Metro: Så vinner företag på att ha ett klimattänk

Jag har ju helt missat att visa er tidningen Metro från 25:e mars! Då prydde min nuna nämligen såväl första sidan som en helsida i tidningen (rätt skojigt att åka tunnelbana den morgonen!) Jag snackade jobb och klimattänk, och faktumet att jag tror att de företag som vill lyckas i framtiden måste ställa om mot total hållbarhet redan nu. Hela artikeln hittar du här:

Hållbarhetsexperten: Företag som inte bryr sig om klimatet kommer ha svårt att hänga med

Metro hållbarhetsexpert

Entreprenörskap och hållbarhet är ju något jag har bloggat mycket om under flera års tid, och nu också ett ämne jag föreläser mer och mer om under rubriken “Slow business“. Plus att min, Emma och Marias kommande bok Gör skillnad! har ett kapitel om jobbet och hur en kan påverka där. D v s det här är ett ämne jag tycker är sjukt spännande, djupdyker ofta i och blir därför så glad varje gång jag får chansen att prata om det inför andra. Och att dessutom bli kallas hållbarhetsexpert gör en ju inte mindre glad såklart!

Hållbarhetsexpert slow business

Intervjun med mig var en del i Metros temavecka om klimat och miljö (heja!) där i slutet på mars, och i samma nummer fanns också en superfin intervju med Evelina som var med i mitt poddavsnitt om veganskt hållbart mode. Läs gärna det reportaget också: Evelina, 26, reser jorden runt – utan att flyga

Väcker artikeln några tankar och är det något du håller med om/inte håller med om? Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Eget företag och ha barn - så har de första två åren varit

Idag fyller min unge två år. Två år som har gått både långsamt och väldigt snabbt. En unge som får mig att skratta prick varje dag, och som blir roligare och roligare för varje månad. Bebisar i alla ära, men helt ärligt, jag tycker de mest är gulliga. En tvååring däremot är rolig att hänga med. Full av upptåg, pratar massor och förvånar oss minst 7 gånger per dag med nya ord, intressanta tankar och “var tusan har hon lärt sig det här?!“

Sedan hon föddes den 11 april 2017 har mycket hänt jobbmässigt: jag har stängt en butik, lagt ner ett smyckesmärke, dragit igång Klimatklubben och förändrat mitt företag till att nu endast handla om opinionsbildning om hållbart mode. Plus mycket annat.

Foto: Oskar Swerlander /Erikshjälpen

Foto: Oskar Swerlander /Erikshjälpen

Hur de första sex månaderna med bebis var

När Ingrid var sex månader gammal skrev jag två långa inlägg: Vad en 6-månadersbebis lärt mig och Att driva eget och ha bebis. Och nu ett och ett halvt år senare så vill jag förtydliga att allt jag skrev då tycker jag fortfarande (och om du funderar på hur det funkar eller inte funkar att ha eget företag och vara föräldraledig så rekommenderar jag att du läser mitt inlägg ovan om exakt det! Precis som om du klurar på kombon företag och gravid: Gravid - och om att vara konstant bakis i flera månader)

Precis som att jag emellanåt fortfarande tänker samma tankar som jag skrev om i det här inlägget: Att omdefiniera ordet frihet. Att jag liksom trivs bra att vara hemma: och inte göra något speciellt. Bara vara. Och att det är en så skön känsla.

Men de här ytterligare 18 månaderna har också fått mig att landa i flera nya slutsatser och reflektioner. Och precis som jag skrev Att driva eget och ha bebis så finns det både fördelar och nackdelar med att ha det jobb jag har. Jag hade aldrig riktigt någon föräldraledighet eftersom jag arbetade parallellt, men å andra sidan cashar jag in nu i form av tid och flexibilitet på exakt det sätt jag hade hoppats på.

D v s jag kanske var mindre med mitt barn de första 8 månaderna än andra föräldralediga, men å andra sidan har jag möjlighet att spendera mer tid nu när jag jobbar heltid. Och bara att slippa stressa på morgonen är guld, att lämna på förskolan 8 eller 8.30 spelar inte så stor roll för mitt jobb. Men för en två-åring som vill bestämma det mesta själv gör det stor skillnad…

Foto: Oskar Swerlander /Erikshjälpen

Foto: Oskar Swerlander /Erikshjälpen

Att fokusera på fördelarna

Jag älskar mitt jobb och jag har ju aktivt valt mina arbetsuppgifter och min anställningsform (eget företag) och då tänker jag att det är viktigt att alltid göra det allra bästa av det. Och också gå in med en positiv inställning i det. D v s det finns saker som kanske bli snårigare för alla som har det som jag (alla turer med vilken föräldrapenning jag skulle få när jag var hemma var inte att leka med, eller kluret med att alla VAB-dagar alltid måste jobbas igen senare), och just därför tänker jag att det är än viktigare att fokusera på det som är extra göttigt!

Så här kommer några saker som jag uppskattar lite extra:

Roligt jobb + rolig unge = balans i livet

Jag tycker som sagt att mitt jobb är förbaskat roligt och ju mer ekonomisk stabilitet jag bygger upp desto roligare blir också jobbet. (Att stressa över kass privatekonomi till följd av sitt arbete sätter de flesta i obalans.) Att jag älskar att arbeta gör att jag generellt har väldigt svårt att släppa jobbet. Och kanske blir det än svårare när en som jag dessutom arbetar med sin största hobby. Jag har ju liksom inga fritidsintressen, så det har aldrig riktigt funnits något som har dragit utanför jobbet. Kompisar, partner och skojiga grejer i alla ära. Men när en brinner för sitt jobb är det så svårt att inte jobba den där extra timmen eller timmarna, ja, att på allvar gå hem. Och helt släppa.

