Varför jag inte tror på köpstopp

I veckans avsnitt av Stil i P1 “Modets framtid – fyra historier om kreativitet och innovation” pratar jag slow fashion, konsumtion, avvägningar och köpstopp.

Om avvägningar

Jag pratar om att det ibland, trots en ambition om en helt igenom hållbar garderob, landar i att en måste köpa det minst dåliga. För att det riktigt bra alternativet saknas. Att passformen hos de hållbara alternativen exempelvis inte funkar på den egna kroppen - och att en då måste välja plagget som har producerats på ett allt annat än schysst sätt (jag har så själv när det gäller underkläder). Och att det bästa en då kan göra är att bära plaggen så länge det bara går, laga och ta om hand. Göra det bästa utav det dåliga så att säga. Något jag har skrivit om förut: Hållbarhet är att välja - hur väljer du?

För hållbarhet handlar, tyvärr, rätt ofta om att välja. Just för att ämnet är komplext. Men att just dessa avvägningar ändå innebär långsamma och genomtänka inköp - eftersom en i allt processar flera olika alternativ och det tar ju sin tid. Och detta att låta saker ta tid är ju en viktig beståndsdel när det gäller att bryta vår allt för snabba konsumtion.

Foto: Linnéa Jonasson Bernholm

Foto: Linnéa Jonasson Bernholm

Köpstopp då?

Sen var det här med köpstopp. Något som ofta lyfts när vi pratar hållbart mode. Jag har själv aldrig haft ett köpstopp, helt enkelt för att jag känner mig mer begränsad än motiverad av själva förbudsgrejen. Jag förstår såklart att detta är något individuellt (vi är alla olika!) - och det är utifrån det jag inte heller tror att köpstopp per definition är en lösning för alla.

Så det jag verkligen vill lyfta kring köpstopp är just när och om det används utan en tanke på framtiden. D v s hur ska jag göra när köpstoppet är slut? Ska jag återgå till samma beteende som innan eller har jag en tydlig plan för beteendeförändring. För det är lätt att en period av förbud slår över i tankar som “när köpstoppet är slut - då kan jag shoppa!“ eller “jag har varit så duktig under mitt halvår med köpstopp att jag verkligen får unna mig en ny garderob nu“ Och då har ju köpstoppet inte skapat någon förändring.

Och det är just alla köpstopp utan fokus på just reflektion, beteendeförändring och framtid som jag inte tror på. Däremot, om köpstoppet används som ett sätt att stanna upp - som en detox och kickstart för en tydlig livsstilsförändring, ja, då är det såklart något annat. D v s att om köpstopp är något som du känner genuin motivation inför - och som ett sätt att bryta det gamla och påbörja det nya: ja, då är det nog rätt väg för dig.

Men inte annars.

Och allt det plus mycket annat handlar veckans Stil i P1 om.

Har du lyssnat på veckans Stil i P1, berätta gärna dina tankar om avsnittet!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Låt det inte stanna vid konsumentmakt!

Jag tror på konsumentmakt. Utifrån tanken om att vi alla har ett solidariskt ansvar att göra så mycket som vi bara kan. Och att vi självklart ska ta alla chanser till att påverka som vi har möjlighet till.⁠

MEN jag tror inte att det är det enda sättet att förändra. Nä, jag dristar mig så långt som att säga att allt prat om individens ansvar snarare är en rökridå för att slippa fokuset på de verkligt stora. Företagen, politikerna och lagstiftarna.⁠

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Att påverka politiken OCH rösta med plånboken

Genom att vi pratar om vikten av att välja bra och smart i varukorgen slipper företagen stå upp och förklara hela sin verksamhet. Precis som att politikerna inte behöver ta modiga klimatsmarta beslut när vi har fastnat i idén om att marknaden ska lösa allt. Det är helt enkelt rätt smidigt för alla dessa om vi funderar på valet av diskmedel, tröja eller elavtal.⁠

Istället tror jag på att lyfta blicken. Engagera sig politiskt. Bli aktivist. Smart lobbyist och en pain-in-the-ass-faktor.⁠

Ja, att se allt detta som ett sätt att utöva sin makt upphöjt i tusen.⁠

Därför tänker jag på konsumentmakt som en hygienfaktor. Av den enkla anledningen att jag hatar när folk frånsäger sig ansvaret och pekar på någon annan. Vi måste alla ta ett ansvar. Och alltid när vi har chansen. Så enkelt är det. Men vi kan inte stanna där. För då lurar vi oss själva. Och blir lurade.⁠

Och det är därför vi måste engagera oss mera. Bli aktiv i en organisation, politiskt parti eller förening - och driv allt detta du tror på i en större skala!

Det är, helt ärligt, lättare än du tror. Och vis av erfarenhet kan jag säga att ibland är det lättare att påverka kommunfullmäktige än att stå i mataffären och försöka välja klimatsmartaste bomullstopsen....

Vad är dina tankar om konsumentmakt och det jag skriver? Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Nu finns vår bok Gör skillnad! att beställa!

