Vad jag gjorde i Moldavien under fem dagar

Nu är jag hemma sedan i måndags från Moldavien. Och vilka dagar det var där! Jag är fortfarande lite omtumlad och trött av allt därifrån. Men framförallt så vansinnigt glad och lycklig. För fem helt otroliga dagar, med världens roligaste arbetsuppgifter och med många härliga möten med nya och så grymt fina människor. Titta bara på den här fantastiska butiken: August store. En slow fashion-butik mitt i Chisinau, där jag och ägaren Elena höll ett samtal om modeindustrins problem och möjligheter:

Foto: Viorica Cerbusca

Foto: Viorica Cerbusca

Dessutom gjorde jag debut i moldavisk TV, snacka om att jobba sig långt utanför den vanliga trygghetszonen.....!

I en ryskspråkig morgonshow pratar jag slow fashion, klädbyte och FATTA. Hela klippet på drygt 10 minuter hittar du här: Slow fashion - Johanna Nilsson, УТРО НА СТС

Foto: Linnéa Hermansen

Men hur hamnade jag i Moldavien överhuvudtaget? Jo: 

Jag var där för att föreläsa, hålla workshop och göra studiebesök med fokus på hållbart mode, på uppdrag av Svenska Ambassaden i Chisinau (staden som för övrigt, vilket jag lärde mig den hårda vägen, uttalas Kischinau) Sverige är delaktiga i flera projekt på plats för att boosta områden som IT, turism, mode med mera. 

Foto: Dorian Saranciuc

Foto: Dorian Saranciuc

Anledningen är denna: Moldavien är ett av Europas fattigaste länder med cirka 3,5 miljoner invånare. Och det sägs att en miljon moldaver arbetar utomlands, och då främst de som är välutbildade. 

Så att skapa möjligheter på hemmaplan för att behålla de som idag flyttar är därför superviktigt. För att det ger arbetstillfällen till ännu fler då många startar företag. Men också som förebilder till andra. Om det finns möjlighet att skapa sin drömkarriär på plats i Moldavien, ja då finns det ju ingen anledning att flytta. 

Moldavien har idag en hel del textilproduktion för utländska företag och märken (låglöneland som det är). Men landets modedesigners flyttar tyvärr vidare, vilket såklart är grymt trist av så många anledningar. 

Sverige är som en del av sitt arbete på plats med och finansierar en modeinkubator, ZIPhouse, som fysiskt ligger på campus för det tekniska universitetet i Chisinau. Inkubatorn samlar designers för att peppa, inspirera och ge konkreta verktyg för start ups, och är en plantskola för alla dessa nya företag. Ja, exakt en sådan plats jag satt mina första två år på i Umeå (men då utan inriktning mode).

Foto: Dorian Saranciuc

Foto: Dorian Saranciuc

ZIPhouse arrangerade i år, för andra året, en konferens med namnet Moldova in Fashion och det var den jag var inbjuden till för att föreläsa och hålla workshop. Mitt fokus var såklart hållbart mode och hur det kan och ska vara ett självklar del.

Foto: Dorian Saranciuc

Foto: Dorian Saranciuc

Det som är så häftigt med moldaviska designers är att social hållbarhet i princip redan är en självklarhet, även om de kanske inte är helt medvetna om det. De producerar nämligen så lokalt det bara går, känner i de flesta fall personerna som syr plaggen och har full insyn i arbetsvillkor och löner etc. (Vilket såklart är superintressant för exempelvis svenska designers som letar schysst produktion att arbeta med - tips tips!)

Foto: Dorian Saranciuc

Foto: Dorian Saranciuc

Jag gjorde också en hel del studiebesök och lärde känna flera designers, något jag är så otroligt tacksam över. Och att trots att vi arbetar i två olika länder, och till viss del såklart också har olika utmaningar, så är så mycket ändå gemensamt. Att vara liten och ny inom modeindustrin är ungefär lika kämpigt oavsett vart en bor.

