#DettaÄrMittHem - Vicky och Elli Lejonhjärta

I Sverige bor det väldigt många historier. Jag och Adam Tensta vill nu dela med oss av några av dessa under #‎DettaÄrMittHem: Vicky och Elli Lejonhjärta, 25 år, skribenter och galaxhjältar: VIcky Elli Lejonhjärta Detta Är Mitt Hem JohannaN Adam Tensta "Vi vill berätta om ett land där solen inte sover om somrarna. Där himmelen skiftar i lila, grönt och rosa om vintrarna. Där vi badat i kalla sjöar, druckit vatten ur källor, sett vattenfall frysa.

Vi vill berätta om ett land där svenska, ryska, kinesiska, kurdiska, finska, periska och engelska talades på samma gård. Där språk var umbärligt när man lekte kurragömma med dunk, eftersom man bara behövde kunna varandras namn.

Vi vill berätta om ett land, landet vi växte upp i. Landet i vilket vi formats, älskat, älskats, fostrats, drömt, skrattat, levt.

Vi vill berätta men jag vet inte längre vad jag ska säga om ett land där man talar om människor på flykt som om de kommit för att tillskanska sig, när staten själva tillgriper sig marken, bergen, skogarna.

Vi vet inte längre vad vi ska säga om ett land som byggts på kolonialism, på utrotningen av urbefolkningens kultur och skiljelinjer mellan människovärde. Men där det ändå talas om vikten av att skydda nationens gränser och kultur.

Vi vill berätta men vi vet inte längre. Det enda vi vet är att detta är vårt hem."

Vicky och Elli bär ring och stort halsband från ThisisHome‬. T o m 31 okt går 50% av all försäljning till ‪#‎KämpaSTHLM‬ / Hållplats Europa för människor på flykt. www.thisishome.se / www.johanna-n.com

#DettaÄrMittHem - Lawen Mohtadi

I Sverige bor det väldigt många historier. Jag och Adam Tensta vill nu dela med oss av några av dessa under #‎DettaÄrMittHem: Lawen Mohtadi, 36 år, författare, dokumentärfilmare och förläggare. LawenMohtadiThisisHome

"Vårt första hem i Sverige var en lägenhet i två plan med utsikt mot en gård där ett körsbärsträd stod ensamt. Mitt på gården fanns en tvättstuga och en sandlåda med gungor. Min bror och jag delade rum och farmor bodde högst upp. Den här platsen, full av andra barn, deras föräldrar och en hetsig hund som hette Tina, blev vårt lilla universum. När mammorna inte använde tvättstugan tog vi oss in där med en bandspelare och dansade till Beat It och Dirty Diana.

Jag har inga minnen av någonting som kan kallas före. Inget hus, ingen trädgård, inga ansikten. Inte heller har jag några minnen av flykten och de år vi levde i bergen, väntandes. Mitt liv, så som det ser ut i mitt huvud, börjar 1983 i Gottsunda, Uppsala.

När vi pratar om den här tiden i min familj är det oftast ljusa minnen som kommer fram. Grannar som man alltid kunde knacka på hos. Kolonilotterna, de snälla fröknarna i skolan, de ändlösa fotbollsmatcherna. Mamma minns särskilt också en kvinna som kom hem till oss från kommunen. Hon hjälpte mamma med sysslor i hemmet som mamma inte så lätt kunde göra när hon fick sitt fjärde barn; städa, handla, ringa myndigheter. I vår familjeberättelse finns den här kvinnan, som jag inte minns namnet på, kanske hette hon Gunilla?, närvarande. Som en stor hjälp för oss när vi var som mest sårbara.

När jag idag tänker tillbaka på den här tiden förstår jag att vi och många av de andra barnen på gården fick en bra start i vårt nya hem. Det svåra finns självklart där. Sorg, förlust, rädsla. De vuxnas mörker. Men det som stannat kvar, en sorts grundkänsla, är - i brist på bättre ord - känslan av gemenskap. Jag undrar hur det känns att komma som flykting idag."

