#WeAllForClimate och tre föreläsningar

Vi har alla ett maktutrymme och en möjlighet att förändra. Vissa av oss har större än andra. Just du kanske bara kan förändra dig själv eller din familj. Medan någon annan kanske kan förändra världspolitiken. Men jag tänker att det inte spelar någon roll. Vad det handlar om är att ta ansvar.

Det är nämligen så lätt att tänka "någon borde göra något". "Någon" borde styra upp det här med klimatet.

Politikerna. Företagen. Eller någon helt annan.

Weall

#WeAllForClimate

Men jag köper inte det där. Att tänka "någon annan" betyder bara att du pekar finger och friskriver dig själv från ansvar. Det är inte konstruktivt. Det förändrar inget.

Jag tänker så här istället: någon är jag. Och någon är du. Vi alla är någon. Vi har alla ett ansvar. Ett solidariskt ansvar. Och det oavsett maktutrymme. Tillsammans skapar vi förändring.

Därför är jag så förbaskat glad för kampanjen #weallforclimate. En kampanj som ett gäng Klimatklubbens medlemmar styrt ihop. Och det med orden:

"Någon borde göra något åt klimatkrisen. Denna någon är du, jag, vi. Politiker, företag och medborgare – tillsammans under #weall."

Tillsammans normförskjuter vi och pratar. Lyfter debatten och sprider. Sprid därför gärna bilden och hashtaggen. Berätta vad du gör och dina tankar om det här med att ta ansvar. Så inspirerar vi varandra. För tillsammans är vi någon.

Själv försöker jag göra det jag kan i min egen vardag, genom små och stora personliga beslut. Sluta flyga, skippa palmolja, undvika bil, konsumera mindre nyproducerat, aktivt jobba mot att äta mer närproducerat veganskt samt minska matsvinn osv osv.

Jag försöker också prata på alla sätt jag kan om det här. Och aktivt försöka vidga mitt maktutrymme. För jag tänker så här: ju fler som lyssnar på det jag har att säga, desto mer kan jag förändra.

Så tänker jag. Hur tänker du?

Tre föreläsningar: Nyköping, Varberg och Järfälla

Ikväll hittar ni mig i Nyköping då jag föreläser om “En klimatsmart jul“ tillsammans med Maria Soxbo och nästa vecka hittar ni mig i Varberg och Jakobsberg (Stockholm) när jag pratar om hållbart mode. Jag anar att detta är årets tre sista föreläsningar - så hoppas vi ses!

5 december, Sörmlands museum, Nyköping
11 december, Campus Varberg, Varberg
12 december, Huset på höjden - Järfälla, Jakobsberg

Hur är dina tankar om det här med “någon borde göra något”? Dela och kommentera gärna!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Om influencers och att ha ett ansvar

Jag är en av de där som kallas influencers och jag tänker på hur lyckligt lottad jag är. Jag har en röst som hörs, via mina kanaler når jag tusentals människor. Tänk hur oerhört många (inte minst kvinnor) som inte har den megafonen? Och då är jag ändå en pytteliten influencer jämfört med många andra. Det är också därför jag vill dela det här med dig (en text som jag har fått låna och göra till min av Maria Soxbo, min vapendragare i Klimatklubben):

Med räckvidd kommer alltid ansvar. Många offentliga personer tar avstånd från förebildsrollen, säger att en inte signat upp sig på det när en valde yrke. Och visst, det står kanske inte i arbetsbeskrivningen för en rockartist, fotbollsstjärna eller bloggare. Men jag vill ändå hävda att vi har det. Ansvaret alltså.

 Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

För om varje val vi gör påverkar de omkring oss - grannar, vänner, kollegor - tänk då hur många vi som har en plattform kan påverka? Och det här går åt båda hållen - på samma sätt som någon som blir vegetarian kan påverka sin omgivning att välja bort kött kan någon som flyger inspirera andra att boka en biljett. Där är min bransch, influencers, extra viktiga. Och jag tänker att det är ett ovanligt lättlöst problem - oavsett om en är rockstjärna, bloggare eller privatperson.

