Slutspurten på boken och vikten av att göra en sak i taget

På måndag har jag, Emma och Maria inlämning av vår bok till Norstedts. Den är såklart inte helt klar då - texten kommer ju knådas många många varv till med vår förläggare och redaktör. Men råmaterialet - all löptext - är färdig. Och det på rekordsnabba knappa fyra veckor. Jag som normalt sett värker fram text (jag är den som skriver och skriver om tiotals gånger innan jag känner att en text sitter) är isjälv förvånad över hur smidigt allt har gått. Vi har alla tre klämt in bokskrivandet bland vårt vanliga jobb, och med det sagt: jag har suttit nästan varje kväll i tre veckor.

Foto: Caroline Frankesjö

En bok på knappt en månad

Vi har arbetat i Google Docs, ett dokument för varje kapitel. Och så har alla skrivit i alla kapitel. Något som har funkat så förbaskat bra. Jag har skrivit i ett kapitel tills jag inte känt att jag haft mer att ge (ibland jättemycket, ibland bara några rader). När jag sedan har kommit tillbaka till dokumentet någon dag senare så har Emma och Maria varit där och jobbat en timme eller två. Och med ny text får jag åter inspiration och har kunnat köra ett varv till.

Så har vi hållit på: växeldragit och bara kört. Inte tänkt så mycket utan gjort. (Fördelen med att jobba med två journalister antar jag: de har så förbaskat bra och upparbetade skrivprocesser!) Sen har vi tre setts en gång i veckan och gått igenom 3-4 kapitel färdigskrivna varje gång tillsammans och helt spikat den färdiga texten. Och nu är vi här: snart med en hel bok.

Galet.

En sak i taget

Annars då? Ja, det har varit mycket bok senaste veckorna. Såklart. Men också allt annat jobb. Mycket smycken inför avslutet. Men ändå har jag inte känt mig speciellt stressad, hur kommer det sig?

Jo, jag har på allvar praktiserat: en sak i taget. När jag planerade året i början på januari satte jag upp så många saker som jag vill och ska göra: ny säsong av podden, massvis med inlägg till bloggen, ny hemsida för mig och mina föreläsningar, jobba vidare med min lista med Hållbara Shoppingtips, planera och jobba för hur Klimatklubben ska växa ytterligare och så måste jag rensa min dator och dropbox. Plus fixa allt löpande: blogg, sociala medier, mail, gå på intressanta möten och haka på alla roliga möjligheter som dyker upp lite då och då. Ah, du fattar. Rastlös som jag är tänkte jag dra igång allt detta under januari. Sen insåg jag såklart omöjligheten och flyttade fram alla mina deadlines. Och bestämde mig:

Först bok. Och smycken (packa webshopsordrar etc) Och så gör jag sociala medier och sånt när det finns tid. Att det tar en vecka innan jag svarar på mail just nu får vara.

Och det känns bra. En sak i taget. Jag gör allt det andra senare i vår. När andan faller på och jag är klar med de två stora projekt som jag drar i nu (bok + smycken).

Gjort i veckan och vad som händer nästa

I måndags kväll gästade jag ju Vetenskapsradions Klotet på Radiohuset, och nu finns det avsnittet ute: "Ska jag färga mina urtvättade svarta jeans?"

Och i tisdags förmiddags modererade jag Bioeconomy Fashion Talk under Stockholm Fashion Week, tack ni över 120 som kom för att lyssna! Det var min premiär som moderator, och dessutom på engelska, men utifrån vad många sa efteråt gick det fint! Tur var väl det. Jag tyckte i alla fall att det var förbaskat kul, och gör det gärna igen! (Så hej, boka mig gärna som moderator!) Om en vill se panelsamtalet i efterhand så finns hela här: Bioeconomy Fashion Talk 5 februari

Nu sitter jag på tåget till Gamleby, för att föreläsa på folkhögskolan där idag. Kan ni fatta att de använder min och Jennies Slow fashion-bok som kurslitteratur i en textilkurs?! Det var något som vi bara kunde drömde om när vi skrev! Så kul!

Och nästa vecka, vet ni, då äntligen ska den där lunchen med Jonas Sjöstedt bli av. Den blev ju inställd sist, vi hade ju råkat boka in samma dag som det sista skälvande kring regeringsbildningen skedde. Men nu alltså!

Hepp och hej! Har du någon fråga du vill skicka med till Sjöstedt förresten? Lämna en kommentar!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

En t-shirt - lika mycket vatten som du dricker på 3 år

Att duscha kortare för att spara vatten är så klart klokt - men en grej som ger rejält bra effekt och som kanske egentligen också är ännu lättare: är att fundera på antalet bomullsplagg du köper! För yes, en enda t-shirt i bomull kräver i snitt 2700 liter vatten.

Vilket är ju helt jädra bisarrt när vi samtidigt också vet att priset på samma t-shirt ofta är galet lågt: 49 eller 79 kr för något som kräver lika mycket vatten som du dricker på tre år?! Det borde vara omöjligt…

2700 liter vatten för en t-shirt

Ett kilo bomull kräver ungefär 10 000 liter vatten. Så uppgifterna för ett par jeans varierar mellan 6000 och 11 000 liter, men jag antar att det beror på vikten. Själv har jag rätt tajta och tunna stretchjeans som väger ungefär 600 g. Större och tjockare jeans väger mer.

Men oavsett, bomull kräver mycket vatten. Och är den inte ekologiskt dessutom vansinnigt mycket bekämpningsmedel. Något som varken är bra för naturen eller den som arbetar på bomullsfälten.

