Är jag privilegierad?

Är jag privilegierad? Ja, som fan. Jag är född i Sverige. Jag är frisk. Jag har ett arbete jag älskar. Jag har så mycket pengar att jag inte behöver oroa mig. Och jag har en frisk familj.

Men samtidigt, jag kommer inte från en familj med vare sig ekonomiskt, socialt eller kulturellt kapital. Men är uppväxt med föräldrar som alltid gjort sitt yttersta för oss barn. Det är ju också en form av privilegium.  

Jag är privilegierad för att jag som kvinna bor i ett land där jag inte behöver välja mellan karriär eller familj. Jag får ha båda. Jag har ett namn och ett utseende som inte missgynnar mig. Och jag har fått gratis utbildning och en miljon möjligheter jag aldrig skulle ha haft i en annan tid och i en annan del av världen. Och så vidare.

Foto: Emma Sundh

Foto: Emma Sundh

Borde jag skämmas?

Ska jag skämmas för att jag är privilegierad? Nej. För jag vet ärligt inte vad som skulle bli bättre av det. Även om det finns de som vill att jag ska göra det. Jag vill inte heller att det här ska handla om en tävling. Om vem som är mest eller minst privilegierad. Vi har alla olika förutsättningar. Jag har gjort det jag har gjort utifrån det jag haft och har. Och vi alla gör det.

Jag tänker aldrig skämmas, och jag vill inte att vi ska jämföra. Däremot ska vi såklart ha en debatt om medvetenhet. Om att vi alla måste se vilka privilegier just vi sitter på. Globalt sett men också såklart nationellt. Att ha den insikten och förståelsen. För att livet ser olika ut för oss alla. Men samtidigt också: inte bara förutsätta att andra kanske är födda med mer guldsked i munnen än vad just en själv är.

Globalt privilegierad

Jag är oerhört privilegierad. Ur ett globalt och historiskt perspektiv. (Samtidigt som en också såklart kan hävda att jag inte är det, finns ju alltid dem som är mer så att säga…) Och det är med den utgångspunkten jag formar allt det jag gör. För jag tänker så här: är det inte vi som har möjligheten och utrymmet i våra liv att skapa förändring som också måste dra lite extra i det? För de som inte har samma maktutrymme, ork eller möjlighet.

Och det är också utifrån detta jag aldrig tänker lägga min energi på att skämmas för mina privilegier. Istället tror jag att jag kan göra mer nytta genom att använda energin för att skapa mer rättvisa.

Vad tror du?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Vår bok släpps 10 september - och här är titel och omslag!

Det har gått sju månader sedan jag, Emma och Maria startade Klimatklubben. Och hej vilken resa det varit! Och om någon hade sagt till mig den 8 oktober i höstas att jag nu ett drygt halvt år senare skulle ha skrivit en hel bok som kommer ut den 10 september på Norstedts förlag och att jag idag kan visa upp omslaget, då hade jag trott att personen skojat. Men så är det. Och här är det:

Gör skillnad - från klimatångest till handlingskraft.

Foto: Emma Sundh (och yep, omslaget är photoshoppat in i bilden)

Foto: Emma Sundh (och yep, omslaget är photoshoppat in i bilden)

För sju månader sedan startades Klimatklubben

Den 8 oktober släpptes FN:s IPCC-rapport om klimatet, och plötsligt kokade hela mitt social medier-flöde av en enda sak – klimatångest. Så jag, Emma och Maria pratade ihop oss lite snabbt. Vi hade ju tänkt sätta oss senare samma vecka och spåna ihop ett koncept för klimatengagemang, men det var ju NU det behövdes. Inte sen. Vi bestämde oss för att starta ett instagramkonto och försöka fånga upp den där klimatångesten och kanalisera den till engagemang istället. Samma kväll registrerade vi kontot @klimatklubben.se och delade det i våra kanaler. När vi vaknade nästa morgon hade vi över 1 000 följare.

Sen hände allt på en gång. Vi blev inbjudna till tv, uttalade oss i radio, kvällstidningar och magasin, blev inbjudna av flera politiska partier och gjorde gemensam sak med andra organisationer i olika debattartiklar. Och så skrev vi på ett bokkontrakt! För Norstedts var blixtrande snabba – bara två veckor efter första inlägget på instagram hörde förlaget av sig, ville vi inte skriva en bok om klimatengagemang? Klart vi ville!

10 september släpps boken

Nu börjar boken bli klar, det har varit en omtumlande och hektisk resa men också fantastiskt lärorikt, roligt och inspirerande. Vi har intervjuat mängder med experter och försökt förpacka allt vi lärt oss på ett så tillgängligt, peppande och inspirerande sätt. För omställningen till hållbarhet kan ju inte bara bli ett pliktskyldigt uppoffrande av allt vi vant oss vid, vi behöver ju känna oss motiverade! Se poängerna, vinsterna, allt det härliga med att skapa ett liv inom planetens gränser helt enkelt. Och inte minst – inse att vi behöver hjälpas åt. Inte bara ställa om oss själva utan också inspirera andra – skapa ringar på vattnet.

Fy tusan vad vi har jobbat (januari och februari satt jag banne mig varje kväll!), men om det är något jag är så otroligt glad för så är de den här möjligheten. Att förhoppningsvis kunna bidra till att klimatfrågan frontas på en mängd bokhandlar och boken ska bidra till fler samtal och mer engagemang.

