Bye Buy – barnkläder, barnprylar och hållbarhet

I stolt annonssamarbete med Bye Buy
 

Av förklarliga skäl (Ingrid!) är ju det här med barnkläder och barnprylar en rätt stor del av min vardag. För det behövs verkligen nya saker och plagg precis hela tiden – ja det är kanske ingen överraskning att de växer så förbaskat!

Så därför tänkte jag berätta lite mer om Bye Buy, en barnbutik som det senaste halvåret verkligen har blivit en av mina absoluta favoriter! Och just därför är jag såklart rejält glad över att nu också få teama upp lite extra med dem. Bye Buy:s butik ligger på St Eriksgatan 31 vid Fridhemsplan i Stockholm och har kläder och prylar för alla mellan 0 och 6 år (så grattis alla stockholmare!). Och det riktigt finurliga är att allt är second hand!

Bye Buy - barnkläder second hand Stockholm

Utmaningen att hitta riktigt bra second hand

Och riktigt bra second hand är alltså något som jag tycker har blivit klurigare att hitta i takt med att Ingrid växer, och om det skrev jag i det här inlägget Bebiskläder och barnprylar – hållbarhet och slow fashion.

Anledningen till att det från storlek 74 helt plötsligt blev svårare att både ärva och köpa second hand berodde på två saker: allt får fläckar eftersom de börjar käka själva och det är den första storlek som de flesta verkar ha lite längre (Ingrid hade 74 i ett halvår)

Så gissa därför hur glad jag blev när jag upptäckte Buy Buy som löser det problemet! De har verkligen allt och hemligheten är det som händer bakom kulisserna. Så häng med dit:

Det är lagret som är hemligheten!

I närheten av butiken har de nämligen ett väldigt stort lager, och det är också dit de privatpersoner som vill sälja på kommission i butiken lämnar in (mer om hur allt det funkar hittar du här: Vill du sälja på Bye Buy?)

 Bye Buy:s lager

Bye Buy:s lager

På lagret gås sedan varje plagg noggrant igenom: de fixar till, lagar en del och ångar upp allt. Därefter sorteras det upp på säsong, storlek och typ av plagg. Och sedan plockas det fram när det är rätt tidpunkt på året.

Så det är därför Bye Buy kan ha ett så förbaskat bra utbud hela tiden: för att de samlar ihop och sorterar fint!

 Caroline på Bye Buy:s lager

Caroline på Bye Buy:s lager

Solhatt till sommaren och overall till vintern

Allt är second hand, men det hindrar dem alltså inte från att de kan ha ett superbrett utbud av overaller så fort vintern nalkas, eller massvis med solhattar när sommaren kommer. Eller att de kan fylla hela sitt skyltfönster med magiskt fina leopardprints.

Bye Buy second hand barnkläder Stockholm

Och genom det här systemet kan en nog säga att Bye Buy är mer lik en vanlig butik (Åhléns, Polarn o Pyret, H&M och så vidare) än en regelrätt second hand. Vilket är kalas om du har en polare som inte riktigt fattat grejen med second hand - be dem kolla på Bye Buy först innan de köper nytt vettja!

Så ja, om du behöver ett par stövlar eller en tröja i en specifik storlek: gå dit! De kanske inte har exakt det du letar efter just där och då, men det finns alltid något i rätt storlek! (det är min upplevelse i alla fall)

Bye Buy Fridhemsplan

Och om du har möjligheten att kila förbi lite då och då ökar ju chansen avsevärt förstås, för som alltid med second hand gäller det ju att vara först! (men det är ju också tjusningen: som en skattjakt!)

För oss som vill handla snabbt och smidigt

Bye Buy har dessutom en hel del prylar, så om du behöver bärsele, bäddset till spjälsängen eller amningskudde: kolla hos dem! Och det jag gillar lite extra med att faktiskt gå till en butik där de har fixat, kollat och skyltat upp fint och inspirerande är att det går fort och är enkelt att handla. Antagligen skulle jag kunna hitta det Ingrid behöver billigare genom att dammsuga nätet och hänga på Tradera-auktioner, men jag orkar faktiskt inte. Och inte har jag tid heller.

Bye Buy second hand för barn i Stockholm

Jag betalar så gärna några kronor extra för att någon annan ska kolla efter fläckar och hål. Allt för att jag bara ska kunna dyka in i en butik där det enda jag behöver bry mig om är att inspireras – handla det jag gillar och behöver. Plus att de också har öppet köp!

Precis som i vilken stor butik som helst alltså, men med undantaget att allt garanterat är hållbart (att förlänga livslängden på något som redan är producerat tenderar ju att vara det...)

Bye Buy second hand barnkläder Stockholm

Så jag säger det jag redan har sagt till alla jag känner som någon gång är i Stockholm: gå dit p g a bäst! Plus att Caroline som driver Bye Buy är en sån där person du bara helt instinktivt kommer att tycka så grymt bra om!

Och du, följ dem på Instagram, där lägger de varje dag upp nyheter i butiken (men gäller att vara snabb att haffa!)

Har du varit på Bye Buy förut? Eller är det första gången du hör talas om dem? Berätta gärna!

Detta inlägg är ett annonssamarbete med Bye Buy, men alla ord och åsikter i inlägget är mina egna. Mer om hur jag arbetar hittar du här: PR, press och samarbeten.

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Hej! Nu är jag tillbaka efter tre veckor borta!