Så duscha alltså gärna snabbare - men fundera framförallt på antalet bomullsplagg du köper nyproducerat!

Om du vill veta mer om bomull hittar du min guide här: Bomull – allt du vill veta och lite till

Vad är dina tankar om det här?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

SR:s Klotet, jag som moderator under Fashion Week och Fair Actions nya kampanj

Igår var jag i Malmö över dagen för att föreläsa på Repameras invigningsfest (något bl a Sydsvenskan uppmärksammar idag) Idag är jag lite mör, tåg fram och tillbaka och nästan 20 h hemifrån med många timmars jobb känns. Men oj vad kul det var: och om du inte redan har koll på Repamera borde du kolla in: skräddare online är så briljant! Annat skoj då, jo:

Jag gästar SR:s Klotet

På måndag kväll är jag med på Sveriges Radios program Klotet i Radiohuset i Stockholm. Kvällen är helt utsåld, men kommer att klippas för att sändas i radio några dagar senare. Mer om eventet hittar du här: En kväll om klimatet med Klotet i P1 och Annika Lantz!

Jag som moderator på Bioeconomy Fashion Talk

På tisdag förmiddag under Fashion Week kommer jag att moderera ett samtal som arrangeras av Swedish Fashion Council och branschorganisationen Skogsindustrierna. 5 februari kl 10-11 på Auktionsverket, Nybrogatan 32 i Stockholm är det som gäller. Det blir min premiär som moderator, och jag är så taggad: dock lite extra nervös pga att allt ska vara på engelska! (Men det löser sig, får träna begrepp och fackuttryck lite extra bara.) Vi ska snacka svensk skog, viskos och hållbarhetsutmaningar. Och paneldeltagarna är idel grymma människor, eller vad sägs om:

Elin Larsson, Elco, tidigare hållbarhetschef på Filippa K
Fredrika Klarén, hållbarhetschef på Kappahl
Johan Graffner, VD och grundare av Dedicated
Pauline Ström Gunnér, Hållbara affärer, Swedish Fashion Council
Ulrika Lilja, kommunikationsdirektör, Stora Enso
Lisa Schwarz Bour, Områdesansvarig textilåtervinning, RISE IVF

Mer info och inbjudan hittar du här: Bioeconomy Fashion Talk

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Fair Action: Bankerna och H&M

Idag släpper Fair Action och Fair Finance Guide följande grymma granskning och kampanj:

H&M har inte nått sitt mål om att arbetarna i klädfabrikerna ska ha löner som går att leva på senast år 2018. Bland klädjättens största delägare finns flera svenska storbanker, med innehav på över 13 miljarder kronor. Men bankerna har inte använt sitt inflytande för att få H&M att hålla sitt löfte om levnadslöner, visar en ny granskning från Fair Action och Fair Finance Guide. Rapporten visar dessutom att ingen av bankerna har ställt tydliga krav på H&M att bidra till kostnaden för högre löner.

Hela granskningen hittar du här: Broke in Bangladesh - Nordic banks and living wages in the garment sector

Och mer om hur din bank agerar, hur du kan ta kontakt med dem och säga att du bryr dig hittar du här: Kontakta din bank om att sätta press på H&M

Observera också följande rader som Fair Finance Guide skriver:

“KappAhl, Lindex och MQ köper också kläder från Bangladesh och är granskade i rapporten. Till skillnad från H&M saknar de mål för att höja sömmerskornas löner”

Om du vill läsa mer om H&M och deras arbete så har jag gjort en djupdykning i dem här: Hur hållbara är H&M?

Nio förbättringar som Fair Action bidrog till 2018

Och ja, det gör skillnad att granska och ifrågasätta! Kolla bara här vad som hände under 2018 tack vare Fair Actions arbete: Nio företag som gjorde framsteg 2018

Så mitt tips är för dig som vill engagera dig mer: bli medlem i Fair Action om du inte är än. Det hjälper dem att bli ännu mer av en maktfaktor. Och dela, sprid och prata om det som deras granskningar kommer fram till. Det är så vi kan förändra och sätta ljuset på det som pågår!

Kommentera gärna med tankar och frågor!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Skapar vi verkligen bäst förändring genom att göra så här?

Det är en sak jag har funderat på rätt mycket de senaste månaderna och det är det här med hur vi ska skapa förändring. Jag tror på ett feministiskt, antirasistiskt och klimatsmart hållbart samhälle. Men bara genom att säga det blottar jag mig genast. Genom att tycka något öppnar jag direkt upp mig för kritik. Lever jag till 100% som jag lär? Finns det inte minsta lilla grej som jag inte gör rätt?

Jo, självklart. Jag är ju människa. Men jag gör så gott jag kan. Och jag lär mig nya saker varje dag. Jag vässar skärpan på mina klimat-, jämställdhets- och mångfaldsglasögon exakt varenda dag.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

“Varför först nu?! Och varför inte mer?!”

Jag tror på processer, och jag tror på 100 % transparens. Och det oavsett om det gäller enskilda individer eller företag. Öppenhet, ödmjukhet och en genuin dialog skapar förändring. Och självklart måste vi kunna diskutera och peppa varandra till att ta nästa steg. Det jag däremot inte tror på är att gå på dem som i alla fall gör något, med pekpinnar och arga ord. Att peka och skrika mot de som gör något överhuvudtaget att de faktiskt inte gör allt, skapar inte förändring. Det öppnar inte heller upp för att fler ska våga ta steget.