Foto: Emma Sundh

Foto: Emma Sundh

Gör skillnad - från klimatångest till handlingskraft

Jag som är aktivist i hjärtat är extra stolt över att boken både fokuserar på individ och att förändra samhället. Att vi inte stannar vid vilken mat du köper hem (även om det är skitviktigt - och det pratar vi såklart massor om!) utan att vi också tar det vidare: hur du påverkar din arbetsplats, hur du förändrar politiken och hur du gör gemensam sak med andra som vill engagera sig. För det är ju exakt det Klimatklubben alltid har handlat om och alltid ska handla om. Att vi måste jobba på alla fronter - för det är så vi vänder den där klimatångesten till något mycket härligare: handlingskraft.

Det här dryga halvåret har också varit en rejäl resa för mig, något jag är evigt tacksam för. Att jobba så tätt och intensivt med två personer jag aldrig egentligen har jobbat med tidigare (eller ens kände!), och nu nästan känner mig som syskon med efter dessa intensiva månader. Det är på riktigt helt sjukt. Att arbeta så bra ihop med två andra är, ja, jag vet inte, tur? Och varje dag lär jag mig mer och mer om klimatfrågan och hur komplex den är.

Det fina bokomslaget är skapat av megagrymma Kristin Lidström (som bland annat gjort omslaget till de fantastiska nyutgåvorna med kvinnliga nobelpristagare!), och 10 september är det alltså dags! Det kommer så klart att gå att förbeställa boken också, men inte riktigt än – återkommer om det.

Idag firar vi att vi snart är i mål med detta, en delseger efter sju månaders roligt, hårt slit med Klimatklubben! Och du, om du inte är med än – gå gärna med! Ju fler vi är desto enklare blir det ju att göra skillnad. Följ oss på instagram och gå med i facebookgruppen som kokar av klimatengagemang varje dag!

Lämna gärna en kommentar med tankar, hejarop eller något annat bokrelaterat!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Klimatklubben 4 månader - och tänk vad slumpen kan göra!

I början på hösten kände jag knappt Maria och Emma: och nu jobbar vi nästan heltid ihop. Tänk vad slumpen och ödet kan föra med sig alltså!? Galet!

Vi tre hade träffats några gånger men inte mer än så. Men så åt vi den där lunchen i slutet på september, där vi spånade lite på vad en skulle kunna göra relaterat till klimat och hållbarhet. Det var ju ämnen som vi alla tre båda funderade mycket på (jag hade ju ex massiv klimatångest) och jobbade med genom bl a våra bloggar. En vag idé om någon slags Klimatklubb föddes: en digital plats där alla som hade samma klimatoro som oss skulle kunna samlas och peppa varandra till mer kunskap och aktion.

Jag har inte ens en skarp bild på oss tre, säger nog lite om hur vi jobbar…snabbt….hehe.

Jag har inte ens en skarp bild på oss tre, säger nog lite om hur vi jobbar…snabbt….hehe.

Vad vi gjort hittills sedan vi startade

På kvällen den 8:e oktober, samma dag som IPCC:s klimatrapport släpptes, hördes vi på messenger. Och kom fram till: det är kanske nu vi ska göra det? Inte vänta tills vi skulle ses senare den veckan för att spåna vidare. Vi registrerade ett instagramkonto och berättade om vår idé. När vi vaknade morgonen efter hade vi 1000 följare. Tre dagar senare 4000. Och vi började ana att vi var något bra på spåren. En vecka senare startade vi Facebook-gruppen, den har i dag över 15 000 medlemmar. Och Instagram är nu över 30 000 följare.

Och på de här ynka fyra månaderna har vi intervjuats i otaliga tidningar och TV-program (vi har suttit i morgonsoffor och varit med på nyheterna) Vi har hållit föreläsningar och suttit med i panelsamtal, och vi har blivit inbjudna av tre partier till riksdagen (C, MP och V. Och självklart hoppas vi på att få träffa resterande också!). Vi har också signerat ett bokkontrakt med Norstedts och skrivit en hel bok. Vi har sprungit på möten och träffat och lärt känna så vansinnigt många fantastiska människor. Inte minst alla underbara medlemmar: alla de som är aktiva i diskussioner, som är moderatorer och jobbar med olika uppgifter, som drar igång egna initiativ och så vidare. Och vi tre har tagit alla chanser att prata klimat: allt för att skapa opinion och sprida frågan.

Ja, vi har hunnit göra så vansinnigt mycket på de här månaderna. Och mycket tror jag är för att vi jobbar så sjukt bra ihop. Hur är det ens möjligt när vi inte ens kände varandra för ett halvår sedan? Men att det är så här gör mig såklart så förbaskat glad och stolt.

Igår var vi inbjudna till riksdagen för att träffa Jonas Sjöstedt och riksdagsledamöterna Jens Holm (ej på bild) och Elin Segerlind (V).

Igår var vi inbjudna till riksdagen för att träffa Jonas Sjöstedt och riksdagsledamöterna Jens Holm (ej på bild) och Elin Segerlind (V).

Vilket team jag, Emma och Maria är!

Att få hänga med två personer, Emma och Maria, som konstant ser möjligheter och aldrig problem. Där allt går lätt och enkelt. Vi pratar inte ens speciellt mycket med varandra. Vi gör mest. Ja, det är som att vi, utan att behöva säga så mycket, är överens och tänker lika. Och helt ärligt, all den tiden en kan spara på att slippa förklara och försvara sina idéer, beslut och tankar, ja, den kan en använda till att driva saker framåt istället. Och så jobbar vi tänker jag.