Reklam för egen verksamhet


Nästa måndag släpps vår bok Gör skillnad! Från klimatångest till handlingskraft. Något som känns svindlande märkligt. I oktober förra året kontaktade Norstedts mig, Emma och Maria, och en månad senare skrev vi kontrakt. I januari och februari skrev vi intensivt (hej nästan alla kvällar genom gemensamma Google-dokument). Under mars, april och maj bearbetades och knådades allt fram och tillbaka tillsammans med vår förläggare, redaktör och formgivare. Och i början av juni skickades boken på tryck - efter några svettiga veckor.

Och nu är den alltså helt klar - och är en BOK!

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Boken kommer att finnas på bibliotek och kommer också senare som ljudbok. Samt hos bokhandlar runtom i Sverige. Men för den som inte orkar vänta på det (eller tänker att detta kanske kan vara en finfin present till sig själv eller någon i sin närhet) kan redan nu förbeställa!

Och du hittar den både hos Bokus och Adlibris.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

För ett år sedan kände vi tre knappt varandra, och nu har vi en bebis ihop: en bok. Det känns mäktigt och fint. Och vår förhoppning är såklart att boken ska leda till konkreta handlingar - för det är ju vår grundtanke med den. Att den ska leda till handlingskraft. Genom små och stora förändringar i den egna vardagen samt till engagemang och aktivism. För det är ju genom att jobba på alla fronter som vi kan göra skillnad.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Och vi hoppas att boken kan vara det där svaret på kommentaren “men lilla jag, det spelar väl inte så stor roll?!“ Jo hävdar vi. För det är ju många “lilla jag” som bildar en opinion. Och det är så vi kan påverka politik, företag och förskjuta normer. Och det är vad boken handlar om - plus hundratals andra saker.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Vi är som sagt väldigt stolta över den här boken (alla föräldrar är ju det över sin egen bebis!) och hoppas att du ska gilla den och känna att den är värd att läsa!

Och boken finns som sagt redan nu att förbeställa - med leverans till dagen den släpps 2 september - hos Bokus och Adlibris.

Om du har några frågor om boken, dess innehåll eller annat - tveka inte att lämna en kommentar!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Klimatfrukost - om inredning och överkonsumtion

#Klimatfrukost i samarbete med Blocket och Ellos

Igår rev Emma och Maria av den tredje klimatfrukosten (de tidigare hittar du här: Klimatfrukost - om matsvinn, "ful" mat och olagliga ägg och Klimatfrukost - om smarta och osmarta matförpackningar). Och ja, jag säger Emma och Maria för jag valde att vara sommarledig när allt planeringsarbete gjordes. Men självklart var jag på plats, och temat denna gång var inredning och platsen Formex-mässan.

Viktigt och nödvändigt på en mässa som är just fylld med enorm mängd inredning. Mängder som snarare handlar om begär än reellt behov: något som hela klimatfrukostens panelsamtal kom att handla om.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Överkonsumtion är grundproblemet

Maria modererade och gäster var Frida Ramstedt, Trendenser, Sebastian Welling, team manager på IVL Svenska Miljöinstitutet, Tero Marjamäki, pressansvarig på Blocket och Ulrika Sjövall, design manager på Ellos.

Det alla snabbt var överens om var att grundproblemet är överkonsumtionen. D v s vi köper för mycket och använder för kort stund. Något som gjorde en hållbarhetsivrare som mig riktigt varm i hjärtat. Jag upplever nämligen att just diskussionen om konsumtion inte var något som riktigt berördes för några år sedan, och särskilt inte från företags håll. Istället låg alltid bara fokus på material - och så länge vi väljer hållbarare material så skulle allt vara frid och fröjd lät det. Men så är det ju inte! (Något jag skrivit om här men då med fokus på mode, men exakt samma grej går att applicera på inredning: Vad är problemen i klädindustrin?)

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Öppenhet och det här med behov vs begär

Så att höra Ulrika säga att framtiden kräver andra affärsmodeller och att Ellos, precis som alla andra, måste ställa om för att överhuvudtaget kunna finnas kvar kändes fint. Och då jobbar hon ändå på ett företag vars affärsidé, såklart!, är att driva på vår konsumtion.

(Det är detta med total transparens som är kriteriet när vi väljer samarbetspartners för våra Klimatfrukostar. D v s ett ärligt panelsamtal där inget ska mörkas. Och de företag som är villiga att öppet prata om vad de gör respektive inte är så bra på samt tydligt erkänner att de är såväl en del av problemet som lösningen - det är alltså de som vi vill arbetar med för våra Klimatfrukostar. Läs gärna mer om hur vi väljer vilka vi samarbetar med: #Klimatfrukost)

Sedan exakt när och hur hela denna omställning ska göras - det är ju den svåra nöten att knäcka. För det är ju i grund och botten affärsmodellen och hela systemet som är problematisk - inte exakt valet av tyg till kuddfodralet (även om det såklart också spelar roll)

Och det är ju ett system som drivs på av inredningsmagasin, influencers, mässor som Formex och andra sammanhang som syftar till att skapa begär, framför behov. Något som Frida Ramstedt pratade mycket om: vikten av att förstå vad en bidrar till genom det som kanske känns som oskyldig inspiration!

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

4 saker jag tar med mig från morgonen

Störst klimatpåverkan sker nästan uteslutande i produktionen

Livscykelanalyser, LCA, som IVL Svenska miljöinstitutet har gjort och gör visar att den absolut största klimat- och miljöpåverkan sker i själva produktionen. Vilket innebär att det viktigaste du kan göra alltså inte är att köpa bättre material och schysstare producerat om sen prylens livslängd blir kort. Istället handlar det om att använda länge och återanvända.

