Är du feminist? Bra, då är hållbart mode en grej för dig!

Detta inlägg presenteras i samarbete med Fair Action


Kommer ni ihåg FN:s millenniemål? Förra året uppdaterades de och återfinns numera under namnet Globala målen för hållbar utveckling. 17 globala mål som världens ledare genom FN:s utvecklingsprogram, UNDP, har förbundit sig till under de kommande 15 åren.

Det här är mål som omfattar alla människor. I alla länder. Och om målen ska fungera måste alla känna till dem. Men också arbeta för dem. Och det oavsett om du är lagstiftare, politiker, företagsledare eller konsument. 

Och just därför tycker jag att det känns det så vansinnigt fint att med start idag, i samarbete med en av mina favoritorganisationer Fair Action, få berätta mer om tre av dessa mål för er under kampanjen #FairAgenda. Så, nu kör vi: 

Mål 5 - Jämställdhet

De globala målen: 5 Jämställdhet FairAgenda, FairAction

Jämställdhet mellan män och kvinnor är både ett mål i sig, men också en förutsättning för hållbar och fredlig utveckling. Det handlar om rättvis fördelning av makt, inflytande och resurser i samhället. Och att som kvinna få halva makten samt hela lönen. 

I Sverige har vi, jämfört med många andra länder, kommit långt. Även om det finns en hel del övrigt att önska här också.

Globalt sett är det däremot, rent ut sagt, skit att födas som tjej. En insikt som gör mig väldigt ledsen och arg när jag tänker på det. Men vissa saker som sker globalt kan faktiskt påverkas av oss här i Sverige. Och det handlar om vad vi väljer att lägga våra pengar på. 

80 % av alla kläder sys av kvinnor

Det är nämligen så att 80 % av alla världens kläder sys av kvinnor. Textilindustrin sysselsätter dessutom extremt många då det är väldigt arbetskraftsintensivt och merparten är alltså kvinnor. Så frågan om hur våra kläder tillverkas är därför en fråga om global jämställdhet.

Så, är du en person som tycker att jämställdhet är en självklar grej. Och bär du kläder? Ja, då är arbetsvillkoren i textilindustrin av högsta relevans för dig.

Att handla kläder, skor och accessoarer utan att fundera så mycket på var din pengar hamnar innebär faktiskt, om vi ska vara lite hårda, att du befäster de strukturer som du anser dig arbeta emot. Vilket såklart är rejält skevt.

Därför tänker jag så här: att vara feminist innebär också att vara det i klädaffären. Och om du inte redan är det, är det dags för det nu. För, textilindustrin ser nämligen ut såhär: 

De fem största problemen

(Följande text med de fem största problemen återfinns också i min och Jennie Johanssons bok Slow fashion: din guide till smart och hållbart mode.) 

Problemen, som jag strax kommer att räkna upp, har dessutom faktiskt alla en sak gemensamt:  de har på ett eller annat sätt sitt upphov i prispressen (om du funderar på det här med hur billiga kläder faktiskt är så har jag skrivit om det här: Ja, kläder är för billiga. Punkt.

Löner

Löner som inte går att leva på är ett enormt problem. Mycket av problematiken grundar sig i skillnaden mellan den lagstadgade minimilönen och den faktiska levnadslönen. I Bangladesh motsvarar exempelvis minimilönen 18 % av vad som krävs för att leva, bo, äta och försörja en familj. I Indien är motsvarande siffra 33 % och i Kina 42 %.

Dessutom får arbetarna ofta bristande eller ingen ersättning för övertid. Då schyssta löner ofta är ett krav som ställs i företags uppförandekoder är det många fabriker som har satt dubbla lönelistor i system. En verklig lönelista och en lista att visa upp vid besök och kontroll.

Foto: Fair Action

Foto: Fair Action

Arbetstider

Långa arbetsdagar är ett annat stort problem. De flesta av världens länder ställer sig bakom ILO-konventionens skrivelse om 48 eller färre timmars arbetsvecka – men verkligheten ser tyvärr helt annorlunda ut. Anledningen är ofta att lönerna är för låga – om du inte kan leva på din lön från en vanlig arbetsvecka måste du arbeta längre och fler dagar.

Krav på snabba leveranser gör det vanligt med övertidsarbete, så jobb finns det för den som vill ha och behöver. Skälig övertidsersättning ska ges, men då många har osäkra eller helt bristande anställningskontrakt är detta ytterligare en sak som det tummas på.

Arbetsmiljö 

Vi var nog många som förfasades över fabrikskollapsen av Rana Plaza i Bangladesh den 24 april 2013. Över 1 100 textilarbetare miste livet och 2 500 skadades när åttavåningshuset bokstavligen föll ihop. Det är dock inte första (och förmodligen inte sista) gången som undermåliga fabriker kollapsar och textilarbetare dör.