(Vi är såklart inte överens om allt, och kommer knappat vara det längre fram heller, men grunden är stabil och vi är alla tre anhängare av öppen och rak kommunikation)

Ja, det är fasen sjukt hur allt bara kan falla på plats. Hur något nytt och bra bara öppnar sig. Klimatklubben är idag så stor del av mitt liv, något som jag aldrig egentligen har planerat för eller tänkt så mycket på innan allt drog igång. Men brukar inte de bästa grejerna i livet ändå vara exakt så här?! Saker som dyker upp, och chanser en tar. Bara hakar på liksom, och sedan gör det allra bästa och största av som bara är möjligt.

Och vet ni, ikväll ska vi äntligen fira allt. Fyra månader. 30 000 följare på Instagram. Och en inlämnad bok (något Emma skrivit om här). Middag på restaurang och att skåla i bubbel - det känns rimligt! En får inte glömma att stanna upp och fira också - det är ju bästa sättet att tanka energi för framtiden! <3

TACK Emma och Maria - och tack vårt “infall” där i början på oktober!

Lämna gärna en kommentar om du har någon fråga, fundering eller kanske bara ett litet hejarop?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Skapar vi verkligen bäst förändring genom att göra så här?

Det är en sak jag har funderat på rätt mycket de senaste månaderna och det är det här med hur vi ska skapa förändring. Jag tror på ett feministiskt, antirasistiskt och klimatsmart hållbart samhälle. Men bara genom att säga det blottar jag mig genast. Genom att tycka något öppnar jag direkt upp mig för kritik. Lever jag till 100% som jag lär? Finns det inte minsta lilla grej som jag inte gör rätt?

Jo, självklart. Jag är ju människa. Men jag gör så gott jag kan. Och jag lär mig nya saker varje dag. Jag vässar skärpan på mina klimat-, jämställdhets- och mångfaldsglasögon exakt varenda dag.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

“Varför först nu?! Och varför inte mer?!”

Jag tror på processer, och jag tror på 100 % transparens. Och det oavsett om det gäller enskilda individer eller företag. Öppenhet, ödmjukhet och en genuin dialog skapar förändring. Och självklart måste vi kunna diskutera och peppa varandra till att ta nästa steg. Det jag däremot inte tror på är att gå på dem som i alla fall gör något, med pekpinnar och arga ord. Att peka och skrika mot de som gör något överhuvudtaget att de faktiskt inte gör allt, skapar inte förändring. Det öppnar inte heller upp för att fler ska våga ta steget.

Den person som säger att hen funderar på att flyga mindre av klimatskäl, öppnar genast upp för kommentarer som ”jaha, varför slutar du inte helt?” och ”Så nu passar det, varför brydde du dig inte förra året?” Och den som berättar att hen ska äta mindre kött av samma miljöanledning kommer genast hamna i en diskussion om ”varför inte bli vegan om du nu menar allvar? ”Och så vidare. Lättare är då att inte beröra klimatämnet överhuvudtaget.

Och min fråga är helt enkelt: vilken typ av förändring vill vi ha? Personligen vill jag att köttätaren ska börja äta mer vegetariskt. Jag vill att den som flyger mycket ska börja reflektera. Och jag vill att folk, företag, politiker, ja alla!, ska förändra sina beteenden för klimatets skull. Och jag tror att det bara kan ske om vi alla står bredvid och hejar på. Peppar till nästa steg och uppmuntrar.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Att börja är att öppna upp sig för kritik

Vi skapar inte förändring genom att peka finger mot den eller de som tar några steg mot mer medvetenhet. Det enda resultatet vi får då är att ingen kommer att våga. För att ta det första stapplande steget är också att öppna upp sig för kritik.

Vi ifrågasätter sällan de som inte gör något alls. De som inte ens berör medvetenheten med en enda fråga. De som konsekvent duckar. De som går under radarn eftersom de inte tar ställning alls.

Istället hakar vi upp oss på att skärskåda den som har tagit sina första steg, eller de som har klivit omkring ett tag. De som blottar sig. De som säger ”det här tror jag på”. Det är så frestande att leta fel. Att söka efter minsta lilla tecken på dubbelmoral. För visst är den som säger en sak och sedan kanske gör en tillstymmelse av något annat en hycklare? Och de ska vi knipa åt. Ingen är någonsin god nog.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Ingen moral kan aldrig bli dubbelmoral?!

Jag tänker rätt ofta på det här. Och trötta dagar känner jag bara: om jag skulle tycka och säga exakt noll saker, och ha noll kompass och värderingar, så finns det inget någon någonsin kan ifrågasätta. Vad skönt det skulle vara!

För den som aldrig har sagt sig ha någon moral kan aldrig anklagas för dubbelmoral?!

Men samtidigt: jag tror inte att det är så vi förändrar världen till det bättre.

Jag tror ju att vi förändrar genom att tillsammans ta små små steg framåt. Genom att peppa, uppmuntra, bjuda in och prata med varandra. Se varandra i ögonen och på allvar diskutera ödmjukt. ”Hur tänker du?”, ”Så här tänker jag, har du tänkt så?”