Svensken har en märklig självbild

Vi svenskar tror att vi har minskat vår konsumtion av inredning och prylar med 3,5% sedan 2010. I själva verket har den ökat med 20,3% (enligt Konsumtionsrapporten 2018). Det är mycket intressant tycker jag, och säger också en hel del om hur uppenbart vi inte har helt koll på läget!

Vi måste fundera mer på varför vi köper!

Vad är det för norm som säger att vi måste ha en perfekt hem? Superrenoverat och senaste färgen på soffan? Blir vi verkligen lyckligare? Nej menade hela panelen (trots att tre av fyra jobbar med just att få folk att köpa saker. Men som Frida sa: “Ibland handlar det om att bita den hand som föder en…“. Istället måste vi tänka smartare. Välja bättre om vi har ekonomisk möjlighet (d v s kvalitet och material som håller), djupdyka på allvar i begagnatmarknaden men framförallt: stanna upp! En nog så viktig uppmaning mitt på Formex-mässan kan jag känna! (och detta går ju självklart applicera på exakt all konsumtion!)

Tänk alltid: vad kan din konsumtion ha för konsekvenser och påverkan?

Ja, detta gäller såklart allt i livet och inte bara inredning. Men exakt hur du väljer påverkar ju, så det där snygga kuddfodralet är ju mer än bara ett kuddfodral. Och som Sebastian från IVL sa: det är skillnad på en soffa som väger 70 eller 200 kilo. 130 kilo mer eller mindre stål, tyg och andra material påverkar - d v s fundera på vilken funktion du har behov av och vad är det smartaste du kan välja då?!

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Tack alla ni som kom för en himla fin morgon! Och tack till panelen för så mycket ny kunskap, insikter och inspiration. Och du, för fler bilder och mer text, kika in hos Emma och Maria!

Vad är dina tankar på temat inredning? Berätta och kommentera gärna!

Detta inlägg är ett betalt samarbete med Blocket och Ellos men alla ord och åsikter i inlägget är självklart mina egna. Mer om hur jag arbetar hittar du här: Reklamsamarbeten och PR

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Hösten 2019 - mina mål och tankar

En tradition jag ser till att hålla hårt i är att jag varje nytt år och höst sätter mig ner några timmar för att reflektera och planera mitt jobbliv. Spaltar upp vad jag vill göra, borde göra, hur det ska gå till samt vad jag faktiskt ska försöka låta att ägna mig åt.

En sak som jag skrev om förra veckan är just att jag ska försöka ha kvar känslan av lugn och prioritering som mina sju veckor ledigt har gett mig. Det kommer nog vara lättare sagt än gjort, men jag tänker så här: om jag bara kan behålla den känslan i några veckor (om inte annat!) in i hösten så är det mycket värt!

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

I början på det här året skrev jag det här inlägget Mitt 2019 - drömmar och mål och satte dessa mål, och de står fast:

Mina mål för 2019

  • Att våga säga nej och prioritera

Och 2018, dvs förra året, var mitt mål långsiktighet och stabilitet, vilket jag då bröt ner i följande:

  • Ekonomisk stabilitet. Minst 6 månadslöner i buffert.

  • Endast jobba med bra-i-magen-projekt

  • Ingen stress.

  • 6 timmars arbetsdag.

  • Fokusera på det som ger pengar!

  • Komprimera arbetstiden och jobba effektivt.

  • Reducera distraktion: sociala medier, möten etc som tar mycket men varken ger energi eller pengar.

  • Skapa vanan att stanna upp några minuter innan varje arbetsdag för att hitta bästa prioritering!

Och alla de punkterna kvarstår även detta år. Flera av sakerna sitter som en vana nu, andra kommer och går. Exempelvis 6 timmars arbetsdag - det är mer en påminnelse till mig själv att tänka på att försöka jobba mindre (för att jobba fler timmar behöver ju utifrån det jobb jag har absolut inte betyda att en får mer gjort!)

“Jag har ju ett säsongsjobb!“

Innan sommaren var jag rejält stressad inför den kommande hösten (15 inbokade föreläsningar på 1,5 månader skapar ju lätt den känslan!) och jag kände bara: hur fasen ska jag hinna med! Men så föddes tanken på att det kanske snarare handlar om mitt mind-set?! Och så fort jag började tänka på mitt jobb som ett säsongsjobb så försvann stressen. Att det är fullständigt normalt att arbeta intensivt i perioder för att sedan ha möjlighet att ha lugnare sådana. Och det var när den polletten trillade ner som all stress försvann.

Stressen över hur jag ska hinna med hösten men också stressen över “får en verkligen vara ledig så länge som jag är nu i sommar?“ Utan istället har jag helt och fullt landat i att självklart ska jag anpassa mig utifrån tidpunkterna under året när det finns mycket jobb och vice versa. Det är ju under andra halvan i september, hela oktober och första veckorna i november som de flesta bokar in föreläsningar. Precis som under mars och april som är hektiskt när det gäller våren. Och i juli och augusti samt halva december och januari händer det sedan väldigt lite.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Att jobba när det finns jobb och ledig när det är lugnt

Så självklart ska jag vara ledig när ingen behöver det jag kan och jobba mycket när det istället är många som drar i mig. Och det låter så himla fånigt, men det var när jag formulerade allt detta för mig som allt klarnade. Nästa månad kommer allt dra igång, och det kommer bli galet. Men det är också de kommande månaderna som ska finansiera och möjliggöra mina lediga veckor - och det gör att allt känns rimligt och klokt.

