Camilla Gunnarsson: Mitt år med endast ekologiska kläder

Jag heter Camilla Gunnarsson och har alltid varit "en sån som älskar kläder". Jag har ofta fått positiva kommentarer från andra om mina kläder och jag vet att jag inspirerat andras klädval och garderober. Med tiden har jag dock blivit mer och mer fundersam på "klädernas väg till min och andras garderober". Detta har lett till att jag nu försöker göra mera hållbara val- och inspirera andra till att också göra det. Just nu är jag mitt uppe i  ett projekt, att under ett års tid enbart köpa ekologiska eller på annat sätt hållbart producerade kläder. Detta och mycket annat bloggar jag om på www.aktivadagar.com. När jag inte ägnar mig åt en aktiv fritid arbetar jag som psykolog. I hemlighet drömmer jag om att kunna kombinera miljöintresset och psykologikunskaperna för att påverka människor till att ta fler aktiva steg mot mer hållbara val. 

Jag är en person som älskar kläder. Fina kläder. Matchande kläder. En person som genom åren tittat på, köpt och ägt mycket kläder. Både till mig själv och till mina barn. Jag är också en person som tyckt att det varit ett nöje, ett intresse och en hobby att gå i affärer. Som ofta gjort det. Och "jakten" i sig kunde då vara lika intressant som själva inköpen.

Kläder för outdoor-liv får numera lågt PPA

Fast så är det inte längre. Någonstans på vägen tröttnade jag. Kanske i takt med larmrapporter om gifter och miljöhot i klädbranschen. Kanske för att jag fick andra intressen, som utomhus-aktiviteter, vilket förändrade prioriteringar vad gäller tid och pengar. Kanske för att ju mindre tid jag tillbringade i affärer desto mindre blev begäret efter att shoppa. Och ju mer jag vistades utomhus i naturen desto mer rädd om den blev jag. Och desto mer ångest fick jag över vad vi gör med den.

Jag kände mer och mer att det var dags för mig att göra något, men hur gör man? Var börjar man? Om man vill ”gift-sanera” sin klädkonsumtion? Och minska sin klädkonsumtion, för just överdriven konsumtion är ju ett stort problem i sig. Det är lätt att falla för frestelsen och köpa ”slit- och släng”-kläder som inte ens hinner bli slitna eftersom de används så lite. Men kostar miljön enormt mycket.

Jag läste om lite olika projekt för att ”komma åt” detta med ”överdriven klädkonsumtion”. Som projekten 333 och Capsule Warderobe som går ut på att man under en viss tid använder ett begränsat antal plagg och lägger undan eller gör sig av med resten - för att på sikt komma ner i antal plagg i sin garderob och hitta fram till något som är lagom och rimligt. Som i Slow fashion - äga färre plagg av högre kvalité med mindre miljöpåverkan. Plagg som får ett lågt PPA, Pris Per Användningstillfälle. Och ett PPA som är lågt både för plånboken och miljön. PPA fanns redan med i mina tankar sedan tidigare och hade rättfärdigat en del dyra klädinköp men det malde ändå i mig att jag konsumerade för mycket. Att det fanns för många tveksamheter kring produktion av och innehåll i det jag köpte. Och jag orkade inte sortera garderoben enligt 333 eller Capsule Warderobe-principerna och jag misslyckades med att köpstoppa.

Sedan en dag när jag åkte tåg läste jag i en gratistidning om ett klädföretag som börjat tillverka kläder av plast som de plockat upp ur havet. Det var då jag bestämde mig för att under ett års tid enbart köpa kläder som är ekologiskt eller på annat sätt hållbart producerade. Inte för att plast är ekologiskt, men för att jag i den stunden ”fick nog”. För att det är så sjukt vad vi gör med världen, jorden och våra barns och barnbarns framtid. Medan vi rusar runt och jagar efter nya klädfynd. Och tror att vi ska bli lyckliga av det. Men jakten bara fortsätter.

Vart att tanka pa Vilka avtryck lam nar just jag efter mig på jorden

Innan jag drog igång projektet handlade jag också en del ”eko-reko” kläder men det var mest för att det ”råkade bli så”. Det var en bonus om ett plagg var ”miljömärkt” (ännu större anledning att köpa det…) men det var inte så att jag aktivt sökte efter sådana kläder. När jag hade startat eko-reko-kläder-projektet förstod jag varför jag bara hade ”råkat” handla sådana kläder. Det är nämligen inte helt enkelt att hitta ekologiska kläder fast man aktivt letar efter dem. Många stora kedjor gör ju gärna reklam för att de har ett stort ekologiskt sortiment - men de kläderna är ofta svåra att hitta på affärerna. (förutom möjligen babykläder, underkläder och basplagg). På internet finns en del små specialiserade affärer med eko-reko utbud och på en del friluftsinriktade nätaffärer får man en hel del träffar om man säker på t.ex. ”ekologisk” eller ”återvunnen”. Men det finns mycket kvar att önska och göra! Att önska och försöka påverka har för övrigt också blivit en del i mitt eko-reko-kläder-projekt: att kontakta affärer och företag med önskemål om mer eko-reko kläder och tydligare märkning av sådana kläder. Företag säger ofta att de säljer det kunderna vill ha, men då kanske vi i större utsträckning ska höra av oss och säga vad vi vill ha?! Inte bara nöja oss med att köpa det som finns?! För då tror företagen kanske att det ÄR det vi vill ha?!