Men det har helt förändrats nu. Nu har jag ju världens roligaste och bästa hemma och som jag ständigt längtar till. Och det gör mig bättre på att sluta jobba den tid jag sagt. Det gör mig också bra på att lägga bort telefon och dator på kvällar och helger. Att helt släppa jobb och istället fullt gå upp i nuet. Det går liksom inte att låta bli när en har en tvååring som pockar på exakt all uppmärksamhet (Läs: har tömt en blomkruka, vält en hylla och ritat på parketten om en tappar fokus för en minut) Och jag älskar det: det är helt enkelt så otroligt skönt att ha något att komma hem till.

(Och jag antar att ett husdjur kan ha samma dragningskraft. Någon hemma som gör att en släpper jobbet. Och måste passa tider.)

Foto: Oskar Swerlander /Erikshjälpen

Foto: Oskar Swerlander /Erikshjälpen

Att väga allt emot mitt barn = bättre på att ta betalt

Min unge har dessutom gjort att jag blivit bättre på att tacka nej till jobbgrejer samt också fått mig att bli bättre på att löneförhandla (det här med att ta betalt har jag ju skrivit mycket om överlag) Och det av två anledningar:

Mindre tid med mitt barn kostar

Alla de timmar jag lägger ner i mitt jobb måste kännas värdefulla. Eftersom de rent krasst alltid kan mätas mot att vara med mitt barn. När jag arbetar vill jag jobba så effektivt som jag bara kan, och då måste också det jag gör generera pengar. Eftersom det är själva definitionen av ett arbete = få lön. Därför har jag blivit bättre på att ta betalt. Särskilt om det gäller arbete på kvällar och helger som uppenbart tar tid från att vara hemma.

I solidaritet med den andra föräldern

Då min unge har två föräldrar känns det inte heller schysst att jag ska vara borta mycket utan att också få rimligt betalt. Varje gång jag är borta för att exempelvis föreläsa så måste den andra föräldern ta allt ansvar. Lämna och hämta på förskola, kväll, middag, läggning och natt. Samt jobba in sina egna jobbtimmar på kvällen då det inte går ihop med lämning, hämtning OCH restid till jobbet. Och att lägga över hela det ansvaret om och om igen bara för att jag ska i det närmaste volontärjobba eller nöjesresa det finns inte på kartan. Hela förutsättningen för att det ska funka att den ena tar mer ansvar hemma är just att den andra då skapar försörjning.

Alltså har jag blivit rejält mycket bättre på att både ta betalt som att tacka nej till det som inte känns tillräckligt rätt eller härligt.

Tack Ingrid!

Så tack Ingrid för att du är så jädra grym och får mig att bli än bättre på mitt jobb. Du gör mig mer effektiv och selektiv. Du gör att jag vågar vara lite mer rakryggad. Och stå upp för den jag är och det jag vill.

Kanske för att jag tänker att oavsett hur jag fixar det här med att vara en bra förälder så ska jag alltid åtminstone föregå med gott exempel när det gäller arbete. Att jag följer mina värderingar. Tror på mig själv. Reflekterar och förändrar så fort något inte känns bra. Allt för att kunna säga att jag tog de möjligheter som fanns - och gjorde det bästa jag kunde av dem. Precis så som jag alltid vill att du ska göra.

Vad är dina tankar och åsikter efter att ha läst det här inlägget? Och är det något du kan relatera till?Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Två veckor kvar innan min webshop stänger

Bara lite drygt två skälvande veckor kvar innan det är tack och hej till mitt liv det senaste decenniet: JohannaN och mina smycken. Vemod? Ah lite. Men framförallt pepp på framtiden: att fullt och fast ägna all min tid åt att opinionsbilda. För hållbart mode, hållbart entreprenörskap och mot klimatförändringar.⁣

Med det sagt, om du vill veta vad exakt som just nu finns kvar av mina smycken så hittar du det här: shop.johanna-n.com/smycken. Över 66 olika modeller finns kvar att knipa för den som vill (yes, jag har haft väääääldigt många olika smycken då mycket också redan är slut) Och 31 mars är sista dagen.⁣

Smycken JohannaN

Sprid gärna ordet om du har någon i din närhet som borde veta att det är sista chansen snart!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Jag tycker nog att jag har världens roligaste jobb!

Jag tycker nog på allvar att jag har världens roligaste jobb! Kolla bara här va:

På måndag föreläser jag i Jönköping om Slow fashion. Circular Centre, Brahegatan 46, kl 17.30. Gratis och ingen föranmälan krävs. Så peppad!

Och idag har jag varit i Malmö. Fotografering, som du ser, och ett så jädrans roligt studiebesök på Sysavs enorma avfallsanläggning. Allt för en kommande kampanj tillsammans med dem: "Säg nej till onödig grej".

Opinionsbildare hållbart mode

Igår inspirationsföreläste jag på uppstarten av grymma forskningsprojektet F/ACT Movement på Textilhögskolan i Borås. Att få prata, inspirera men också lära mig nytt i det ämne jag älskar och brinner för som mest gör mig så vansinnigt lycklig. Och att i allt detta dessutom omges av så många fina nya bekantskaper är en ynnest. Jag känner mig helt enkelt lyckligt lottad.

Och som att Jönköping inte vore nog nästa vecka så bjussar onsdagen på att gästa Hållbarhetspodden, att föreläsa om Slow business för ett entreprenörsnätverk i Stockholm och därefter att fota pressbilder tillsammans med Emma och Maria till kommande boken med Appendix Fotografi.

Hepp! Men ja, de flesta dagarna hänger jag ju framför en dator förstås...

PS. Innan jag helt tar helg (ska bara åka tåg klart mellan Malmö och Stockholm först) vill jag bara visa något som gjorde mig så otroligt glad alldeles nyss: Tung lista: Här är 62 kvinnliga ledare som vi inspirerats av under året, och där återfinns följande:

“Johanna Nilsson, Maria Soxbo och Emma Sundh är influencers med fokus på hållbarhet. Trion startade Klimatklubben på Instagram och Facebook i början av oktober 2018 strax efter att FN:s nya klimatrapport hade publicerats. Målet var att skapa en samlingsplats för människor som vill göra något konkret för miljön. Nu har Instragramkontot över 30.000 följare och Facebook-gruppen 16.000 medlemmar. “

WOW och tack! Finare sätt att avsluta veckan kan jag inte tänka mig!