För det är ju inte själva grejen med att jobba mycket i perioder som är problemet utan det är när/om en inte ser ett slut som gör det farligt.

Och när det gäller mitt mål om att våga säga nej och prioritera så är det just detta: att under de intensiva månaderna prioritera föreläsningar (och andra betalda uppdrag) samt tacka nej till i princip allt annat. Precis som under de helt lediga perioderna våga säga nej till exakt allt, för att på allvar ta tillvara på ledigheten (I somras missade jag ex möjligheten att få skriva en krönika till en av Sveriges största modemagasin, kändes surt men rätt. Allt för att jag tänkte att möjligheten kanske kommer igen - men då vid en bättre tidpunkt under året!)

Min årsplanering

Mitt mål i år är därför att jobba hårt för att det ska se ut så här:

  • Ledig 7 veckor på sommaren (från midsommar till mitten på augusti), långledigt över jul och helst också 1 långhelg på våren för att kunna åka skidor.

  • Jobba i säsong: mer än heltid (dvs så mycket som krävs) under de intensiva månaderna. 80 % arbetstid resterande tid.

  • Jag ska försöka arbeta 8.30-16.00 på vardagar när jag är hemma och när jag är borta för föreläsningar maxar jag så mycket jag bara kan och jobbar också hela kvällarna.

  • Alltid ledig helger om jag inte är borta för föreläsningar.

Jag säger inte att det här kommer att fungera fullt ut jämt, men just grejen om att dra upp riktlinjer för sig själv tror jag är väldigt viktig. För både styrkan och problemet med att ha ett arbete där det inte finns några begränsningar är ju just avsaknaden av regler. Jag kan jobba pyttelite och jag kan jobba jättemycket. Och då jag är en person som tenderar att jobba för mycket (och inte för lite) när jag bestämmer själv så har jag insett vikten av att också stenhårt planera in ledighet. Annars hänfaller jag så himla lätt åt känslan av att jag nog måste jobba liiiiite till för att vara på den säkra sidan att jag gjort rätt för mig…. (Något jag skrev om förra året här Hösten 2018 - mina mål och tankar)

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Att-göra- och inte-göra-lista

Förutom att tänka helt om och nytt när det gäller mitt arbetsår så har jag också gjort följande två listor:

  • Vad jag vill göra mer av på sikt

  • Vad jag inte vill göra på sikt

På listan av vad jag vill göra mer av så finns moderatorsuppdrag och föreläsningar men också fler mediaframträdanden (jag tycker helt enkelt att det har varit så vansinnigt skojigt de gånger jag har fått prata hållbart mode i TV och radio)

Och på listan över saker jag på sikt vill plocka bort finns det i huvudsak två olika saker:

  • Grej jag älskar att göra men som i dagsläget inte ger mig några pengar utan endast kostar massor.

  • Grej x 2 som jag inte tycker är superroliga men som ger mig lite för mycket pengar för att jag i dagsläget ska kunna säga tack och hej.

Exakt vad de sakerna är vill jag inte berätta om just nu, men det är verkligen inga stora saker, utan mer grejer som jag insett att jag borde försöka plocka bort på sikt för att få bättre och roligare arbetsbelastning. Och ja, jag har ju privilegiet att arbeta med det jag älskar och då känns det också rimligt att arbeta mot målet att det jag tycker är allra allra roligaste också ska vara det som är bäst betalt. Få förunnat jag vet, men om en har chansen så känns det dumt av så många anledningar att inte sikta dit!

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Sen var det ju det här med planering då, d v s hur bryter en ner allt detta till att på allvar också bli verklighet en vanlig sketen måndag?! Ja, det har jag skrivit om tidigare här: Inventera din tid och dina arbetsuppgifter (scrolla ner för att läsa) och här: Jobba effektivt – mina bästa tips för att få saker gjorda Och det är så jag jobbar även denna höst.

Så ja, så tänker jag mig min höst. Hur ser din ut? Och har du någon ny insikt (i stil med min tanke om säsongsjobb) som har hjälpt dig på sistone? Kommentera gärna! 

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Myten om den perfekta hållbara garderoben

Den perfekta hållbara garderoben? Vad exakt är det? Jag har tänkt en hel del på det här under sommaren - och som ett brev på posten (eller i varje fall ett mail i inkorgen) så kom exakt samma fråga och tankegånger från Amanda, en av ni fina bloggläsare.

Minimalism eller kapselgarderob?

För ja, finns det ens en perfekt hållbar garderob? Och är det i så fall samma sak som minimalism, lyxigare material och kvaliteter? Tidlös design och det där ultimata plagget. Att äga färre men perfekt. Gärna dyrare och noga utvalt. Kanske paketerad som ett tydligt koncept. Kapselgarderob eller något annat genomtänkt.

Att en hållbar garderob liksom måste vara något, och heta något, för att bli på riktigt. Att det måste vara så förbaskat inhägnat.