10 % är mer än 0 %

Jag försöker se på mina medmänniskor på det här sättet. Det är inte alla gånger lätt, jag biter mig ofta i tungan. Men helt ärligt tror jag att det här är enda sättet framåt. Att vara lite snällare helt enkelt när någon visar prov på att försiktigt vilja vara med. Uppmuntra alla till att våga ta det där första steget och stå på andra sidan med en öppen famn.

Vi är alla människor. Och det är mänskligt att fela.

Så snälla, kan vi (om vi nu vill skärskåda andra) fokusera på att ifrågasätta de som konstant duckar ? Istället för att knipa åt dem som faktiskt har börjat se sig själv och sina handlingar i ett mer medvetet ljus.

100 % perfekt är omöjligt. Däremot kan och bör vi alla sträva mot en så hög siffra som möjligt, och att procentsatsen ska öka över tid. Och helt allvarligt: visst är det väl bättre att vara 10 % medveten än 0%? Vi måste alla börja någonstans. Och vi måste alla hjälpas åt.

Vad är dina tankar om det här?!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Klimatsmarta julklappar - mina bästa tips

Snart är det jul så därför tänkte jag tipsa om mina bästa julklappstips. Självklart med extremt lite fokus på ogenomtänkt nykonsumtion i överflöd. Det är ju liksom inte riktigt min grej!

1: Fokusera på omtanken

Jag tänker att det allra finaste att få i julklapp är något som känns genomtänkt och personligt: så därför vill jag verkligen slå ett slag för hellre 1 bra julklapp än 10 halvers.

Och: det är aldrig prislapp som avgör vad som är en bra klapp. Utan de som vi tenderar att komma ihåg är de som kändes som handen i handsken: ja, som kändes rejält omtänksamma och personliga! (vilket självklart är lättare ju mer du känner mottagaren)

2. Second hand i första hand

Det allra mesta finns begagnat så ta gärna en sväng förbi alla second hand-butiker du kan komma på (finns på allvar butiker för alla behov!) Jordklotet kommer tacka dig, plus att det där noga utvalda som bara finns i ett exemplar garanterat känns mer personligt än om du köpt något liknande i valfri shoppinggalleria. Här har jag tipsat om en drös bra butiker väl värda att spana in (finns extremt många till också!): Second hand i första hand

Foto: Emily Dahl (Fr v Maria, Emma och jag)

Foto: Emily Dahl (Fr v Maria, Emma och jag)

3. Ge pengar till organisationer

Ge bort omtanke på allvar - och många organisationer har så fina projekt att det inte är speciellt svårt att hitta något som matchar mottagaren perfekt! Eller vad sägs om att plantera träd med Vi-skogen till den trädgårdsintresserade? Ge bort en säker förlossning till mamma med Läkarmissionen? Ja, finns så mycket bra!

Här kommer en drös presenttips:

Och, av de här har ju också egna second hand -butiker (Stadsmissionen, Röda Korset, Erikshjälpen) - så att handla julklappar där tickar ju både tips 2 och 3 på min lista - smart va!?

4. Stötta kloka och hållbara företag

När/om du köper nytt, ja, då tycker jag verkligen att du ska stötta företag och butiker som gör bra saker! För utan dina pengar kan de inte växa, utveckla och fortsätta göra det de gör! Så använd gärna julen som det perfekta tillfället för att rösta med plånboken. Vinsten är nämligen dubbel: du stöttar något bra med dina pengar men dessutom hjälper du dem att spridas. För det är ju få tillfällen där så många ser och får höra talas om de här bra grejerna som under jul (i alla fall om du har paketöppning tillsammans med andra!)

Om du vill ha tips på just sådana här kloka och medvetna företag så hittar du en drös sådana här: Hållbara shoppingtips. Där har jag samlat många av de företag jag verkligen tycker förtjänar att upptäckas av många fler! Tillsammans skapar vi förändring - för en mer hållbar och klok värld!

Om du vill fördjupa dig ännu mer i det här ämnet så handlade ju poddens julspecial om exakt detta plus lite till: Slow fashion: #6 Julen – hållbara julklappstips

Har du något toppenbra julklappstips? Fyll på vettja och lämna en kommentar!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

#WeAllForClimate och tre föreläsningar

Vi har alla ett maktutrymme och en möjlighet att förändra. Vissa av oss har större än andra. Just du kanske bara kan förändra dig själv eller din familj. Medan någon annan kanske kan förändra världspolitiken. Men jag tänker att det inte spelar någon roll. Vad det handlar om är att ta ansvar.

Det är nämligen så lätt att tänka "någon borde göra något". "Någon" borde styra upp det här med klimatet.

Politikerna. Företagen. Eller någon helt annan.

Weall

#WeAllForClimate

Men jag köper inte det där. Att tänka "någon annan" betyder bara att du pekar finger och friskriver dig själv från ansvar. Det är inte konstruktivt. Det förändrar inget.

Jag tänker så här istället: någon är jag. Och någon är du. Vi alla är någon. Vi har alla ett ansvar. Ett solidariskt ansvar. Och det oavsett maktutrymme. Tillsammans skapar vi förändring.

Därför är jag så förbaskat glad för kampanjen #weallforclimate. En kampanj som ett gäng Klimatklubbens medlemmar styrt ihop. Och det med orden:

"Någon borde göra något åt klimatkrisen. Denna någon är du, jag, vi. Politiker, företag och medborgare – tillsammans under #weall."