#DettaÄrMittHem // Lawen bär en ring från This Is Home. Tom 31 okt går 50% av all försäljning till ‪#‎KämpaSTHLM‬ / Hållplats Europa för människor på flykt. www.thisishome.se / www.johanna-n.com

#DettaÄrMittHem - Bianca Kronlöf

I Sverige bor det väldigt många historier. Jag och Adam Tensta vill nu dela med oss av några av dessa under #‎DettaÄrMittHem: Bianca Kronlöf, 30 år, skådespelare och komiker. BiancaKronlofThisisHome "Hemma är platsen där jag är trygg, där jag har roligt, gråter och där jag har min familj! Hemma för mig är Sverige och Finland. Även om min släkt kommer från fler platser än det. Vi är nånslags gott-och-blandat-påse av Finland-Skottland-Nya-Zeeland-Karibien.

Grejen är att min mammas släkt flyttat runt så mycket, så när jag var liten trodde jag att alla vuxna valt sitt eget land. Ändå en fin tanke, tänk om alla kunde välja fritt och aktivt var dom vill bo. Även när det handlar om att stanna i samma lilla by där du föddes.

Nu känner jag skam i hela min kropp när jag ser att finländare bygger mänskliga murar för att stänga ute människor som flyr. Ett land som själv varit i krig, det är svårt att förstå. Jag kan inte känns mig fri i mitt hem om det inte är öppet för andra.

Eftersom det historiskt sett inneburit att jag inte skulle få i Sverige, mina morföräldrar skulle aldrig ha träffats och min mormor skulle aldrig funnits om Skottland inte öppnat sin hamn för hennes släkt som flytt från Karibien.

Så "hemma" är inte längre en plats där jag är trygg, skrattar, gråter och har min familj. Nu är "hemma" en plats där jag också måste föra en kamp för att det ska kunna bli det för andra än bara mig och mina. Detta är inte bara mitt hem!"

#DettaÄrMittHem // Bianca bär armband från ‪#‎ThisIsHome. Tom 31 okt går 50% av all försäljning till ‪#‎KämpaSTHLM‬ / Hållplats Europa för människor på flykt. www.thisishome.se / www.johanna-n.com

#DettaÄrMittHem - Daniel Riazat

I Sverige bor det väldigt många historier. Jag och Adam Tensta vill nu dela med oss av några av dessa under ‪#‎DettaÄrMittHem‬: Daniel Riazat, 24 år, politiker. Daniel Riazat ThisisHome

"Jag kom med familjen till Sverige år 2000 när jag var nio år gammal. Kylan och tystnaden är det jag minns mer än allt från de första veckorna. Fick börja i tredje klass, lärde mig språket med hjälp av en fantastisk lärare (Barbro Karlsson), skaffade vänner och spelade fotboll.

Hela familjen blev inkluderade av omgivningen vilket underlättade för oss, men efter att ha bott i Sverige och Falun i över tre år, strax efter att vi hade börjat kalla Sverige vårt hem, kom utvisningsbeslutet från Migrationsverket.

2003-2004 blev åren som kom att förändra mitt liv. Å ena sidan levde vi under väldigt hård press som gömda flyktingar. Å andra sidan visade tusentals människor i Falun vad solidaritet betydde i praktiken. Under denna svåra process då besök hos psykolog och stressrelaterade magsmärtor var en del av vardagen hörde alla partier av sig och ville stötta oss under manifestationer och genom artiklar i tidningarna.

En uppbackning som vi sent kommer att glömma, på gott och ont. Men tanken som slog mig efter denna process, efter att vi fått vårt uppehållstillstånd på midsommardagen 2004, var följande: Varför lever tiotusentals människor som papperslösa och gömda om alla partier och politiker verkligen står för en human asyl- och flyktingpolitik? Förstod ganska snabbt att något inte stämmer.

Jag blev äldre och intresset för politiken växte mer och mer. Det jag och min familj var med om gjorde att jag blev mer vaksam över den politiska utvecklingen och undrade varför en del av mina vänner fortfarande fick leva som gömda flyktingar. Rasismens vidriga hat och det politiska etablissemangets vackra ord om en human flyktingpolitik gjorde mig alltmer irriterad och till slut valde jag att engagera mig politiskt.

Under valet 2014 fick jag förtroendet att företräda folket, i Sveriges Riksdag. Det här är mitt hem och jag tänker kämpa för att Sverige ska bli ett land som många fler kan kalla för sitt hem. Ett land där rasismen inte känner sig hemma." #DettaÄrMittHem

Daniel bär armband och från ‪#‎ThisIsHome‬. Tom 31 okt går 50% av all försäljning till ‪#‎KämpaSTHLM‬/Hållplats Europa för människor på flykt. www.thisishome.se / www.johanna-n.com

#DettaÄrMittHem - Emerich Roth

I Sverige bor det väldigt många historier. Jag och Adam Tensta vill nu dela med oss av några av dessa under ‪#‎DettaÄrMittHem: Emerich Roth, 91 år, författare och föreläsare: EmerichRothThisisHome

"Jag var bara 19 år när nazisterna kom till den lilla staden, i dåvarande Tjeckoslovakien, där jag bodde med min familj. Min far var typograf och själv drömde jag om att bli musiker. I dag heter staden Vinogradovo, ”vingården”, och ligger i Ukraina.