Jag upplever att det så ofta halkar in i exakt de här diskussionerna. Och visst, det kan absolut vara en väg att gå. Men det kan också göra att den hållbara garderoben blir någon slags tävling. Kanske inte så mycket mot andra som inom sig själv.

Att det i den där jakten på det perfekta (schysst producerade som ska göra oss lite lyckligare) också blir konsumtion vi hänfaller åt. Mitt i sin konsumtionskritik. Och som med så mycket annat: det är lätt att tänka att så länge vi konsumerar mer exklusivt (med allt vad det ordet innebär) så känns det finare och mer okej. Men lurar vi inte oss själva?

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Det är bara kläder - trots allt

Utan istället vill jag slå ett slag för följande tankegång:

Det är bara kläder.

Ditt liv avgörs inte utifrån plaggen i din garderob. (Vi kan kalla det för ditt privilegium)

För kläder är ju självklart liv och död för de som producerar det vi köper. Och det är blodigt allvar för miljön och när vi pratar mängden avfall våra kläder ger upphov till. Och så vidare. Det är därför vi måste förändra vårt sätt att se, äga och hantera våra kläder. Det är en global solidaritetsfråga. MEN när det gäller hur vi ser på själva innehållet i vår garderob så tänker jag snarare att lite mindre allvar och lite mindre jakt på det perfekta är bra. Ja, att lite mer nonchalans kring vad vi sätter på kroppen kan gynna den globala kampen.

För låt oss slå fast:

Den perfekta hållbara garderoben är de plagg som används.

Sen vad exakt som är i din garderob, hur plaggen ser ut, känns och gör med dig är helt ärligt inte speciellt viktigt.

Att bry sig lite mindre är inte så dumt

Kläderna behöver inte heller ha hamnat i din garderob genom ett superaktivt val. Själv har jag gått runt hela sommaren i en stickad tröja som krympte i tvätten för min andra hälft. Jag vet inte ens om jag tycker den är snygg. Utan jag använder den. Tröjan fyller den funktion jag i övrigt saknar i garderoben: värmande på sommaren. Alltså funkar den. Och det är just insikten om att bry sig lite mindre som gör att jag på allvar sliter på det som redan finns.

Jag ärver plagg. Köper second hand. Vissa saker har ett hål eller en liten fläck. Ibland orkar jag fixa. Men inte alltid. Vissa saker använder jag ett fåtal gånger innan jag ger vidare. En del grejer är bara skojiga, andra praktiska. Några saker har jag aldrig ens reflekterat över att jag använder. Jag bara gör. För att de ligger överst.

Det jag däremot tänker noga på är själva anskaffandet. Att endast det som redan existerar får flytta hem till mig, eller om det är något som är nyproducerat så ska det användas i evighet samt vara så schysst producerat som bara möjligt.

Men i övrigt så tänker jag att bry sig mindre är bra. Och kanske har de här tankegångarna fötts ur att jag innan sommaren kände att min klädstil var så förbannat tråkig. Och att jag var uttråkad. Men att sju veckor ledig skalade bort det där behovet av tänka att det är så viktigt. Att jag taggade ner lite. Och anstränger mig mindre. För det är ju när en blir lite mindre intresserad och involverad som en också konsumerar färre saker..

Så ja, jag tänker att jag inleder hösten med vetskapen om att jag ju har en garderob fylld med grejer. En del saker älskar jag. Andra grejer bara använder jag.

Och det är ju exakt det som är den perfekta hållbara garderoben: användandet.

Vad är dina tankar om det här inlägget?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Vilken sommar!

Vilken sommar! På sju veckor har jag hunnit ställa till med livets största fest, kuskat runt i Norge samt till bl a Hudiksvall, Östersund, Mora och Örebro. Jag har badat, träffat kompisar och hängt med alla de som räknas till min familj. Jag har studerat myror, spenderat timmar i såväl skog som lekparker och snackat om högt och lågt med min unge (extremt mycket tid denna sommar har gått åt till att prata om bajs).

Foto: Appendix fotografi

Foto: Appendix fotografi

Och som alltid: med rejäl distans till allt mitt vanliga liv så skapas nya perspektiv. Och om det är något jag ska försöka behålla så länge som bara är möjligt så är det den kvardröjande känslan av just lugn och prioritering. Ja, på allvar fundera på vad som är allra viktigast för mig och vad som faktiskt är något annat. Och att ta med det in i hösten.

För det kommer att bli en intensiv höst. Det vet jag. Men jag är beredd. Efter en väldigt fin sommar. TACK! och hej alla igen!

Hoppas du också har haft en fin sommar!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Vi ses den 12e augusti igen!

Nu går jag på semester! Ja, ändå från den 21 juni till den 11 augusti. Allt för att fylla på med energi efter en intensiv vår och inför en skojig, och med största sannolikhet minst lika intensiv höst!

Under de här veckorna tänker jag hålla mig långt borta från internet - vilket betyder att jag varken läser mail, nås på sociala medier eller kommer att uppdatera här eller någon annanstans.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Viktigt att ladda med energi

Men kan en ens göra så här? Checka ut totalt under sju veckors tid? Jo, jag tror det. Eller snarare, det måste göra det! Den här våren (eller egentligen ända sedan oktober förra året när allt med Klimatklubben drog igång) så har det varit väldigt intensivt. Och jag är helt ärligt, väldigt trött just nu.