Den person som säger att hen funderar på att flyga mindre av klimatskäl, öppnar genast upp för kommentarer som ”jaha, varför slutar du inte helt?” och ”Så nu passar det, varför brydde du dig inte förra året?” Och den som berättar att hen ska äta mindre kött av samma miljöanledning kommer genast hamna i en diskussion om ”varför inte bli vegan om du nu menar allvar? ”Och så vidare. Lättare är då att inte beröra klimatämnet överhuvudtaget.

Och min fråga är helt enkelt: vilken typ av förändring vill vi ha? Personligen vill jag att köttätaren ska börja äta mer vegetariskt. Jag vill att den som flyger mycket ska börja reflektera. Och jag vill att folk, företag, politiker, ja alla!, ska förändra sina beteenden för klimatets skull. Och jag tror att det bara kan ske om vi alla står bredvid och hejar på. Peppar till nästa steg och uppmuntrar.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Att börja är att öppna upp sig för kritik

Vi skapar inte förändring genom att peka finger mot den eller de som tar några steg mot mer medvetenhet. Det enda resultatet vi får då är att ingen kommer att våga. För att ta det första stapplande steget är också att öppna upp sig för kritik.

Vi ifrågasätter sällan de som inte gör något alls. De som inte ens berör medvetenheten med en enda fråga. De som konsekvent duckar. De som går under radarn eftersom de inte tar ställning alls.

Istället hakar vi upp oss på att skärskåda den som har tagit sina första steg, eller de som har klivit omkring ett tag. De som blottar sig. De som säger ”det här tror jag på”. Det är så frestande att leta fel. Att söka efter minsta lilla tecken på dubbelmoral. För visst är den som säger en sak och sedan kanske gör en tillstymmelse av något annat en hycklare? Och de ska vi knipa åt. Ingen är någonsin god nog.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Ingen moral kan aldrig bli dubbelmoral?!

Jag tänker rätt ofta på det här. Och trötta dagar känner jag bara: om jag skulle tycka och säga exakt noll saker, och ha noll kompass och värderingar, så finns det inget någon någonsin kan ifrågasätta. Vad skönt det skulle vara!

För den som aldrig har sagt sig ha någon moral kan aldrig anklagas för dubbelmoral?!

Men samtidigt: jag tror inte att det är så vi förändrar världen till det bättre.

Jag tror ju att vi förändrar genom att tillsammans ta små små steg framåt. Genom att peppa, uppmuntra, bjuda in och prata med varandra. Se varandra i ögonen och på allvar diskutera ödmjukt. ”Hur tänker du?”, ”Så här tänker jag, har du tänkt så?”

10 % är mer än 0 %

Jag försöker se på mina medmänniskor på det här sättet. Det är inte alla gånger lätt, jag biter mig ofta i tungan. Men helt ärligt tror jag att det här är enda sättet framåt. Att vara lite snällare helt enkelt när någon visar prov på att försiktigt vilja vara med. Uppmuntra alla till att våga ta det där första steget och stå på andra sidan med en öppen famn.

Vi är alla människor. Och det är mänskligt att fela.

Så snälla, kan vi (om vi nu vill skärskåda andra) fokusera på att ifrågasätta de som konstant duckar ? Istället för att knipa åt dem som faktiskt har börjat se sig själv och sina handlingar i ett mer medvetet ljus.

100 % perfekt är omöjligt. Däremot kan och bör vi alla sträva mot en så hög siffra som möjligt, och att procentsatsen ska öka över tid. Och helt allvarligt: visst är det väl bättre att vara 10 % medveten än 0%? Vi måste alla börja någonstans. Och vi måste alla hjälpas åt.

Vad är dina tankar om det här?!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Myrorna - mer second hand åt folket!

I stolt annonssamarbete med Myrorna
 

Vet ni, det här är så förbaskat skojigt: jag har, tillsammans med Emma och Maria teamat upp med Myrorna för en väldigt rolig grej! Minns ni förra veckan när jag skrev om att vi svenskar skänker 3,8 kilo textil till second hand per person och år, men själva bara köper 0,8 kilo? Yep, det betyder en diff på 3 kilo. Så det är ju uppenbart att vi behöver jämna ut de siffrorna!

Noga utvalda favoriter

Och så hör Myrorna av sig och bara: hej, vill ni komma och hälsa på oss på våra sorteringscentraler och välja ut 15 favoriter var till vår pop up-butik i Stockholm?! Om vi ville! Emma och Maria tog sig till Sätra där Myrorna har sin sortering för prylar, och jag tog pendeltåget till Tungelsta där all textil samlas in. Ja, vi delade helt enkelt upp oss efter vad vi älskar mest!

Foto: Emma Sundh

Foto: Emma Sundh

För om det är något jag vill prata mer om och på allvar visa är det ju just hur galet mycket fint det finns på second hand! Och förhoppningsvis också kunna överbevisa några av alla 62 % svenskar som menar att de aldrig skulle köpa kläder begagnat!

Myrorna gästar The Lobby i Stockholm

De 15 utvalda plaggen blev dock totalt 22 innan jag var färdig - så svårt att begränsa sig! Och alla de, tillsammans med Emma och Maria:s inredningsprylar, finns från och med idag kl 10.00 till salu på The Lobby på Regeringsgatan 61 i centrala Stockholm. Mer om allt detta hittar du här: Utvalt av – tre kollektioner med särskilt utvalt av Emma Sundh, Johanna Nilsson och Maria Soxbo

Foto: Emma Sundh

Foto: Emma Sundh

Myrorna Pop up-shopen är öppen måndag-lördag ända fram till 7:e februari - och ja, våra utvalda saker finns så länge…de finns. För det är ju det som är det underbara med second hand tycker jag - känslan av att det är som en skattjakt! Att vara först på bollen och därmed helt ensam. Som typ rejält prisvärd Haute Couture!

