Att driva eget och ha bebis

Om det är något min fina unge verkligen ha gjort så är det att ha vänt upp och ner på hela min värld. Mestadels på ett väldigt fint och härligt sätt. Jag hade överhuvudtaget inte kunnat föreställa mig innan hur otroligt roligt det är att vara med henne, och hur galet mycket jag tycker om henne. Vilket jag bl a skrivit om här: Vad en 6-månaders bebis lärt mig

En bok som hjälpt mig massor

En bok som hjälpt mig massor

Så ja, att få barn rubbar hela ens tillvaro (det säger ju alla, men nu fattar jag exakt hur) Jag har ju exempelvis sålt en hel butik: Mitt livs modigaste beslut. Men det här omkullkastandet kan också skapa förvirring. Så mycket ändras, och det som förut kändes så självklart är faktiskt inte det längre (Exempelvis Att omdefiniera ordet frihet)

Men en sak har jag vetat sedan innan hon kom: att jag måste kunna kombinera det här med att driva företag och ha barn. Från dag ett. För tusan, jag funderade och skrev ju om det för mer än ett helt år sedan: Slow living – så börjar du (även om jag då var hemlig i flera månader till om att det rörde sig om en bebis) 

(Om du vill veta hur jag tänkte om att vara gravid och driva företag/jobba kan du läsa här: Gravid - och om att vara konstant bakis i flera månader)

Och jag är ju absolut inte ensam i att driva eget samtidigt som barn, så här kommer en drös tankar så här nästan sju månader in i livet med Ingrid, för dig som funderar på samma sak:

Avundsjuka

Okej, låt oss börja med avundsjukan. Jag har varit så himla avundsjuk på alla de som är helt lediga. De som inte behöver fundera på jobbmåsten. Ja, de första månaderna tyckte jag faktiskt synd om mig själv som var tvungen att jobba. Och jag kan fortfarande lite då och då övermannas av den här känslan. Längtan att inte behöva bry mig om något annat än min gulliga unge.  

Men, jag vet också att det nog inte är så rosenrött som jag så gärna vill göra det till. Ja, att vara hemma helt och fullt med bebis är för mig lite av en ”gräset är alltid grönare…”-grej. Det jag inte har, verkar alltid så åtråvärt. Så enkelt är det.

Och det är okej att känna så.

Ibland blir jag avundsjuk, men jag vet också att jag har en drös fina grejer som de som är hemma helt inte har. Och då känns allt mycket lättare.

Så, så här tänker jag angående det här med att driva eget och ha barn:

Föräldraskap och entreprenörskap

Identitet

Att få barn har för mig varit enklare rent mentalt än vad jag trodde innan. Och jag tror att detta är anledningen:

I och med att jag har kvar mitt jobb-jag är också en väldigt stor del av mig själv och min identitet oförändrad. Sedan har en ny del av det som är jag: som förälder, tillkommit. Och just för att allt det som jag är van med är kvar, tror jag att jag har haft lättare att hantera förändringen. Helt ärligt tror jag att vara hemma med Ingrid inte hade varit lika mysigt eller enkelt om jag inte samtidigt hade känt igen mig själv och vem jag är.

Att vilja vara hemma

Innan Ingrid föddes tänkte jag att stanna hemma mycket och länge framförallt var en kvinnofälla. Och snarare ett uttryck för bristande jämställdhet än verklig vilja. Precis som alla de gånger jag hörde om kvinnor som lade ner sina företag när de fick barn (men extremt sällan om män som gör detsamma)

Men det jag inte hade räknat med var att jag skulle vilja vara hemma. Ja, att både jag och min sambo så intensivt kände det från dag ett. Och det var nog en känsla jag blev lite överrumplad av.

Men att ständigt längta hem är ändå något så himla fint. Om än dock lite ovant.