Tillsammans normförskjuter vi och pratar. Lyfter debatten och sprider. Sprid därför gärna bilden och hashtaggen. Berätta vad du gör och dina tankar om det här med att ta ansvar. Så inspirerar vi varandra. För tillsammans är vi någon.

Själv försöker jag göra det jag kan i min egen vardag, genom små och stora personliga beslut. Sluta flyga, skippa palmolja, undvika bil, konsumera mindre nyproducerat, aktivt jobba mot att äta mer närproducerat veganskt samt minska matsvinn osv osv.

Jag försöker också prata på alla sätt jag kan om det här. Och aktivt försöka vidga mitt maktutrymme. För jag tänker så här: ju fler som lyssnar på det jag har att säga, desto mer kan jag förändra.

Så tänker jag. Hur tänker du?

Tre föreläsningar: Nyköping, Varberg och Järfälla

Ikväll hittar ni mig i Nyköping då jag föreläser om “En klimatsmart jul“ tillsammans med Maria Soxbo och nästa vecka hittar ni mig i Varberg och Jakobsberg (Stockholm) när jag pratar om hållbart mode. Jag anar att detta är årets tre sista föreläsningar - så hoppas vi ses!

5 december, Sörmlands museum, Nyköping
11 december, Campus Varberg, Varberg
12 december, Huset på höjden - Järfälla, Jakobsberg

Hur är dina tankar om det här med “någon borde göra något”? Dela och kommentera gärna!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Om influencers och att ha ett ansvar

Jag är en av de där som kallas influencers och jag tänker på hur lyckligt lottad jag är. Jag har en röst som hörs, via mina kanaler når jag tusentals människor. Tänk hur oerhört många (inte minst kvinnor) som inte har den megafonen? Och då är jag ändå en pytteliten influencer jämfört med många andra. Det är också därför jag vill dela det här med dig (en text som jag har fått låna och göra till min av Maria Soxbo, min vapendragare i Klimatklubben):

Med räckvidd kommer alltid ansvar. Många offentliga personer tar avstånd från förebildsrollen, säger att en inte signat upp sig på det när en valde yrke. Och visst, det står kanske inte i arbetsbeskrivningen för en rockartist, fotbollsstjärna eller bloggare. Men jag vill ändå hävda att vi har det. Ansvaret alltså.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

För om varje val vi gör påverkar de omkring oss - grannar, vänner, kollegor - tänk då hur många vi som har en plattform kan påverka? Och det här går åt båda hållen - på samma sätt som någon som blir vegetarian kan påverka sin omgivning att välja bort kött kan någon som flyger inspirera andra att boka en biljett. Där är min bransch, influencers, extra viktiga. Och jag tänker att det är ett ovanligt lättlöst problem - oavsett om en är rockstjärna, bloggare eller privatperson.

För även om vi personligen har svårt att ge upp kött eller flyg, så kan vi ju välja bort de sämsta miljövalen i våra sociala kanaler. Vi gör redan ett urval - vi fotar det välstädade hörnet, den snyggaste outfiten och den mest Instagramvänliga händelsen. Så varför inte tänka att bara de klimatsmarta ögonblicken i livet ska vara Instagram-värda?

Jag gör garanterat saker som inte är så klimatsmarta. Jag kommer säkert flyga igen. Jag kastar mat. Konsumerar engångsartiklar och äger en bil (några månader till). Och jag äter på tok för mycket mejeriprodukter. Men du kommer inte att få se det i mitt flöde. För jag vill hellre inspirera dig att välja bättre. Ibland är det den minsta uppoffringen som ger störst effekt. Alla kanske inte kan sluta flyga, men ALLA kan sluta posta bilder från resan. Tillsammans kan vi förskjuta normer, och det oavsett om vi har tio, 6874 eller två miljoner följare. Tillsammans kan vi normalisera #klimatetiflödet.

Är du på?

Vad är dina tankar om det här? Berätta, kommentera och dela gärna!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Välkommen till Klimatklubben!

För en vecka sedan släpptes FN:s klimatrapport - och dess innehåll har knappast gått någon förbi. Kontentan: det är bråttom!

Om vi ska fixa klimatet måste vi sänka våra utsläpp till 1-2 ton koldioxid per person och år. Idag ligger en genomsnittlig svensk på 11 ton.

Vad exakt är problemet?

För att få lite perspektiv på det här med vad 1-2 ton verkligen innebär så kan det vara fint att veta följande:

  • En genomsnittlig köttätare ligger på 1,8 ton per person och år - bara för maten (En vegetarian som äter ägg och mjölk 1,2 ton och en klimatsmart vegan på 500 kg. Generellt.)

  • En flygresa Stockholm-Umeå släpper ut 224 kg och en resa till Thailand 2697 kilo

D v s vi måste alla förändra våra beteenden nu. Och det är bråttom. Vi måste också jobba på alla fronter. Och tillsammans. Alla har ett ansvar för klimatet: politiker, företag och privatpersoner.

Tillsammans kan och ska vi påverka och pusha för att såväl tillgång som efterfrågan på de mest klimatsmarta alternativen ska bli norm. Det handlar inte om att vi ska få sämre liv, utan ett annat liv.

Där resa inte ska vara synonymt med att flyga. Att mat inte är lika med kött. Eller att ett lyckligt liv inte är detsamma som att konsumera nytt o s v.