Jag önskar dig en fin helg så ses vi om några dagar igen!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Hur jag började jobba med hållbart mode

Jag får lite då och då frågan om hur jag har gjort för att kunna jobba med det jag gör idag. Vilken utbildning har jag gått, vilka andra jobb har jag haft och ja, hur tusan gör en för att på heltid kunna jobba med hållbarhet och det en brinner som allra mest för? Så därför tänkte jag berätta hur jag har gjort.

Foto: Roger Olsson

Foto: Roger Olsson

Alla mina jobb och vad de lärt mig

Vi börjar med att slå fast detta:

  1. Jag har ingen utbildning inom hållbarhet.

  2. Jag har aldrig varit anställd eller haft en praktikplats med inriktning hållbarhet.

Ändå jobbar jag med exakt det!

När det gäller utbildning så läste jag samhälle ekonomi på gymnasiet (NEU på Wargentinsskolan i Östersund) och sedan har jag läst de första två åren på lärarutbildningen i Umeå, med inriktning svenska mot gymnasiet (innan jag hoppade av).

Jobb har jag däremot haft många av! Jag har jobbat extra sedan jag gick i högstadiet. Och jag har alltid tänkt att all arbetslivserfarenhet är bra, oavsett vad en sen vill göra. Mina jobb: på handelsträdgård, i köksgerådsbutik, hotellstäd, gallup-undersökningar, kundtjänst, restaurang, elevassistent i särskolan och på gruppboende. Jag kan eventuellt ha glömt något jobb jag haft.

Jag har lärt mig så sjukt mycket på samtliga av alla dessa jobb. Konkreta saker som är topp att ha i vardagen: som hur en städar ett badrum på snabbast sätt, hur en bär tre tallrikar snyggt samtidigt men också hur en kommunicerar med teckenstöd (något jag gör med min unge idag då hon inte lärt sig prata än = BÄST!) samt hur en smörar åt sig bäst service från en kundtjänst (var trevlig! ALLTID trevlig oavsett hur arg du är!)

Men också större saker som hur en chef ska vara samt hur en verksamhet bör organiseras på bästa sätt. Saker jag lärt mig av att ha mött både extremt dåliga exempel som några bra. Alla mina jobb har också utvecklat mina färdigheter i att bemöta andra människor: vikten av service, kommunikation och förståelse för andra. Det är något jag har med mig varje dag.

Foto: Roger Olsson

Foto: Roger Olsson

Mitt engagemang inom olika organisationer

Men det som på allvar är grunden till det jag gör idag är att jag varit engagerad inom flera olika ideella organisationer. I gymnasiet var jag aktiv i Amnesty och Rättviseakademin (We Effect:s f d ungdomsorganisation) Efter studenten gick jag med i Röda Korsets Ungdomsförbund och jobbade mycket med hållbar utveckling där. Jag var lokalt aktiv men också på nationell nivå. Det var sedan genom Rättviseakademin och RKUF som jag fick upp ögonen för nätverket Rena Kläder, och jag gick deras ambassadörsutbildning. I gymnasiet gjorde jag exempelvis mitt projektarbete om textilindustrin och globalisering.

Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att jag har så vansinnigt mycket att tacka alla dessa organisationer för. Att organisera sig med andra har varit min bästa (och enda?!) utbildning. För det är i en förening eller i en organisation en på allvar kan och får pusha sig själv. Genom interna utbildningar, nya sammanhang och fantastiska människor.

Om det är något som gör mig så förbaskat lycklig så är det just vad dessa sammanhang alltid har gett, och ger mig. Och det är såklart något jag känner med Klimatklubben också. Att tillsammans med andra växer jag, och jag blir så vansinnigt mycket vassare i det jag gör.

När det gäller hållbart mode så kommer såklart det allra mest av den kunskap jag har i dag från att jag sedan 15 år aktivt har läst och fördjupat mig i det mesta inom ämnet som kommit i min väg. Just för att det är något jag älskar.

Foto: Roger Olsson

Foto: Roger Olsson

Vad mitt ideella engagemang har gett mig

Men grunden till den lusten, ja, den kommer från mitt engagemang. Det är där jag har tränat mina projektledarskills som mest. Det är också där jag övat om och om igen på att omsätta en idé till konkret aktion. Jag har lärt mig vikten av kommunikation, paketering och vilka typer av kampanjer som funkar bäst. Det är min organisationserfarenhet som har gjort att jag idag tycker att en av mina starkaste egenskaper är att inspirera och peppa andra. Så ja, jag säger det igen: jag är så oerhört tacksam för allt det jag har lärt mig genom mitt engagemang. 

Och vill ni veta en skoj grej: otroligt många av de människor som på olika sätt korsar min väg yrkesmässigt idag har en förankring inom den ideella sektorn. De personer jag lärde känna när jag var 16 eller 19 år på helgkurser och i arbetsgrupper – ja, de möter jag på olika sätt än idag. Så att säga att ideellt engagemang inom den fråga en brinner också kan innebära ett arbete i framtiden, ja, det är inte alltför långsökt.  

Mina bästa tips för dig som vill jobba med hållbarhet

Därför är mina allra bästa tips till dig som vill jobba inom hållbarhet (eller annat värderingsdrivet område) dessa:

  1. Engagera dig i en organisation!

  2. Ta initiativ – dra igång grejer själv, läs på och var en doer.

  3. Analysera och använd dig av alla dina andra samlade erfarenheter (det som på pappret inte kanske ser helt relevant ut kan vara det: exempelvis är ju faktumet att jag jobbat inom så många serviceyrken en superstor tillgång!)