Nu är jag tillbaka - efter tre veckor helt borta. Och det var precis så som jag hade planerat det: helt fantastiskt skönt att inte tänka på jobbet alls. Inga måsten eller saker jag behövde komma ihåg. Och så är jag så där peppad och fylld med energi inför hösten som jag hade hoppats på. Hur bra som helst alltså!

20062018-IMG_5642.jpg

Mina tre veckor helt ledig

Så att helt koppla bort är verkligen något jag rekommenderar. Och vet ni: det var inte alls svårt. Utan bara skönt. Det är alltid första dagen/dagarna som är värst tycker jag. Men sen går det av sig självt (och blir lättare ju mer och oftare en tränar såklart). Jag har inte varit in på Facebook en enda gång på dessa tre veckor, vad jag har missat? Säkert massor, men inget jag dör av.

Jag har inte heller hängt med i nyheterna, ja, jag har rent generellt haft rätt dålig koll på det mesta. Och vet du, så förbaskat härligt.

De här tre veckorna har jag spenderat borta: i en stuga, hos föräldrar och i fjällen. Allt har gått rätt långsamt, men ändå varit händelserikt. Jag har kramats massor med min unge som nästan har lärt sig springa och säga några ord. Och nu börjar hon förskolan. Det känns mäktigt stort.

Själv funderar jag mycket på hösten. Vad jag verkligen vill och ska göra. Och det är massor. Så det ska jag ägna mig åt de närmaste dagarna. 

Så avslutningsvis, vad är mina tankar och lärdomar om de här tre veckorna då? Jo, att jag har fått allt detta, som jag egentligen redan visste, bekräftat:

Mina bästa lärdomar och tankar

  • Det är nyttigt att stänga av hjärnan från alla intryck och allt brus. I min värld är det sociala medier, nyheter och tusen andra grejer.

  • Det är alltid läskigt att koppla ned och bort innan jag gjort det, samt precis i början. Sen känns det vant.

  • Det funkar lättast att koppla ned om jag samtidigt ersätter allt med ett annat projekt. Det kan vara att börja leta en specifik grej på Blocket eller något liknande. Kanske inte jätteoptimalt att ersätta ett scroll-beroende med ett annat, men det funkar. Och är ändå mer rogivande än att hänga på Instagram (som för mig är synonymt med jobb)

  • Och om du dessutom kan åka bort är det såklart ännu bättre. Ja, att bryta av vardagens mönster är guld.

  • Så fort jag varit utan Facebook och Instagram i typ en vecka får jag alltid känslan: äh, jag behöver nog aldrig logga in igen. (Så fort jag börjar använda det igen är jag tillbaka i beroendet, och det är okej.)

  • Det är extremt bra för ens telefondisciplin att ha en unge som är heltokig i mobiler och datorer. Eftersom varje gång hon ser en telefon alltid slutar i konflikt ser vi till att gömma dem så många timmar som möjligt per dag.

Och hur gick det med jobbet?

Ja, hur gick det att vara helt borta från jobbet i tre veckor? Vad hände? Exakt det som jag hade förutsett, d v s ingenting.

Och jag är så tacksam mot mig själv för att jag gjorde det här. Men visst, det har garanterat kostat mig pengar. Att inte jobba aktivt syns såklart på bankkontot. Och att vara helt ledig är ju bara möjligt om det finns lite buffert sparat. Så att jag kan ta ut lön trots att inga pengar kommer in. Och att mina betalningar kan dras automatiskt utan att jag behöver oroa mig för att det ska finnas pengar. 

Därför måste jag säga att det här med att vara helt ledig inte varit möjligt förrän i år. Det här är första året på nio år som jag har haft råd. Så enkelt är det. Och jag hoppas så innerligt att det ska kunna fortsätta vara så här. Att jag jobbar hårt under hösten och våren så att jag har en buffert sparad när det är knapert i januari och juli samt halva augusti. Då när det är lågsäsong och få köper smycken och ingen bokar föreläsningar. Ja, d v s att jag ska ha det som alla som är anställda har det. Att jag helt enkelt tjänar in min semesterlön under resterande del av året. 

Det låter kanske lite fånigt, men alla som driver eget vet hur förbaskat svårt det är. Så därför kanske den här sommaren ändå får ses som ytterligare ett bevis för att jag sakta men säkert når mitt långsiktiga mål om stabilitet och trygghet i mitt företag. Och också något jag skrev om i början på det här året: Mitt 2018 - drömmar och mål

Så nästa sommar tänkte jag sikta på fyra veckor i sträck. Kommer bli fett! 

Hur har din sommar varit? Och vad drömmer du om i höst?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Semesterstängt, och vi ses 15 augusti igen!

Vänner! Nu kliver jag på mina tre veckors semester - och testar för första gången någonsin semesterstängt. Det betyder att det kommer att eka tomt här, på Facebook och Instagram. Inte heller kommer jag att svara på några mail eller skicka några webshopsbeställningar.

semester slow living.jpg

Så jag ber lite om ursäkt på förhand, och hoppas att allt detta inte ställer till det för någon (exempelvis någon födelsedagspresent som går om intet!? Kolla annars min lista med återförsäljare på www.johanna-n.com om det är så att du behöver ett smycke mellan 25/7 och 14/8)

Annars ses och hörs vi igen den 15 augusti - och jag önskar er alla fina veckor! För det ska jag ha - helt ned- och därmed avkopplad. All kärlek!

PS. Det finns massor av inlägg på bloggen som jag verkligen tycker är värda att läsas igen OM det är så att du saknar mina uppdateringar (HOPPAS! ;)). Du hittar kategorierna här: Slow fashion, Entreprenörskap och Slow living. DS.