Min höst har handlat om klimatångest

Jag har ju, som ni säkert vet, brottats rätt rejält med en stor dos klimatoro och klimatångest den här hösten (något jag skrivit om här: Till dig som också har klimatångest). Och jag tycker att det är tungt, riktigt tungt att ta in.

Men ur allt det har också en stark vilja till förändring fötts. Och jag vet att jag inte är ensam. Vi är uppenbart många som känner så här. Att vi måste göra något nu! Men vad?

Jag tror överlag att den oron som många känner nu måste kanaliseras i något konkret och aktivt. In i ett engagemang. För annars är alternativet apati. Och att ge upp.

Vilket såklart är det sista vi ska göra. Så det var ur det som Klimatklubben föddes.

Foto: Emily Dahl (Fr v Maria, Emma och jag)

Foto: Emily Dahl (Fr v Maria, Emma och jag)

Klimatklubben föddes ur känslan: vi måste göra något!

Jag, Emma Sundh och Maria Soxbo har alla varsin blogg - och har funderat mycket på varsitt håll och tillsammans om hur vi kan använda våra plattformar till att prata om det vi tycker är allra viktigast: hållbarhet. Och klimatförändringar.

I måndag kväll släppte vi Klimatklubben på Instagram. En tanke om att tillsammans är vi starka. Vi skrev så här:

Låt oss presentera: Klimatklubben!

Dunkar klimatångest i hjärtat? Är du orolig inför framtiden och vad den bär med sig? Önskar du att du kunde göra mer? Engagera? Påverka? Men vet inte hur?
I kölvattnet av den oroande rapporten från FN:s klimatpanel IPCC som släpptes i dag kommer här en god nyhet.

Inom kort hoppas vi kunna lansera detta smockfullt briljanta. En klubb för alla oss som vill minska våra klimatavtryck och verka för att vi pushar samhället i rätt riktning.

Ni läsare sitter inne med så mycket kunskap, idéer och driv, och tillsammans med våra kanaler så tror vi att vi kan göra skillnad. Nå brett och trycka där det känns.

Ensam kan en så klart göra lite, men tillsammans kan vi göra stordåd.

Har du förslag på vad Klimatklubben kan göra? Ös på i kommentarsfältet så tar vi det med oss!

Och som ni öste på! Med bra, kloka och härliga idéer! Uppenbarligen var det inte bara vi som gick i samma tankar. Över natten fick Klimatklubben 1000 följare. Efter 3 dygn 4000 följare. För att nu i skrivande stund ha över 5700 följare. Och vi växer hela tiden!

Och idag är dagen då vi lanserar det där smockfullt briljanta: en Facebook-grupp där vi (och med vi menar jag alla som är med!) tillsammans kan dela tankar, bra exempel och tips. Och där vi kan samordna kampanjer och sammanföra människor.

Vad är Klimatklubben?

Så här beskriver vi Klimatklubben:

I Klimatklubben är alla välkomna, tillsammans kan vi flytta berg. Här delar vi med oss av hållbara tips i stort och smått, här hittar vi sätt att sätta press på företag och politiker, här peppar vi till förändring hos både oss själva och andra, här sår vi frön till nya folkrörelser och driver opinion med klimatet för ögonen.

Målet? Att kunna överlämna ett hållbart samhälle och en välmående planet till nästa generation. 

I Klimatklubben har vi högt i tak. Alla idéer är välkomna, inga frågor är för ”dumma”. Här bemöter vi varandra med respekt, här diskuterar vi sak och inte person och här har vi förståelse för att alla inte kommit lika långt i sitt eget klimatarbete. Här tror vi på att en morot leder snabbare till individuell förändring än en pekpinne, och tipsar och inspirerar därför hellre än kritiserar och skambelägger varandra. 

Klimatklubben är politiskt och religiöst obunden.

Bjud gärna in vänner till Klimatklubben, ju fler vi blir desto större chans att göra skillnad! 

Gå med i Facebook-gruppen: Klimatklubben

Följ på Instagram: Klimatklubben.se

Det har hänt mycket på bara en vecka!

Under den här första veckan har det hänt mycket. Vi har växt väldigt fort, så snabbt så att vi i fredags blev avstängda en timme av Instagram eftersom de tyckte det luktade spam och köpta följare…hehe. Vi har tryckt på företag som har gjort klimatkorkade kampanjer (kolla bara alla fina och kloka kommentarer på länkarna nedan):

Exempelvis Mix Megapol som lottar ut en flygresa i timmen varje vardag - samma vecka som alla menar att vi måste flyga mindre för att fixa klimatet! Och Libero som just nu lottar ut en All Inclusive flygresa till Kap Verde. Det är barnen som kommer att få ta smällen för att vi har sabbat miljön. Hur bisarrt är det inte då att ett blöjföretag, vars målgrupp är just barn, gör detta!?

Klimatklubben har redan blivit kontaktade av media och vi har fått så många fina mail och meddelanden. Att ni är många som vill engagera er är helt magiskt!

Det ska bli så skoj att se vad vi tillsammans kan göra! Själv har jag bara på de här dagarna gjort så många saker som jag inte brukar våga: tagit diskussioner, lyft frågor och varit lite obekväm. Och jag känner att blicken i mina klimatglasögon vässas hela tiden!

När jag, för massa år sedan, var aktiv i Röda Korsets Ungdomsförbund brukade vi prata om att 200 brev (det här var innan sociala medier) var en folkstorm. D v s det är lätt att skapa opinion! Det gäller bara att göra det tillsammans och verkligen trycka på.