Apropå tydlig märkning av eko-reko kläder så har jag under projekt-tiden stött på begreppet ”nudging”. Ordet är engelskt och betyder ungefär "putta". (Det finns ännu inget svenskt ord för fenomenet). Nudging används i betydelsen "putta eller försiktigt leda människor i en annan riktning än de annars hade tagit”. Vi människor väljer gärna det som ”är lättast att välja”, ”den enkla vägen”. Nudging innebär att man arrangerar en valsituation så det önskvärda beslutet blir det som är lättast att fatta. Även tydlighet kan bidra till en puff i rätt riktning. Det blir t.ex. svårare att välja en oekologisk vara när den ligger precis bredvid en ekologisk- som är tydligt märkt som ekologisk. Dessvärre finns det ännu inte så mycket sådan märkning i klädaffärer jämfört med t.ex. i många mataffärer. Och det är sällan eller aldrig man lyfter fram eko-reko-kläder i kampanjer, reklam etc.

klappen_sno4_Camilla Gunnarsson slowfashionblogg

När jag började med projektet trodde jag glad i hågen att allt som det står ”ekologiskt” eller ”organic” på är bra. Nu har jag lärt mig att ”allt inte är guld som glimmar”. Allt är inte så ekologiskt som det ser ut. Det finns ett antal olika märkningar som ska garantera att en vara ÄR ekologisk eller hållbar producerad. En bra märkning innebär att varan är ”granskad och godkänd av en oberoende, tredje part”. Det finns flera sådana stora, vedertagna och godkända märkningar. Därutöver finns det även ”egna märkningar” som olika märken eller kedjor infört. De håller ofta måttet vad gäller eko-reko-kvalitet och kontroller av detta. Men inte alltid! För att vara säker på att det man köper är "tillräckligt ekologiskt för att verkligen kallas ekologiskt" räcker det alltså inte att det står ”ekologisk”eller ”organic” på produkten! Man bör även kolla att det är godkänt av en vedertagen certifiering.

En annan sak jag inte hade koll på är skillnaden på RÅVARA och PRODUKTION. En produkt kan vara tillverkad av en godkänd råvara, t.ex. ekologisk bomull, men sedan kan t.ex. färgningen vara oekologisk. Det bästa är förstås om både råvaran OCH beredningen är eko-reko, certifierad och kontrollerad. Och att produktionen även innebär acceptabla villkor för de som arbetar med produktionen.

Jag kan ibland känna mig lite misstänksam när jag försöker orientera mig bland utbudet av eko-reko kläder. Det verkar som att många företag har insett att ”ekologiskt och hållbart säljer”. Och kanske finns det en chans att folk tänker att man är en bra affär för att man säljer ekologiska kläder och har ett hållbart tänkande- fast det sedan är helt andra kläder folk köper. Man får känna sig lite eko-reko som handlar på en eko-reko affär- fast inte köper något som är eko-reko eller ens ser några sådana varor på affären!?

Vilken framtid vill jag bidra med för mina barn

Projektet har öppnat mina ögon för en hel del saker, och jag inser att det kommer att vara svårt att göra val där man är 100% säker på att de är 100% bra. Men jag tänker att 70% eller 90% bra val är väldigt mycket fler bra val än 0 eller 10% bra val. Och 10% bra val är i.o.f.s. ändå bättre än 0% bra val. Någonstans ska man börja. Och alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Och om alla som inte gör något alls gjorde i alla fall något litet så skulle det ge stor effekt.

Nu har snart ett halvår av projektet gått. Jag kan fortfarande känna mig vilsen ibland och undra vad jag ska köpa, hur jag ska välja och om ett klädesplagg ”är så bra som det ser ut”. Men saker klarnar mer och mer. Mina inköp har blivit mer behovsprövade eftersom jag inte längre nöjes-shoppar. Ibland har projektet nästan känts som ett köpstopp eftersom det varit så pass svårt att hitta eko-reko kläder att man helst låter bli att handla. Men det har känts befriande eftersom jag fått tid och energi över till annat! Jag har ju faktiskt hittat roligare intressen! Dock kommer mitt intresse för kläder sannolikt OCKSÅ att bestå men det känns befriande att handla mindre- och använda det jag har mer. Att småningom ha en garderob där jag använder allt. En garderob med få kläder men där jag alltid hittar något att klä på mig- istället för som förr, en garderob proppfull med kläder men där jag ofta inte tyckte att jag hittade något att klä på mig. Tanken är att projektet sedan ska övergå i en livsstil och så tror jag att det kommer att bli. Det känns som att jag redan är där.

Lite då och då presententerar JohannaN en ny gästbloggare på temat hållbart mode och Slow Fashion. Vi vill visa på alla de perspektiv, tankar och levnadssätt som finns inom hållbarhet och mode. Och vi hoppas och tror att det ska inspirera dig i din vardag. Vill du veta mer om Slow Fashion? Läs mer om vår gratis mailprenumeration här. Vill du gästblogga? Läs mer här. För att se alla gästblogginlägg, klicka här.

slowfasionblogg-johannan- Camilla Gunnarsson