Klimatskam, respepp och Klimatriksdagen

De senaste veckorna har jag tänkt väldigt mycket på det här med flyg och klimat. Något jag skrev om här: Klimatångest och att flyga. Och för den som regelbundet läser nyheterna har diskussionen om flyget och dess miljöpåverkan knappast undgått heller.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Klimatångest och klimatskam

Det jag framförallt tycker har hänt den senaste tiden är att klimatångesten har övergått till klimatskam. Ja, att det mer och mer pratas om en utveckling där det blir mer pinsamt än härligt att åka på semester till andra sidan jorden.

Att vi kommer att prata tyst om charter i Thailand eller drömresan till Maldiverna, just för att andra kommer att sluta beundra oss och istället mena att vi gjort fel. Jag tänker att flyget går åt samma håll som exempelvis att bära päls. Det är inte etiskt försvarbart och hopplöst otrendigt, och det vet alla om, men de som ändå väljer att göra tvärtom gör det i smyg.

Och, än hur konstigt det säkert låter, så tycker jag att den här utvecklingen är så förbaskat peppig! För det är nu reell förändring sker!

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Klimatskam leder till förändring

För grejen är den att när vi (läs jag!) känner ångest så blir resultatet allt som oftast apati och förträngning. Inte praktisk förändring. Men med skam som är kopplad till ett beteende som vi kan påverka, så är det något annat. Skam som är äkta och kommer inifrån handlar ju om att något är pinsamt och att jag skäms.

Det leder alltid, i alla fall för mig, till att jag förändrar. Att skämmas är så himla ohärligt, och också något jag vill bort ifrån så fort det bara går.

Och det är exakt så jag känner just nu inför tanken att flyga överhuvudtaget (och också så jag innerst inne reagerar när andra berättar om sina semesterresor. Att jag inte kan tycka att det låter roligt, utan mer lite skämmigt å deras vägnar...)

Från begränsning till kreativitet

Så, beslutet att flyga så lite och så sällan det bara är möjligt, kändes från början som en rejäl uppoffring och begränsning. Som att jag aldrig mer skulle få resa – ett av mina största intressen.

Men den rädslan har idag helt övergått till pepp! Från och med nu kommer jag ju få resa mer kreativt och roligt än jag någonsin gjort innan! Det är därmed nu det börjar! Helt nya upplevelser: nya resvägar, färdsätt, platser och upplevelser.

Och det bästa av allt: att det finns så mycket inspiration runtomkring mig som visar mig det här nya. Och att jag inte är ensam. Utan att vi, och vi är många, gör det här tillsammans!

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Saker som inspirerar mig

Exempelvis har jag på sistone inspirerats lite extra av fantastiska Evelina, som jag träffade i Åre, hon reser på heltid och driver bloggen Earthwanderness. Hon har nämligen bestämt sig nu i år för att helt sluta flyga! Exempelvis ska hon åka buss hela vägen till Iran nu i vår, hur kan en inte bli inspirerad av henne!? Facebookgruppen Tågsemester tycker jag också är så galet peppig. Och de här två, plus en drös andra, gör verkligen att min reslust bibehålls!

Men det allra härligaste på temat vad vi kan göra tillsammans måste ju vara det här:

Klimatriksdagen

Den 4-6 maj arrangeras Klimatriksdagen i Stockholm med syfte att verkligen lyfta klimatfrågorna och sätta de på agendan inför valåret! Klimatriksdagen är en ideell och partipolitiskt obunden organisation och du kan läsa mer, och också skriva under deras värdegrund, på: Klimatriksdagen.se.

Klimatriksdagen backas av bl a Johan Rockström, Malena Ernman, Björn Ferry, Heidi Andersson och Pär Holmlund. Och det som känns lite extra kul, förutom ett stort sammanhang där alla brinner för samma sak, så kommer jag att föreläsa under helgen! Lördag eftermiddag den 5 maj pratar jag hållbart mode. Tjoho!

 Så med det sagt: hej då ångest och känslan av uppoffring. Och hej inspiration och reslust!

Vad är dina tankar om det här? Har du hört talas om Klimatriksdagen? Och har du något bra tips på ytterligare reseinspiration?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Bebiskläder och barnprylar – hållbarhet och slow fashion

Jag blir så otroligt inspirerad och peppad när du som läser ställer kluriga och smarta frågor, som exempelvis den här (tack!):

”Jag skulle gärna vilja läsa lite om ditt tänk kring hållbarhet i barnkläder och -prylar. Det finns ju mycket begagnat och schysst producerat - tycker du det har varit tillräckligt eller har det varit svårt att tillämpa dina slowfashion-principer där?”