Mina utvalda plagg

Vad kan du förvänta dig av mina utvalda plagg då? Jo, jag har plockat helt utifrån min egen stil: exakt varenda ett av plaggen skulle jag mer än gärna vilja äga själv! Just nu är jag lite extra peppad på dova färger som mörkt syrenlila, smutsig turkos och ljust grått. Det är mycket stickat, jeans och så några klänningar och blusar.

Foto: Emma Sundh

Foto: Emma Sundh

Och så drivs jag av devisen att ett snyggt plagg alltid är ett snyggt plagg, och då spelar det ingen roll om det är ett speciellt märke eller från en viss årgång. Så det är helt enkelt en blandning av rätt dyra märkessaker, vintage och plagg från några av våra största kedjor (jag skulle aldrig köpa fast fashion nytt eftersom jag inte vill stötta ohållbara affärsidéer, men då jag gillar några av de företagens design har jag inga problem att välja ut de plagg som är i härligare kvalitet och material på just second hand)

Foto: Emma Sundh

Foto: Emma Sundh

Ta med en skeptisk second hand-kompis!

Och du, om du har någon i din närhet som inte alls fattat grejen med second hand, nu har du din chans! The Lobby är just nu nämligen fyllt med fler second hand-butiker än bara Myrorna samt en drös andra hållbara varumärken. Allt snyggt uppskyltat och noga utvalt! (fler tips på hur en kan konvertera vänner och familj har jag skrivit om här: Så påverkar du din omgivning till mer hållbara val) Hur underbart?!

Om du inte bor i Stockholm, misströsta ej! Myrorna har nämligen blivit med webshop också! Där lägger de löpande upp nytt - så varför inte göra det till en vana att surfa in där lite då och då?!

Foto: Emma Sundh

Foto: Emma Sundh

Myrorna hittar du förresten på min lista med Hållbara shoppingtips - där jag har samlat över 30 företag och märken som jag tycker gör ett bra hållbarhetsjobb.

Kan inte ni i kommentarsfältet tipsa loss om era bästa butiker runtom i Sverige för second hand?! Och om du har vägarna förbi Stockholm - kommer du besöka The Lobby?

Detta inlägg är ett annonssamarbete med Myrorna men alla ord och åsikter i inlägget är mina egna. Mer om hur jag arbetar hittar du här: Reklamsamarbeten och PR och Reklamsamarbeten på bloggen? Hur och varför jag gör det.

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Hur hållbara är Åhlens?

I höstas kikade jag närmare på Lindex och H&M:s hållbarhetsarbete - och jag har nog aldrig fått så mycket uppskattning någonsin som just för dessa två inlägg. Så planen var och är såklart att fortsätta med dessa djupdykningar - “tyvärr” kom Klimatklubben emellan där i oktober och mina granskningar har legat i vila. För om det är något jag behöver för att kunna skriva de här, så är det tid. Bara H&M-granskningen tog mig mer än två arbetsdagar….

Men nu är jag alltså tillbaka, och håller tummarna att ytterligare nästa företagskoll inte ska ta en sisådär fyra månader till nästa gång. Men vi får se! =)

Hur hållbara är Åhlens?

Det är minst sagt snårigt att veta hur olika klädföretag står sig när det gäller hållbarhet. Om en bara kikar på hur de själva kommunicerar så är det nämligen lätt att tro att allt är tiptop. Men så enkelt är det såklart inte (jag har tidigare skrivit övergripande om ämnet här: vad är problemen i klädindustrin?)

Här kan du läsa mer om hur min granskning går till: vilka mina källor är, vad jag tittar efter samt mer om min utgångspunkt om att alltid vara så nyanserad och saklig som bara är möjligt. Och nu är det alltså dags att titta lite närmare på Åhléns och deras egna varumärken (d v s det som säljs under Åhléns eget namn. Alla andra märken som också säljs i varuhusen ingår alltså inte i detta.)

Transparens och kommunikation

Åhléns har överlag en matig hållbarhetssektion på sin hemsida, så för dig som vill läsa mer finns en hel del att klicka runt bland. I deras hållbarhetsrapport hittas också tydliga siffror på deras utveckling över tid inom hållbarhetsområdet. Ett exempel på hur de skriver (sidan 13, 2017) är detta om polyamid som står för 9 % av deras försäljning:

POLYAMID
Vårt näst största material är polyamid på grund av vårt utbud av underkläder, nylon strumpor och badkläder. Då det är ett viktigt material för oss och råvaran är fossil, har vi i år satt som mål att år 2020 ha 15 procent återvunnen polyamid. Detta kommer vi kunna mäta först 2018. Då vi är en underklädesdestination har vi valt att prioritera ett materialmål på polyamid. Polyester kommer vi att titta på 2018.
— Åhléns

Jag upplever Åhléns överlag som öppna och transparenta på sin hemsida. Särskilt hållbarhetsrapporten (senaste utgivna är för 2017) innehåller intressanta siffror och tydlig information. Det jag däremot helt saknar, och inte kan hitta information någonstans om är löner i deras produktion - ja, frågan om levnadslöner verkar helt flyga under radarn?! Och hej, det är på allvar en rejält viktig grej!

