Att ta risken att bli mindre omtyckt

Jag startade JohannaN för snart sex år sen av två anledningar: 1. För att se om det skulle gå att driva ett modemärke där schysst produktion stod i centrum. 2. Som ett forum för mig att fortsätta det jag tidigare gjort ideellt i bl a Röda Korsets Ungdomsförbund: rättvis handel och hållbar utveckling. När jag drivit JohannaN i något år insåg jag att det där visionära drivet lätt hamnar i skymundan pga det vardagliga arbetet.

Saker som att hålla koll på bokföring, inventera lager, beställa trycksaker, packa webshopsbeställningar och tusen andra saker går av någon anledning alltid först. Det tillsammans med att en samlar på sig så många tankar och åsikter från alla möjliga och omöjliga håll. Personer som säger: "Du borde göra såhär", "Branschen fungerar på ett sätt" och "Om du gör annorlunda kommer det aldrig att funka".

Jag har stirrat mig så blind på det där - försökt lära mig och förstå hur mode-, PR-, tillverknings-, tidnings-, you name it-branschen fungerar. Ibland har det känts rätt och ibland fel. Men rädslan av att riskera att stöta bort människor har fått gå först.

Tanken om att "tycker eller säger jag så här kommer det blir fel och många vill kanske inte köpa smycken från JohannaN då". Viljan av att alla ska tycka om det en gör finns alltid där. Och det tillsammans med alla välvilliga tips på hur en borde göra blir lätt att en gör lite av varje och gärna så mellanmjölkigt som möjligt - allt för att minimera risken att göra fel och stöta bort människor.

Men vet ni, för snart ett år sedan ramlade en pollett ner hos mig. Jag kom på att de jag vill ska tycka om det jag gör: de går ju igång på EXAKT samma saker som jag gör. Och jag gillar människor, företag och sammanhang som tar ställning - som tycker saker. Och som gör det tydligt. Som är kompromisslösa och integritetsstarka. Som liksom kör sin grej.

Det borde i sin tur betyda att om jag gjorde samma sak som det jag själv uppskattar hos andra skulle jag, förutom att tycka bättre om mig själv, också antagligen växa i andras ögon.

Så vad har hänt sen dess? Massor! Tack vare att den där polletten trillade ner och jag vågade räta på ryggen och ta beslutet att INTE attrahera alla med mina tankar och åsikter så har jag översköljts av kärlek och framtida spännande samarbeten. Det gör så klart att jag vill prata och tycka ännu lite mer! Vilket känns helt fantastiskt.

Självklart blir säkert många less på mitt tjat om hållbart mode och Slow Fashion - men det spelar egentligen inte så stor roll. Ärligt sagt är det inte för de jag gör det här. Jag gör det för att jag numera kan se mig själv i spegeln och känna att än hur saker och ting går så har jag i alla fall följt mitt hjärta. Och jag gör det för att vi, vilket jag nu förstått, är många som delar värderingar - och jag vill att JohannaN ska vara det där forumet som jag drömde om för snart sex år sen.

Så vet ni, här kommer ett råd till er som känner er lika fega som jag kände mig: jag lovar, FLER, inte färre, kommer vilja jobba med dig om du faktiskt bara tar risken att bli mindre omtyckt.