Det här är verkligen en sådan fråga som får mig att fundera och reflektera (och det gillar jag!), och som självklart kräver ett helt eget inlägg.

Det korta svaret på frågan är ”nej”. Det har inte varit svårt, hittills. Men jag upplever att det blir mer utmanande för varje månad som går. Och det är ju lite spännande. Min dotter Ingrid är nu 10 månader, så min erfarenhet av det här med kids, kläder och hållbarhet sträcker sig snart alltså till det första hela året. Så här kommer mina tankar och om hur vi har gjort och gör:

Bebiskläder och hållbarhet

Allmänt om bebisar

Bebisar växer jättefort och sliter väldigt lite på grejer. Dessutom är de generellt inte så petiga på det här med prylar. Det är mer något du själv och omgivningen skapar. Och ja, finns ju ingen lättare målgrupp att sälja på prylar som förvirrade förstagångsföräldrar. Tanken om att min unge kommer dö/bli misslyckad/oälskad om jag inte äger/köper/har alla superprylar ligger konstant som en våt filt över en. Men det är alltså inte sant. Tro mig.

Vad behöver du innan bebisen är född?

Jag fick ett väldigt bra råd innan Ingrid föddes från flera i min omgivning: ”Du vet inte vilken bebis du får."

Vissa vill inte alls ligga i vagn utan bara i sjal. Och andra helt tvärtom. Vissa kommer förbruka massor av kläder, andra kräks nästan aldrig. Du kanske kommer amma jättemycket och länge, eller inte alls. Och så vidare. 

Alltså: anpassa prylarna till vilken bebis du får, och det vet du först när hen är född.

Var inte rädd för att fråga andra efter bebissaker!

Vi har turen att ha rätt många småbarn i vår omgivning. Släktingar, vänner och arbetskollegor etcetera som mer än gärna gav bort eller lånade ut prylar och kläder. Så vi hade faktiskt det allra mesta en kan behöva och inte behöva innan Ingrid ens var född. Skänkt och ärvt. Samt några saker från Blocket.

Och jag är verkligen jättetacksam mot alla som gav oss saker. Men jag fick också en känsla av att många var glada, inte bara över att kunna hjälpa till, utan över att faktiskt bli av med prylar. Plus att det såklart alltid är extra kul att se ens saker komma till användning hos någon annan. Så min erfarenhet är: var inte rädd för att fråga. Om du behöver exempelvis en badbalja, fråga runt om någon kan tänkas ha en att låna ut/ge bort/sälja!

Om du inte har så många i din bekantskapskrets som har barn så finns det massor av fiffiga köp/sälj/bortskänkes-grupper på exempelvis Facebook. Kolla in det!

Är babykläderna verkligen ett behov eller ett begär?

Vi köpte två nya plagg till Ingrid. Inte för att vi behövde utan för att det kändes kul att hennes första outfit bara skulle vara hennes och ingen annans (och så var det överhuvudtaget med de andra få saker vi köpte nya: mer kul än nödvändigt). Allt annat ärvde vi.

Jag vet att många tycker att det är mysigt att samla på sig saker och köpa kläder innan barnet kommer (det här med att ”boa”..). Jag kände dock aldrig riktigt det, vilket såklart gjorde det hela lite lättare. Men oavsett vilket sug just du känner, en bra grej att utgå ifrån i det här med att leva utifrån slow fashions-principer även när det gäller att få barn: fråga dig om det verkligen är ett behov eller snarare en önskan och begär hos dig?!

Bebis, slow fashion och hållbart mode

Vänta tills behovet uppstår

Inför att barnet föds tycker jag faktiskt att det var över förväntan lätt att vara hållbar. Det finns oerhört många prylar att köpa second hand – just för att rådet jag fick stämmer: du kommer inte använda allt eftersom barnet kommer att föredra vissa saker framför andra. Och därmed är grejerna som säljs second hand väldigt ofta mer eller mindre helt nya (men väldigt mycket billigare förstås!)

Det pratas väldigt mycket om att en ska ha allt klart innan bebisen kommer, och det kan såklart var klokt. Men jag vill faktiskt slå ett slag för att du också kommer att ha tid att fixa grejer de första veckorna. Särskilt om ni är fler än en förälder. Världen går inte under för att du har glömt att köpa koksaltlösning för täppta näsor eller en extra pyjamas. Det kan du fixa när och om behovet uppstår.