Så ja, nu är jag som sagt tillbaka hemma: men så uppfylld av tusen nya tankar och perspektiv. Och säkert 30 nya kompisar på Facebook. Kolla bara på det här gänget: vi som föreläste samt ansvariga från ZIPhouse:

Foto: Viorica Cerbusca

Foto: Viorica Cerbusca

TACK Moldavien. Jag hoppas vi ses snart igen.

Lämna gärna en kommentar om du undrar över något, blir nyfiken på vilka moldaviska designers som finns eller något helt annat! <3

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Sex saker jag är extra tacksam för just nu

Det är så himla mycket roligt som händer just nu! Och bäst av allt är, att trots att det är en hel del i mitt schema, så känns det okej mycket. Så där lagom att jag verkligen känner att jag hinner njuta av precis allt också.

Här är vad jag just nu är så vansinnigt tacksam över att jag får göra: 

  • I onsdags höll jag min frukostföreläsning "Hur man tjänar pengar på hållbart mode" i Gävle för deras citysamverkan med lokala butiker och företag. Ett ämne jag är så glad över varje gång jag får prata om.
     
  • Igår torsdag drog jag med Ingrid under armen för fotografering av min nästa kollektion (studion låg fyra trappor upp utan hiss, tack Matt att du bar vagnen!). Än så länge är det mesta lite hemligt med den, men målet är release senare i år. För den här kollektionen jobbar jag med en fotograf som heter Matt Deneen, och vilket grymt team han hade plockat ihop igår: Nihal för makeup och Matilda för hår, och Matina och Jeffry framför kameran.

    Jag samlar ju på bra människor i livet, och Matt är en sådan person! Det här var första gången vi jobbade ihop, men ni vet när en träffar någon där allt bara är enkelt och smidigt?! Så har det varit genom hela projektet med honom (så tips: haffa honom om du ska fota något!) <3
JohannaN Matt Deneen
  • Igår släppte jag också den sprillans nya FATTA-kollektionen - med totalt 6 stycken nya smycken.
     
  • Ikväll fredag är det prisutdelning och gala för Stora Influencerpriset, där jag är nominerad till Årets röst. 
     
  • På onsdag åker jag till Chisinau i Moldavien för fem nätter. Jag åker på uppdrag av Svenska ambassaden i Chisinau och ska föreläsa samt hålla en workshop på en modekonferens som riktar sig mot moldaviska modedesigners och -producenter. Jag ska också tala på ett event i en hållbar modebutik och åka på en drös studiebesök med fokus på design och produktion. Att säga att jag ser framemot nästa vecka är en underdrift! <3 Tror det kommer bli så vansinnigt kul och intressant med massor av fina möten!
     
  • Onsdag 25e oktober föreläser jag om Slow fashion i Stockholm (Kl 19-20 i Söderledskyrkan i Hökarängen, öppet för alla och gratis) och lördag den 28e oktober är jag i Halmstad. Kl 14.45-15.45 på Stadsbiblioteket, och föreläsningen är öppen för alla och gratis. Kom om du kan!

Jag är som sagt så tacksam för alla de här möjligheterna. Och efter en vår och sommar där det kändes som att lite för mycket gick mig emot jobbmässigt ser jag verkligen till att njuta i fulla drag av det som just nu kan betecknas som ett bra flow! (för jag kan ju aldrig låta bli att tänka att det kanske bara är tillfälligt....)

Vad ser du framemot just nu? Och har du något som du är lite extra tacksam över att du får vara en del av i höst? 

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Fairphone - min nya telefon

När min förra telefon började ge upp under hösten bestämde jag mig för att ta mig i kragen och lägga mina pengar på något jag verkligen vill stötta och se växa: en Fairphone

Och det är precis som det låter: en telefon som gett sig den på att använda schyssta (så kallade konfliktfria metaller) och bra produktion. D v s ungefär den totala motsatsen till vad exempelvis Iphone står för. 

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Om ni vill veta mer om telefonen, alla funktioner och hur bra den egentligen är, tycker jag verkligen att ni ska läsa Teknifiks recension av den: Fairphone 2 - hur bra är den schyssta mobilen? Det var nämligen främst det här inlägget som fick mig att ta mitt köpbeslut!

