräldralediga, men å andra sidan har jag möjlighet att spendera mer tid nu när jag jobbar heltid. Och bara att slippa stressa på morgonen är guld, att lämna på förskolan 8 eller 8.30 spelar inte så stor roll för mitt jobb. Men för en två-åring som vill bestämma det mesta själv gör det stor skillnad…

Foto: Oskar Swerlander /Erikshjälpen

Foto: Oskar Swerlander /Erikshjälpen

Att fokusera på fördelarna

Jag älskar mitt jobb och jag har ju aktivt valt mina arbetsuppgifter och min anställningsform (eget företag) och då tänker jag att det är viktigt att alltid göra det allra bästa av det. Och också gå in med en positiv inställning i det. D v s det finns saker som kanske bli snårigare för alla som har det som jag (alla turer med vilken föräldrapenning jag skulle få när jag var hemma var inte att leka med, eller kluret med att alla VAB-dagar alltid måste jobbas igen senare), och just därför tänker jag att det är än viktigare att fokusera på det som är extra göttigt!

Så här kommer några saker som jag uppskattar lite extra:

Roligt jobb + rolig unge = balans i livet

Jag tycker som sagt att mitt jobb är förbaskat roligt och ju mer ekonomisk stabilitet jag bygger upp desto roligare blir också jobbet. (Att stressa över kass privatekonomi till följd av sitt arbete sätter de flesta i obalans.) Att jag älskar att arbeta gör att jag generellt har väldigt svårt att släppa jobbet. Och kanske blir det än svårare när en som jag dessutom arbetar med sin största hobby. Jag har ju liksom inga fritidsintressen, så det har aldrig riktigt funnits något som har dragit utanför jobbet. Kompisar, partner och skojiga grejer i alla ära. Men när en brinner för sitt jobb är det så svårt att inte jobba den där extra timmen eller timmarna, ja, att på allvar gå hem. Och helt släppa.

Men det har helt förändrats nu. Nu har jag ju världens roligaste och bästa hemma och som jag ständigt längtar till. Och det gör mig bättre på att sluta jobba den tid jag sagt. Det gör mig också bra på att lägga bort telefon och dator på kvällar och helger. Att helt släppa jobb och istället fullt gå upp i nuet. Det går liksom inte att låta bli när en har en tvååring som pockar på exakt all uppmärksamhet (Läs: har tömt en blomkruka, vält en hylla och ritat på parketten om en tappar fokus för en minut) Och jag älskar det: det är helt enkelt så otroligt skönt att ha något att komma hem till.

(Och jag antar att ett husdjur kan ha samma dragningskraft. Någon hemma som gör att en släpper jobbet. Och måste passa tider.)

Foto: Oskar Swerlander /Erikshjälpen

Foto: Oskar Swerlander /Erikshjälpen

Att väga allt emot mitt barn = bättre på att ta betalt

Min unge har dessutom gjort att jag blivit bättre på att tacka nej till jobbgrejer samt också fått mig att bli bättre på att löneförhandla (det här med att ta betalt har jag ju skrivit mycket om överlag) Och det av två anledningar:

Mindre tid med mitt barn kostar

Alla de timmar jag lägger ner i mitt jobb måste kännas värdefulla. Eftersom de rent krasst alltid kan mätas mot att vara med mitt barn. När jag arbetar vill jag jobba så effektivt som jag bara kan, och då måste också det jag gör generera pengar. Eftersom det är själva definitionen av ett arbete = få lön. Därför har jag blivit bättre på att ta betalt. Särskilt om det gäller arbete på kvällar och helger som uppenbart tar tid från att vara hemma.

I solidaritet med den andra föräldern

Då min unge har två föräldrar känns det inte heller schysst att jag ska vara borta mycket utan att också få rimligt betalt. Varje gång jag är borta för att exempelvis föreläsa så måste den andra föräldern ta allt ansvar. Lämna och hämta på förskola, kväll, middag, läggning och natt. Samt jobba in sina egna jobbtimmar på kvällen då det inte går ihop med lämning, hämtning OCH restid till jobbet. Och att lägga över hela det ansvaret om och om igen bara för att jag ska i det närmaste volontärjobba eller nöjesresa det finns inte på kartan. Hela förutsättningen för att det ska funka att den ena tar mer ansvar hemma är just att den andra då skapar försörjning.