För även om vi personligen har svårt att ge upp kött eller flyg, så kan vi ju välja bort de sämsta miljövalen i våra sociala kanaler. Vi gör redan ett urval - vi fotar det välstädade hörnet, den snyggaste outfiten och den mest Instagramvänliga händelsen. Så varför inte tänka att bara de klimatsmarta ögonblicken i livet ska vara Instagram-värda?

Jag gör garanterat saker som inte är så klimatsmarta. Jag kommer säkert flyga igen. Jag kastar mat. Konsumerar engångsartiklar och äger en bil (några månader till). Och jag äter på tok för mycket mejeriprodukter. Men du kommer inte att få se det i mitt flöde. För jag vill hellre inspirera dig att välja bättre. Ibland är det den minsta uppoffringen som ger störst effekt. Alla kanske inte kan sluta flyga, men ALLA kan sluta posta bilder från resan. Tillsammans kan vi förskjuta normer, och det oavsett om vi har tio, 6874 eller två miljoner följare. Tillsammans kan vi normalisera #klimatetiflödet.

Är du på?

Vad är dina tankar om det här? Berätta, kommentera och dela gärna!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Välkommen till Klimatklubben!

För en vecka sedan släpptes FN:s klimatrapport - och dess innehåll har knappast gått någon förbi. Kontentan: det är bråttom!

Om vi ska fixa klimatet måste vi sänka våra utsläpp till 1-2 ton koldioxid per person och år. Idag ligger en genomsnittlig svensk på 11 ton.

Vad exakt är problemet?

För att få lite perspektiv på det här med vad 1-2 ton verkligen innebär så kan det vara fint att veta följande:

  • En genomsnittlig köttätare ligger på 1,8 ton per person och år - bara för maten (En vegetarian som äter ägg och mjölk 1,2 ton och en klimatsmart vegan på 500 kg. Generellt.)

  • En flygresa Stockholm-Umeå släpper ut 224 kg och en resa till Thailand 2697 kilo

D v s vi måste alla förändra våra beteenden nu. Och det är bråttom. Vi måste också jobba på alla fronter. Och tillsammans. Alla har ett ansvar för klimatet: politiker, företag och privatpersoner.

Tillsammans kan och ska vi påverka och pusha för att såväl tillgång som efterfrågan på de mest klimatsmarta alternativen ska bli norm. Det handlar inte om att vi ska få sämre liv, utan ett annat liv.

Där resa inte ska vara synonymt med att flyga. Att mat inte är lika med kött. Eller att ett lyckligt liv inte är detsamma som att konsumera nytt o s v.

Min höst har handlat om klimatångest

Jag har ju, som ni säkert vet, brottats rätt rejält med en stor dos klimatoro och klimatångest den här hösten (något jag skrivit om här: Till dig som också har klimatångest). Och jag tycker att det är tungt, riktigt tungt att ta in.

Men ur allt det har också en stark vilja till förändring fötts. Och jag vet att jag inte är ensam. Vi är uppenbart många som känner så här. Att vi måste göra något nu! Men vad?

Jag tror överlag att den oron som många känner nu måste kanaliseras i något konkret och aktivt. In i ett engagemang. För annars är alternativet apati. Och att ge upp.

Vilket såklart är det sista vi ska göra. Så det var ur det som Klimatklubben föddes.

 Foto: Emily Dahl (Fr v Maria, Emma och jag)

Foto: Emily Dahl (Fr v Maria, Emma och jag)

Klimatklubben föddes ur känslan: vi måste göra något!

Jag, Emma Sundh och Maria Soxbo har alla varsin blogg - och har funderat mycket på varsitt håll och tillsammans om hur vi kan använda våra plattformar till att prata om det vi tycker är allra viktigast: hållbarhet. Och klimatförändringar.