Jag vet också att jag inte vilar helt om jag ska småjobba. Det kanske funkar för vissa, men inte för mig! Hela mitt jobbmaskineri i hjärnan drar igång så fort jag bara ser ett mail, loggar in på Facebook eller Instagram (även om jag egentligen ska göra något privat) Och det är ju det jag vill undvika - jag vill nämligen vara helt ledig. Och ledig för mig är att inte vara tillgänglig prick hela tiden (eller helst inte alls!)

Antagligen kommer kompisar och familj bli galna på att jag inte nås på Facebook messenger eller dylikt, men det får vara så. De får köra sms istället. Det funkar ju det också.

Mer att läsa på temat koppla ned

Det här med att koppla ned och helt bort är något jag har tränat på och processat länge, och nu ska jag alltså ge mig i kast med min längsta period någonsin: 7 veckor. Det kommer antagligen kosta mig några missade uppdrag och en del pengar - men det känner jag helt ärligt är lätt värt det. Vinsten av att vara helt utvilad och fylld med pepp och energi när jag börjar jobba i mitten på augusti igen är nämligen svårt att mäta i pengar.

Och tills vi hörs igen hoppas jag kunna inspirera också dig till att våga vara helt ledig med dessa inlägg som jag skrev förra sommaren:

Och så några inlägg med många olika tips till hur en kan fixa det här med att faktiskt lyckas ta ledigt:

Jag önskar dig en fin sommar och så ses vi i mitten på augusti!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

7 frågor om textilindustrin, fackföreningar och Bangladesh

Förra veckan träffade jag Babul Akhter som är generalsekreterare för Bangladesh Garment and Industrial Workers Federation, en sammanslutning av 53 fackförbund som organiserar textilarbetare i Bangladesh. Babul var här på inbjudan av Fair Action och jag fick alltså en dryg timme för att snacka textilindustri, fackföreningar och Bangladesh. Något som jag har kokat ner till 7 punkter som jag vet att många av er funderar på:

Textilindustrin i Bangladesh

1. Varför köper vi svenskar så mycket kläder från Bangladesh?

Idag är Bangladesh det näst största exportlandet av kläder till oss här i Sverige (endast Kina är större) - och vi köper mer och mer för varje år. Mellan 2014 och 2018 ökade våra inköp från Bangladesh med 48 %! Och idag importerar vi 27 600 ton kläder från Bangladesh - så om du har tänkt på att Made in Bangladesh är en vanlig lapp i butik så har du helt rätt!

Svenska märken som har underleverantörer i Bangladesh

Exempel på svenska företag som producerar i Bangladesh:
HM, Åhléns, Ellos, Fristads, Gekås Ullared, Gina Tricot, Hemtex, ICA, IKEA, Intersport, Kappahl, Nelly, New Wave Group, Peak Performance, Polarn o Pyret, Sandryds, Stadium och Lindex.

En arbetskraftsintensiv industri

Men varför köper vi så mycket från just Bangladesh? Jo, för att landet har satsat massivt på just denna industri - och det en satsar på blir en ju såklart också bra på. Men har Bangladesh en historia av textilindustri? Nja, enligt Babul Akhter, snarare handlar det om en kombination av klassiskt bra förutsättningar för att etablera sig som en textilproducerande nation.

Och med det sagt: textilindustrin kräver mycket arbetskraft (alla våra kläder sys av människor!), det krävs ingen speciell utbildning (det går rätt snabbt att lära sig de enklaste sömmarna) och låga löner är ett konkurrensmedel eftersom det som sagt är en arbetskraftsintensiv industri. Och allt det hade Bangladesh: en stor befolkning där många har låg utbildning samt avsaknad av annan typ av storskalig industri. Dessutom är löneläget bland det absolut lägsta i världen.

D v s som klippt och skuren för att bli en riktigt vass textilproducent!

Idag kommer 80 % av den statens inkomster från textilindustrin på olika sätt - och 3,5 miljoner invånare är textilarbetare (men långt fler har sin försörjning indirekt tack vare klädindustrin och dess export)

2. Hur många är med i facket?

Endast några procent av landets textilarbetare är med i ett fackförbund. Och anledningen är att det är svårt att organisera: exempelvis tillåter många fabriker inte fackföreningar vilket gör att många arbetare är rädda för att vara med då ett medlemskap kan innebära att de mister arbetet. Och det trots att det är en lagstadgad rättighet i såväl Bangladesh som genom den internationella ILO-konventionen.

Bangladesh Garment and Industrial Workers Federation, som Babul Akhter är generalsekreterare för består alltså av hela 53 fackförbund och har totalt över 100 000 medlemmar. 29 000 av dessa är medlemmar i lokala fackklubbar på textilfabriker, resten är sk solidaritetsmedlemmar - personer som skulle vilja vara med i en fackklubb men av olika anledningar inte har det på sin arbetsplats. Och att det är så många fackförbund är såklart ett problem: det är klurigt att ställa krav på arbetsgivare när olika fackförbund har olika åsikter - och drar åt olika håll. För det är ju genom enighet som en kan sätta press och förändra.