  4. Lär känna många människor och var schysst – ett bra nätverk är ovärderligt! 

Sen kan du såklart läsa en utbildning och/eller tjata in dig på en finfin praktikplats. Det tror jag också är smart. MEN det är inte den enda vägen. Det tänker jag att jag är ett bevis på.

(Och ja, att engagera sig ideellt funkar fint även om du är introvert. Ditt engagemang kanske kommer att se lite annorlunda ut, men det fina är att alla alltid kan forma sitt engagemang att passa sig själv på bästa sätt!)

Och om du vill läsa mer relaterat till detta ämne, tror jag att du kommer att gilla dessa inlägg:

23 saker jag blivit grymt bra på helt utan utbildning

Om att ge och ta - och att vara snäll som min livsstrategi

En får göra precis som en vill

Entreprenörskap - mina 15 bästa lärdomar för att driva företag

Hur jag lärde mig smyckesdesign

Vad är dina tankar om det här? Och har du liknande erfarenheter? Eller har du frågor eller funderingar mer kring hur jag har skapat mitt jobb? Lämna en kommentar!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Mitt 2019 - drömmar och mål

Nytt år och självklart tid för både reflektion och framåtblickande! Det här året har jag ju redan börjat med en stor förändring: att säga hej då till mitt smyckesmärke efter prick tio år. Och den 31:a mars är min tanke att det allra mesta ska vara avslutat med JohannaN - men fram tills det kommer det vara rätt mycket jobb med mina smycken. Och det plus att jag, Emma och Maria också ska skriva en hel bok med inlämning i mitten av februari gör att de närmaste månaderna kommer att vara rejält intensiva (för jag ska ju göra allt annat jobb som jag brukar också!).

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Så det är utifrån det jag har formulerat årets mål:

Mina mål: att våga säga nej och prioritera

Ja, mitt mål för i år är att våga säga nej och våga prioritera i de förfrågningar jag får. Jag har alltid tänkt att jag måste ta alla chanser som kommer - för en vet aldrig när de slutar komma. Och det är det som har gjort att allt har snurrat lite väl fort de senaste månaderna. Det har helt enkelt dykt upp så mycket fantastiskt roligt: saker som jag varken velat eller känt att jag riktigt kunna säga nej till. För en vet ju aldrig om möjligheten någonsin kommer igen….

Men de senaste veckorna har en nästan förbjuden tanke börjat dyka upp i mitt huvud: det kanske inte alls är så att chanserna aldrig kommer igen? Det kanske faktiskt är så att jag genom allt mitt jobb under åren har arbetat mig upp till en nivå där möjligheterna kommer att komma även om jag just nu säger nej? Jag tror det. Ja, jag har landat mer och mer i det.

Förra årets mål var långsiktighet och stabilitet

Förra året var mina mål långsiktighet och stabilitet och där var mitt mesta fokus ekonomisk stabilitet (samma lön varje månad och med 6 månadslöner på kontot som buffert) samt att bara jobba med bra-i-magen-saker. Där jag alltid skulle fokusera på det som ger pengar i första hand. Och jag känner på allvar att jag lyckades. För att jag jobbade aktivt och målmedvetet med de här sakerna under hela året.

Så utifrån det känner jag mig väldigt priviligerad nu när det är nytt år igen. Ja, att överhuvudtaget kunna skapa sitt arbete så här, och både tjäna pengar och göra det jag brinner för är något jag är otroligt glad över att jag har möjligheten att göra. Det är verkligen inte alla förunnat. Inte minst globalt sett.

Och det är utifrån detta, mitt nya tillstånd av stabilitet på flera plan, som årets mål sakta har börjat formulerats.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

“Snart tar nog allt slut…”

De senaste åren har jag nämligen hela tiden tänkt att saker kommer att ta slut. När jag och Jennie släppte vår bok Slow fashion för drygt två år sedan började föreläsningsförfrågningar trilla in och varje gång tänkte jag: “snart slutar de komma. Om någon månad har folk glömt bort boken - så bäst att tacka ja” Men det märkliga var att det hände aldrig, istället föreläser jag mer och mer för varje halvår. Men jag har liksom aldrig riktigt vågat se eller inse det. Istället tänker jag alltid: “äsch, det är bara tur och slump att folk hör av sig. Bäst att passa på!”

Men ja, nu har jag alltså långsamt börjat landa i tanken om att det nog inte stämmer. Det är inget tillfälligt. Det verkar vara här för att stanna, och det gör mig så tacksam. Och det öppnar också upp för möjligheten att våga tacka nej. När det känns som att jag har för mycket att göra, eller om förfrågan inte känns helt rätt, så får och kan jag säga nej just där och då. Och bara för att jag gör det så har jag inte försuttit chansen för evigt.

Jag har kämpat mycket för att överhuvudtaget få en slags långsiktighet och stabilitet i min ekonomi, och det gör att det nu är rätt svårt att tänka om. Jag har ju tackat ja till allt som ger betalt just för att överhuvudtaget styra upp en stabil lön (vilket alltså var mitt mål under 2018) men också till allt som på något sätt har känts som bra marknadsföring. Allt för att bibehålla stabiliteten i framtiden. Men nu ska jag alltså till viss del tänka tvärtom.

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Chanserna kommer igen

Jag har ju alltid fokuserat på att ta alla chanser som finns, rädd att de inte ska komma igen. Men 2019 känner jag alltså att det kommer det visst göra. Jag kan ställa mer krav på betalning och fokusera på det som på allvar spelar roll. Jag har äntligen pengar så att jag klarar mig - nu är det tiden som ska prioriteras. Och då handlar det rent krasst om att på allvar få in tanken: en timme i det här sammanhanget eller med den här personen är en timme mindre med min unge. Känns det värt det?! Om ja, kör. Om minsta tvekan, låt bli.