I måndag kväll släppte vi Klimatklubben på Instagram. En tanke om att tillsammans är vi starka. Vi skrev så här:

Låt oss presentera: Klimatklubben!

Dunkar klimatångest i hjärtat? Är du orolig inför framtiden och vad den bär med sig? Önskar du att du kunde göra mer? Engagera? Påverka? Men vet inte hur?
I kölvattnet av den oroande rapporten från FN:s klimatpanel IPCC som släpptes i dag kommer här en god nyhet.

Inom kort hoppas vi kunna lansera detta smockfullt briljanta. En klubb för alla oss som vill minska våra klimatavtryck och verka för att vi pushar samhället i rätt riktning.

Ni läsare sitter inne med så mycket kunskap, idéer och driv, och tillsammans med våra kanaler så tror vi att vi kan göra skillnad. Nå brett och trycka där det känns.

Ensam kan en så klart göra lite, men tillsammans kan vi göra stordåd.

Har du förslag på vad Klimatklubben kan göra? Ös på i kommentarsfältet så tar vi det med oss!

Och som ni öste på! Med bra, kloka och härliga idéer! Uppenbarligen var det inte bara vi som gick i samma tankar. Över natten fick Klimatklubben 1000 följare. Efter 3 dygn 4000 följare. För att nu i skrivande stund ha över 5700 följare. Och vi växer hela tiden!

Och idag är dagen då vi lanserar det där smockfullt briljanta: en Facebook-grupp där vi (och med vi menar jag alla som är med!) tillsammans kan dela tankar, bra exempel och tips. Och där vi kan samordna kampanjer och sammanföra människor.

Vad är Klimatklubben?

Så här beskriver vi Klimatklubben:

I Klimatklubben är alla välkomna, tillsammans kan vi flytta berg. Här delar vi med oss av hållbara tips i stort och smått, här hittar vi sätt att sätta press på företag och politiker, här peppar vi till förändring hos både oss själva och andra, här sår vi frön till nya folkrörelser och driver opinion med klimatet för ögonen.

Målet? Att kunna överlämna ett hållbart samhälle och en välmående planet till nästa generation. 

I Klimatklubben har vi högt i tak. Alla idéer är välkomna, inga frågor är för ”dumma”. Här bemöter vi varandra med respekt, här diskuterar vi sak och inte person och här har vi förståelse för att alla inte kommit lika långt i sitt eget klimatarbete. Här tror vi på att en morot leder snabbare till individuell förändring än en pekpinne, och tipsar och inspirerar därför hellre än kritiserar och skambelägger varandra. 

Klimatklubben är politiskt och religiöst obunden.

Bjud gärna in vänner till Klimatklubben, ju fler vi blir desto större chans att göra skillnad! 

Gå med i Facebook-gruppen: Klimatklubben

Följ på Instagram: Klimatklubben.se

Det har hänt mycket på bara en vecka!

Under den här första veckan har det hänt mycket. Vi har växt väldigt fort, så snabbt så att vi i fredags blev avstängda en timme av Instagram eftersom de tyckte det luktade spam och köpta följare…hehe. Vi har tryckt på företag som har gjort klimatkorkade kampanjer (kolla bara alla fina och kloka kommentarer på länkarna nedan):

Exempelvis Mix Megapol som lottar ut en flygresa i timmen varje vardag - samma vecka som alla menar att vi måste flyga mindre för att fixa klimatet! Och Libero som just nu lottar ut en All Inclusive flygresa till Kap Verde. Det är barnen som kommer att få ta smällen för att vi har sabbat miljön. Hur bisarrt är det inte då att ett blöjföretag, vars målgrupp är just barn, gör detta!?

Klimatklubben har redan blivit kontaktade av media och vi har fått så många fina mail och meddelanden. Att ni är många som vill engagera er är helt magiskt!

