Att leva som en lär - januari och februari

Mitt personliga nyårslöfte i år var att leva Slow Fashion på riktigt. Och att alla mina klädinköp samt hår- och hudvårdsinköp ska ske med eftertanke och vara hållbara. Dessutom, att jag ska köpa max ett klädesplagg per månad. Det har i ärlighetens namn gått sådär - eftertanken har funnits där. Hållbarheten i princip alltid. Men max ett plagg - där har det inte gått så bra. Istället har den mycket obekväma känslan av dåligt samvete och ångest infunnit sig. Och det är ju något jag verkligen inte står bakom! Jag som förespråkar (bla när jag föreläser om Slow Fashion) att alltid känna positiva känslor inför shopping - och att varje gång en väljer det bättre alternativet ska klappa sig på axeln. Inte må dåligt de gånger en väljer sämre. För jag är verkligen övertygad om att bestående förändring bara kan komma ur glädje och positivitet. Och så nu detta!

d4246a2a0e5711e3856c22000ae8112f_7Under januari köpte jag flera plagg på second hand - vilket såklart är miljömässigt bra - så varför känna skam? Hur kunde det gå såhär?! (Rationellt har jag ju de rätta verktygen, men i praktiken har den här utmaningen verkligen lockat fram sidor hos mig själv jag inte tycker om.....)

Bangkok är för mig en verklig utmaning. Alla de kläder som säljs här är i EXAKT min storlek (sk "one size", dvs strl 34/36) och EXAKT min stil och till ett pris som definitivt är lockande. Och inte blir det bättre av att shopping överlag är det nöjet som många, inkl alla mina vänner, ägnar sig åt på kvällar och helger. Alla marknader har dessutom, varje gång jag varit här, varit något jag alltid sett framemot och längtat till. Jag älskar de helt enkelt! Jag försöker stilla begäret genom att fokusera på second hand och inte nyproducerat och att inte spontanshoppa. Att verkligen tänka två gånger trots att en fantastisk second hand-blus inte kostar mer än 20 SEK. Det är svårt, men kanske bör 5 plagg istället för 20 som i normala fall ses som ett lyckande i och med den enorma frestelsen? Eller är allt bara dåliga ursäkter?

2014-02-10 16.31.57-1Tanken med ett plagg per månad var ju såklart för att min garderob är fylld - jag BEHÖVER inte mer kläder. Men samtidigt - det är ett av mina största intressen och mode är mitt jobb. Så kanske är det ändå klokt att erkänna sig besegrad (efter bara en månad...usch) ang. nyårslöftets ett plagg per månad. Och istället fokusera på eftertanken, Slow Fashion och de medvetna valen? Utan ångest och dåligt samvete - för jag älskar trots allt känslan av ett "nytt" plagg?!