Åhlens Bra val

Material

Enligt Åhléns hållbarhetsrapport för 2017 (sida 12 och 13 om material) står 31 % av deras försäljning av bomull (kläder och hemtextil). Målet är att 100 % av den bomull de säljer 2020 ska vara det de kallar för hållbar bomull. (2017 var deras försäljning 50 %). I begreppet hållbar bomull räknar Åhléns in antingen ekologisk, återvunnen, Fairtrade-certifierad eller BCI (en märkning som jag inte har speciellt mycket till övers för (eller framförallt inte hur den används i hållbarhetskommunikation)

Överlag upplever jag att Åhléns verkar ha en tydlig strategi för hur de ska arbeta med sina material (och här ingår också exempelvis papper, plast, glas och läder eftersom de säljer mer än kläder) Det jag uppskattar är att det inte verkar väja för det som inte heller känns så översvallande positivt. Exempelvis att de har tagit beslut på att 90 % av all palmolja som säljs 2020 ska vara så kallat hållbart producerat (Mer om problematiken kring palmolja har Naturskyddsföreningen skrivit bra om här) Utfall 2017: 0,2 %. Ja, en bit kvar med andra ord…

Åhléns jobbar med en drös externa tredjepartscertifieringar (på mode bl a GOTS och BCI (och vad jag tycker om den sistnämnda vet ni…) samt märker också upp med sin egen märkning Bra val!. Kriterierna för Bra val! är att det ska vara antingen miljömärkt (med ex Svanen, Bra miljöval eller EU Ecolabel) vara av minst 50 % återvunnet eller så kallat hållbart material. Det betyder att Better Cotton-bomull märks med Åhléns gröna Bra val!-etikett.

Hur bra är Åhlens på hållbarhet?

Jag förstår behovet av att skapa en egen märkning för att göra det enklare för kunden (för vem kan ha stenkoll på alla olika certifieringar som finns?), och där fyller såklart Bra val! en tydlig roll. Och för att en produkt överhuvudtaget ska komma ifråga om att få märkas med Bra val! så måste den ha en tredjepartscertifiering - vilket jag uppskattar!

Det kluriga är bara att det är en rätt vid spridning mellan vad dessa certifieringar står för. Att exempelvis jämställa BCI med GOTS (som är en märkning som tar in hela kedjan från tillverkning till att produkten kommer till butik, samt ställer krav på såväl arbetsvillkor som att det ska vara ekologiskt) är som att jämföra äpplen och päron. Samt att så lite som 50 % återvunnet material eller 50 % ekologiskt räcker för att det ska få märkas med Bra val! känns också lite beigt.

Bra val! stod 2017 för endast 8,3 % av Åhléns försäljning, målet var 10 %. 2020 ska försäljningen ligga på 14 %. Bra val! är alltså en rätt liten del av Åhléns försäljning.

(Om du vill grotta ner dig i det här med material har jag skrivit några rejält fördjupande materialguider här på bloggen)

Arbetsvillkor

Åhléns skriver i sin hållbarhetsrapport (sidan 16 och 17) om hur de jobbar med uppföljningar och revisioner av sina leverantörer. Som alla andra så äger de själva inga fabriker, utan köper från totalt 309 leverantörer med 498 fabriker i 29 länder. Och de skriver själva:

80 procent av alla fabriker vi köper ifrån finns i länder med förhöjd risk vad gäller sociala, etiska och miljömässiga aspekter.
— Åhléns

Vilket såklart ställer stora krav på ett tydligt och hårt arbete för att mänskliga rättigheter inte ska kränkas eller miljön ta rejäl skada. Detta är alltså länder där det finns otroligt stora problem när det gäller löner och den lagstadgade minimilönen inte alls motsvarar levnadslön, d v s det en person behöver tjäna för att kunna leva på sin lön. Ändå skriver Åhléns absolut ingenting om detta på sin hemsida eller i sin hållbarhetsrapport (vad jag har kunnat hitta) Varför gör de inte det?

Sammanfattningsvis när det gäller arbetsvillkor: hatten av för att Åhléns är tydliga med om hur de strukturerat arbetar med oberoende kontroller och revisioner. Mindre hatten av för att de inte nämner något alls om vad som kommer fram under dessa besök eller hur de konkret arbetar med löner samt fackföreningsfrihet. Inte heller har de någon publik leverantörslista som exempelvis både Lindex och H&M har.

Hur arbetar Åhlens med hållbarhet?

Vad är Åhléns bra på?

  • Tydlig information på deras hemsida: det finns helt enkelt mycket att läsa, och jag upplever Åhléns som ärliga och transparenta.

  • Använder sig av många tredjepartscertifieringar för material.

  • Tar sig an överkonumtionsproblematiken med att faktiskt säga: “Det bästa för miljön är att använda och ta hand om det man köper. Inte så mycket slit och släng – för det är ju varken bra för plånboken eller miljön. Det finns massor med saker att göra för att både kläder och saker ska kunna hålla länge – till både dig och kommande generationer.“ samt ge bra tips på temat här: Hållbara tips

Vad vill jag att Åhléns blir bättre på?

  • Att de steppar upp transparensen och kommunikationen kring sina fabriker och leverantörer d v s allt som rör den sociala hållbarheten beträffande deras produkter.

  • Att de höjer nivån för sin Bra val!-märkning. Att låta BCI-bomull ingå samt endast ställa krav på att 50 % ska vara “hållbart material“ för denna märkning tycker jag helt ärligt är lågt ställda ambitioner.

