Att välja lyhördhet

Dagen efter valet och luften gick uppenbart ur Sverige. Det som diskuteras idag är faktumet att 13 % röstade på Sverigedemokraterna - ett parti med tydliga rötter och kopplingar till nationalism och rasism. Hur kunde det hända? Värderingar som 87 % av Sveriges befolkning känner sig upprörda och illamående över.

Tidningar och sociala medier svämmar över av tankar, analyser och aggressioner mot hur det kunde gå såhär. Känslan av uppgivenhet och vanmakt. Vilka är dessa 13 %? Hur kunde de? Och jag tror att det handlar om just det: uppgivenhet och vanmakt mot vårt samhälle. Det är dags att sakta ner, fundera och tänka efter. Vad betyder detta valresultat? Vad vill dessa 13 % av Sveriges befolkning säga?

Lösningen är inte så enkel som att säga att de skulle vara mindre begåvade eller kunniga - eller att enkelt dra slutsatsen att de bara är rasister. Istället är dessa mer än en tiondel av Sveriges befolkning snarare ett symptom på att något inte står rätt till. Jobben, skolan, välfärden och flykting- och migrationspolitiken är de valfrågor som svenskarna har rankat som viktigast.

Utanförskap (och bristen på känslan av att vara inkluderad i samhället) är något som också diskuteras och känns - oavsett om du bor i glesbygd eller miljonprogramsförort. Avståndet till Riksdagshuset i Stockholm är för många väldigt långt.

Jag tror på ett land och en värld där vi ser allas lika värde - och det gäller oavsett om det gäller en Sverigedemokratisk väljare eller någon annan. Vi använder vår röstsedel för att uttrycka något. Vår vision eller vårt missnöje. Vår dröm eller vår misstro. Därför måste vi nu, mer aktuellt än någonsin, skapa ett Sverige där alla känner sig sedda och lyssnade på. Och värderade.

Oavsett bakgrund, utbildningsnivå eller sociala och ekonomiska förutsättningar. Det är enda sättet att skapa det Sverige som en majoritet (87 %) av Sveriges befolkning uppenbarligen vill ha. Och i det ingår det ett ansvar att se alla våra medmänniskor - prata, lyssna och ta in det som sägs. Bemöta och diskutera som jämlikar.

Soran Ismail har i en oerhört bra dokumentär på P1 sagt att i alla de samtal han haft med SD-väljare har det handlat om jobb och bristen på jobb. Inte rasism. Det är dags för oss alla, och särskilt de politiska partier som nu tillsammans valts in i riksdag och regering att se SD:s väljare, men utan att närma sig SD:s politik (Läs dagens utmärkta debattartikel i DN om just detta).

Jag arbetar hårt för att skapa en mer hållbar värld - och i det begreppet inberäknas såväl miljömässig som ekonomisk och social hållbarhet. Vilket för mig inkluderar lyhördhet. Att se sin omgivning och sina medmänniskor. Att aktivt vilja förstå varandra och alla våra tankar, förhoppningar och problem.

Det gör vi inte genom att fördumma och smutskasta de 13 % som demokratiskt har röstat på något vi övriga 87 % så tydligt anser är fel. Det gör vi istället genom att lyfta upp de frågor som på allvar är anledningen till den här utvecklingen: jobb, skola, välfärd och den uppenbara bristen på inkludering. Och att välja lyhördhet tycker jag är en bra början på de kommande fyra åren.