Och om det det är så att du vill lämna en liten hälsning till mig att peppa igång hösten med när jag är tillbaka, så blir ingen gladare än jag!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Hur jobbar modeföretagen med hållbarhet? De fyra kategorierna att ha koll på

En av de absolut vanligaste frågorna jag brukar få (med all rätt!) är: Hur vet jag vilka företag som jobbar med hållbarhet? Och som är bra på det?

Och som sagt, det är ju lite av en 10 000-kronors fråga. Den är nämligen sjukt bra men också otroligt snårig att svara på. Varför? Jo, för att i den bästa av världar skulle alla företag vara helt transparenta med vad de gör och hur de gör det - och då skulle du som konsument själv kunna avgöra om de är tillräckligt bra för dig eller inte. Men så funkar det ju tyvärr inte.

Utan istället tänker jag att det finns olika sätt som företag ger sig i kast med det här med hållbarhet - och därmed behöver du som kund också olika strategier för att närma dig dem!

 Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Fyra olika sätt att arbeta och prata om hållbarhet

1. Arbetar inte med hållbarhet och kommunicerar det inte heller

Hållbarhet och dess olika aspekter är helt enkelt ickefrågor. De skriver och pratar inget om det. Helt enkelt för att det är något som de inte heller jobbar med. Bäst här är helt enkelt att du som konsument frågar och visar att det visst är intressant och viktigt! Det kanske kan få dem att tänka om! Så kontaktar du företag om deras hållbarhetsarbete

2. Arbetar inte (så värst mycket i alla fall) med hållbarhet men berättar desto mer

Den här kategorin kan i värsta fall ägna sig åt det som kallas för "greenwashing", dvs att en försöker få det hela att se bättre ut än vad det i själva verket är. I många fall kan det dock vara så enkelt att det handlar om okunskap - hållbarhetsfrågor är sjukt komplexa och det är svårt att göra rätt. Så det krävs mycket energi och kunskap för att komma framåt.

De företag som ingår i den här gruppen brukar vara duktiga på att snacka vitt och brett - och tyvärr låter det oftast bättre än det är. Tyvärr! För då gäller det ju att du som konsument är riktigt påläst och kan genomskåda deras skarvningar. Men just därför är det såklart också en perfekt möjlighet att fråga mer och starta en diskussion.

 Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Är det ett schysst företag där anledningen är okunskap kommer de garanterat plugga på bättre, och är det taskig greenwashing, ja, då ska det såklart upp till ytan! (Exempelvis det här: Polarn o Pyret:s ECO-märkning betyder inte ekologisk eller den numera väldigt populära märkningen BCI, Better Cotton Initiative)

I den här kategorin skulle jag säga att väldigt många företag återfinns (ja, i princip alla våra kedjor, butiker och märken) Det är helt enkelt trendigt att prata hållbarhet. Men det behöver ju inte betyda att företagen gör verklig skillnad i frågan.

Varför? Jo, jag tänker så här: de allra flesta företagen och märken har, när det gäller hållbarhet, snöat in på en grej: material.

Men glömmer bort att hållbarhet också handlar om vem som har producerat plaggen och hur det gjorts (social hållbarhet) samt också mängden och sättet de säljer och marknadsför sig (bidrar de till överkonsumtion och hur förhåller de sig till det?) Riktig hållbarhet handlar nämligen om att tänka igenom hela kedjan - och sedan välja det minst dåliga! Mer om mina tankar i detta ämne har jag skrivit om här: Vad är problemen i klädindustrin?  

Så, kontakta och fråga dessa företag. Be de specificera och ge konkreta exempel på det de skriver. Ifrågasätt men var alltid trevlig, och du, fråga gärna om de där sakerna de kanske inte pratar om (hur är det med levnadslöner? Och hur jobbar de för att det ska vara möjligt? Överkonsumtion: vad har de för tankar där? O s v) Mer tips och tricks på hur du kan fråga hittar du här: Så kontaktar du företag om deras hållbarhetsarbete

 Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

 3. Arbetar med hållbarhet men berättar det inte. 

Denna kategori är rätt klurig: hur ska du som kund veta om de gör ett bra jobb om du inget får veta? Så, fråga! Uppmuntra och be dem berätta: du och många med dig kanske missar ett superbra märke bara för att de inte kommunicerar bra nog! Mer om just denna kategori har jag skrivit om här: Hej alla modemärken!

Fråga och peppa dem! Berätta att du tycker att det är viktigt och att du garanterat inte är ensam! Så kontaktar du företag om deras hållbarhetsarbete

4. Arbetar med hållbarhet och berättar om det

Min personliga favorit (och som jag har som mål med mitt smyckesmärke JohannaN). Det kan kännas lite läskigt att som företag berätta om det arbete en gör - för tänk om det visar sig inte vara så bra som en först trodde? Men lugn! Hållbarhetsarbete är som sagt väldigt svårt och komplext, inget är svart eller vitt. Och vi (i alla fall jag!) som konsumenter uppskattar och älskar verkligen företag som tar chansen att driva diskussion och också lyfter det som är svårt.

Det gör att jag som kund ser märket och företaget som mer seriöst, att de verkar tänka på många olika aspekter och att det definitivt ser hållbarhetsarbetet som något som genomsyrar allt det de gör.

Hatten av också för dem som berättar lite extra och lär mig som konsument nya saker. För det är så jag ser på hållbarhetsarbete från ett företagsperspektiv: det handlar inte bara om att berätta hur en producerar utan också om att utbilda konsumenten. Berätta saker som få kanske vet, ja, att göra oss konsumenter lite klokare är ju definitivt något bra.

 Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Vilken kategori är bäst?

Så vilken kategori gillar jag bäst? Ja, nummer 4 såklart.

Men även nummer 3 är bra: dock blir det ju rätt svårt att veta exakt vad de går för om en inte verkligen har stenkoll och känner de bakom företaget.

Så det är för övrigt ett av mina kriterier för vilka företag och märken som får vara med på min lista med hållbara shoppingtips: att jag ska känna dem så gott det går. Jag har ju privilegiet att verkligen kunna lära känna massor av personer i den här branschen, och därför har jag också valt att endast rekommendera de som jag vet är verkligt genuina i det de gör.  Och det vet jag såklart bara om vi pratat och diskuterat!

Vissa som är med på listan är nämligen väldigt bra på det de gör men kanske inte lika grymma på att berätta, så då tänker jag att då kanske det kan vara min uppgift: så att ännu fler hittar dem! Och om allt detta skrev jag ett inlägg om för ett tag sedan: Vilka får vara med på min lista med Hållbara Shoppingtips?

Mer om exakt hur du spanar in ett företag för att se vilken av dessa fyra kategorier de hamnar i hittar du i det här inlägget Checklista för att kolla vilka klädföretag som är schyssta.

 Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

För det är nämligen såhär: de som var och varannan dag pratar hållbarhet i sina sociala medier har jag större förtroende för än dem som skriver en rapport en gång per år. För det som genomsyrar den dagliga verksamheten brukar stå högt upp på prio-listan. Och dessutom: jag ser faktiskt ett syfte med att premiera dem som låter hållbarhetsfrågorna vara transparenta och som lägger tid på att låta de vara en del i deras kommunikation ut mot kund.

Och då jag har en stark tro på att vi mer eller mindre alltid röstar med plånboken låter jag gärna mina pengar stödja de som både jobbar OCH berättar!

Vad tänker du? Håller du med eller inte alls? Berätta och diskutera gärna!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Saker jag inte gör - om mitt senaste halvår som ostressad

Vet du, jag har nog aldrig varit så ostressad som jag varit det senaste halvåret. Och det är självklart en starkt bidragande orsak till att jag överhuvudtaget vågar ge mig i kast med det här att vara ledig i tre veckor i sommar.

Att definiera mitt jobb

Det beror på flera olika saker: bl a att jag verkligen jobbat hårt att definiera och omforma mitt jobb och mina arbetsuppgifter utifrån mina drömmar och mål. Jag har skalat bort, ändrat och prioriterat.

Saker jag inte gör

Att jag sålde och stängde min butik förra året är såhär med facit ett hand en av de absolut enskilt största faktorerna till min ostress, och det både i form av ekonomisk stress som arbetsbelastning.

Men också att jag verkligen jobbar aktivt med att bli ännu mer effektiv genom att eliminera onödiga saker som inte ger något samt såklart: att ständigt utvärdera vad som ger bäst output med minst möjliga input. Det är klurigt, men jag blir bättre och bättre på det. 

Och en del av lösning till att mitt senaste halvår har känts så bra är också att jag tydligt har definierat för mig själv vad exakt som ingår i mitt jobb - och genom att göra det tydligt har jag också blivit bra på att välja bort och tacka nej. Allt det som inte passar in exakt i min arbetsbeskrivning plockar jag bort. Och det i sig, att plocka bort arbetsuppgifter och andra saker jag kanske borde göra, är oerhört befriande.

Livspussel och att vara ostressad

Jag ska bara göra två grejer

Men det som nog allra mest har bidragit till min ostress är att jag också har bestämt mig för att jag bara ska göra två saker med min tid: jobba och vara med min unge. 

När den tanken började formas i mitt huvud kändes det först som att jag fuskade lite. Kan jag verkligen göra så? Bara plocka bort allt annat? Är inte det lite dåligt gjort? Ja, är jag lat?!

Och så dök jag på exakt samma tankegång i min bästa föräldrabok: Praktika för blivande föräldrar av Agnes Wold och Cecilia Chrapkowska (en bok jag skrivit om förut i det här inlägget: Att driva eget och ha bebis) De driver tesen om att det inte finns något som stavas livspussel. Utan att som förälder har en bara två uppdrag: att försörja sig och att vara med sina barn.

Allt annat är sekundärt eller en bonus. Och jag vilar så oerhört mycket i den här tanken: jag jobbar och sedan är jag med Ingrid. Det är allt. Att träffa kompisar, läsa böcker, kolla på film och allt det där andra som jag också vill göra (plus en miljon andra grejer) - ja, det gör jag också. Men det är något jag gör för att må bra och för att det är roligt. Inte för att jag måste eller borde. 

Så därför tänker jag att en också ska ha en att-inte-göra-lista bredvid sin att-göra-lista (som alltså bara består av två grejer). Och i så fall skulle den se ut ungefär såhär:

Att gå från stressad till ostressad

Saker jag inte gör

  • Jag tränar inte.
  • Jag målar aldrig naglarna eller gör något annat piffigt.
  • Jag har inte ett speciellt välinrett eller perfekt hem.
  • Jag städar max en gång i veckan hemma (och då är vi två som delar).
  • Jag bakar aldrig.
  • Jag lagar sällan mat (har istället privilegiet att bo med någon som gärna gör det)
  • Jag följer inga TV-serier. 
  • Jag lyssnar inte på någon musik och nästan aldrig på podcasts.
  • Jag följer nästan inga bloggar eller något annat på internet.
  • Jag läser sällan böcker.
  • Och jag jobbar ständigt på att bli bättre på att skita högaktningsfullt i vad andra eventuellt kan tänkas ha för förväntningar på mig (och det är extremt svårt, men det går bättre och bättre)

Att bara prestera på ett ställe

Istället tänker jag att det enda stället jag ska prestera på är mitt jobb. Ingen annanstans. Och anledningen är att jag inte tror en människa kan palla mer än höga krav från ett håll. Och för mig är det alltså mitt jobb. För att jag vill det och för att det gör mig glad.