3. Vad är problemen för de som arbetar inom textilindustrin?

Lönerna! De är alldeles för låga! Det finns också många andra problem inom industrin: som långa arbetstider och dålig arbetsmiljö. Men grunden är lönerna. För med en lön som du kan leva på behöver du inte jobba många extra timmar för att överhuvudtaget få ekonomin att gå ihop. Precis som att arbetsmiljön på olika sätt också är relaterad till rättvist betalt.

4. Hur mycket tjänar en textilarbetare i Bangladesh?

Idag är den lagstadgade minimilönen för en textilarbetare i Bangladesh 8000 taka, vilket motsvarar ungefär 896 svenska kronor. Levnadslön anses vara det dubbla, d v s 16 000 taka. Och nej, vi snackar inget lyxliv när vi pratar levnadslön, utan det som räknas in här är att råd med mat, sjukvård, kläder, hyra, utbildning till barnen, transport till jobbet samt ett litet sparande för att ha en buffert.

Idag räcker alltså lönen till hälften av allt detta! Babul menar dock att levnadslön snarare rör sig om 24 000 taka - d v s tre gånger så mycket som dagens minimilön.

Och så här har utvecklingen av lön sett ut:

  • 1994 höjdes minimilönen till 930 taka (d v s 104 kr i månaden!)

  • 2006 till 1600 taka - fackförbunden krävde 3000.

  • 2010: 3000 taka (fackförbunden krävde 5000)

  • 2013: 5000 taka (fackförbunden krävde 8000)

  • 2018: 8000 taka (fackförbundens krav var 16 000)

D v s lönen rör sig sakta uppåt, men det går alldeles för långsamt! Viktigt att poängtera är också att den årliga inflationen i Bangladesh har varit mellan 5-7% de senaste åren, så reallöneökningen har inte varit så hög som siffrorna kan få det att se ut då inflationen har urholkat köpkraften.

Varför kan inte minimilönen bara höjas i Bangladesh?

5. Varför kan inte företagen bara betala mer när de köper in kläder?

Lönerna är med svenska mått mätt extremt låga, och som konsument är det svårt att förstå varför företagen som köper kläder från Bangladesh inte bara kan betala mer. För skulle jag som kund ens märka skillnad om den som sytt plagget jag köper tjänar ca 900 kronor eller 1800 kronor i månaden? Det rör sig om kanske 1 krona mer per plagg?!

Så varför kan märkena inte bara betala mer? Är de elaka?

Ingen garanti att pengarna kommer fram

Problemet är att det inte finns någon som helst garanti för att pengarna ska komma arbetarna till godo.

Inget klädmärke eller -företag äger idag sin produktion själv, istället köper de från leverantörer och fabriker - som i sin tur kan ha ytterligare underleverantörer (att inte äga egna fabriker är ett system som företagen själva har valt, viktigt att komma ihåg!). Och en fabrik kan därmed producera för många olika företag och märken under ett års tid. Klädföretagen (som säljer plaggen här i Sverige sen) betalar för sina beställningar till fabriksägaren - så även om själva klädföretaget skulle betala mer är det ju ingen som vet om det hamnar i fabriksägarens ficka eller inte!

Babul menar därför att det måste till något av ett nytt system för att kunna lösa detta. Först och främst måste många (helst alla!) klädföretag gå ihop och ställa krav och göra gemensam sak - eftersom enighet skapar styrka. Och en lösning skulle kunna vara att företagen betalar själva produkten (plagget!) till fabriken men lönekostnaderna till ett annat konto. Det kontot ska skötas av någon oberoende, ex en organisation eller fackförbund som sedan distribuerar ut till arbetarna. Total transparens är en grundförutsättning - för att undvika risk för korruption etc. Och genom ett sådant här system skulle konsumenten kunna betala ex 1 dollar mer per plagg de köper och veta att pengarna går oavkortat till löner. (Några svenska företag testar och kör olika varianter på detta, bl a Nudie Jeans och Mini Rodini)

 6. Varför kan inte bara minimilönen höjas?

Men minimilönen då, kan inte bara staten höja den? I teorin kanske, men i praktiken handlar det om att Bangladesh är fruktansvärt rädda att mista textilindustrin som ger stora inkomster till landet samt skapar otroligt många arbetstillfällen. Med höjda minimilöner skulle många företag kanske se sig om efter andra billigare länder att producera i.

Det finns också en oro kring att om minimilönen höjs så kommer produktionspressen för arbetarna att öka, eftersom fabriksägarna vill få ut mer per timme. Vilket skulle kunna leda till att också antalet arbetare kommer att minska, vilket gör att folk förlorar jobbet.

Men återigen, här behöver också företag gå in och garantera att de stannar kvar även om lönerna höjs - och som Babul poängterar: löneläget i Bangladesh kommer även vid en dubblering vara bland de lägsta i världen!

7. Vad kan jag som konsument göra för att textilarbetarna ska få en lön de kan leva på?

Problemet med alldeles för låga löner är på ett sätt lätt att lösa (det är ju bara att höja dem!) men samtidigt också väldigt klurigt och komplext. Det är många saker att ta i beaktning - precis som att som klädmärke eller -företag bara att sluta producera i Bangladesh självklart inte löser något! Och det är självklart inte omöjligt: vill man så kan man tänker jag!