  • Att de reflekterar och arbetar ännu mer aktivt för att minska den överkonsumtion de bidrar till. Även om de ger kloka råd på sin hemsida om hur du ska handla mindre, så kör de massvis med reor, erbjudanden och annat för att du ska köpa mer. (Självklart fattar jag att de gör allt detta för att få lönsamhet, men i sådana fall är det ju affärsmodellen som är ohållbar och måste göras om!)

  • Att de snabbar på sitt hållbarhetsarbete - de rör sig framåt men det går alldeles för långsamt!

Självklart finns det mycket mer att säga och kika på, så om du har någon tanke, fråga eller input när det gäller Åhléns och deras hållbarhetsarbete, tveka inte att lämna en kommentar! 

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

30 ton textil i veckan

Varje år köper vi svenskar nästan 14 kilo textil per person och år. 7,5 kilo av det knölar vi ner i soporna. Och det galnaste är att 60 % av det vi slänger skulle gå att återanvända!

Copy of Copy of Alla kläder är handgjorda (1).png

Men hallå vaddå, skänker inte folk till second hand tänker du nu? Jo, det gör vi också: ungefär 3,8 kilo per person år. MEN vi återanvänder bara själv 0,8 kilo i snitt (Källa: Naturvårdsverket)

Ja, du läste rätt: det är en diff på 3 kilo per skalle och år i Sverige. Hela 62 % av alla svenskar köper nämligen inte begagnade kläder enligt en färsk rapport från Naturvårdsverket. Däremot skänker vi gärna till second hand. Och känner oss nog generellt rätt duktiga över det.

Stockholms Stadsmission får in 30 ton textil i veckan. Det är helt sant. Och det är bara i Stockholm, och de är dessutom bara en av alla parter som samlar in textil. 30 ton. Det är på riktigt fasligt mycket. Så mycket att det är lite klurigt vad det ska göras med allt. För siffrorna ovan talar sitt tydliga språk: de kan omöjligen sälja allt i sina butiker. Om vi lämnar in nästan 4 kilo per person och år men själva bara köper mindre än ett kilo, ja, då blir det ju en faslig massa kläder över.

Så vad vill jag ha sagt med det här: jo, när en ser siffrorna så här så blir det väldigt uppenbart vad som är den klokaste lösningen på det här med kläder och hållbarhet. Yes, du gissade rätt: att köpa mindre nyproducerat. Och handla mer second hand. Minska de där nästan 14 kilona och öka de 0,8 som vi köper begagnat.

Svårare än så är det faktiskt inte.

Vad är dina tankar om det här?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Mitt 2019 - drömmar och mål

Nytt år och självklart tid för både reflektion och framåtblickande! Det här året har jag ju redan börjat med en stor förändring: att säga hej då till mitt smyckesmärke efter prick tio år. Och den 31:a mars är min tanke att det allra mesta ska vara avslutat med JohannaN - men fram tills det kommer det vara rätt mycket jobb med mina smycken. Och det plus att jag, Emma och Maria också ska skriva en hel bok med inlämning i mitten av februari gör att de närmaste månaderna kommer att vara rejält intensiva (för jag ska ju göra allt annat jobb som jag brukar också!).

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Så det är utifrån det jag har formulerat årets mål:

Mina mål: att våga säga nej och prioritera

Ja, mitt mål för i år är att våga säga nej och våga prioritera i de förfrågningar jag får. Jag har alltid tänkt att jag måste ta alla chanser som kommer - för en vet aldrig när de slutar komma. Och det är det som har gjort att allt har snurrat lite väl fort de senaste månaderna. Det har helt enkelt dykt upp så mycket fantastiskt roligt: saker som jag varken velat eller känt att jag riktigt kunna säga nej till. För en vet ju aldrig om möjligheten någonsin kommer igen….

Men de senaste veckorna har en nästan förbjuden tanke börjat dyka upp i mitt huvud: det kanske inte alls är så att chanserna aldrig kommer igen? Det kanske faktiskt är så att jag genom allt mitt jobb under åren har arbetat mig upp till en nivå där möjligheterna kommer att komma även om jag just nu säger nej? Jag tror det. Ja, jag har landat mer och mer i det.

Förra årets mål var långsiktighet och stabilitet

Förra året var mina mål långsiktighet och stabilitet och där var mitt mesta fokus ekonomisk stabilitet (samma lön varje månad och med 6 månadslöner på kontot som buffert) samt att bara jobba med bra-i-magen-saker. Där jag alltid skulle fokusera på det som ger pengar i första hand. Och jag känner på allvar att jag lyckades. För att jag jobbade aktivt och målmedvetet med de här sakerna under hela året.

Så utifrån det känner jag mig väldigt priviligerad nu när det är nytt år igen. Ja, att överhuvudtaget kunna skapa sitt arbete så här, och både tjäna pengar och göra det jag brinner för är något jag är otroligt glad över att jag har möjligheten att göra. Det är verkligen inte alla förunnat. Inte minst globalt sett.

Och det är utifrån detta, mitt nya tillstånd av stabilitet på flera plan, som årets mål sakta har börjat formulerats.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

“Snart tar nog allt slut…”

De senaste åren har jag nämligen hela tiden tänkt att saker kommer att ta slut. När jag och Jennie släppte vår bok Slow fashion för drygt två år sedan började föreläsningsförfrågningar trilla in och varje gång tänkte jag: “snart slutar de komma. Om någon månad har folk glömt bort boken - så bäst att tacka ja” Men det märkliga var att det hände aldrig, istället föreläser jag mer och mer för varje halvår. Men jag har liksom aldrig riktigt vågat se eller inse det. Istället tänker jag alltid: “äsch, det är bara tur och slump att folk hör av sig. Bäst att passa på!”

