Aktivism och engagemang - grunden till mitt jobb

När jag var 16 år åkte jag på "motståndskollo" arrangerat av Rättviseakademin (dåvarande ungdomsförening till det som idag är We Effect) Kollot var sex dagar utanför Stockholm, fyllda med föreläsningar och aktiviteter på temat globala rättvisefrågor.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Ett kollo var min start

Jag åkte med en kompis - pirrigt och lite läskigt att ta tåget från Östersund till något helt okänt. Vi kände inte en kotte - men ämnet verkade spännande.

Och de dagarna på en scoutgård i Gnesta var, inser jag nu, startskottet på allt det som är jag idag. Det var där jag för första gången fick veta hur smutsig textilindustrin och hur skev världen överlag är. Det var där jag fick uppleva lyckan i att göra gemensam sak med andra: och hur engagemang och organisering på allvar kan göra en till en helare människa.

Aktivism är den bästa sortens skola

Idag är jag 32 år. Dubbelt så gammal som sommaren med motståndskollo. Men många jag träffade där och några år senare är människor jag än idag känner - för att vi alla jobbar med det vi trodde på då och fortfarande brinner för. Någon är hållbarhetschef på stort modebolag, någon annan driver kommunikationsbyrå på temat hållbarhet och ytterligare andra jobbar inom olika organisationer. Och så vidare.

Och jag är så förbannat tacksam för den skola aktivismen varit och alltid kommer att vara för mig.

Idag jobbar jag med det jag älskar allra mest. Ja, och det är inte med lite stolthet jag kan säga att den jag är idag är den typen av person som jag så innerligt beundrade när jag var just 16. Något jag tänker ändå är ett fint betyg på livet.

En ynnest att få göra allt det jag gör

Att få föreläsa, skriva och opinionsbilda för en hållbarare värld, att få ge ut böcker, bli inbjuden av stora modeföretag (vårens föreläsning på Lindex var ett jädra drömuppdrag!) och vid det här laget ha ett rätt rejält hållbarhetsnätverk - det är en ynnest.

Och om allt detta påminde dagens möte mig om. Jag ska nämligen strax få träffa generalsekreteraren för Bangladesh Garment and Industrial Workers Federation, en sammanslutning av 53 fackförbund som organiserar textilarbetare i Bangladesh, inbjuden av Fair Action.

Och det känns mäktigt, som något slags bevis för att min trevande aktivistbörjan i början på 2000-talet nu är detta.

Vad är dina tankar om aktivism och engagemang som grund för arbete? Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.