Sen ägnar jag resten av min tid åt den roligaste jag vet att hänga med. Mitt mål är som sagt att jobba så lite som bara är möjligt. För två år sedan jobbade jag cirka 60 timmar i veckan, och nu strävar jag mot hälften. 30 timmar i veckan tänker jag är lagom och också fullt möjligt utifrån min möjlighet att själv styra min tid. Komprimera ihop, jobba effektivt och prioritera hårt. 

Och om det är någon som besitter en otrolig förmåga till att få mig att helt släppa jobbet så är det Ingrid. En unge är verkligen det bästa tricket att helt gå in i nuet och släppa allt annat - och det är jag henne evigt tacksam för. TACK!

Vad är dina tankar om det här? Känner du igen dig eller är det inte alls något du håller med om? Berätta! Allt blir så mycket roligare med just din kommentar!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Fråga allt du vill veta!

Först och främst: tack för er så otroligt fina respons på mitt inlägg tidigare i veckan: Vågar jag ta ledigt i tre veckor?. Alla era fina kommentarer och hejarop gör mig verkligen så glad - och såklart också än mer övertygad på att det nog bara ska gå finfint att försvinna helt i tre veckor!

Och som flera av er så fint bl a skrivit på Instagram så ger ju semester massvis med energi - och att starta hösten på bästa sätt med just det känns ju självklart grymt! Så med det sagt: när jag kommer tillbaka i mitten på augusti vet jag att jag kommer planera och dra igång så många nya saker. Givetvis vill jag att ni ska vara med på det!

Fråga vad du vill om hållbart mode

Vad vill du veta och läsa mer om?

Så nu till min fråga: 

Hållbart mode, entreprenörskap och slow living?

Vad vill du läsa om? Har du någon fundering kring hållbart mode som du går och grunnar på? 

När jag skriver om entreprenörskap: finns det något du vill att jag ska skriva och prata mer om?

Och på temat slow living: är det något där jag bör djupdyka mer i?

Om mig som person eller något annat du tycker saknas?

Något annat du vill fråga mig om? Om mig som person, min bakgrund, min fritid eller mina tankar om det här med att ha kids?

Eller finns det något ämne eller vinkel som du tycker saknas helt och vill att jag ska prata mer om? Berätta!

Ja, fråga på! Och om du inte vill lämna en kommentar får du mer än gärna maila mig på johanna@johanna-n.com

Vad vill du veta? Och läsa mer om?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Vågar jag ta ledigt i tre veckor?

Jag har funderat på en grej på sistone: vad händer om jag tar helt ledigt i tre veckor?

Om jag inte skickar en enda webshopsbeställning, inte svarar på ett enda mail eller uppdaterar alls på sociala medier. Vad händer då? Går jag i konkurs? Dör jag? 

Att ta semester som egenföretagare

Kan jag ha semester som egenföretagare?

Jag har tänkt fram och tillbaka på den här sommaren och hur jag ska göra för att ha semester. Jag har hela tiden landat i att jag nog inte kan vara ledig eller borta mer än kanske 10 dagar. Och bara under förutsättning att jag jobbar extra hårt innan med att förbereda och preppa inlägg på sociala medier och här på bloggen. Allt för att det ska se ut som att det rullar som vanligt. Och efter 10 dagar måste jag börja jobba igen: för att skicka ordrar och svara på mail. För annars... ja, vad då?!

Och det var så tanken föddes: men om jag är ledig längre då? Och om jag bara struntar i allt? Om allt bara får vila under tre veckor. Vad händer då? Och vad skulle ni säga?

Som alltid när jag testar nya tankar och idéer stöter jag det mot "Vad är det värsta som kan hända?" På riktigt. Och jag landade i: någon eller några kanske kommer bli besvikna på att inte få sitt beställda smycke i tid. Eller på att jag inte svarar på mail. Eller att det kommer eka tomt här ett tag. Och kanske kommer jag att förlora en del pengar. 

Slow living - koppla ned

Maximalt avkopplad betyder inget jobb

Men det jag vinner är att vara helt ledig. Helt frånkopplad och därmed maximalt avkopplad. Och jag vet ju sedan tidigare att de dagar jag är helt utan ansvar och inte har en tanke på jobb eller på att hålla koll på sociala medier eller internet sådär överlag: ja, de dagarna är som månader av återhämtning.

Så just därför känns det här så himla rätt. För att jag är peppad på att möta hösten med massvis med ny energi och idéer. Och för att jag vet att min kreativitet alltid blir som störst när jag vilat hjärnan länge och mycket.

Plus såklart: jag vill verkligen se att (inte om) det är går. Att det är möjligt att vara ledig och helt bortkopplad. Trots att jag har eget företag. Och trots att jag tänkt att "det går aldrig".

Vilket nog just är det som triggar mig lite extra, det brukar funka så för mig. Alltid när jag tänker tanken "nej, det går inte" så spritter det till något hos mig: Varför inte?! Vad exakt är det som gör att det inte går? Och vad kan jag göra för att det ska gå?