Säg inte ja bara för att jag har tränat så mycket på det. Utan säg endast ja när jag har vägt alla fördelar. Rädslan för att säga nej ska inte ingå här. Chanserna är här för att stanna. Våga vila i det.

Vad är dina drömmar och mål för 2019? Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Hej då mina smycken och JohannaN – hej framtiden!

Jag tror mycket på att våga göra saker som gör lite ont. Som känns stora, lite läskiga och radikala. Att våga lämna det som varit, oavsett hur stor del av ens liv det faktiskt varit. Ja, att våga följa magkänslan och lita på att den där tanken, om att det är dags, är rätt.

Och nu är det ett sådant tillfälle. Jag har bestämt mig, efter 10 år, att vinka hej då till mitt smyckesmärke JohannaN.

Utan tvekan är det här ett av mina absolut största beslut i livet (om ett annat sådant stort och svårt jobbeslut skrev jag om här för 1,5 år sedan: Mitt livs modigaste beslut)

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Jag startade JohannaN för 10 år sedan

Jag startade mitt smyckesmärke i februari 2009, och nu lagom till att jag firar hela 10 år känns det så totalt rätt att också låta det gå i graven. Anledningen är ingen annan än att jag känner mig färdig.

10 år är en lång tid. Att stanna på samma jobb så länge är det ändå rätt få som gör idag. Vi utvecklas, förändras och upptäcker nya saker. För mig är det att jag har insett att jag inte alls brinner lika mycket för smyckena idag som jag gjorde för några år sedan. För det mitt hjärta bultar som allra mest passionerat för är istället allt relaterat till Slow fashion. Att föreläsa, skriva och opinionsbilda om hållbart mode.

Och så här har jag faktiskt känt de senaste 1,5-2 åren. Det är ju att skriva, prata och inspirera till slow fashion jag på allvar känner att jag älskar allra mest. Anledningen till att jag tar beslutet först nu har helt enkelt med pengar att göra: jag har inte vågat säga hej då till JohannaN eftersom det stått för halva min lön.

I november kom chansen att säga hej då

Men någon gång i november, när allt med Klimatklubben på allvar tog fart, kände jag att det kanske är nu min chans är. Att Klimatklubben kanske öppnar de där dörrarna som gör att jag vågar kasta mig ut och till 100 % bara kan göra det jag älskar som allra mest just nu: opinionsbilda inom hållbart mode och klimatsmartare liv.

Jag är så otroligt stolt över allt jag har gjort med JohannaN. När jag började för tio år sedan var hållbarhet något som det knappt pratades om. Mitt grundfokus när jag startade var social hållbarhet: att arbeta nära, skapa relationer och också visa er kunder de personer som gjort era smycken. Och att skapa produkter av kvalitet och med total transparens. För tio år sedan skulle jag säga att det var rätt ovanligt och radikalt, då många företags hållbarhetsarbete var, helt ärligt, mer eller mindre obefintligt. Det har verkligen hänt något under de här tio åren – och det är häftigt!

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

10 år som har gett mig så oerhört mycket

Jag har själv också utvecklats massvis under de här åren. Jag har lärt mig så otroligt mycket, och jag har blivit skarpare i mina åsikter och mycket kunnigare i det jag gör. Jag har tio års erfarenhet av att arbeta med varumärke, produktion, marknadsföring, försäljning och e-handel inom mode. Jag är på allvar så tacksam och stolt över de här åren.

Men det jag också har känt den sista tiden är att i takt med att jag blir allt kunnigare så blir jag också ännu mer radikal i vad jag tycker är ett bra och hållbart sätt att skapa ett modemärke. Och det som var tio resor bättre än alla andra för tio år sedan är idag i mina ögon inte tillräckligt bra. Just för att såväl jag som världen utvecklas. Om jag skulle fortsätta med mina smycken skulle jag därför också vilja göra om flera centrala delar från grunden, och den energin eller viljan har jag inte.

Webshopen finns kvar till 31 mars

Så därför väljer jag nu alltså att säga tack och hej till mina smycken. Webshopen kommer att finnas kvar t o m den 31 mars, sedan kommer du eventuellt kunna hitta en del smycken hos någon av mina återförsäljare (men det är inget jag kan garantera). Så om det är så att du har spanat in något och som du väldigt gärna skulle vilja ha i din ägo så rekommenderar jag att lägga vantarna på det nu. För det som finns i lager nu är det som finns. Jag väntar på en till sista liten leverans, men annars är det som du ser i webshopen det enda som alltså kommer att tillverkas.

Jag kommer i vanlig ordning inte att prisdumpa något, just för att jag ända in i mål benhårt kommer stå för det jag tror på: sakers konstanta värde. Ett bra halsband är ett bra halsband. Punkt.

Stolthet och tacksamhet

Jag är som sagt så oerhört tacksam och stolt över de här tio åren. Och det är tack vare allt med JohannaN som jag idag har de erfarenheter och kunskaper som gör att jag nu kan ägna mig till 100 % åt det jag idag brinner som allra mest för: hållbart mode och att peppa och hjälpa andra till skapa så hållbara och kloka företag som bara möjligt.

Allt vi gör i livet gör att vi växer, och efter ett tag inser vi att vi kanske har växt ifrån det som fick oss att växa från allra första början. Precis så är det för mig och mina smycken: tack för allt ni gett mig. Alla människor jag lärt känna, alla möjligheter, alla utmaningar och lärdomar. Allt det finns kvar, och det känns mäktigt på allvar.

Om du har några frågor eller funderingar kring detta får du mer än gärna höra av dig! Jag svarar på allt!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Årskrönika 2018

Nu är det snart nytt år och som vanligt dags att sammanfatta det som varit. I år är det hela åttonde året jag gör det, och att gå tillbaka och kika på tidigare krönikorna är såklart en del i det här. Att blicka bakåt emellanåt är nog det bästa sättet, tänker jag, att faktiskt se att saker går framåt och att en själv utvecklas och växer. Och det om något ger perspektiv! Hoppas du ska gilla årets krönika!