Det ska bli så skoj att se vad vi tillsammans kan göra! Själv har jag bara på de här dagarna gjort så många saker som jag inte brukar våga: tagit diskussioner, lyft frågor och varit lite obekväm. Och jag känner att blicken i mina klimatglasögon vässas hela tiden!

När jag, för massa år sedan, var aktiv i Röda Korsets Ungdomsförbund brukade vi prata om att 200 brev (det här var innan sociala medier) var en folkstorm. D v s det är lätt att skapa opinion! Det gäller bara att göra det tillsammans och verkligen trycka på.

Tillsammans förändrar vi vad som är norm

Jag tror att det är vad som håller på att ske nu: en stor beteendeförändring och normförskjutning! Och det ger mig hopp. Att saker förändras.

I samtal och i handling ta de obekväma diskussionerna. I alla sammanhang och på alla platser i vardagen. Ifrågasätta, inspirera och visa på de goda exemplen. Och jag är övertygad om att vem som är den ”obekväma” i rummet kommer att ändras väldigt snart.

Och med allt detta sagt: haka gärna på Klimatklubben. Tillsammans kan vi flytta berg!

Hur tänker du kring FN:s klimatrapport, klimatoro och vad och hur vi kan göra? Dela gärna!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Så minskade jag mina koldioxidutsläpp med 2700 kg på bara ett år

Jag har tidigare skrivit om hur jag totalt ändrade synsätt till det här med att flyga i början på det här året (Klimatångest och att flyga). Från att ha förnekat, försvarat och bortförklarat flygets rejält pissiga påverkan på miljön - och mitt eget ansvar i detta - så hände något med mig. Jag fick på mig ett par nya glasögon.

2018 - året när jag fick på mig ett par nya glasögon

Det är genom de glasögonen jag har sett världen det här året. Det som förra året kändes helt rimligt (flyga när jag behövde) känns idag helt orimligt. Och det som är så förbaskat häftigt är att jag inte är ensam om att ha fått de här glasögonen det här året.

 Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Jag har börjat prata om det här med kompisar och andra i min närhet. Personer som jag aldrig trodde skulle tänka de här tankarna - men så visar det sig att de har funderat och funderar på precis samma sätt som jag. Tänk att vi just nu är många som går igenom samma process!

Nästan hälften av mina utsläpp var flygrelaterade 2017

För det är så jag ser på det här: en process. Från att aldrig reflekterat (samt trängt undan) till att nu verkligen fundera på om flyg någonsin är nödvändigt. Det som gjorde att polletten trillade ner hos mig var att jag gjorde ett test på Klimatkontot.se - och där insåg att nästan hälften av alla mina utsläpp var flygrelaterade.

Jag har alltid tänkt “jag lever så bra i övrigt att flyg är okej“. Men testet visade svart på vitt: det spelar ingen roll om jag källsorterar, inte äter kött eller gör något annat bra för miljön. Det står inte i paritet till flygets utsläpp ändå. Ja, helt krasst så insåg jag att om jag så är vegetarian i resten av mitt liv så är det helt i onödan om jag sedan flyger så fort jag ska någonstans.

I början på det här året bestämde jag mig därför för att minska mitt flygande (jag är ju ingen person som triggas av förbud, så att minska kändes härligast) och så här ser det ut hittills:

Mina flygresor 2017

  • Gran Canaria, Kanarieöarna (semester)

  • Åre (jobb)

  • Vilhelmina (jobb)

  • Chisinau, Moldavien (jobb)

  • Berlin, Tyskland (semester)

  • Gällivare (jobb)

Alla resor från Stockholm. Observera också att jag var gravid samt hade nyfödd bebis nästan halva förra året också, annars hade jag eventuellt flugit ännu mer….

Mina flygresor 2018 - hittills

  • Torshavn, Färöarna (semester)

Som det ser ut nu kommer Färöarna att bli min enda flygresa det här året. Resan bestämdes redan förra året (det var en släktresa), och hade vi planerat i år hade det kanske blivit något annat. Däremot har jag slagit i taket med mitt SJ Prio-kort. Har på allvar aldrig åkt så mycket tåg som i år!

 Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Min utsläppsminskning - 2700 kilo koldioxid!

När jag sedan räknar ut via Klimatsmartsemester.se vad alla dessa resor släpper ut via flyget så har jag bara under det här året minskat mina utsläpp med 2700 kilo koldioxid!

Och det var egentligen inte ens speciellt svårt.

Det ska också sägas att jag då inte ens åkte till Bangkok (vilket jag nästan har gjort varje år de senaste 9 åren för produktionsbesök, en resa dit är nämligen bara det 2700 kilo koldioxid…) Och resan jag gjorde till Färöarna släppte ut över 500 kilo….

Nästa år: Flygfritt2019

Nästa år tänker jag därför kliva på ytterligare en utmaning: jag ska inte flyga alls. Ja, jag känner mig redo att ta det här ett steg längre. 2018:s mål var att minska mina flygresor, och det som i början kändes lite som en uppoffring känns nu som det enda rätta. Jag tror att den processen har skett i takt med att de där nya glasögonen har växt fast mer och mer på min näsa. Och som det ser ut nu kommer de alltid att vara kvar där.

Privat kommer det bli lätt, svårigheten ligger i eventuella jobbresor. Men å andra sidan har det gått jättebra att åka tåg överallt i år. Det är om jag skulle få en fråga om att göra något utomlands som det eventuellt skulle bli klurigt. Men där jag är nu i huvudet så känns det som att jag antingen kommer att tacka nej eller hitta en tåglösning (och att det i så fall är värt typ 40 timmar med tåg!)

Allt är en process - viktigt att vara ödmjuk inför det

Jag är i varje fall taggad på allt det här nya, och ytterligare en spännande upplevelse av det här året och mitt eget flyguppvaknande är att jag har blivit påmind om hur alla sådana här processer ser och måste se ut. Något jag skrivit om här: Så påverkar du din omgivning till mer hållbara val.

Det som jag har gjort det här året när det gäller resor har definitivt varit självklart för många länge (och som säkert tittat lite snett på mig när jag pratat hållbarhet och sedan flugit utomlands gång på gång), men för att det ska skapas verklig förändring måste en göra hela processen själv. Ingen annan kan sätta de där glasögonen på en och det är en helt personlig resa. Och det är viktigt att komma ihåg.

 Foto

Tillsammans inspirerar vi varandra och andra

Jag försöker minnas det när jag pratar, skriver och föreläser om det som är så självklart för mig: hållbart mode. Vi är alla olika och vi är mottagliga för olika saker på olika sätt och vid olika tillfällen. Det är därför viktigt att vara både ödmjuk och respektfull inför det. Och inför andra.

Det finns massvis med områden där min hållbarhetspollett inte trillat ner. Men kanske nästa år. Eller om 5 år. Och det är okej.

Det gäller oss alla. Så därför kan och ska vi som har de där härliga glasögonen aldrig göra annat än att bjuda in och vara så inspirerande och peppiga som det bara går. För att fler ska vilja haka på.

Och vi ska aldrig döma eller fördöma. Än hur mycket en kanske vill det. Istället ska vi alltid bara visa på det goda exemplet.

Haka på #flygfritt 2019 du också!

Så med det sagt: vilka vill haka på mig i Vi håller oss på jorden? Det kommer bli kul!

Gå gärna in här och läs mer: www.vihallerosspajorden.se (Du hittar en intervju med mig där också: En av 100 000: Johanna Nilsson) samt anmäl dig till Facebook-eventet här: Flygfritt 2019. Sprid också gärna vidare. Målet är 100 000 svenskar som avstår flyget 2019!

Flyget är min senast “se världen genom ett par nya glasögon“ - vad är din? Berätta! Det behöver inte vara så stort, det kan också vara mindre i stil med min senaste aha-upplevelse “Oj vad mycket plastfolie jag använder, kanske jag borde sluta med pga svårt att återvinna“.