Alltså har jag blivit rejält mycket bättre på att både ta betalt som att tacka nej till det som inte känns tillräckligt rätt eller härligt.

Tack Ingrid!

Så tack Ingrid för att du är så jädra grym och får mig att bli än bättre på mitt jobb. Du gör mig mer effektiv och selektiv. Du gör att jag vågar vara lite mer rakryggad. Och stå upp för den jag är och det jag vill.

Kanske för att jag tänker att oavsett hur jag fixar det här med att vara en bra förälder så ska jag alltid åtminstone föregå med gott exempel när det gäller arbete. Att jag följer mina värderingar. Tror på mig själv. Reflekterar och förändrar så fort något inte känns bra. Allt för att kunna säga att jag tog de möjligheter som fanns - och gjorde det bästa jag kunde av dem. Precis så som jag alltid vill att du ska göra.

Vad är dina tankar och åsikter efter att ha läst det här inlägget? Och är det något du kan relatera till?Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Två veckor kvar innan min webshop stänger

Bara lite drygt två skälvande veckor kvar innan det är tack och hej till mitt liv det senaste decenniet: JohannaN och mina smycken. Vemod? Ah lite. Men framförallt pepp på framtiden: att fullt och fast ägna all min tid åt att opinionsbilda. För hållbart mode, hållbart entreprenörskap och mot klimatförändringar.⁣

Med det sagt, om du vill veta vad exakt som just nu finns kvar av mina smycken så hittar du det här: shop.johanna-n.com/smycken. Över 66 olika modeller finns kvar att knipa för den som vill (yes, jag har haft väääääldigt många olika smycken då mycket också redan är slut) Och 31 mars är sista dagen.⁣

Smycken JohannaN

Sprid gärna ordet om du har någon i din närhet som borde veta att det är sista chansen snart!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Jag tycker nog att jag har världens roligaste jobb!

Jag tycker nog på allvar att jag har världens roligaste jobb! Kolla bara här va:

På måndag föreläser jag i Jönköping om Slow fashion. Circular Centre, Brahegatan 46, kl 17.30. Gratis och ingen föranmälan krävs. Så peppad!

Och idag har jag varit i Malmö. Fotografering, som du ser, och ett så jädrans roligt studiebesök på Sysavs enorma avfallsanläggning. Allt för en kommande kampanj tillsammans med dem: "Säg nej till onödig grej".

Opinionsbildare hållbart mode

Igår inspirationsföreläste jag på uppstarten av grymma forskningsprojektet F/ACT Movement på Textilhögskolan i Borås. Att få prata, inspirera men också lära mig nytt i det ämne jag älskar och brinner för som mest gör mig så vansinnigt lycklig. Och att i allt detta dessutom omges av så många fina nya bekantskaper är en ynnest. Jag känner mig helt enkelt lyckligt lottad.

Och som att Jönköping inte vore nog nästa vecka så bjussar onsdagen på att gästa Hållbarhetspodden, att föreläsa om Slow business för ett entreprenörsnätverk i Stockholm och därefter att fota pressbilder tillsammans med Emma och Maria till kommande boken med Appendix Fotografi.

Hepp! Men ja, de flesta dagarna hänger jag ju framför en dator förstås...

PS. Innan jag helt tar helg (ska bara åka tåg klart mellan Malmö och Stockholm först) vill jag bara visa något som gjorde mig så otroligt glad alldeles nyss: Tung lista: Här är 62 kvinnliga ledare som vi inspirerats av under året, och där återfinns följande:

“Johanna Nilsson, Maria Soxbo och Emma Sundh är influencers med fokus på hållbarhet. Trion startade Klimatklubben på Instagram och Facebook i början av oktober 2018 strax efter att FN:s nya klimatrapport hade publicerats. Målet var att skapa en samlingsplats för människor som vill göra något konkret för miljön. Nu har Instragramkontot över 30.000 följare och Facebook-gruppen 16.000 medlemmar. “

WOW och tack! Finare sätt att avsluta veckan kan jag inte tänka mig!