Av stadens 15 000 invånare var 3 000 judar, som min familj. När nazisterna tog över tvingades judarna först flytta till ett provisoriskt ghetto, innan ordern kom att vi skulle åka iväg och jobba i ett annat land, en kortare tid.

Det var vad som sades – och vad vi trodde. Men när vi efter flera dygn, hopträngda i boskapsvagnarna, utan vatten och mat, äntligen fick kliva av, klev vi av i Auschwitz-Birkenau. Det största, värsta och mest ökända av Nazitysklands koncentrationsläger.

Vi fick ställa oss i två köer – män i den ena, kvinnor och barn i den andra. Jag stod bredvid min far. I den andra kön, tre meter därifrån, stod min mamma och mina fyra yngre systrar: Edit, 17, Elisabeth, 15, Magdalena, 12 och lilla Judith, 10.

På en plattform framför de långa raderna av människor stod mannen som skulle avgöra våra öden: Doktor Mengele. Jag minns fortfarande hans iskalla ögon, när han med en handviftning bestämde vilka som skulle få leva – och vilka som skulle dö.

Jag och min pappa fick gå till vänster – vi skulle till arbetslägret. Edit och Elisabeth likaså. Min mor och mina två yngre systrar, som inte ansågs lämpliga för slavarbete, fick gå till höger – direkt till gaskamrarna och krematorierna.

Under ett drygt år levde jag under ohyggliga förhållanden, i fem olika koncentrations- och arbetsläger. Ett år räcker gott för att fullständigt bryta ner en människa fysiskt. Grymheterna och sadismen var monumental, ofta möjliggjord genom fångvaktarnas medvetna avhumanisering av fångarna. Vi betraktades inte som medmänniskor.

När befrielsen till sist kom, den 8 maj 1945, befann jag mig i Theresienstadt, ”mönsterlägret”, sex mil norr om Prag. Bara två månader tidigare, under den långa vandringen dit i krigets slutskede, det som senare kom att kallas ”dödsmarschen”, sköts min far, som inte orkade mer, till döds.

Att kriget tog slut, betydde inte att grymheter och omänsklighet tog slut. En av de mörkaste och minst uppmärksammade punkterna i antisemitismens historia är det som hände efter andra världskriget. Ut från koncentrationslägren kom hundratusentals svårt sjuka, hemlösa människor från det östra Europa. Men få länder tog emot dessa statslösa judar.

I det befriade Budapest t ex drog horder av ryska soldater fram, plundrade, våldtog, mördade. I Italien internerade britterna de judar som försökte ta sig till Palestina, som vid den tiden var ett brittiskt protektorat.

Själv hamnade jag på sjukhus – och där såg jag för första gången mig själv i en spegel. Jag såg ett skelett med levande ögon – en syn som jag aldrig kan glömma. Jag var 175 centimeter lång och vägde 34 kilo. Några unga partisaner, som kom till sjukhuset, ville hjälpa mig att ta hämnd. De förde mig till en lada, la en pistol i min hand och erbjöd mig att skjuta tre tillfångatagna SS-män.Men jag kunde inte. Det kändes totalt omöjligt. Jag kunde inte döda en annan människa. Något som jag aldrig har ångrat.

Jag inte bara överlevde – jag lyckades också resa mig igen och gå vidare i livet. Det tackar jag mina föräldrar för. Fysisk styrka kan man få gratis, bara man tränar – men psykisk styrka får man genom kärlek. Och den kärlek jag fick som barn lyckades inte ens nazisterna ta död på. Bara jag och min syster Elisabeth överlevde Förintelsen. Resten av familjen, tillsammans med fyrtio andra släktingar, mördades.

Efter fyra år på sjukhus i Italien kom jag till Sverige, där min syster Elisabeth redan befann sig. Jag utbildade mig till socionom och terapeut. I trettio år arbetade jag inom socialvården, på fängelser och ungdomsvårdsanstalter.