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Till dig som också har klimatångest

De senaste nätterna har jag vaknat och haft svårt att somna om p g a stark klimatångest. För att jag känner mig mer uppgiven och ledsen än vad jag egentligen vill erkänna för mig själv.

Omvandla till engagemang

Min vanliga strategi när något gör mig sorgsen och orolig är att försöka kanalisera om till ilska och jävlar anamma istället. För det är när jag är arg som jag blir konstruktiv. Det är då jag hittar glöden och engagemanget.

Och på något sätt känner jag att det är metoden för väldigt många av oss: att omvandla ångest till drivkraft.

För helt ärligt: visst är det något som har hänt bara den senaste månaden? Det har börjat pratas så mycket mer om klimatet. Det ligger i luften - och bara den känslan gör mig tryggare och mer optimistisk.

 Foto: Caroline Frankesjö

Foto: Caroline Frankesjö

Kloka ord jag behövde bli påmind om

Igår lade jag ut mina tankar om det här som ett inlägg på Instagram. Och vet du, jag fick så många fantastiskt fina och kloka kommentarer - in och läs dem vettja! En av dem var från Sophie, en text jag innerligt vill dela med mig av. För att jag instinktivt känner att fler än jag kan bli hjälpt av hennes kloka ord, så varsågod:

Tack för att du delar din ångest. Det är väldigt många idag som lider av det och helt förståligt varför. Jag hade väldigt mycket klimatångest för några år sedan. Fick panikångest vid julhandeln i Köpenhamn och tänkte att hela världen är galen.

Idag har jag jobbat med det och har ingen ångest alls. Jag vet ju vad som händer och jag förstår konsekvenserna av det. Jag är helt införstådd med de ekonomiska, sociala och ekologiska kostnaderna här i Sverige och utomlands. Folk dör varje dag på grund av klimatet.

För min del så hjälper det att fokusera på det positiva. Jag läser inte nyheter alls! Ingenting faktiskt. Ibland ser jag på dokumentärer men för det mesta så är jag inte alltid insatt i allt för jag anser mig ha kunskap ändå att förstå problematiken.

Jag lägger medvetet mina känslor på att inspirera och hitta lösningar. Där bidrar jag till förändring. Du bidrar varje dag till att inspirera och påverka. Du gör såååå mycket mer än de flesta andra och är så glad att jag träffat dig. Du behöver inte bära hela krisen på dina axlar.

Vi är fler som gör det ihop och bara för att man vill förändra så måste det inte kännas. För mig var det svårt att släppa ångesten för jag tänkte att jag då gav upp och inte brydde mig. Men det stämmer ju inte.

Jag bryr mig massor men är realistisk över vad det går att göra för en enskild individ och att allt är inte mitt ansvar. Genom att vara glad så tror jag nog jag gör ett bättre jobb i mitt hållbarhetsarbete. Massa kärlek ❤️
— Sophie Gripenberg

Så ja, framtiden ger ändå hopp. Att tillsammans är vi starka och inspirerande. 2018 var kanske ändå året då det blev pinsamt att flyga, vegetarisk mat norm och eftertänksam konsumtion en trend. Och så länge vi fokuserar på drivet och glädjen framåt så förändrar vi.

Vad är dina tankar om det här? Och ligger du också sömnlös p g a klimatångest? Och hur hanterar du den? Ge mig alla tips! ❤️ 

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Klimatskam, respepp och Klimatriksdagen

De senaste veckorna har jag tänkt väldigt mycket på det här med flyg och klimat. Något jag skrev om här: Klimatångest och att flyga. Och för den som regelbundet läser nyheterna har diskussionen om flyget och dess miljöpåverkan knappast undgått heller.

 Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Klimatångest och klimatskam

Det jag framförallt tycker har hänt den senaste tiden är att klimatångesten har övergått till klimatskam. Ja, att det mer och mer pratas om en utveckling där det blir mer pinsamt än härligt att åka på semester till andra sidan jorden.

Att vi kommer att prata tyst om charter i Thailand eller drömresan till Maldiverna, just för att andra kommer att sluta beundra oss och istället mena att vi gjort fel. Jag tänker att flyget går åt samma håll som exempelvis att bära päls. Det är inte etiskt försvarbart och hopplöst otrendigt, och det vet alla om, men de som ändå väljer att göra tvärtom gör det i smyg.

Och, än hur konstigt det säkert låter, så tycker jag att den här utvecklingen är så förbaskat peppig! För det är nu reell förändring sker!

 Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Klimatskam leder till förändring

För grejen är den att när vi (läs jag!) känner ångest så blir resultatet allt som oftast apati och förträngning. Inte praktisk förändring. Men med skam som är kopplad till ett beteende som vi kan påverka, så är det något annat. Skam som är äkta och kommer inifrån handlar ju om att något är pinsamt och att jag skäms.

Det leder alltid, i alla fall för mig, till att jag förändrar. Att skämmas är så himla ohärligt, och också något jag vill bort ifrån så fort det bara går.

Och det är exakt så jag känner just nu inför tanken att flyga överhuvudtaget (och också så jag innerst inne reagerar när andra berättar om sina semesterresor. Att jag inte kan tycka att det låter roligt, utan mer lite skämmigt å deras vägnar...)

Från begränsning till kreativitet

Så, beslutet att flyga så lite och så sällan det bara är möjligt, kändes från början som en rejäl uppoffring och begränsning. Som att jag aldrig mer skulle få resa – ett av mina största intressen.

Men den rädslan har idag helt övergått till pepp! Från och med nu kommer jag ju få resa mer kreativt och roligt än jag någonsin gjort innan! Det är därmed nu det börjar! Helt nya upplevelser: nya resvägar, färdsätt, platser och upplevelser.

Och det bästa av allt: att det finns så mycket inspiration runtomkring mig som visar mig det här nya. Och att jag inte är ensam. Utan att vi, och vi är många, gör det här tillsammans!

 Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Saker som inspirerar mig

Exempelvis har jag på sistone inspirerats lite extra av fantastiska Evelina, som jag träffade i Åre, hon reser på heltid och driver bloggen Earthwanderness. Hon har nämligen bestämt sig nu i år för att helt sluta flyga! Exempelvis ska hon åka buss hela vägen till Iran nu i vår, hur kan en inte bli inspirerad av henne!? Facebookgruppen Tågsemester tycker jag också är så galet peppig. Och de här två, plus en drös andra, gör verkligen att min reslust bibehålls!

Men det allra härligaste på temat vad vi kan göra tillsammans måste ju vara det här:

Klimatriksdagen

Den 4-6 maj arrangeras Klimatriksdagen i Stockholm med syfte att verkligen lyfta klimatfrågorna och sätta de på agendan inför valåret! Klimatriksdagen är en ideell och partipolitiskt obunden organisation och du kan läsa mer, och också skriva under deras värdegrund, på: Klimatriksdagen.se.

Klimatriksdagen backas av bl a Johan Rockström, Malena Ernman, Björn Ferry, Heidi Andersson och Pär Holmlund. Och det som känns lite extra kul, förutom ett stort sammanhang där alla brinner för samma sak, så kommer jag att föreläsa under helgen! Lördag eftermiddag den 5 maj pratar jag hållbart mode. Tjoho!

 Så med det sagt: hej då ångest och känslan av uppoffring. Och hej inspiration och reslust!

Vad är dina tankar om det här? Har du hört talas om Klimatriksdagen? Och har du något bra tips på ytterligare reseinspiration?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Klimatångest och att flyga

Det finns saker jag vet rationellt, men trots det så gör jag tvärtemot. Ja, vi har alla sådana grejer, där vi agerar känslomässigt istället för logiskt. Grejer kopplade till hållbarhet är ju ett klockrent exempel.