Tidigare årskrönikor

2011
2012
2013
2014
2015
2016
2017

Foto: Damon Hatefi

Januari

Januari var en så himla peppig månad: jag började jobba heltid igen efter 8 månader föräldraledighet + jobb. Och om det var något jag längtade efter de sista två månaderna hemma med Ingrid under 2017 så var det att jobba ostressat och ostört för att sedan helt och fullt kunna vara ledig med henne. Att göra båda samtidigt var ingen hit där i slutet på året…

Januari var då jag drog igång #slowfashionutmaningen, började jobba 40% på ett jeansmärke: reDEW8 - mitt nya jobb (blev i slutändan bara två månader där av flera anledningar), bestämde mig för att sluta flyga: Klimatångest och att flyga och så berättade jag hela historien bakom det som hände med min butik under sommaren 2017: Hyra butikslokal – om kontrakt, juridik och vad som kan gå fel

Tre inlägg

Mitt 2018 - drömmar och mål

Gratis är lika med mer passionerad?!

Bomull – allt du vill veta och lite till

Foto: Damon Hatefi

Februari

Jag lade mycket tid på bloggen och njöt fullt ut av att ha finfin kontroll över min tid och mitt arbete. Kände mig ostressad över såväl arbetsbelastning som pengar - en känsla som varit rätt ovan för mig under så många år. Är det inte det ena så är det det andra liksom… Men så lade jag ju mycket krut på att sätta den här strukturen i min vardag också: Jobba effektivt – mina bästa tips för att få saker gjorda, allt för att få så mycket tid med min unge som bara möjligt.

Tre inlägg

Garderobsrensning - steg för steg

Bebiskläder och barnprylar – hållbarhet och slow fashion

Viskos, tencel, lyocell och modal - allt du vill veta och lite till

Foto: Mathieu Deneen

Foto: Mathieu Deneen

Mars

I mars släppte jag Ny smyckeskollektion 28 mars: BARK och firade med releasefest: BARK: Kollektionssläpp och releasefest. En kollektion jag länge arbetat med, så att den mottogs (och fortfarande mottas) så fint gör mig såklart rejält glad. I övrigt rullade den här månaden på med att jag föreläste, bloggade och jobbade på, bl a med ett stort samarbete med Trine - att investera pengar så att det känns bra i magen (en samarbetspartner du förhoppningsvis kommer se mycket mer av nästa år)

Tre inlägg

Reklamsamarbeten på bloggen? Hur och varför jag gör det

Kan fast fashion vara bra?

Att vara bjussig men utan att köra över sig själv

Plus hållbart mode

April

I april var jag med i SVT:s Plus, träffade konsumentminister Per Bolund, höll en workshop för Svenska Institutet och så gästade jag podden We Are Influencers. Det var också Fashion Revolution Week och jag skrev om #IMadeYourJewelry - JohannaN och hållbarhet. Dessutom gjorde jag ett samarbete med hyrgarderoben Something Borrowed och så fick jag ett väldans genomslag med mitt inägg om Polarn o Pyret:

Tre inlägg

Polarn o Pyret:s ECO-märkning betyder inte ekologisk

Laga kläder - och verkligen göra det

Slow living – att om och om igen hitta balansen

Foto: Damon Hatefi

Maj

Sverige röstade igenom en samtyckeslagstiftning och jag firade med FATTA! Inte för inte som jag har gjort FATTA-smycken i över fem år: och över 700 000 kr har gått oavkortat till FATTA:s arbete bara genom smyckena under de här åren. Så om det är något jag är väldigt stolt över så är det nog detta!

Här på bloggen berättade jag bl a om Vilka får vara med på min lista med Hållbara Shoppingtips?, gjorde ett samarbete med Stil & Ansvar och skrev om Hållbart mode - var ska jag börja?. Och så djupdök jag i ämnet: Vad jobbar jag med? Och hur försörjer jag mig?

Tre inlägg

Så kontaktar du företag om deras hållbarhetsarbete

Försäljning - mina bästa tips för dig som hatar att sälja

Läder - allt du vill veta och lite till

Foto: Damon Hatefi
Alla kläder är handgjorda

Juli

I början på juli arrangerade jag ett stort klädbyte i Stockholm, något som trots att det var mitt i varmaste sommaren blev en rejäl succé. Över 60 personer kom och jag fick blodad tand (inte för inte som jag har fortsatt och förfinat konceptet under den här hösten!)

Den här månaden funderade jag också mycket på det här med att vara ledig, slow living och stress. Ja, saker som blir naturliga att tänka mycket på när det är just semestertider, så självklart skrev jag en del om det: Vågar jag ta ledigt i tre veckor? och Semesterstängt, och vi ses 15 augusti igen!. Dessutom skrev jag ett inlägg: Saker jag inte gör - om mitt senaste halvår som ostressad som fick väldigt mycket trafik. Självaste Agnes Wold twittrade om blogginlägget med orden “Här är en till person som genomskådat livspusslet“ - och tusentals besökare rasade in under några julidagar!

Tre inlägg

BCI, Better Cotton Initiative - vad betyder det?

Hur jobbar modeföretagen med hållbarhet? De fyra kategorierna att ha koll på

Kläder görs av människor, inte robotar

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Augusti

Jag hade semester och skrev om vinsten i att vara helt ledig i Hej! Nu är jag tillbaka efter tre veckor borta!. Jag gjorde också ett bloggsamarbete med Bye Buy – barnkläder, barnprylar och hållbarhet och satte igång hösten med buller och bång. För det är något med terminsstart: jag är alltid så energifylld och peppad och allt känns som världens bästa nystart!

Tre inlägg

Hösten 2018 - mina mål och tankar

Hur hållbara är Lindex?