Jag önskar dig en fin helg så ses vi om några dagar igen!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Hur jag började jobba med hållbart mode

Jag får lite då och då frågan om hur jag har gjort för att kunna jobba med det jag gör idag. Vilken utbildning har jag gått, vilka andra jobb har jag haft och ja, hur tusan gör en för att på heltid kunna jobba med hållbarhet och det en brinner som allra mest för? Så därför tänkte jag berätta hur jag har gjort.

Foto: Roger Olsson

Foto: Roger Olsson

Alla mina jobb och vad de lärt mig

Vi börjar med att slå fast detta:

  1. Jag har ingen utbildning inom hållbarhet.

  2. Jag har aldrig varit anställd eller haft en praktikplats med inriktning hållbarhet.

Ändå jobbar jag med exakt det!

När det gäller utbildning så läste jag samhälle ekonomi på gymnasiet (NEU på Wargentinsskolan i Östersund) och sedan har jag läst de första två åren på lärarutbildningen i Umeå, med inriktning svenska mot gymnasiet (innan jag hoppade av).

Jobb har jag däremot haft många av! Jag har jobbat extra sedan jag gick i högstadiet. Och jag har alltid tänkt att all arbetslivserfarenhet är bra, oavsett vad en sen vill göra. Mina jobb: på handelsträdgård, i köksgerådsbutik, hotellstäd, gallup-undersökningar, kundtjänst, restaurang, elevassistent i särskolan och på gruppboende. Jag kan eventuellt ha glömt något jobb jag haft.

Jag har lärt mig så sjukt mycket på samtliga av alla dessa jobb. Konkreta saker som är topp att ha i vardagen: som hur en städar ett badrum på snabbast sätt, hur en bär tre tallrikar snyggt samtidigt men också hur en kommunicerar med teckenstöd (något jag gör med min unge idag då hon inte lärt sig prata än = BÄST!) samt hur en smörar åt sig bäst service från en kundtjänst (var trevlig! ALLTID trevlig oavsett hur arg du är!)

Men också större saker som hur en chef ska vara samt hur en verksamhet bör organiseras på bästa sätt. Saker jag lärt mig av att ha mött både extremt dåliga exempel som några bra. Alla mina jobb har också utvecklat mina färdigheter i att bemöta andra människor: vikten av service, kommunikation och förståelse för andra. Det är något jag har med mig varje dag.

Foto: Roger Olsson

Foto: Roger Olsson

Mitt engagemang inom olika organisationer

Men det som på allvar är grunden till det jag gör idag är att jag varit engagerad inom flera olika ideella organisationer. I gymnasiet var jag aktiv i Amnesty och Rättviseakademin (We Effect:s f d ungdomsorganisation) Efter studenten gick jag med i Röda Korsets Ungdomsförbund och jobbade mycket med hållbar utveckling där. Jag var lokalt aktiv men också på nationell nivå. Det var sedan genom Rättviseakademin och RKUF som jag fick upp ögonen för nätverket Rena Kläder, och jag gick deras ambassadörsutbildning. I gymnasiet gjorde jag exempelvis mitt projektarbete om textilindustrin och globalisering.

Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att jag har så vansinnigt mycket att tacka alla dessa organisationer för. Att organisera sig med andra har varit min bästa (och enda?!) utbildning. För det är i en förening eller i en organisation en på allvar kan och får pusha sig själv. Genom interna utbildningar, nya sammanhang och fantastiska människor.

Om det är något som gör mig så förbaskat lycklig så är det just vad dessa sammanhang alltid har gett, och ger mig. Och det är såklart något jag känner med Klimatklubben också. Att tillsammans med andra växer jag, och jag blir så vansinnigt mycket vassare i det jag gör.

När det gäller hållbart mode så kommer såklart det allra mest av den kunskap jag har i dag från att jag sedan 15 år aktivt har läst och fördjupat mig i det mesta inom ämnet som kommit i min väg. Just för att det är något jag älskar.

Foto: Roger Olsson

Foto: Roger Olsson

Vad mitt ideella engagemang har gett mig

Men grunden till den lusten, ja, den kommer från mitt engagemang. Det är där jag har tränat mina projektledarskills som mest. Det är också där jag övat om och om igen på att omsätta en idé till konkret aktion. Jag har lärt mig vikten av kommunikation, paketering och vilka typer av kampanjer som funkar bäst. Det är min organisationserfarenhet som har gjort att jag idag tycker att en av mina starkaste egenskaper är att inspirera och peppa andra. Så ja, jag säger det igen: jag är så oerhört tacksam för allt det jag har lärt mig genom mitt engagemang. 

