Att vara bjussig men utan att köra över sig själv

Det finns en sak som jag har funderat på rätt mycket på sistone: och det är det här med att vara bjussig. Jag har insett att det nog är en av de absolut största utmaningarna jag har i mitt företag.

Och jag tror att det är något som de allra flesta av oss som driver eget faktiskt brottas med. Trots att vi inte kanske helt har satt fingret på det eller ens verkligen förstått det själva.

 Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Givmild men inte självutplånande

Vad det handlar om är att hitta en balans mellan att vara en bjussig och givmild person, samtidigt som att det gäller att inte köra över sig själv. Läs: att vara så schysst mot andra att en i slutändan är oschysst mot sig själv.

Till viss del bottnar det här också i mina tankar om att ta betalt (alla mina inlägg om det hittar du här: Ta betalt.) D v s att ofta kommer det här med att vara bjussig till sin spets när det gäller att göra saker gratis istället för att ta betalt. Varje gång jag får en fråga om jag kan hjälpa till med något/ge ett råd/tipsa osv så är min spontana reaktion att säga: javisst!

För jag vill ju vara en bjussig person. Och för att jag genuint tror på att vara snäll. Men också för att jag verkligen vill att andra ska ha en positiv uppfattning om mig och det jag gör (hej bästa sortens marknadsföring är ju att andra säger snälla saker om dig!). Det allra sista jag vill är ju såklart att någon ska tycka och tänka att jag är girig, ohärlig och bara tänker på pengar.

 Foto: Damon  Hatefi

Foto: Damon  Hatefi

Javisst! Eller inte?

Men sen kommer det här kluriga: om jag utropar "javisst! Jag hjälper gärna till" har jag också till viss del slagit undan benen för mig själv och min egen försörjning. För om jag hjälper en person jag aldrig tidigare träffat i en timme med att ex bolla affärsidéer för att starta företag så betyder det en timme mindre i mitt liv.

En timme jag kunde ha använt till ett annat uppdrag där jag får betalt. Eller en timme med den där kompisen jag aldrig hinner hänga med. Eller ännu värre, en timme mindre med min dotter. 

Och det var när jag började se på det på det här sättet som det gick upp för mig: varje gång jag följer min spontana tanke om att självklart säga ja till att hjälpa till så kör jag också lite över mig själv.

Jag har inte helt landat i hur jag ska förhålla mig till alla situationer. För jag vill ju som sagt vara bjussig. Men jag formulerar sakta. Och en sak jag verkligen tränar på är att varje gång jag får det där mailet eller den där frågan så ska jag stanna upp och ta ett djupt andetag.

Fundera ett varv extra på: vem frågar? Varför? Och vad är deras tanke och syfte? Och viktigast av allt: går det att vara bjussig utan att göra avkall på sig själv? Kan jag vara schysst och hjälpsam utan att ge bort timmar av min tid helt gratis? 

 Foto: Damon  Hatefi

Foto: Damon  Hatefi

Att hitta strategier

Kan jag exempelvis tipsa om något som hjälper oss båda? Rent konkret kan det vara att tipsa det där nystartade företaget utan budget om att det ibland finns pengar att söka för coachning och mentorskap från nyföretagarcentrum och andra liknande ställen. På så sätt kan de få det de vill: hjälp men utan att kunna betala, och jag kan få betalt eftersom det är mitt jobb.

Och så läser jag lite då och då om mitt inlägg Om att ge och ta - och att vara snäll som min livsstrategi - för att påminna mig om att vara bjussig aldrig ska handla om att bli utnyttjad.

Så ja, det här är en ständig utmaning. Men sakta men säkert formulerar jag strategier. Och jag tror som med så mycket annat att det är superviktigt att prata om det. För jag kan väl knappast vara ensam om det här dilemmat?!

Känner du igen dig? Och har du något tips eller lösning? Ge mig!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.