Ledighet som egenföretagare

Jag är inte oumbärlig - en insikt som hjälper

Ofta sätter vi (i alla fall jag) upp så stora hinder och ursäkter för oss själva inför det som kan kännas läskigt, allt för att slippa ta itu med det. Och det här är lite en sån grej för mig. Att stänga av allt i tre veckor och samtidigt tänka att världen inte kommer att sluta snurra - ja, det betyder ju att jag också säger att det jag gör inte är livsavgörande. Vilket såklart kan kännas hårt. Att inte vara oumbärlig är ju det. 

Men ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag not att den känslan mest är skön. Att det jag gör inte är blodigt allvar. Att om jag i jobbet gör något en dag senare än planerat så händer det inte så värst mycket. Ja, att inte ta mig själv på för stort allvar. För mig är insikten att jag är umbärlig något som gör mig avstressad och lugn.

Det jag gör ska såklart spela roll, det är ju alltid min förhoppning och min motivation i mitt jobb, men världen slutar inte snurra för att jag unnar mig ledighet. Eller att jag vissa dagar inte hinner allt på min att-göra-lista.

Allt tar sin tid, och allt blir bra. I slutändan. Den slutsatsen tog mig ganska länge att komma fram till, men oj så härligt att numera genuint känna det.

Att jag inte uppdaterar Instagram på några veckor betyder säker att jag kommer tappa en drös följare och kanske gör jag någon besviken. Men världen går inte under. Utan istället tänker jag att allt detta är kortsiktiga förluster. Och den långsiktiga vinsten är så mycket större.

Våga vila mer - livsbalans

Våga skit i saker - och vila mer

Så därför vill jag bara säga: våga vila mer. Och våga skit i saker. Det kanske går åt skogen för nuet, men den långsiktiga värdet är större. Och, vad exakt är det värsta som kan hända?

Så ja, den 25 juli t o m  den 15 augusti kommer jag att vara helt ledig. Semesterstängt. 

Och ju mer jag tänker på allt det här, desto fånigare känns mina tankar. Tre veckor. Vad är det? Det är ju nästan ingen tid alls. Det kanske mest är i mitt huvud det känns som eoner av tid. Tid som kommer att göra att ni glömmer bort bloggen och allt annat jag gör. Men egentligen kommer ni inte ens hinna bry er, eller hur?! 

Som tidigare år läser jag om och hittar kraft i det jag skrivit och tänkt förut: Nedkopplad och bortkopplad samt mina erfarenheter av en hel månad för tre år sedan: Hej igen efter en månad som nedkopplad! (skillnaden då, mot nu, är att jag den gången hade en anställd som hade koll på allt åt mig. I år är jag helt utan. Vilket betyder att absolut ingen heller kan ringa mig och fråga om råd. Så när jag stänger ner denna gång, ja, då kommer det också stå exakt helt still i mitt företag)

Kommer vi ses igen den 15e augusti? Och vad är dina tankar om det här med att helt stänga av allt som har med sociala medier, jobb och mer än absolut nödvändigt mobilsurfande under en period? Berätta!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

BCI, Better Cotton Initiative - vad betyder det?

Ett mer rättvisande namn på denna märkning som dyker upp i fler och fler butiker borde vara ”Less Worse Cotton Initiative”. D v s den är lite bättre än konventionella bomullen. Men absolut inte bra.

BCI-bomull är inte ekologisk, vilket är väldigt lätt att som konsument tro då de flesta kedjor och butiker som säljer denna bomull marknadsför den som just hållbar bomull.

Om du inte tänkt på denna märkning förut, gör det nästa gång du är i butik! Den finns nämligen nästan överallt: Åhléns, Cubus, Polarn o Pyret, KappAhl, Lindex, Stadium, IKEA plus många andra ställen. Så vad betyder denna certifiering då?

BCI Vad betyder Better Cotton?

Jo, BCI betyder egentligen bara något färre kemikalier samt lite mer medvetenhet om vattenanvändning.

Vad står BCI, Better Cotton Initiative, för?

Detta är BCI:s mål:

  • Minska användandet av insektsmedel, gödningsmedel och vatten.
  • Ökad kunskap om jord och biologisk mångfald.
  • Förbättrad arbetssituation för bomullsodlarna.
  • Ökad informationen och kunskap mellan odlare.

De flesta, inklusive BCI:s egen hemsida, tycker jag är väldigt luddiga i vad denna märkning verkligen betyder. Och det är lätt att invaggas i att det är en riktigt bra miljöcertifiering. Ett av få företag som ändå är rätt ärliga i vad BCI innebär är Lindex (om man letar på deras hemsida) och de skriver:

“Better Cotton är inte ekologisk, men odlas på ett mer hållbart sätt än konventionellt odlad bomull. /.../ Idag är Better Cotton inte spårbart och det går inte att definiera den exakta andelen av Better Cotton som ett plagg innehåll, då systemet tillåter att Better Cotton blandas med konventionellt odlad bomull.”

— Lindex

Och om det inte går att spåra ens andelen Better Cotton i det färdiga plagget, vad betyder den här certifieringen i praktiken då?

BCI är regelrätt greenwashing

Min åsikt är därför att så som BCI marknadsförs så är det inget annat än regelrätt greenwashing. BCI är absolut ett steg framåt: detta initiativ är självklart bättre än den helt ocertifierade bomullen. Men med det sagt, det är inte en märkning med höga krav på miljömässig och social hållbarhet.