För mig som har använt Iphone i fem år har omställningen till Android varit lite knepig, och jag är inte helt bekväm med alla funktioner än. Men jag lär mig sakta men säkert. Men helt ärligt känns det överkomligt då mitt telefonbyte allra främst handlade om att ta ett moraliskt beslut som känns bra i magen! 

Tips! Om du är peppad på Fairphone, köp den då direkt från företaget i Nederländerna. Den svenska distributören ETC Mobil har sjukt dåligt rykte: något som såväl kommentarsfältet till Tekniks recension skvallrar om, som min egen och andra jag känner erfarenhet. 

Har du hört talas om Fairphone? Och har du provat den? Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Imorgon är dagen jag längtat efter hela november

Imorgon ska jag jobba hemifrån. Från soffan i mjukisbyxor. Och det låter säkert helt galet: men jag har längtat exakt hela november efter denna dag. De senaste veckorna har varit så intensiva (roliga javisst, men ändå stressiga) och min strategi för att orka har bara handlat om att släcka bränder. 

Att göra det absolut mest akuta och sedan låta allt annat vara. Det har fungerat fint, men är inte speciellt härligt i längden. Dock har jag ju hela tiden vetat att det funnits ett slutdatum. Dvs den här veckan, när Damon, som varit på semester hela november, äntligen är tillbaka och jobbar sina vanliga 3-4 dagar i veckan i butiken. Och som jag har längtat! (Jag skrev om det här för några veckor sen: "Nej, det går inte att jobba för två".)

Stress och att hitta lugnare perioder

Och imorgon är alltså dagen när jag äntligen äntligen får möjligheten att beta av den där att-göra-listan som bara växt. Och som jag har längtat! Att få koll på läget igen och komma ikapp. Fy tusan vad jag ser framemot det! 

Att känna att jag inte har kontroll är något som verkligen gör mig så galet stressad, så att ta sig de här dagarna där jag stannar upp är så underbara! Ah, ni anar inte!

Och på tal om stress så vill jag tipsa om ett så finfint inlägg av Clara på Bossbloggen: Hur vet man om man är överarbetad eller håller på att bli utbränd? Så grymt bra lista som jag har sparat ner för att checka av mot under mina mer intensiva jobbperioder.

PS. Om du gillar inlägget får du gärna klicka på hjärtat så att jag vet vad du vill läsa mer om. Följ mig också på bloglovin' för att inte missa något och för att spara inlägg till sen. DS.

Nej, det går inte att jobba för två

De senaste veckorna har jag verkligen känt att att-göra-listan har växt mer än den betats av. En extremt frustrerande känsla. Men jag vet också att den är temporär. November kommer helt enkelt vara lite kaosig. Anledningen?

Ja, att jag har tänkt jobba för två. Damon som under hösten har jobbat tre dagar i veckan är nu hela november på semester och helt ärligt: fy tusan vad det märks! Att som jag försöka klämma in totalt 9 dagars arbetstid på mindre än 6 (jag jobbar ju måndag-fredag samt fyra timmar på lördagar) helt uppenbart inte riktigt fungerar. 

JohannaN slow fashion

Så nu biter jag bara ihop, och längtar tills han är tillbaka om en dryg vecka. Och tills dess får listan på saker jag borde göra växa sig än längre. Och jag ber om ursäkt för att det tar bedrövligt lång tid för mig att svara på mail och att bloggen inte alls får den kärlek den förtjänar. 

Samt att det var länge sen jag så förbenat har längtat efter helg. För oj vad jag ska göra ingenting samt sova (och förhoppningsvis också bli av med den här förkylningen..)

En dag av... ja vad då...

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Och jag antar att den förlamande och lite uppgivna känslan finns hos så många fler än mig idag. USA-valet. Jag är på samma gång förbannad, ledsen, uppgiven och också helt apatisk. Jag orkar inte riktigt ta in. Och det är på nivån att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.  

När jag bodde en månad på Bali tidigare i år hängde jag med flera amerikaner Och det som nu har hänt var något vi skämtade om (det är ju inte hårdföra republikaner som åker utomlands om vi säger så…). Åt middag efter jobbet och skrattade åt det hela. Några skojade om att de nog skulle flytta till Sverige om Trump vann, och frågade ut mig hur vi hade det här.  