Men ja, nu har jag alltså långsamt börjat landa i tanken om att det nog inte stämmer. Det är inget tillfälligt. Det verkar vara här för att stanna, och det gör mig så tacksam. Och det öppnar också upp för möjligheten att våga tacka nej. När det känns som att jag har för mycket att göra, eller om förfrågan inte känns helt rätt, så får och kan jag säga nej just där och då. Och bara för att jag gör det så har jag inte försuttit chansen för evigt.

Jag har kämpat mycket för att överhuvudtaget få en slags långsiktighet och stabilitet i min ekonomi, och det gör att det nu är rätt svårt att tänka om. Jag har ju tackat ja till allt som ger betalt just för att överhuvudtaget styra upp en stabil lön (vilket alltså var mitt mål under 2018) men också till allt som på något sätt har känts som bra marknadsföring. Allt för att bibehålla stabiliteten i framtiden. Men nu ska jag alltså till viss del tänka tvärtom.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Chanserna kommer igen

Jag har ju alltid fokuserat på att ta alla chanser som finns, rädd att de inte ska komma igen. Men 2019 känner jag alltså att det kommer det visst göra. Jag kan ställa mer krav på betalning och fokusera på det som på allvar spelar roll. Jag har äntligen pengar så att jag klarar mig - nu är det tiden som ska prioriteras. Och då handlar det rent krasst om att på allvar få in tanken: en timme i det här sammanhanget eller med den här personen är en timme mindre med min unge. Känns det värt det?! Om ja, kör. Om minsta tvekan, låt bli.

Säg inte ja bara för att jag har tränat så mycket på det. Utan säg endast ja när jag har vägt alla fördelar. Rädslan för att säga nej ska inte ingå här. Chanserna är här för att stanna. Våga vila i det.

Vad är dina drömmar och mål för 2019? Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Ett besök i tropikerna trots #flygfritt2019 och två TV-grejer

Tänk vad två veckor ledig kan göra med en alltså: jag känner mig så himla utvilad (om än något förkyld) och peppad på det nya året. Att ta en period där en stänger av exakt allt är verkligen något jag rekommenderar. Särskilt om en som jag till vardags omges med ett konstant flöde genom sociala medier varje dag (det är ju mitt jobb!)

Två veckor helt ledig

Under jul och nyår har jag knappt läst en nyhet och inte hängt på sociala medier alls (jag avinstallerade alla appar på telefonen) - och det gör verkligen underverk för mig. Det tar alltid några dagar att varva ner och koppla bort allt med jobb att göra, och då räcker liksom inte en helg egentligen. I somras gjorde jag samma sak i tre veckor och nu när jag någon radikal tanke om att göra samma sak i sju veckor i sommar. Vi får se! Men att jag nu säger tack och hej till mina smycken gör det ju möjligt på ett annat sätt en tidigare år när jag alltid haft en webshop att ta hand om!

Annars då?

Konferens med sig själv

Jo, jag planerar framåt, skriver bok och försöker navigera i jobbmängden. Jag startade året i måndags med en konferens med mig själv. På Bergianska trädgården. Jag kör ju #Flygfritt2019 i år (och därefter på obestämd tid) och inledde alltså ändå med ett besök i tropikerna - så bra grej ju! Att på allvar ta sig tid att planera upp, fundera vad exakt jag ska göra och hur, är så väl investerat.

Tropikerna med Flygfritt2019

Den här veckan packar jag ordrar för brinnande livet (blir så glad att ni är så många som vill att ett sista JohannaN-smycke ska flytta hem till er - TACK!)

Nyhetsmorgon på juldagen

Jag jobbade ju i och för sig några timmar under julledigheten (men det var det enda!) och det var ju på juldagen då jag var med i TV4:s nyhetsmorgon och pratade hållbart mode. Så skoj! Tack också för alla era vansinnigt fina hejarop på Instagram den dagen!

Hela klippet hittar du här: "Produktionen är riktigt kass" – här är klädmaterialen du ska undvika

SVT Nyheter om textilåtervinning

För några dagar sedan släpptes också ett klipp på SVT Nyheter, som spelades in hemma hos mig innan jul.

Klippet hittar du här: Därför är det svårt att återvinna kläder och tyg

Nästa vecka bjussar på tre smashing grejer!

Den här veckan jobbar jag hemifrån (packar ordrar som sagt och försöker planera upp en bra struktur för våren!) men nästa bjuder på tre rejält skojiga grejer. På tisdag ska jag, Emma och Maria äta lunch med vår första partiledare: Jonas Sjöstedt (V). Vi har ju träffat C och MP:s klimatpolitiska talespersoner i riksdagen förut, men nu är vi alltså inbjudna till nästa parti: Vänsterpartiet. Så, vem vill träffa oss nästa gång?! ;) Vi vill ju träffa alla partier! För så skoj att få prata klimat och politik tycker vi!

Samma eftermiddag ska vi sedan på Norstedts och träffa vår förläggare samt också första gången vår formgivare. Och vi är så vansinnigt glada över att den som ska formge vår boken är den här stjärnan: Kristin Lidström. Jag ryser på allvar av att hon tackat ja - en grymmare illustratör och formgivare finns nog inte just nu! (och du har garanterat sett hennes böcker på sistone, bl a serien med alla kvinnliga Nobelpristagare i litteratur!)