Och vill ni veta en skoj grej: otroligt många av de människor som på olika sätt korsar min väg yrkesmässigt idag har en förankring inom den ideella sektorn. De personer jag lärde känna när jag var 16 eller 19 år på helgkurser och i arbetsgrupper – ja, de möter jag på olika sätt än idag. Så att säga att ideellt engagemang inom den fråga en brinner också kan innebära ett arbete i framtiden, ja, det är inte alltför långsökt.  

Mina bästa tips för dig som vill jobba med hållbarhet

Därför är mina allra bästa tips till dig som vill jobba inom hållbarhet (eller annat värderingsdrivet område) dessa:

  1. Engagera dig i en organisation!

  2. Ta initiativ – dra igång grejer själv, läs på och var en doer.

  3. Analysera och använd dig av alla dina andra samlade erfarenheter (det som på pappret inte kanske ser helt relevant ut kan vara det: exempelvis är ju faktumet att jag jobbat inom så många serviceyrken en superstor tillgång!)

  4. Lär känna många människor och var schysst – ett bra nätverk är ovärderligt! 

Sen kan du såklart läsa en utbildning och/eller tjata in dig på en finfin praktikplats. Det tror jag också är smart. MEN det är inte den enda vägen. Det tänker jag att jag är ett bevis på.

(Och ja, att engagera sig ideellt funkar fint även om du är introvert. Ditt engagemang kanske kommer att se lite annorlunda ut, men det fina är att alla alltid kan forma sitt engagemang att passa sig själv på bästa sätt!)

Och om du vill läsa mer relaterat till detta ämne, tror jag att du kommer att gilla dessa inlägg:

23 saker jag blivit grymt bra på helt utan utbildning

Om att ge och ta - och att vara snäll som min livsstrategi

En får göra precis som en vill

Entreprenörskap - mina 15 bästa lärdomar för att driva företag

Hur jag lärde mig smyckesdesign

Vad är dina tankar om det här? Och har du liknande erfarenheter? Eller har du frågor eller funderingar mer kring hur jag har skapat mitt jobb? Lämna en kommentar!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Mitt 2019 - drömmar och mål

Nytt år och självklart tid för både reflektion och framåtblickande! Det här året har jag ju redan börjat med en stor förändring: att säga hej då till mitt smyckesmärke efter prick tio år. Och den 31:a mars är min tanke att det allra mesta ska vara avslutat med JohannaN - men fram tills det kommer det vara rätt mycket jobb med mina smycken. Och det plus att jag, Emma och Maria också ska skriva en hel bok med inlämning i mitten av februari gör att de närmaste månaderna kommer att vara rejält intensiva (för jag ska ju göra allt annat jobb som jag brukar också!).

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Så det är utifrån det jag har formulerat årets mål:

Mina mål: att våga säga nej och prioritera

Ja, mitt mål för i år är att våga säga nej och våga prioritera i de förfrågningar jag får. Jag har alltid tänkt att jag måste ta alla chanser som kommer - för en vet aldrig när de slutar komma. Och det är det som har gjort att allt har snurrat lite väl fort de senaste månaderna. Det har helt enkelt dykt upp så mycket fantastiskt roligt: saker som jag varken velat eller känt att jag riktigt kunna säga nej till. För en vet ju aldrig om möjligheten någonsin kommer igen….

Men de senaste veckorna har en nästan förbjuden tanke börjat dyka upp i mitt huvud: det kanske inte alls är så att chanserna aldrig kommer igen? Det kanske faktiskt är så att jag genom allt mitt jobb under åren har arbetat mig upp till en nivå där möjligheterna kommer att komma även om jag just nu säger nej? Jag tror det. Ja, jag har landat mer och mer i det.

Förra årets mål var långsiktighet och stabilitet

Förra året var mina mål långsiktighet och stabilitet och där var mitt mesta fokus ekonomisk stabilitet (samma lön varje månad och med 6 månadslöner på kontot som buffert) samt att bara jobba med bra-i-magen-saker. Där jag alltid skulle fokusera på det som ger pengar i första hand. Och jag känner på allvar att jag lyckades. För att jag jobbade aktivt och målmedvetet med de här sakerna under hela året.