I alla år höll jag tyst om mina egna upplevelser. Inte ens med min syster Elisabeth kunde jag tala om den svåra tiden – det gjorde för ont. I 45 år teg jag – tills historien en vacker sommardag 1992, på Birger Jarlsgatan i Stockholm, hann ikapp mig. Jag hörde grova röster från andra sidan gatan och ser fyra stora grabbar marschera fram, alltmedan de med högerarmen lyft skanderar: ”Sieg Heil! Sieg Heil!”

Det var en chock. Den känslan går inte att beskriva. Där och då bestämde jag mig. Det var dags att bryta tystnaden. Jag var med och startade föreningen Förintelsens överlevande, främst i syfte att åka ut i skolorna och informera. Under de senaste 20 åren har jag besökt 1 600 skolor runt om i hela Sverige, vissa år efter år, för att berätta min historia och även tala om dagens situation.

Och gensvaret från eleverna har inte uteblivit – i mitt arbetsrum i källaren har jag hundratusentals brev från elever jag mött. Jag har läst dem alla – och svarat på dem jag kunnat. Flera av de tidigare ”hatarna” har också åkt runt med mig i skolorna.

De onda handlingarna har sin grund i brist på kärlek. Och rädslan att inte få ”höra till”. Att inte bli sedd. Hatet och de destruktiva handlingarna är ett rop på hjälp. Framtiden sitter fem dagar i veckan i skolbänken – och det är den absolut viktigaste platsen att satsa på.

Som en röd tråd löper förståelse och medmänsklighet genom all den verksamhet jag arbetat med allt sedan andra världskrigets slut. Min tro på människan är obruten. Men jag menar att det finns olika sorters hat. Hatet som skapats av brist på kärlek är av ett slag. Men så finns också hatet som nedärvs och odlas i generationer, som barn får med sig ”med modersmjölken”. Det är det hatet som vi nu ser som grund i framväxandet av antisemitism, rasism och fascistiska rörelser runt om i Europa.

Så jag arbetar oförtrutet vidare, trots min höga ålder. Sätter mig på tåg till Ljungskile, Smedjebacken, Uddevalla och nu senast Lycksele, Norsjö och Vilhelmina uppe i Lappland.

Jag vill ägna resten av mitt liv åt detta. Jag vill använda mina hemska erfarenheter till något gott. Ty ett vet jag säkert – att orden befriar!" #DettaÄrMittHem

Tom 31 okt går 50% av all försäljning av smyckeskollektionen This Is Home till ‪#‎KämpaSTHLM / Hållplats Europa för människor på flykt. www.thisishome.se / www.johanna-n.com

#DettaÄrMittHem - Saga Becker

I Sverige bor det väldigt många historier. Jag och Adam Tensta vill nu dela med oss av några av dessa under #‎DettaÄrMittHem‬: Saga Becker, 27 år, skådespelare. SagaBeckerThisisHome "När jag föddes så tilldelades jag automatiskt en könsidentitet som jag inte tyckte passade in på vem jag var. Jag fick tidigt höra av omgivningen och samhället att det inte gick att tänka så och hur fel jag var. Samhällets förväntningar, normer och strukturer fick mig att må dåligt, börja skada mig och vilja dö. Idag är jag prisbelönad skådis och arbetar dagligen med frågor kring psykisk ohälsa bland unga och suicidprevention.

Jag är transperson men jag är inte min transidentitet Jag är Saga, så mycket mer. Jag är någons barn, jag är någons syster och vän. Jag är någons älskare, jag är någons älskade. Jag är Saga, att jag är transperson är bara en så liten del av allt i mitt liv. Utanförskap, trakasserier och förtryck skadar och dödar. Det våld och förtryck som jag utsätts för är också ditt, det våld och förtryck som du utsätts för är också mitt.

Vi bär alla på ett ansvar. Det är tillsammans vi kan göra skillnad och det är tillsammans vi skapar framtiden. En framtid bortom våld, utanförskap, förtryck, orättvisor och hat. En framtid där alla är lika mycket värda En framtid och plats, ett hem som tillhör oss alla." #DettaÄrMittHem

Saga bär armband och halsband från ThisIsHome‬. Tom 31 okt går 50% av all försäljning till ‪#‎KämpaSTHLM‬ / Hållplats Europa för människor på flykt. www.thisishome.se / www.johanna-n.com

#DettaÄrMittHem - Hala Mohammed

I Sverige bor det väldigt många historier. Jag och Adam Tensta vill nu dela med oss av några av dessa #dettaärmitthem: Hala Mohammed, 29 år, ordförande Röda Korsets Ungdomsförbund.