Flera av de stora kedjorna märker nämligen upp sina plagg som innehåller BCI med  exempelvis ”Bra val” och ”Sustainable choice”. Och kanske allra värst i klassen var Polarn och Pyret som tidigare märkte BCI-bomull med "ECO". Enligt dem en förkortning som stod för Environmental Conscious Option... (De har sedan någon månad tillbaka ändrat detta, men de gamla etiketterna hänger kvar i flera butiker har jag själv sett).

Och därmed har dessa butiker också jämställt BCI med andra mycket hårdare märkningar som exempelvis GOTS (som tar hela kedjan i beaktande: från fiber till butik gällande både miljö och sociala villkor). Och det här om något tycker jag är extremt vilseledande mot kund!

BCI växer på bekostnad av ekologisk bomull

Viktigt att veta är också att BCI har växt de senaste åren på bekostnad av ekologisk bomull och andra certifieringar, ex GOTS (en certifiering som beaktar hela kedjan: från odling till färdig produkt i butik, och utifrån både miljömässig och social hållbarhet) (Källa: Changing Markets: The false promise of certification. Sida 38)

Och detta är också något som exempelvis märks hos exempelvis Stadium. Tidigare sålde de, vad jag vet, en del egna produkter märkta GOTS, men har idag helt slutat med det och ersatt det med BCI istället.

Så i förlängningen kan det här betyda att om vi konsumenter nöjer oss med BCI (antingen för att vi aktivt väljer det eller för att vi inte riktigt vet skillnaden mellan olika hållbarhetscertifieringar) kommer andelen ekologisk bomull i världen inte alls växa så vi som vill vara medvetna nog ändå önskar?!

Om du vill läsa mer om hur butiker räknar in BCI i sitt hållbara utbud har Anna-Lisa på Gröna Trådar skrivit ett väldigt bra inlägg om det: Vad är ekologiska kläder? Bl a skriver hon det här, som jag tycker är så bra:

Att vara medlemmar i BCI innebär att företaget satsar pengar för att utbilda bomullsodlare, så att odlingen ska tära mindre på miljön och så att arbetarna ska få det bättre. Och det är ju jättebra, men bara för att jag betalar årsavgift till Amnesty så betyder det ju inte att jag kan skriva i mitt CV att jag räddar dödsdömda ur fängelse.
— Grönatrådar.se

Min rekommendation till dig

Om du står och väljer mellan att köpa en konventionell (omärkt och vanlig) bomullsprodukt eller en märkt med BCI - välj då BCI.

Men tro aldrig att BCI är en bra märkning likställt med andra bättre certifieringar. Det är en milsvid skillnad mellan exempelvis GOTS och BCI.

I grunden tycker jag alltså att BCI är ett bra initiativ - bomullsindustrin är otroligt smutsig och att branschen nu så storskaligt satsar på att göra den lite bättre är självklart grymt! För med BCI pratar vi extrema volymer bomull globalt sett!

BCI är alltså ett steg på väg mot en schysstare bomullsindustri.

Men det är absolut inte ett slutmål. Så att marknadsföra BCI som hållbar bomull och som ett riktigt bra alternativ för dig som bryr dig om miljön, njae, det är faktiskt inte vidare schysst eller korrekt. Och det gör mig helt ärligt så jävla förbannad. 

Vad är dina tankar om BCI? Kommentera gärna!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Slowfashionutmaningen - halvtid: hur har det gått hittills?

#slowfashionutmaningen, del 7, juli
 

Juli och dags för del 7 i Slowfashionutmaningen! Alla de tidigare månadsutmaningarna hittar du här: #slowfashionutmaningen.

Så här funkar det: du lägger din egen ribba för utmaningen och bestämmer vad just du vill förändra under det här året. Vi gör det tillsammans: genom att peppa, diskutera och inspirera varandra: genom kommentarsfältet här på bloggen och under hashtaggen #slowfashionutmaningen på sociala medier. Och självklart går det fint att haka på när som helst under året (så bjud gärna in vänner och bekanta du vill ha med på din resa mot en ännu mer hållbar garderob)!

Juli: Halvtidsreflektion och utvärdering

Nu har halva året gått: sex månader och sex olika utmaningar. Så vad passar bättre än att stanna upp och reflektera. Hur har det gått och hur har det känts?!

 Foto: Damon Hatefi

Årets 6 första utmaningar

Men låt oss börja med att friska upp minnet och gå igenom de olika månadsutmaningarna en och en. Lägg gärna någon minut på att reflektera kring de olika delarna, och skriv allra helst ner vad du kommer fram till: att sätta sina tankar på pränt brukar vara en bra grej när det gäller att skapa bestående förändring!

Januari: sätta mål

Den allra första utmaningen handlade om att sätta mål och bestämma sig. Utmaningen hittar du här: Hållbar garderob på 12 månader. Ja, vad var det du lovade dig själv? Och hur har det gått? Har det varit lätt eller svårt? Och har dina mål förändrats under tiden?

Min utmaning var: Att slita mer på det jag redan äger och ha bättre överblick på vad som finns i min garderob. Och jag tror att det betyder färre saker i min garderob. Jag känner mig inte motiverad till ett totalt köpstopp, men däremot har jag landat i att köra ”en in – en ut” när det gäller min garderob. Om jag köper något nytt på second hand måste jag också lämna in något och så vidare.

Hur har det gått för mig?