Så utifrån det känner jag mig väldigt priviligerad nu när det är nytt år igen. Ja, att överhuvudtaget kunna skapa sitt arbete så här, och både tjäna pengar och göra det jag brinner för är något jag är otroligt glad över att jag har möjligheten att göra. Det är verkligen inte alla förunnat. Inte minst globalt sett.

Och det är utifrån detta, mitt nya tillstånd av stabilitet på flera plan, som årets mål sakta har börjat formulerats.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

“Snart tar nog allt slut…”

De senaste åren har jag nämligen hela tiden tänkt att saker kommer att ta slut. När jag och Jennie släppte vår bok Slow fashion för drygt två år sedan började föreläsningsförfrågningar trilla in och varje gång tänkte jag: “snart slutar de komma. Om någon månad har folk glömt bort boken - så bäst att tacka ja” Men det märkliga var att det hände aldrig, istället föreläser jag mer och mer för varje halvår. Men jag har liksom aldrig riktigt vågat se eller inse det. Istället tänker jag alltid: “äsch, det är bara tur och slump att folk hör av sig. Bäst att passa på!”

Men ja, nu har jag alltså långsamt börjat landa i tanken om att det nog inte stämmer. Det är inget tillfälligt. Det verkar vara här för att stanna, och det gör mig så tacksam. Och det öppnar också upp för möjligheten att våga tacka nej. När det känns som att jag har för mycket att göra, eller om förfrågan inte känns helt rätt, så får och kan jag säga nej just där och då. Och bara för att jag gör det så har jag inte försuttit chansen för evigt.

Jag har kämpat mycket för att överhuvudtaget få en slags långsiktighet och stabilitet i min ekonomi, och det gör att det nu är rätt svårt att tänka om. Jag har ju tackat ja till allt som ger betalt just för att överhuvudtaget styra upp en stabil lön (vilket alltså var mitt mål under 2018) men också till allt som på något sätt har känts som bra marknadsföring. Allt för att bibehålla stabiliteten i framtiden. Men nu ska jag alltså till viss del tänka tvärtom.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Chanserna kommer igen

Jag har ju alltid fokuserat på att ta alla chanser som finns, rädd att de inte ska komma igen. Men 2019 känner jag alltså att det kommer det visst göra. Jag kan ställa mer krav på betalning och fokusera på det som på allvar spelar roll. Jag har äntligen pengar så att jag klarar mig - nu är det tiden som ska prioriteras. Och då handlar det rent krasst om att på allvar få in tanken: en timme i det här sammanhanget eller med den här personen är en timme mindre med min unge. Känns det värt det?! Om ja, kör. Om minsta tvekan, låt bli.

Säg inte ja bara för att jag har tränat så mycket på det. Utan säg endast ja när jag har vägt alla fördelar. Rädslan för att säga nej ska inte ingå här. Chanserna är här för att stanna. Våga vila i det.

Vad är dina drömmar och mål för 2019? Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Hej då mina smycken och JohannaN – hej framtiden!

Jag tror mycket på att våga göra saker som gör lite ont. Som känns stora, lite läskiga och radikala. Att våga lämna det som varit, oavsett hur stor del av ens liv det faktiskt varit. Ja, att våga följa magkänslan och lita på att den där tanken, om att det är dags, är rätt.

Och nu är det ett sådant tillfälle. Jag har bestämt mig, efter 10 år, att vinka hej då till mitt smyckesmärke JohannaN.

Utan tvekan är det här ett av mina absolut största beslut i livet (om ett annat sådant stort och svårt jobbeslut skrev jag om här för 1,5 år sedan: Mitt livs modigaste beslut)

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Jag startade JohannaN för 10 år sedan

Jag startade mitt smyckesmärke i februari 2009, och nu lagom till att jag firar hela 10 år känns det så totalt rätt att också låta det gå i graven. Anledningen är ingen annan än att jag känner mig färdig.