Och nu är det verklighet.  

Jag vet inte heller vad som är allra värst i allt det här. Kanske ändå att det från och med idag sitter en klimathotsförnekare på det som räknas som världens mäktigaste post? 

Och tanken "vad fan spelar det för roll att jag källsorterar när USA kommer skita i allt som har med miljön att göra?" smyger sig oundvikligen på. 

Trump - att inte tappa hoppet om miljön

Men kanske är det just därför än viktigare att fokusera mer på sig själv en dag som denna? Stänga av och försöka att inte ta in allt. För att inte tappa hoppet om världen helt. Och verkligen ge sig tusan på att ersätta alla uppgivna tankar med "Inget blir ju bättre för att jag ger upp" 

Så med det sagt, just nu är det okej att grina ett tag. Men sen gäller det verkligen att ladda om. För oavsett hur liten och betydelselös en känner sig idag så spelar det jag och du gör i det stora hela faktiskt roll. Glöm aldrig det.

Och glöm aldrig att ingen, oavsett om det är Trump eller någon annan, kan få oss att tappa den känslan.

Som ett steg på vägen till att hitta tillbaka till framtidstron och peppen hoppas jag att de här tre lite äldre inläggen kan hjälpa. Om inte annat för att åtminstone ta dig genom dagen <3: 

Från depp till pepp - vad jag och du kan göra (okej, det här inlägget skrevs för ett år sedan, och saker har tyvärr gått i en riktning som jag är allt annat än stolt och glad över. Men hoppas du kan hitta skärvor av pepp ändå....)

Välj dina strider och ta på dig skygglapparna

Det här med att konsumera hållbart - vem fan orkar och hur börjar en?

PS. Visst har du sett funktionen med det lilla hjärtat här nedan? Om du gillar inlägget men inte är den som kommenterar får du supergärna klicka en "like" så jag vet vad du vill läsa mer om <3 Följ mig också på bloglovin' för att inte missa något och för att spara inlägg till sen. DS.

Om att fylla år och gå in i ett nytt decennium

Just nu sitter jag på ett tåg till Sundsvall. Anledningen är att jag fyller år i morgon. 30 stycken faktiskt. Vilket känns rätt konstigt. Men ändå helt naturligt. Jag är ju nöjd med mitt liv: vad jag har gjort, gör och vem jag är. Och det tar ju sin lilla tid att nå dit. Så att jag har levt i 30 år är ju knappast konstigt utifrån det. 

Även om jag såklart måste säga att min begreppsuppfattning när det gäller ålder fortfarande baseras på mina tankar som liten. 30 år, då är en ju skitgammal! 

Om att fylla år och bli 30 år

Jag minns när jag som fyraåring var på min ena kusins student. Och att jag verkligen tänkte "Oj, nu är hon vuxen. Då kommer hon skaffa barn när som helst". Nu, så här några år senare vet jag att det är rätt få 19-åringar som har barn eller anses vara speciellt gamla. 

Å andra sidan tänker jag fortfarande instinktivt att de som säger att de är exempelvis 34 år är supergamla. Tills jag räknar efter lite, och inser att vi i princip är jämngamla. Dock har jag förstått att det här är något som följer en genom livet. Min mamma tycker exempelvis att alla som 60 är jättegamla, tills hon inser att hon är 5 år äldre... Så ja, oförmågan att koppla ihop sin egen ålder på pappret med den som är i huvudet verkar ligga i släkten. Och det är kanske klokt?

Så med det sagt, jag ska fira mina 30 år genom att vara ledig. Det är mitt bästa firande. Och ännu bättre att födelsedagen infaller på en vardag - då känns det än härligare. Så det är därför jag nu sitter på ett tåg till Sundsvall. 

För att hälsa på en kompis och bara vara ända fram till på onsdag. Ja, mer eller mindre tre dagar ledigt. Mitt i veckan. Det känns fint.

Så vi ses om några dagar igen! Nu ska jag fira genom att sova och inte göra något alls! <3