Tragedin på Rana Plaza visar vad som händer när byggnader inte renoveras och underhålls och när arbetsmiljö prioriteras bort. I fallet med Rana Plaza hade det konstaterats stora sprickor i byggnaden dagen innan, men det ignorerades.

Bristande arbetsmiljö kan ha flera förklaringar. En är pengar. I kriget om att som fabrik kunna erbjuda den billigaste produktionen finns det helt enkelt ofta inte ekonomiskt utrymme för bra skyddsutrustning, renovering och utbildning i säkerhet. Många anställda har inte heller kunskap om vad som är en bra arbetsmiljö och det här med att ha skyddsombud är något en bara kan drömma om.

Även om skyddsutrustning kan finnas vet de anställda ibland inte hur den fungerar eller varför de ska använda den, eller så är den helt enkelt inte är tillräckligt funktionell. Det värsta är att det emellanåt kan röra sig om så enkla saker som andningsmasker som gör det tungt att andas vilket drar ner på arbetstempot. Eller skyddshandskar i fel storlek som gör det omöjligt att utföra uppgifterna rätt.

Foto: Tobias Andersson Åkerblom, Fair Action

Foto: Tobias Andersson Åkerblom, Fair Action

Dessutom är det många anställda som varken vet sina rättigheter eller vad som är farligt, exempelvis att andas in lim. En intressant sak är att ofta kan flera företag och märken producera samtidigt i samma fabrik, men då de alla har sina egna uppförandekoder kan arbetsmiljökraven skilja sig åt.

Detta kan i praktiken innebära att brandsläckare och skyddsutrustning flyttas runt för att motsvara kraven från det företag som kommer på besök just den veckan. Om ämnet inte hade varit så allvarligt som det är hade det varit skrattretande.

I arbetsmiljöproblematiken ingår också ingen eller bristande rätt till raster och pauser, och rapporter om anställda som knappt får gå på toaletten eller äta lunch.

Fackföreningar

Att organisera sig fackligt är en mänsklig rättighet. Som medlem i ett oberoende fackförbund står en inte ensam inför arbetsgivaren och kan med sina kollegor gemensamt påverka och förhandla arbetsvillkor och löner. Tillsammans är helt enkelt starkare. Men även om det är en rättighet att vara med i facket ser det i praktiken annorlunda ut.

Hundratals fackliga företrädare inom alla möjliga branscher runt om i världen mördas årligen. Fackligt anslutna blir svartlistade, avskedas på tveksamma grunder och har svårt att få nytt arbete. Många länder har också restriktioner för hur fackförbunden får vara uppbyggda, som till exempel att de är kontrollerade av staten. Det här strider förstås mot tanken om den oberoende föreningen. Ibland är de också korrupta eller saknar helt makt.

Sverige har en tradition av en stark fackföreningsrörelse och vi har till stor del den att tacka för det som blev välfärdsstaten Sverige. För oss är det en självklarhet att kunna organisera oss för att starkare kunna stå upp för våra rättigheter. Därför är de nog ibland lätt för oss att glömma bort att det i andra delar av världen kan vara svårt och kontroversiellt att organisera sig fackligt.

Långa arbetsdagar och låga löner skapar dessutom något av ett moment 22 för många textilanställda. När dagen är slut är det få som har tid och ork att engagera sig fackligt. I stället ligger fokus på att överleva vardagen och de blir kvar i samma ohållbara situation.

Sexuella trakasserier

För många kvinnor är ett arbete på en textilfabrik deras första jobb och kanske det enda de kan få. Ett arbete betyder egen försörjning och självständighet, och är därmed något väldigt viktigt.

Men detta skapar också en beroendeställning gentemot chefer och arbetsgivare, vilket tyvärr ofta utnyttjas. Många av de i beslutsposition är män och det finns många rapporter om sexuella trakasserier. Hot om avsked om en inte ställer upp på sex är också vanligt förekommande.

Förutom sexuella trakasserier och rena övergrepp finns det också en systematisk diskriminering mot kvinnor. Många föredrar att anställa ogifta kvinnor utan barn, och kvinnor tvingas skriva på kontrakt där de avsäger sig rätten att skaffa barn under anställningsperioden. De kvinnor som trots allt blir gravida, blir avskedade.

Är du feminist?

Bra, då är hållbart mode en grej för dig. För så här kan vi ju inte ha det. 

Vad har du för tankar om det här? Låt mig veta! 

Detta inlägg är ett samarbete med Fair Action, men alla ord och åsikter i inlägget är mina egna. Del 2 och 3 i detta samarbete kommer under nästkommande veckor. Vill du läsa mer om kampanjen så gör du det här: #FairAgenda. Mer om hur jag arbetar hittar du här: PR, press och samarbeten.

PS. Visst har du sett funktionen med det lilla hjärtat här nedan? Om du gillar inlägget men inte är den som kommenterar får du supergärna klicka en "like" så jag vet vad du vill läsa mer om <3 Följ mig också på bloglovin' för att inte missa något och för att spara inlägg till sen. DS.