Att rita om kartan en aning

Jag startade JohannaN i februari 2009, d v s för exakt åtta år sedan. Min ambition sedan dag ett har alltid varit att skapa smycken där hållbarhet och en transparent och schysst produktion står i fokus. Det är det jag brinner för.

Det jag då inte visste var att det valet också innebar att jag valde en krångligare väg. En snirkligare och snårigare stig för i princip allt jämfört med om jag hade valt att starta ett "vanligt" smyckesmärke.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Köp billigt och sälj dyrt

Grundprincipen i ett företag är att sälja för mer och dyrare än vad kostnaderna är - att söka billigast pris är därför enkel affärslogik. Att få bästa möjliga kvalitet för minsta möjliga kostnad är ett internationellt språk som alla förstår - två variabler som oavsett bakgrund eller land är självklara. Det är så marknaden fungerar och det är vad som såväl erbjuds som efterfrågas.

Att arbeta med hållbarhet och värdesätta de variabler som det innebär betyder därför att en krånglar till det. Stoppar in andra faktorer och värdemätare - menar att "pris" och "kvalitet" helt plötsligt är två relativa begrepp. Vad är ett bra pris? Sker ett lågt pris på bekostnad av den som är en del av produktionskedjan? Är det då ett dåligt pris? Kan det verkligen räknas som bra kvalitet när en inte vet hur människorna bakom produkten mår?

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Hållbarhet - är att krångla till det för sig

Att lyfta in aspekter som hållbarhet, transparens, arbetsvillkor, löner och miljöpåverkan är att rita om kartan en aning. Det är att ifrågasätta och ruska om den del av affärsvärlden som förstår, lever och alltid har levt efter "Bästa möjliga kvalitet för minsta möjliga pris".

Det innebär att vara obekväm, ställa närgångna frågor: vart kommer materialet ifrån? Kan du rita en karta eller modell över tillverkningens alla delar? Vem gör vad och vart? Kan jag besöka produktionen? Kan jag prata med dem?

Frågor som är ovana - som först möts av undrande blickar och frågor som: varför vill du det? Vad ska det vara bra för? Egentligen?

Långsiktighet och bygga relationer

Det är lätt att nå dit en vill om en följer världen och inrättar sig. Pratar det språk som säger lägsta pris för bästa kvalitet. Samtidigt driver inte jag JohannaN för att det ska vara lätt, jag gör det för att jag ska kunna se mig själv i spegeln varje dag. Och då gäller det att klura ut strategier för att nästla sig in, få andra att förstå det som är mitt språk.

En sak är långsiktighet. När jag startade JohannaN hade jag krav på att besöka produktionen direkt hos min samarbetspartner i Bangkok - jag fick nej. Anledningen? Att släppa in en helt okänd affärskontakt luktade industrispionage. Inget annat. Efter ett drygt år av arbete - där jag kunnat visa vad jag går för - var det en annan sak. Att bygga en relation där alla parter kan lita på varandra är alltså ett sätt att rita om kartan en aning.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Att förstå världen

En annan sak är pengar. Begrepp som hållbarhet, rättvis handel och ekologiskt är i ärlighetens namn också trendigt just nu. I Asien, den världsdel jag spenderat mest tid i förutom Europa, är det ovant och rätt okänt. Att komma och ställa krav på märkningar och arbetsmodeller utifrån det här kan förvirra.

Kanske är det så, vilket jag har vänner inom textilindustrin som vittnar om, att ibland skapas det en tillgång utifrån efterfrågan. Om en kund ställer krav på ekologiska tyger är det lätt hänt att säga: "javisst, det har vi! Det du vill ha det har vi". Sen att märkningar och spårbarhet egentligen inte finns är en annan sak. 

Det här handlar inte om att försöka luras - utan snarare om att när jag som individ inte förstår det djupare syftet så är det lättare att bara vara tillmötesgående utan mer tankar än så. Och då hållbarhets- och miljöfrågor specifikt inte är särskilt stora på dagordningen i många länder så blir exempelvis "ekologiskt" bara ett ord, vad det egentligen betyder är inte riktigt klart.

Och då blir lösningen så enkel att det som efterfrågas tillgodoses. Så har det också varit för mig, från början fick jag frågor från vår produktion om: "Varför vill du se när vi sågar smyckena? Det är ju skittråkigt. Vi kan träffas på ett mysigt café istället!".

Men pengar, ja, det är ett språk vi alla förstår. Att faktiskt visa att ju mer bilder, filmer och information jag kan berätta om vår tillverkning desto mer kommer vi sälja. Att vi, ni!, blir peppade av det - och dessutom är det sjukt mäktigt att få visa upp vilken oerhörd talang som ligger bakom att kunna handsåga ett smycke! Det gillar ni som köper smyckena - och om fler gillar det vi gör desto mer kan jag och mina producenter tillsammans växa!

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Pengar - det tydligaste språket

Jag är inte naiv: jag vet och jag förstår att pengar är det språk som snackas. Och då blir det också det språk som jag pratar när jag egentligen vill tala om hållbarhet. Och det är inget fel med det - kanske egentligen bättre. Att visa att social och miljömässig hållbarhet också är ekonomiskt hållbart betyder faktiskt långsiktig förändring.

Jag tror nämligen på en värld och en ekonomi där schyssta företag tjänar pengar och oschyssta företag försvinner. Survival of the fittest när det är som bäst - det är, än hur hårt det låter, det jag drömmer om. Vad drömmer du om?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.