06112017-IMG_4715.jpg

Att dela lika och flexibelt

En förutsättning, tror jag, för att fixa kombinationen av jobb och bebis är definitivt att dela lika med den andra föräldern (om en är ensam är det såklart mycket klurigare, och är en fler än två: ännu bättre!) Jag och min sambo vill som sagt båda vara hemma så mycket det bara är möjligt, samtidigt som vi också vill ta alla de bästa möjligheterna på våra respektive jobb.

Och hittills har det gått väldigt bra. Jag har kunnat tacka ja till exakt alla föreläsningsförfrågningar och jobb på annan ort nu i höst eftersom han då har kunnat vara hemma. Och visst, jag förstår att alla kanske inte har en lika förstående arbetsgivare som han har, men viktigt att veta är att föräldraledighet kan ingen någonsin neka enligt lag.

När det gäller att dela lika för att skapa de bästa förutsättningarna för varandras jobb så gäller absolut devisen: vill man så kan man. En gång har det totalt kört ihop sig för oss och då löste vi det med en nära släkting som barnvakt.

Sen behöver inte föräldraledighet handla om att vara hemma exempelvis 10 månader var, utan det går att göra så mycket mer flexibla lösningar. Kan veckorna delas rakt av? Eller jobba halvdagar? Eller varannan vecka? Går det att jobba några timmar på kvällen när barnet somnat och därmed kunna sluta tidigare? Ja, egentligen är det bara fantasin som sätter gränser.

Att vara borta

Jag har sovit borta flera gånger vid det här laget, som längst fem nätter. Och det funkar bra. Det är absolut jobbigt att vara borta, men det är min grej och något jag måste jobba på. Just för att det känns viktigt att hon är ensam hemma med sin pappa på samma sätt som när bara hon och jag är hemma.

Dessutom gör det att vi föräldrar båda har och tar samma typ av ansvar med henne. Det blir helt enkelt roligare för de två när jag inte är där emellanåt, och vice versa. 

Entreprenör och förälder

Det bästa av världar

Okej, helt ärligt: jag älskar mitt jobb och jag älskar min unge. När jag kom hem från Moldavien för några veckor sedan var den känslan så oerhört påtaglig. Fem dagar med ett så vansinnigt roligt jobbuppdrag och –resa. Och så hem till den mest fantastiska människa jag vet. Det bästa av två världar och platser där jag verkligen känner att jag är helt mig själv och mitt absolut bästa jag. En så oerhörd lyx. Och ynnest.

Över tid

Jag är kanske mindre med min unge det första året än vad andra är. Men å andra sidan kommer det liv vi lever nu vara ungefär likadant om två år eller fem år. Och det känns bra. Att behöva gå från att vara 100 % ledig till att jobba heltid tänker jag kan vara riktigt jobbigt. Jag är aldrig 100 % föräldraledig men kommer å andra sidan kanske kunna hänga mer med henne över tid. Det är i alla fall något jag intalar mig när jag måste jobba med henne bredvid.

Så alla lösningar funkar, och bara för att mitt arbetsliv inte ser exakt ut som alla andras så behöver det inte betyda att det är fel. Även om det är så himla lätt att känna så pga alla normer och förväntningar. Men då läser jag den mest fantastiska bok som skrivits i ämnet bebis: Praktika för blivande föräldrar av Agnes Wold och Cecilia Chrapkowska.

Och slutligen

Alla tankar om det går att driva eget och barn har för mig främst handlat om min mentala inställning. Så länge jag kände avundsjukan och stressen (Vilket jag berättar mer om här: Att koppla bort och av) var det jättetungt.

Men när jag började fokusera på allt det positiva: alla de möjligheter som mitt jobb faktiskt ger i mitt liv med barn. Då förändrades allt. Och när jag trillar dit igen och börjar tvivla, ja, då tar jag ett djupt andetag och bläddrar lite i Praktika för blivande föräldrar, en bok som vrider och vänder på förväntade sanningar och bekräftar allt det som jag redan vet:

Att det går alldeles utmärkt att jobba samtidigt som en har en liten bebis. Så länge jag vill att det ska göra det.

Vad är dina tankar och åsikter efter att ha läst det här inlägget? Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.