(Om du vill veta mer om exakt det och Bangladesh så handlar poddavsnittet Slow fashion: #11 Läder - en nördig guide till viss del om det. Precis som att jag i höst kommer att släppa ett helt avsnitt av podden om just levnadslön - något jag ser framemot massor!)

Sätt press på företagen

Men hur ska en göra då? Jo, sätta press på företagen som producerar i Bangladesh (och i alla andra länder också såklart!). När jag frågade Babul om vad som påverkar att en fabrik är bättre eller sämre så menar han att det finns en extremt tydlig korrelation mellan vilka klädmärken som har stort konsumenttryck hemifrån och inte.

Företag existerar inte utan sina konsumenter - det är ju tack vare oss kunders pengar som de kan fortsätta finnas. Och de företag som har kunder som ställer krav på produktionsvillkor - ja, de är såklart själva mer på tårna när de väljer samt arbetar med leverantörer. De som endast har kunder som exempelvis vill köpa billigast möjliga, de företagen bryr sig extremt lite kring hur sakerna görs!

Så med det sagt: fråga i butik, maila, ring och sätt press. Företagen är inget utan oss kunder. Glöm aldrig det! Och om det är svårt att förstå hur ditt lilla mail kan spela roll så hälsar Babul att det gör det! Om vi konsumenter blir ännu mer högljudda kring kravet på levnadslön kommer självklart den frågan få större fokus vid inköp!

För dig som vill läsa mer

Några bra artiklar på ämnet och med Babul Akhter:

Dagens Nyheter: Textilarbetare jobbar för 4,50 i timmen – fackföreträdare från Bangladesh vädjar till Kappahl, MQ och HM (Publicerad 15 juni 2019)

Kollega: "Lönerna för de som syr kläder måste höjas" (Publicerad 15 juni 2019)

Amnesty Press: Hon överlevde katastrofen vid Rana Plaza i Dhaka (Publicerad 10 mars 2018)

Och om du inte redan är medlem i Fair Action tycker jag verkligen att du ska bli det: för de jobbar just för att skapa det där konsumenttrycket här i Sverige, genom granskningar och kampanjer.

Vad är dina tankar om ämnet? Kommentera gärna!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Tips på hållbara klädmärken och företag

Du har väl inte missat min lista med hållbara shoppingtips? I den hittar du företag och märken som jag tycker är lite extra grymma när det gäller att arbeta med hållbarhet - plus att listan innehåller mina bästa tips sådär generellt när vi snackar en mer hållbar garderob.

Listan uppdateras kontinuerligt - och nya för denna vecka är dessa tre:

Vindpinad

Vindpinad är en grym uppstickare som samlar de hållbaraste märkena inom outdoor - och det genom deras smarta utvärderingsmodell med omfattande hållbarhetsgranskning och poängsättning. Endast produkter vars totalpoäng kommer över 50 av maximalt 100 kan tas in till sortimentet, och både social och ekologisk hållbarhet utvärderas.

Allt för att göra det lättare för dig som kund att välja hållbart - idag säljer Vindpinad märken som Houdini, Klättermusen, Nudie Jeans, Lundhags och Woolpower med flera. Butiken lanserades i mars 2019 och fler svenska och internationella varumärken tillkommer i takt med att de blivit utvärderade.

Och när det gäller just Vindpinad så ligger de mig lite extra varmt om hjärtat då jag fick vara med på ett hörn vid uppstarten: som konsult och bollplank kring affärsmodellen och utformningen av av poängsystemet - något som var så himla roligt och fint!

Läs mer och spana in Vindpinad här.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Babyswopbox

Bebisar växer ut kläder i en rasande fart - något som Babyswopbox har en finurlig lösning på: hyrboxar med allt du behöver i klädväg från prematur till storlek 68. Enkelt att skicka tillbaka och byta storlek när du behöver - och det jag gillar lite extra är att innehållet i boxarna är noga utvald second hand. D v s hållbarhet i flera steg: för varför äga när en kan dela med många andra?

Spana in Babyswopbox här.

Klädoteket

Och på tal om att hyra kläder: Klädoteket. En webshop fylld med kläder att hyra - perfekt för dig som gillar omväxling och/eller behöver plagg för specifika tillfällen. Missa inte deras utbud av mindre designers!

Läs mer och kika på det Klädoteket gör här

Inspiration när du letar

Dessa nykomlingar plus en rejäl drös andra företag hittar du alltså i min lista - och jag hoppas att listan kan fungera som den där go-to inspirationen när du behöver/vill uppdatera garderoben och/eller om någon frågar dig om tips på hållbara märken/företag.

För om det är något vi behöver mer av så är det att göra hållbart mode lätt och självklart - tillgängligt, enkelt att hitta och alltid inspirerande och roligt. Jag är nämligen övertygad om att det är så vi skapar verklig förändring. För helt ärligt: vem skulle orka bry sig om hållbarhet om det skulle handla om att livet skulle bli sämre, fulare och tråkigare? Istället måste vi göra det sju gånger härligare än det ohållbara. Och det är med det för ögonen jag är så glad att kunna presentera varenda ett av företagen och märkena på min lista. För alla som är med jobbar exakt med detta: hållbarhet ska vara det bästa - på alla sätt och vis!

Du hittar hela listan här:

Hållbara Shoppingtips

Har du upptäckt något nytt märke eller företag tack vare listan? Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.