Det första halvåret

Under de första månaderna växer ungar i raketfart – erh ja, det är sant! Vissa klädstorlekar räcker i bara några veckor innan det är dags för nästa. Så med det sagt: det är så sjukt onödigt att köpa nytt!

Kläder till en bebis

Vi ärvde nästan alla kläder och några köpte vi second hand (och eftersom de växer rekordfort så är allt oftast i jättefint nyskick). Samt att vi fick så många presenter (underskatta in detta!) Det är väldigt skojigt att köpa gulliga grejer till en nyfödd bebis – så låt släkt och vänner göra det och lev gott på alla presenter. För det finns ju inte heller något roligare och finare än att också verkligen använda det en får. Så köp mindre eller inget alls själv och njut av alla presenter!

Vilka prylar måste du köpa till babyn?

Ju mer Ingrid visade vad hon ville och inte ville desto tydligare var det vilka prylar som var nödvändiga och inte. Så med det sagt, du behöver inte äga allt innan barnet har fötts. Utan köp grejer sen. Exempelvis visade det sig att bärsjal inte var någon hit alls – den funkade i två dagar. Tur för oss att vi hade fått låna en sådan - och tänk vad sjukt onödigt om vi hade köpt den själva!

Barnvagn däremot – jättebra! Och något Ingrid älskade från första stund. Den hade vi också ärvt (en bättre begagnad), men efter några månader valde vi i alla fall att köpa en helt ny. Helt enkelt för att vi insåg att det här var något som vi kommer använda exakt varje dag i minst 1,5 år.

Bebiskläder och barnprylar - vad behöver man?

Vi hade självklart kunnat köpa vagnen på Blocket, men då inte prisskillnaden där var så stor mot en ny svensktillverkad fegade vi ur och köpte en sprillans. Av den enkla anledningen att vagnen vi hade lånat drog lite snett och var svårsvängd när vi gick med den, och vi vågade inte riskera att en begagnad skulle ha någon liknande irriterande defekt.

Babysitter visade sig exempelvis också vara en riktig favorit – och den köpte jag på Blocket när Ingrid tydligt visade att hon inte ville ligga ner hela dagarna. D v s efter att behovet uppstod!

Andra halvåret

Okej, nu börjar det bli lite klurigare. Så fort Ingrid började dra storlek 74 hände något. Helt plötsligt fanns det nästan ingenting second hand och det som fanns var antingen rätt fult eller väldigt slitet, fläckigt och noppigt. Påsen med ärvda kläder i denna storlek var inte heller den speciellt välfylld.

Först var det som ett mysterium, tills vi själva såg varför. I den här storleken/åldern börjar de äta själv och också röra på sig mer. Dvs kläderna slits på ett helt annat sätt. Matfläckar som inte går bort är mer regel än undantag. Plus att i den här storleken växer de inte lika fort heller. Vilket gör att plaggen stannar mycket längre hos varje unge. Om storlek 50 användes under ungefär en månads tid gissar jag på att 74 kommer att vara en del garderoben hos oss i närmare ett halvår.

Så med det sagt, fram till storlek 68 har vi klarat oss fint på ärvt och second hand-köpt. Men från och med 74 har vi alltså börjat köpa mycket mer nytt. Och jag gissar att det är så här det kommer vara från och med nu. Kläder slits och det går helt enkelt inte att ärva lika mycket längre.

Hållbarhet och slow fashion för baby och barn

När du köper nytt till bebisen

Vissa saker behöver en alltså köpa nytt, och när det gäller prylar har i alla fall jag tänkt kvalitet och så bra produktion som bara är möjligt. Allt finns inte rättvist och hållbart producerat, men då har jag i stället fokuserat på att köpa den ”perfekta” produkten direkt, och därmed bara behöva köpa en gång.

Exempelvis när jag skulle köpa en potta så valde jag inte den billigaste utan den som kostade lite mer och som jag räknar med ska hålla i massor av år. (Samma märke och modell som mina föräldrar fortfarande har kvar från när jag var liten och som Ingrid nu använder hos dem))

När det gäller barnkläder finns det faktiskt väldigt många hållbara och ekologiska märken att välja bland. Industrin har helt enkelt kommit lite längre där än när det gäller vuxenkläder. (Kanske för att många av oss börjar fundera på de här sakerna när vi får barn om inte förr.)

Och det utbud som finns med riktigt schyssta bebis- och barnkläder när det gäller hållbarhet är helt fantastiskt! Personligen har dock pris hittills varit en avgörande faktor, många av de riktigt grymma märkena kostar nämligen rätt mycket (oftast med all rätt!) Ja, det har helt enkelt varit svårt rättfärdiga en body för 400 kr till en unge som har växt ur den på 2 månader.