Jag har absolut blivit mer noggrann med vad som får flytta hem till mig - och det är många gånger jag har stått i butiken och hållit i ett schysst plagg men sedan hängt tillbaka det med motiveringen: nej, jag älskar det inte tillräckligt mycket. Däremot har jag inte kört på "en in - en ut", men det gör inget. Huvudsaken är att jag ändå har lyckats rätt bra med att äga färre plagg och slita mer på dem jag har, och de jag inte använder har jag rensat ut. 

Februari: garderobsrensning

I februari vände vi ut och in på garderoben genom den stora garderobsrensningen. Utmaningen hittar du här: Garderobsrensning - steg för steg. Hur gick det? Och vad tar du med dig från den? Kanske är det t o m dags att göra en ny garderobsrensning och - städning?

Hur har det gått för mig?

Den här utmaningen var en rejäl ögonöppnare för mig: när jag såg alla plagg jag ägde efter att jag tagit ut allt från garderoben blev jag på riktigt motiverad till att äga mindre och rensa hårt. Så det gjorde jag! Och betydligt färre saker har fått flytta hem till mig senaste månaderna från second hand och klädbyten än vad jag är van vid. Istället har jag peppat lite extra på kreativa sätt som att exempelvis hyra: Something Borrowed - för dig som älskar kläder

 Foto: Damon Hatefi

Mars: klädbyte

I mars var det klädbyte som gällde. Utmaningen hittar du här: Klädbyte - varför du ska och hur du gör. Är det något du har provat på sedan dess? Om ja, hur kändes det? Om nej, varför? 

Hur har det gått för mig?

Jag skulle gå på ett kompisklädbyte i slutet på mars som blev inställt i sista sekund, istället fick jag lämna alla mina utrensade plagg till Stockholms Stadsmission. Jag arrangerade dock i början på mars ett klädbyte när jag gjorde en heldagsworkshop för utbytesstudenter i Sverige på uppdrag av Svenska Institutet. Samt att jag styr ett rätt stort nu på onsdag i Stockholm (som du är mer än välkommen på!)

April: laga kläder

Sedan, i april, var det dags för att laga kläder. Utmaningen hittar du här: Laga kläder - och verkligen göra det. Hur har det gått? Har du lagat själv eller lämnat in? Och vad är dina reflektioner här?

Hur har det gått för mig?

Jag har lagat ungefär hälften av allt på min lista: så jag är absolut inte helt nöjd. Men å andra sidan: resultatet är betydligt bättre än vad det brukar vara. Och jag tycker överlag att jag har fått en lite ny energi att komma till skott: några saker har jag faktiskt lagat samma dag som de gick sönder! Det kändes himla bra!

Maj: kontakta företag

Konsumentmakt for the win var majs tema. D v s kontakta företag och märken och fråga om deras hållbarhetsarbete. Utmaningen hittar du här: Så kontaktar du företag om deras hållbarhetsarbete. Hur har det gått? Har du skickat något mail, frågat i butik eller på sociala medier? Och hur blev responsen? Samt såklart: hur kändes det?

Hur har det gått för mig?

Själv mailade jag framförallt ett väldigt hypat klädmärke som syns mycket i sociala medier just nu i början på maj. Svaret jag fick var rätt tillrättalagt och standardiserat, men när jag kontrade med lite "svårare" frågor fick jag inget svar alls. Inte heller efter en påminnelse, så ja, så kan en också sköta det här med hållbarhetskommunikation som företag...

Men detta är något jag behöver påminna mig själv om lite då och då: att helt enkelt göra det till en vana när jag blir nyfiken eller fundersam på ett märke eller företag!

Juni: stilanalys

Junis utmaningen handlade om att analysera och inventera sin stil: vilka kläder du trivs som allra bäst i samt vad som faktiskt inte bör finnas i din garderob. Utmaningen hittar du här: Inventera din stil och analysera din garderob. Vad har du tagit med dig från denna månad? Och hur gick det? Har utmaningen fått dig att få känna dig lite mer säker på din stil, eller hade du redan stenkoll? Eller är förvirringen fortsatt total? Ja, reflektera!

Hur har det gått för mig?

Den här utmaningen har jag faktiskt inte gjort by the book, kanske för att jag just nu känner mig väldigt trygg och bekväm i min stil. Men jag tänker att månadsutmaningarna kan få fungera så här också: att de är okej att lämna om en inte har behov just där och då. Och istället tänker jag att jag kommer tillbaka till den här om/när minsta lilla stilförvirring uppstår!

 Foto: Damon Hatefi

Vad är dina tankar?

När du kikar igenom året hittills: vad kommer du fram till? Är det någon utmaning som har gått lekande lätt? Medan någon annan känts helt omöjlig eller ointressant? Varför?

Är det någon av dessa som du känner inte alls passar dig och vem du är? Precis som: var det någon av utmaningarna som du gillade lite extra? Och varför?

Och om det är någon månad jag verkligen vill att vi pratar vidare i kommentarsfältet som är det nu: jag vill så gärna veta dina tankar och reflektioner så här långt. Vad var lätt? Vad var svårt? Roligt? Tråkigt? Intressant? Ointressant? Har du lärt dig något nytt? Och vad hade du redan bra koll på? 

Precis som: vad vill du årets resterande utmaningar ska handla om. Tipsa gärna! För vi gör ju det här tillsammans!

Så ja, vad är dina tankar och reflektioner kring det första halvåret? Berätta i kommentarsfältet!

Dela gärna också vidare till de du vill ska vara med och glöm inte att vi självklart håller kontakten under #slowfashionutmaningen i sociala medier och här i kommentarsfältet!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.