Om alla gjorde som jag?

Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

September

Den här månaden mådde jag från och till ganska dåligt. Jag sov extremt dåligt i perioder och kände mig väldigt ledsen, ensam och uppgiven. Klimatångest som slog till med full kraft. Jag har alltid omvänt alla jobbiga känslor till praktisk handling i mitt liv, men just i detta kändes det alldeles för stort och svårt. Jag hade dagar när jag hade svårt att titta på min dotter för att jag blev så ledsen. Å hennes vägnar. För hennes framtid. För världen. Och för att det kändes som att ingen gjorde något. Det som har hjälpt mig mycket är att jag hela tiden har varit öppen med detta: något som bl a resulterade i det här blogginlägget: Till dig som också har klimatångest.

Mitt i allt det här var såklart mycket också helt fantastiskt: bl a föreläste jag mycket och så skrev jag blogginlägget Hur hållbara är H&M? som delades flitigt. Inlägget bemöttes också med ett “tack för en nyanserad, ärlig och saklig text om oss“ från H&M och jag blev inbjuden till möte på deras huvudkontor. För mig kändes det extra roligt: för om det är något jag lägger mycket tid på så är det att alltid försöka visa på nyanser, komplexitet och flera sidor av samma sak. Hållbart mode är inte så enkelt som det är lätt att tro - men med det sagt: jag är ändå övertygad om vad som är rätt sätt att uppnå det på: Hållbar garderob - minimera och förlänga

Tre inlägg

Så påverkar du din omgivning till mer hållbara val

Så minskade jag mina koldioxidutsläpp med 2700 kg på bara ett år

3 saker som gör att du lyckas med ditt företag

Foto: Emily Dahl

Foto: Emily Dahl

Oktober

Den här månaden omkullkastade allt i mitt liv: Klimatklubben! Första veckan i oktober träffade jag Emma Sundh och Maria Soxbo för en lunch, vi hade träffats några gånger innan då vi alla tre bloggar om hållbarhet. Och vi kände alla att vi borde kunna göra något relaterat till det i lite större skala: allt för att försöka tackla den där klimatångesten som vi alla kände (att kanalisera oro till engagemang har alltid funkat för mig - även om jag i september hade så svårt att faktiskt orka se det!) Vi hade en vag idé om att kanske göra en Facebook-grupp som ett forum där folk kunde prata om de här sakerna, som en peppig plats att samlas. Och Emma hade namnet “Klimatklubben“ som förslag.

Kvällen den 8:e oktober, samma dag som FN:s klimatrapport släpptes mailade vi varandra och bestämde: det är nog nu vi ska köra! Vi kunde inte vänta tills vi skulle ses för att planera samma vecka. Sagt och gjort: vi registrerade ett instagram-konto: Klimatklubben.se. Över natten fick vi 1000 följare. Inom tre dygn 4000 och så vidare.

En vecka senare släppte vi Facebook-gruppen och sedan en hemsida. Bollade mail, meddelanden, intervjuförfrågningar och tusen andra saker. Helt plötsligt ägnade vi hela dagarna åt Klimatklubben. Och där någonstans minskade min klimatångest rejält. Jag kanaliserar och gör det jag kan.

Oktober är för mig Klimatklubben. Och kommer nog alltid vara det. Men visst, jag gjorde ju massvis med annat också: föreläste runt om i Sverige (minst en i veckan), släppte min podcast och en ny smyckeskollektion: Remake och så funderade jag mycket på Om influencers och att ha ett ansvar samt det här med Pengar, ständigt dessa pengar - och mina jobbtankar om det. Ja, fy fan vilken intensiv, men fruktansvärt rolig, månad det här var!

Tre inlägg

Varför är det så dyrt att laga och hyra?

Förvara - så håller du ordning i garderoben

Linne - allt du vill veta och lite till

November

Jag arrangerade klädbyten, släppte en studiecirkel i samarbete med Bilda, var med i Nyhetsmorgon, föreläste runt om i Sverige, gjorde massvis med intervjuer (mer om allt det här: Nyhetsmorgon, studiecirkel och nio andra skojiga grejer). Jag kampanjade mot Black Friday och så funderade jag på hur gick det med min sex timmars arbetsdag? (inte så bra är det snabba svaret) Ja, november fortsatte i samma rasande takt som oktober. Roligt, intensivt och så häftigt att få vara en del av.

MEN jag kände också halvvägs in i den här månaden att det var dags att skala och delegera: allt för att orka på sikt. Och det är också med det jag går in i julledighet strax och inför det nya året: en hållbarare arbetsbelastning är det som jag har jobbat intensivt och planerat för de senaste veckorna.

Tre inlägg

Vilket material i kläder är miljövänligast?

Second hand i första hand

Prislapp säger inget om kvalitet

Foto: Emma Sundh

Foto: Emma Sundh

December

Årets julklapp koras och det blir det återvunna plagget, jag reder ut begreppet i Vad är skillnaden på återvinning, återbruk och återanvändning? och i diverse intervjuer, bl a Sydsvenskan och SVT:s Kulturnyheterna. Klimatklubben fortsätter vara en stor del av mitt liv, och tidningen Elle utnämner oss till en av de hetaste trenderna för 2019! Vi får äntligen berätta att vi har skrivit kontrakt på en bok om klimatet med Norstedts förlag. Och så packar jag smycken för glatta livet till alla som ska ge i julklapp.

Tre inlägg

Klimatsmarta julklappar - mina bästa tips

Slowfashionutmaningen - hur gick året?

Poddavsnitt: #6 Julen – hållbara julklappstips

Foto: Matilda Audas Björkholm, Avbild.nu

Foto: Matilda Audas Björkholm, Avbild.nu

Tack för i år!