Klimatångest

Saker som är dåliga för miljön

Exempelvis några av de här:

  • Att vi äter kött, fast vi vet att det både är dåligt för miljön och omoraliskt att döda djur.

  • Att vi konsumerar prylar för att vi tycker att de är fina och härliga, trots att vi vet att de producerats under allt som oftast grymt dåliga villkor.

  • Att vi flyger, trots att det är så förbannat dåligt för klimatet.

Ett och två på listan har varit en del av min hjärna i många år (jag slutade äta kött när jag var 16, och det här med konsumtion av prylar, ja, det funderar jag ju som bekant väldigt ofta på) D v s när det gäller de sakerna är mitt agerande mer eller mindre helt överensstämmande med min logik och min moral.

Att älska att resa 

Men att flyga. Och det ska villigt erkännas. Fy, vad jag har tryckt undan det där. För jag älskar att resa (vilket jag bl a skrivit om här: Att älska att resa – och hållbarhetsdilemmat det medför). Och så har jag nog tänkt, som ett luddigt försvar för mig själv, äsch, så farligt kan det väl inte vara? Mer eller mindre (eller inte alls) logiska argument som: "Jag som inte äter kött borde väl kunna flyga lite"/"alla andra flyger ju så mycket, så vad spelar lilla jag för roll"/"om jag inte tänker på det så..."

Och så har jag levt. Tills den där berömda polletten långsamt började trilla ner under hösten. Kanske för att jag flög mer än vad jag ville i höstas. Och för att ibland tar saker så förbannat lång tid på sig att mogna och falla på plats.

12012018-IMG_4826.jpg

Polletten som trillade ner

Så en dag, för några veckor sedan, läste jag i tidningen om sajten Klimatkontot.se. På Klimatkontot kan en helt enkelt testa hur mycket ens vanor släpper ut, och utan tvekan var flygresor den enskilt största posten i mitt liv (ja, om du så bara flyger 1 gång per år blir det mest troligt den största posten, så då förstår du!)

Allt blev så svart på vitt. Det spelar ingen roll hur mycket jag anstränger mig i övrigt om jag fortsätter flyga. Att källsortera känns helt ärligt som ett jävla skämt i paritet med om jag sedan sätter mig på ett flygplan. Och att inte äta kött på femton år av klimatskäl är ju inget att klappa sig själv på axeln för om jag sedan bokar nästa semesterresa till andra sidan jordklotet.

Det är så himla märkligt, men helt plötsligt har allt fått ett annat ljus. Långväga semesterresor känns mer sunkigt än spännande. Flygplatser har inte alls det där romantiska skimret längre. Och att resa i jobbet känns mer påtvingat än glamoröst, och så vidare. 

Och det är väl så här det är med insikter: att när de väl kommer, då förändrar de allt. Men innan dess biter inga argument i världen. Även om den massiva mängden av dem under lång tid trots allt nog är det som får polletten att trilla ner till sist ändå.

12012018-IMG_4821.jpg

Hur ska jag göra då?

Kommer jag aldrig mer flyga? Ja, det hade antagligen varit rätt svar. Men jag är ju inte den som tror på att gå från noll till hundra, det brukar mest resultera i känslan av misslyckande. Så jag tänker ett år i taget. För att låta förändringen och de nya insikterna bli en del av mig själv och mina vanor. Och i år handlar det om att undvika att flyga. Vad det innebär vet jag inte i detalj än.

Men jag tror att det betyder att jag ska låta bli privatresor och bli mer kreativ när det gäller semesterresor inom tågavstånd. Jobbmässigt däremot, att tacka nej till jobb som ger försörjning för att det kräver en flygresa, känns svårt. Så där vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Men en sak är säker: en förändring blir det.

Hur gör ni andra? Och har ni några tips hur jag ska tänka med jobbresor?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.