Och på fredag föreläser jag om Slow business på Formex-mässan. Hoppas vi ses där!

Hur var din jul och hur är du ledig på allra bästa sätt? Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Hej då mina smycken och JohannaN – hej framtiden!

Jag tror mycket på att våga göra saker som gör lite ont. Som känns stora, lite läskiga och radikala. Att våga lämna det som varit, oavsett hur stor del av ens liv det faktiskt varit. Ja, att våga följa magkänslan och lita på att den där tanken, om att det är dags, är rätt.

Och nu är det ett sådant tillfälle. Jag har bestämt mig, efter 10 år, att vinka hej då till mitt smyckesmärke JohannaN.

Utan tvekan är det här ett av mina absolut största beslut i livet (om ett annat sådant stort och svårt jobbeslut skrev jag om här för 1,5 år sedan: Mitt livs modigaste beslut)

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Jag startade JohannaN för 10 år sedan

Jag startade mitt smyckesmärke i februari 2009, och nu lagom till att jag firar hela 10 år känns det så totalt rätt att också låta det gå i graven. Anledningen är ingen annan än att jag känner mig färdig.

10 år är en lång tid. Att stanna på samma jobb så länge är det ändå rätt få som gör idag. Vi utvecklas, förändras och upptäcker nya saker. För mig är det att jag har insett att jag inte alls brinner lika mycket för smyckena idag som jag gjorde för några år sedan. För det mitt hjärta bultar som allra mest passionerat för är istället allt relaterat till Slow fashion. Att föreläsa, skriva och opinionsbilda om hållbart mode.

Och så här har jag faktiskt känt de senaste 1,5-2 åren. Det är ju att skriva, prata och inspirera till slow fashion jag på allvar känner att jag älskar allra mest. Anledningen till att jag tar beslutet först nu har helt enkelt med pengar att göra: jag har inte vågat säga hej då till JohannaN eftersom det stått för halva min lön.

I november kom chansen att säga hej då

Men någon gång i november, när allt med Klimatklubben på allvar tog fart, kände jag att det kanske är nu min chans är. Att Klimatklubben kanske öppnar de där dörrarna som gör att jag vågar kasta mig ut och till 100 % bara kan göra det jag älskar som allra mest just nu: opinionsbilda inom hållbart mode och klimatsmartare liv.

Jag är så otroligt stolt över allt jag har gjort med JohannaN. När jag började för tio år sedan var hållbarhet något som det knappt pratades om. Mitt grundfokus när jag startade var social hållbarhet: att arbeta nära, skapa relationer och också visa er kunder de personer som gjort era smycken. Och att skapa produkter av kvalitet och med total transparens. För tio år sedan skulle jag säga att det var rätt ovanligt och radikalt, då många företags hållbarhetsarbete var, helt ärligt, mer eller mindre obefintligt. Det har verkligen hänt något under de här tio åren – och det är häftigt!

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

10 år som har gett mig så oerhört mycket

Jag har själv också utvecklats massvis under de här åren. Jag har lärt mig så otroligt mycket, och jag har blivit skarpare i mina åsikter och mycket kunnigare i det jag gör. Jag har tio års erfarenhet av att arbeta med varumärke, produktion, marknadsföring, försäljning och e-handel inom mode. Jag är på allvar så tacksam och stolt över de här åren.

Men det jag också har känt den sista tiden är att i takt med att jag blir allt kunnigare så blir jag också ännu mer radikal i vad jag tycker är ett bra och hållbart sätt att skapa ett modemärke. Och det som var tio resor bättre än alla andra för tio år sedan är idag i mina ögon inte tillräckligt bra. Just för att såväl jag som världen utvecklas. Om jag skulle fortsätta med mina smycken skulle jag därför också vilja göra om flera centrala delar från grunden, och den energin eller viljan har jag inte.

Webshopen finns kvar till 31 mars

Så därför väljer jag nu alltså att säga tack och hej till mina smycken. Webshopen kommer att finnas kvar t o m den 31 mars, sedan kommer du eventuellt kunna hitta en del smycken hos någon av mina återförsäljare (men det är inget jag kan garantera). Så om det är så att du har spanat in något och som du väldigt gärna skulle vilja ha i din ägo så rekommenderar jag att lägga vantarna på det nu. För det som finns i lager nu är det som finns. Jag väntar på en till sista liten leverans, men annars är det som du ser i webshopen det enda som alltså kommer att tillverkas.

Jag kommer i vanlig ordning inte att prisdumpa något, just för att jag ända in i mål benhårt kommer stå för det jag tror på: sakers konstanta värde. Ett bra halsband är ett bra halsband. Punkt.

Stolthet och tacksamhet

Jag är som sagt så oerhört tacksam och stolt över de här tio åren. Och det är tack vare allt med JohannaN som jag idag har de erfarenheter och kunskaper som gör att jag nu kan ägna mig till 100 % åt det jag idag brinner som allra mest för: hållbart mode och att peppa och hjälpa andra till skapa så hållbara och kloka företag som bara möjligt.

Allt vi gör i livet gör att vi växer, och efter ett tag inser vi att vi kanske har växt ifrån det som fick oss att växa från allra första början. Precis så är det för mig och mina smycken: tack för allt ni gett mig. Alla människor jag lärt känna, alla möjligheter, alla utmaningar och lärdomar. Allt det finns kvar, och det känns mäktigt på allvar.

Om du har några frågor eller funderingar kring detta får du mer än gärna höra av dig! Jag svarar på allt!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.