Tillsammans förändrar vi vad som är norm

Jag tror att det är vad som håller på att ske nu: en stor beteendeförändring och normförskjutning! Och det ger mig hopp. Att saker förändras.

I samtal och i handling ta de obekväma diskussionerna. I alla sammanhang och på alla platser i vardagen. Ifrågasätta, inspirera och visa på de goda exemplen. Och jag är övertygad om att vem som är den ”obekväma” i rummet kommer att ändras väldigt snart.

Och med allt detta sagt: haka gärna på Klimatklubben. Tillsammans kan vi flytta berg!

Hur tänker du kring FN:s klimatrapport, klimatoro och vad och hur vi kan göra? Dela gärna!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Så minskade jag mina koldioxidutsläpp med 2700 kg på bara ett år

Jag har tidigare skrivit om hur jag totalt ändrade synsätt till det här med att flyga i början på det här året (Klimatångest och att flyga). Från att ha förnekat, försvarat och bortförklarat flygets rejält pissiga påverkan på miljön - och mitt eget ansvar i detta - så hände något med mig. Jag fick på mig ett par nya glasögon.

2018 - året när jag fick på mig ett par nya glasögon

Det är genom de glasögonen jag har sett världen det här året. Det som förra året kändes helt rimligt (flyga när jag behövde) känns idag helt orimligt. Och det som är så förbaskat häftigt är att jag inte är ensam om att ha fått de här glasögonen det här året.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Jag har börjat prata om det här med kompisar och andra i min närhet. Personer som jag aldrig trodde skulle tänka de här tankarna - men så visar det sig att de har funderat och funderar på precis samma sätt som jag. Tänk att vi just nu är många som går igenom samma process!

Nästan hälften av mina utsläpp var flygrelaterade 2017

För det är så jag ser på det här: en process. Från att aldrig reflekterat (samt trängt undan) till att nu verkligen fundera på om flyg någonsin är nödvändigt. Det som gjorde att polletten trillade ner hos mig var att jag gjorde ett test på Klimatkontot.se - och där insåg att nästan hälften av alla mina utsläpp var flygrelaterade.

Jag har alltid tänkt “jag lever så bra i övrigt att flyg är okej“. Men testet visade svart på vitt: det spelar ingen roll om jag källsorterar, inte äter kött eller gör något annat bra för miljön. Det står inte i paritet till flygets utsläpp ändå. Ja, helt krasst så insåg jag att om jag så är vegetarian i resten av mitt liv så är det helt i onödan om jag sedan flyger så fort jag ska någonstans.

I början på det här året bestämde jag mig därför för att minska mitt flygande (jag är ju ingen person som triggas av förbud, så att minska kändes härligast) och så här ser det ut hittills:

Mina flygresor 2017

  • Gran Canaria, Kanarieöarna (semester)

  • Åre (jobb)

  • Vilhelmina (jobb)

  • Chisinau, Moldavien (jobb)

  • Berlin, Tyskland (semester)

  • Gällivare (jobb)

Alla resor från Stockholm. Observera också att jag var gravid samt hade nyfödd bebis nästan halva förra året också, annars hade jag eventuellt flugit ännu mer….

Mina flygresor 2018 - hittills

  • Torshavn, Färöarna (semester)

Som det ser ut nu kommer Färöarna att bli min enda flygresa det här året. Resan bestämdes redan förra året (det var en släktresa), och hade vi planerat i år hade det kanske blivit något annat. Däremot har jag slagit i taket med mitt SJ Prio-kort. Har på allvar aldrig åkt så mycket tåg som i år!

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Min utsläppsminskning - 2700 kilo koldioxid!

När jag sedan räknar ut via Klimatsmartsemester.se vad alla dessa resor släpper ut via flyget så har jag bara under det här året minskat mina utsläpp med 2700 kilo koldioxid!

Och det var egentligen inte ens speciellt svårt.

Det ska också sägas att jag då inte ens åkte till Bangkok (vilket jag nästan har gjort varje år de senaste 9 åren för produktionsbesök, en resa dit är nämligen bara det 2700 kilo koldioxid…) Och resan jag gjorde till Färöarna släppte ut över 500 kilo….

Nästa år: Flygfritt2019

Nästa år tänker jag därför kliva på ytterligare en utmaning: jag ska inte flyga alls. Ja, jag känner mig redo att ta det här ett steg längre. 2018:s mål var att minska mina flygresor, och det som i början kändes lite som en uppoffring känns nu som det enda rätta. Jag tror att den processen har skett i takt med att de där nya glasögonen har växt fast mer och mer på min näsa. Och som det ser ut nu kommer de alltid att vara kvar där.

Privat kommer det bli lätt, svårigheten ligger i eventuella jobbresor. Men å andra sidan har det gått jättebra att åka tåg överallt i år. Det är om jag skulle få en fråga om att göra något utomlands som det eventuellt skulle bli klurigt. Men där jag är nu i huvudet så känns det som att jag antingen kommer att tacka nej eller hitta en tåglösning (och att det i så fall är värt typ 40 timmar med tåg!)

Allt är en process - viktigt att vara ödmjuk inför det

Jag är i varje fall taggad på allt det här nya, och ytterligare en spännande upplevelse av det här året och mitt eget flyguppvaknande är att jag har blivit påmind om hur alla sådana här processer ser och måste se ut. Något jag skrivit om här: Så påverkar du din omgivning till mer hållbara val.