DettaÄrMittHem ThisIsHome Hala Mohammed "Jag firade min femårsdag på en flyktingförläggning i Sundsvall – det är mitt första minne av Sverige. Jag minns inte så mycket från den tiden, förutom tisdagarna. Då hade Röda Korset sin barnverksamhet, några av de få timmar jag kände att jag kunde vara barn.

När jag många år senare, som 19-åring, flyttade hemifrån och ville engagera mig kändes det därför naturligt att välja Röda Korset. Den galna slumpen gjorde att jag blev aktiv i en barnverksamhet, på tisdagar och på en före detta flyktingförläggning i Malmö. Nio år senare är jag ordförande.

För mig är svenskhet en ständig jakt och ängslan över att sätta epitet på saker och ting. I mitt pass står det Eritrea, min släkt bor i Sudan och mitt modersmål är arabiska. I andras ögon har jag etiketterna svart, kvinna, muslim och flykting. Jag är otroligt stolt över att vara dessa saker, men också extremt trött på att många tror att det skulle vara det enda.

Jag är uppväxt i Hudiksvall med EPA-traktorer, bordtennis och Arvingarna – och självklart har även det format vem jag är. Allt det vi gör och allt det vi omger oss med blir till naturliga delar i våra liv. Och de delarna gör oss till dem vi är. Så nästa gång du ställer frågan: vart är du ifrån, egentligen? Fundera en extra gång på om det överhuvudtaget spelar någon roll" #dettaärmitthem

Hala bär stort halsband och örhängen från ThisIsHome. Tom 31 okt går 50% av försäljningen till #KämpaSTHLM / Hållplats Europa. De hjälper flyktingar med biljetter och transporter så att de kan ta sig till ett land där de kan söka asyl. Att söka asyl är en mänsklig rättighet.

Mitt hem blir ditt hem

Den politiska kris med humanitära konsekvenser som vanligtvis kallas flyktingkrisen pågår alltjämt. Människor flyr för sina liv och satsar allt de har på att ta sig till ett säkrare land där de kan söka och förhoppningsvis få asyl. Att söka asyl är en mänsklig rättighet, och att själv välja land där man vill söka ingår i det. Därför har vi, Johanna och Adam, beslutat att fr o m i dag 28 sep t o m 31 okt donera 50 % av alla intäkter från vår smyckeskollektion This is Home till detta. Pengarna från försäljningen går oavkortat till ett projekt vi har valt: #KämpaSthlm/Hållplats Europa.

Kämpa STHLM/Hållplats Europa hjälper flyktingar med biljetter och transporter så att de kan ta sig till ett land där de kan söka asyl. För de flesta har flykten varit längre och mycket svårare än vad de någonsin har kunnat föreställa sig, så för många är pengarna slut långt innan de når sin tilltänkta slutdestination.

Kämpa STHLM/Hållplats Europa består av flera lokalt förankrade eldsjälar och organisationer i Stockholm, och deras gemensamma drivkraft är att med ideella krafter hjälpa så många som bara är möjligt.

Vi har valt att samarbeta med dem för att de, som så många andra organisationer och frivilliga, gör ett grymt jobb. Men också för att vi vill att pengarna från This is Home konkret ska kunna omvandlas till något där du, om du väljer att supporta, ska se att ditt smycke gör skillnad.

 

ThisisHomeSmyckenJohannaNAdamTensta

Kollektionen This is Home är för oss båda ett ställningstagande mot rasism och för det Sverige vi vill ha. Ett Sverige där alla är välkomna, och där alla som vill definiera sig som svenskar har rätten att göra det. Oavsett vad vissa politiska krafter uttrycker.

Och därför känns det självklart för oss att välkomna de som nu, som flyktingar, kommer till Sverige genom att göra deras situation något lättare för stunden. Vi vill helt enkelt säga Välkommen till Sverige - och vi hoppas att vi tillsammans kan göra det så bra som möjligt!

Supporta gärna på www.johanna-n.com. Varför inte köpa ett smycke till någon du tycker om?

Kärlek, och TACK! Johanna och Adam

PS. Följ oss gärna i sociala medier under hashtaggen #DettaÄrMittHem för mer info. DS.