10 år är en lång tid. Att stanna på samma jobb så länge är det ändå rätt få som gör idag. Vi utvecklas, förändras och upptäcker nya saker. För mig är det att jag har insett att jag inte alls brinner lika mycket för smyckena idag som jag gjorde för några år sedan. För det mitt hjärta bultar som allra mest passionerat för är istället allt relaterat till Slow fashion. Att föreläsa, skriva och opinionsbilda om hållbart mode.

Och så här har jag faktiskt känt de senaste 1,5-2 åren. Det är ju att skriva, prata och inspirera till slow fashion jag på allvar känner att jag älskar allra mest. Anledningen till att jag tar beslutet först nu har helt enkelt med pengar att göra: jag har inte vågat säga hej då till JohannaN eftersom det stått för halva min lön.

I november kom chansen att säga hej då

Men någon gång i november, när allt med Klimatklubben på allvar tog fart, kände jag att det kanske är nu min chans är. Att Klimatklubben kanske öppnar de där dörrarna som gör att jag vågar kasta mig ut och till 100 % bara kan göra det jag älskar som allra mest just nu: opinionsbilda inom hållbart mode och klimatsmartare liv.

Jag är så otroligt stolt över allt jag har gjort med JohannaN. När jag började för tio år sedan var hållbarhet något som det knappt pratades om. Mitt grundfokus när jag startade var social hållbarhet: att arbeta nära, skapa relationer och också visa er kunder de personer som gjort era smycken. Och att skapa produkter av kvalitet och med total transparens. För tio år sedan skulle jag säga att det var rätt ovanligt och radikalt, då många företags hållbarhetsarbete var, helt ärligt, mer eller mindre obefintligt. Det har verkligen hänt något under de här tio åren – och det är häftigt!

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

10 år som har gett mig så oerhört mycket

Jag har själv också utvecklats massvis under de här åren. Jag har lärt mig så otroligt mycket, och jag har blivit skarpare i mina åsikter och mycket kunnigare i det jag gör. Jag har tio års erfarenhet av att arbeta med varumärke, produktion, marknadsföring, försäljning och e-handel inom mode. Jag är på allvar så tacksam och stolt över de här åren.

Men det jag också har känt den sista tiden är att i takt med att jag blir allt kunnigare så blir jag också ännu mer radikal i vad jag tycker är ett bra och hållbart sätt att skapa ett modemärke. Och det som var tio resor bättre än alla andra för tio år sedan är idag i mina ögon inte tillräckligt bra. Just för att såväl jag som världen utvecklas. Om jag skulle fortsätta med mina smycken skulle jag därför också vilja göra om flera centrala delar från grunden, och den energin eller viljan har jag inte.

Webshopen finns kvar till 31 mars

Så därför väljer jag nu alltså att säga tack och hej till mina smycken. Webshopen kommer att finnas kvar t o m den 31 mars, sedan kommer du eventuellt kunna hitta en del smycken hos någon av mina återförsäljare (men det är inget jag kan garantera). Så om det är så att du har spanat in något och som du väldigt gärna skulle vilja ha i din ägo så rekommenderar jag att lägga vantarna på det nu. För det som finns i lager nu är det som finns. Jag väntar på en till sista liten leverans, men annars är det som du ser i webshopen det enda som alltså kommer att tillverkas.

Jag kommer i vanlig ordning inte att prisdumpa något, just för att jag ända in i mål benhårt kommer stå för det jag tror på: sakers konstanta värde. Ett bra halsband är ett bra halsband. Punkt.

Stolthet och tacksamhet

Jag är som sagt så oerhört tacksam och stolt över de här tio åren. Och det är tack vare allt med JohannaN som jag idag har de erfarenheter och kunskaper som gör att jag nu kan ägna mig till 100 % åt det jag idag brinner som allra mest för: hållbart mode och att peppa och hjälpa andra till skapa så hållbara och kloka företag som bara möjligt.

Allt vi gör i livet gör att vi växer, och efter ett tag inser vi att vi kanske har växt ifrån det som fick oss att växa från allra första början. Precis så är det för mig och mina smycken: tack för allt ni gett mig. Alla människor jag lärt känna, alla möjligheter, alla utmaningar och lärdomar. Allt det finns kvar, och det känns mäktigt på allvar.

Om du har några frågor eller funderingar kring detta får du mer än gärna höra av dig! Jag svarar på allt!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.