Det som jag har gjort det här året när det gäller resor har definitivt varit självklart för många länge (och som säkert tittat lite snett på mig när jag pratat hållbarhet och sedan flugit utomlands gång på gång), men för att det ska skapas verklig förändring måste en göra hela processen själv. Ingen annan kan sätta de där glasögonen på en och det är en helt personlig resa. Och det är viktigt att komma ihåg.

Foto

Tillsammans inspirerar vi varandra och andra

Jag försöker minnas det när jag pratar, skriver och föreläser om det som är så självklart för mig: hållbart mode. Vi är alla olika och vi är mottagliga för olika saker på olika sätt och vid olika tillfällen. Det är därför viktigt att vara både ödmjuk och respektfull inför det. Och inför andra.

Det finns massvis med områden där min hållbarhetspollett inte trillat ner. Men kanske nästa år. Eller om 5 år. Och det är okej.

Det gäller oss alla. Så därför kan och ska vi som har de där härliga glasögonen aldrig göra annat än att bjuda in och vara så inspirerande och peppiga som det bara går. För att fler ska vilja haka på.

Och vi ska aldrig döma eller fördöma. Än hur mycket en kanske vill det. Istället ska vi alltid bara visa på det goda exemplet.

Haka på #flygfritt 2019 du också!

Så med det sagt: vilka vill haka på mig i Vi håller oss på jorden? Det kommer bli kul!

Gå gärna in här och läs mer: www.vihallerosspajorden.se (Du hittar en intervju med mig där också: En av 100 000: Johanna Nilsson) samt anmäl dig till Facebook-eventet här: Flygfritt 2019. Sprid också gärna vidare. Målet är 100 000 svenskar som avstår flyget 2019!

Flyget är min senast “se världen genom ett par nya glasögon“ - vad är din? Berätta! Det behöver inte vara så stort, det kan också vara mindre i stil med min senaste aha-upplevelse “Oj vad mycket plastfolie jag använder, kanske jag borde sluta med pga svårt att återvinna“.

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Till dig som också har klimatångest

De senaste nätterna har jag vaknat och haft svårt att somna om p g a stark klimatångest. För att jag känner mig mer uppgiven och ledsen än vad jag egentligen vill erkänna för mig själv.

Omvandla till engagemang

Min vanliga strategi när något gör mig sorgsen och orolig är att försöka kanalisera om till ilska och jävlar anamma istället. För det är när jag är arg som jag blir konstruktiv. Det är då jag hittar glöden och engagemanget.

Och på något sätt känner jag att det är metoden för väldigt många av oss: att omvandla ångest till drivkraft.

För helt ärligt: visst är det något som har hänt bara den senaste månaden? Det har börjat pratas så mycket mer om klimatet. Det ligger i luften - och bara den känslan gör mig tryggare och mer optimistisk.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Kloka ord jag behövde bli påmind om

Igår lade jag ut mina tankar om det här som ett inlägg på Instagram. Och vet du, jag fick så många fantastiskt fina och kloka kommentarer - in och läs dem vettja! En av dem var från Sophie, en text jag innerligt vill dela med mig av. För att jag instinktivt känner att fler än jag kan bli hjälpt av hennes kloka ord, så varsågod:

Tack för att du delar din ångest. Det är väldigt många idag som lider av det och helt förståligt varför. Jag hade väldigt mycket klimatångest för några år sedan. Fick panikångest vid julhandeln i Köpenhamn och tänkte att hela världen är galen.

Idag har jag jobbat med det och har ingen ångest alls. Jag vet ju vad som händer och jag förstår konsekvenserna av det. Jag är helt införstådd med de ekonomiska, sociala och ekologiska kostnaderna här i Sverige och utomlands. Folk dör varje dag på grund av klimatet.

För min del så hjälper det att fokusera på det positiva. Jag läser inte nyheter alls! Ingenting faktiskt. Ibland ser jag på dokumentärer men för det mesta så är jag inte alltid insatt i allt för jag anser mig ha kunskap ändå att förstå problematiken.

Jag lägger medvetet mina känslor på att inspirera och hitta lösningar. Där bidrar jag till förändring. Du bidrar varje dag till att inspirera och påverka. Du gör såååå mycket mer än de flesta andra och är så glad att jag träffat dig. Du behöver inte bära hela krisen på dina axlar.

Vi är fler som gör det ihop och bara för att man vill förändra så måste det inte kännas. För mig var det svårt att släppa ångesten för jag tänkte att jag då gav upp och inte brydde mig. Men det stämmer ju inte.

Jag bryr mig massor men är realistisk över vad det går att göra för en enskild individ och att allt är inte mitt ansvar. Genom att vara glad så tror jag nog jag gör ett bättre jobb i mitt hållbarhetsarbete. Massa kärlek ❤️
— Sophie Gripenberg

Så ja, framtiden ger ändå hopp. Att tillsammans är vi starka och inspirerande. 2018 var kanske ändå året då det blev pinsamt att flyga, vegetarisk mat norm och eftertänksam konsumtion en trend. Och så länge vi fokuserar på drivet och glädjen framåt så förändrar vi.

Vad är dina tankar om det här? Och ligger du också sömnlös p g a klimatångest? Och hur hanterar du den? Ge mig alla tips! ❤️ 

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.