Det var 2018 det. Det här året har varit så fantastiskt. Om förra året, 2017, var en berg-och-dalbana känslomässigt, så känner jag i år bara stabilitet och trygghet. Jag har för första gången på nästan tio år fått samma lön den 25:e varje månad (något som har gjort mig så lugn!) och jag har hittat en fin vardagslunk som jag trivs med. Förskolelämning och -hämtning, jobb och att umgås med familj och vänner.

Jag har jobbat mycket, men till nästan 100 % endast med sådant som helt följer mina värderingar och min lust. Det är ett privilegium om något.

Klimatklubben

Jag är oerhört stolt över det vi hittills har gjort med Klimatklubben. I skrivande stund över 25 000 följare på Instagram och över 13 400 medlemmar i Facebook-gruppen. Vi har träffat politiker, synts och hörts i media, fått privatpersoner att göra förändringar för ett klimatsmartare liv och så vidare.

Nästa år släpper vi bok och så hopppas jag att Klimatklubben fortsätter växa och skapa opinion. Att vi på allvar kan sätta press på politiker, företag och bidra till en normförskjutning för ett klimatsmartare liv i samhället för alla, inklusive privatpersoner.

Jag är så lycklig att det går så vansinnigt lätt att arbeta med Maria och Emma - vad är oddsen liksom? Vi kände knappt varandra för tre månader sedan, och nu är vi kollegor i princip varje dag. Det är exakt 0 % ont i magen när vi jobbar tillsammans, och ni kan inte ana vad det skapar energi och produktivitet!

Föreläsa, skriva och prata

Jag ser framemot 2019 och att få fortsätta göra det jag gör. Att föreläsa, skriva och prata om allt det här jag kan och tror på med er följare och läsare men också med media, företag och politiker gör mig genuint glad. Jag har jobbat hårt och länge för att nå hit där jag är nu. Och om jag förut tänkte “det kanske tar slut en dag?!“ så känner jag inte så längre. Jag tror helt enkelt att jag kommer att få fortsätta göra det jag älskar så länge jag själva bara vill. För fördelen med att bygga allt långsamt antar jag är just detta.

Jag är också så glad att jag idag på allvar inte känner en motsättning mellan att ha en stabil lön och att arbeta helt utifrån det jag älskar och brinner för. Ja, att det går alldeles utmärkt att kombinera!

I början på nästa år kommer jag också att göra en stor, och rätt efterlängtad, förändring i mitt jobbliv. Och ett beslut jag kom fram till för några månader sedan. En sak som jag efter många år känner mig helt färdig med - och känslan av att våga släppa en grej till förmån för nya fantastiska saker ser jag så framemot. Men mer om detta senare.

Och det är med allt detta jag går in i 2019!

Hur var ditt år? Vad är du extra stolt över? Och om du också har gjort en årskrönika, lämna gärna länk. Jag vill läsa!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Hösten - hur gick det med min sex timmars arbetsdag?

Jag har ju det här året jobbat mot sex timmars arbetsdag - något jag berättade om bl a här: Hösten 2018 - mina mål och tankar. Så, hur har det gått i höst? Det gick väl sådär kan jag säga.

Klimatklubben kom emellan.

Som en stor fet krasch mitt i allt. Och jag är så förbaskat tacksam.

Jag, Emma och Maria har jobbat väldigt mycket sedan den 8:e oktober när vi släppte Klimatklubben. Intensivt och rätt galet. För att allt blivit så mycket mer än vad vi i vår vildaste fantasi någonsin hade kunnat föreställa oss.

Foto: Jana Eriksson

Klimatklubben kom emellan

På drygt sex veckor har Klimatklubben växt till 20 000 följare på Instagram, snubblande nära 10 000 medlemmar i vår Facebook-grupp. Vi har varit med i morgonsofforna i både SVT och TV4, intervjuats av Expressen, Metro och massvis med annan media och blivit inbjudna till riksdagen.

I Facebook-gruppen bubblar det av engagemang och initiativ från alla fantastiska medlemmar - bl a denna kampanj Klimatnytt i SVT och SR som på bara några veckor samlat över 15 000 namnunderskrifter! Och vi växer hela tiden - och nya fantastiska saker är på gång. Precis hela tiden!

Klimatfrågan har verkligen lyfts upp på agendan de senaste månaderna, och vi är en del av det. Det gör mig så vanvettigt stolt och glad. Och hoppfull. För någonstans känner jag nu att vi verkligen kan fixa det här.

Tillsammans kan vi flytta berg. För vi är många: och vi har alla ett maktutrymme i vår egen vardag. Genom de personliga valen, hur vi pratar med vår omgivning samt vad vi gör i våra respektive yrkesroller. Hur vi skapar opinion för att såväl privatpersoner, företag och politiker ska jobba tillsammans framåt. Ja, tillsammans.

Jag är helt enkelt så förbannat hoppfull - och känner bara: nu jädrar trycker vi på från alla håll och kanter. Framåt framåt.

Att bygga struktur för den personliga hållbarheten

Nästa vecka har jag nästan helt tomt i kalendern - och det känns så skönt. Senaste veckorna har varit intensiva - och vi (jag, Emma och Maria) har gjort vårt allra bästa för att parera och delegera. Och vi rör oss framåt mot en mer hållbar vardag för oss tre också - för i någon månad/en kortare period fixar en det här tempot, men inte för alltid.

Så det är där vi är nu: att bygga strukturer och strategin för att förvalta allt det Klimatklubben hittills har lyckats dra igång så att alla vi över 20 000 som är med blir en kraft att räkna med länge länge framöver!

Klimatklubben - jag hade aldrig planerat att du skulle uppta så mycket av min höst. Men hej så förbannat tacksam jag är! För allt du har öppnat upp och skapat. Och det där med sex timmars arbetsdag - det kör vi på nästa år! Åtta timmar är mer rimligt just nu! =)

Om du är med i Klimatklubben - får du mer än gärna dela tankar och reflektioner kring det! <3

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.