Hur jag tänker när jag köper nya kläder

Så med det sagt, så har jag därför landat i detta: Jag handlar ju inte fast fashion till mig själv, men när det gäller barnkläder handlar jag det på de stora kedjorna och gör därmed avkall på min princip. Hur går det till? Jo, utifrån tanken vad som är möjligt och rimligt för min plånbok. Och jag utgår från detta:

  • Jag köper bara det som är absolut nödvändigt.
  • Och endast GOTS-certifierad bomull (vi har mest köpt bomullskläder). Kapp-Ahl, Lindex och Polarn & Pyret har alla det (men kolla noga på etiketten, de märker alla upp även BCI-bomull som ett hållbart val).

Jag vill dock poängtera: även om flera av de stora kedjorna är riktigt duktiga på GOTS-bomull på sina barnkläder så betalar de exempelvis inte levnadslön till arbetarna i sömnadsfabrikerna. Och fast fashion kommer aldrig kunna bli hållbart då affärsidén i sig uppmanar till överkonsumtion och prispress med osunda villkor.

Min slutsats: håll i hatten!

Så min slutkläm är: handla så lite nytt du kan i början. Och använd de prylar och kläder som redan finns i överflöd så mycket som bara är möjligt. För det kommer alldeles uppenbart en dag när allt det tar slut. För oss var det storlek 74.

Och kom i håg: det är skillnad på begär och behov. Så lär dig identifiera skillnaden hos dig själv. Och träna aktivt på att ställa dig utanför samhällets normer och förväntningar (NEJ, din unge kommer inte dö för att den inte äger världens gulligaste tröja. Hen har ändå växt ur den om tre veckor så vem  bryr sig)

Så ja, håll i hatten och låt bli att ryckas med i prylhetsen. Och tänk lite på det här med att köpa nytt som en kvot att använda när det verkligen behövs, så har vi gjort. D v s denna vinter har Ingrid en ärvd overall. Den är kanske inte den snyggaste vi sett, men det kommer garanterat snart en vinter när det inte finns någon overall att ärva. Så vi väntar med att köpa den där gruvligt fina skaloverallen tills dess. 

Har du kids eller är du på väg att få? Och vad är dina tankar om det här ämnet? Berätta!

PS. Angående bebis har jag skrivit en del annat om det, bland annat om att driva eget och ha barn.

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

 

Ditt bästa blogginlägg?!

Torsdag och jag sitter på ett tåg till Eskilstuna för att jobba med Redew (som jag skrev om för några veckor sedan: reDEW8 - mitt nya jobb)

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Och jag känner redan nu att lagom till hemfärd kommer jag vara peppad på saker att läsa. Så låt oss göra så här: 

Kan inte du länka något lite extra fint som du läst på sistone? Ja, något som du tycker att fler borde upptäcka. Och om du själv har en blogg, självklart kan/ska du tipsa om något du själv skrivit (var inte blyg!)

Och så får jag (och alla ni andra som vill) massor av nya fina/roliga/intressanta saker att upptäcka! Sharing is caring helt enkelt.

Så, vad vill du tipsa om? Länka in bland kommentarerna!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Garderobsrensning - steg för steg

#slowfashionutmaningen, del 2, februari
 

Det är så fantastiskt roligt att ni är så många som har hakat på min slowfashionutmaning. Och nu är det alltså dags för del 2: februari. Del 1: att bestämma sig hittar du här: Hållbar garderob på 12 månader.

Tanken med slowfashionutmaningen är att du lägger din egen ribba och bestämmer vad just du vill förändra under det här året. Men att vi gör det tillsammans: genom att peppa, diskutera och inspirera varandra, genom kommentarsfältet här på bloggen och under hashtaggen #slowfashionutmaningen på sociala medier. Och självklart går det fint att haka på när som helst under året (så bjud gärna in vänner och bekanta du vill ha med på din resa mot en ännu mer hållbar garderob)!

Garderobsrensning - steg för steg

Februari: Att rensa garderoben

Nu ska vi alltså rensa och inventera garderoben. Kanske har du en rätt liten garderob eller så har du en väldigt stor (som jag), men oavsett så är det absolut värt att verkligen gå igenom den. Om inte annat för att den faktiskt behöver städas lite då och då, precis som allt annat hemma.

Inför att jag skulle skriva det här inlägget gjorde jag en egen garderobsrensning. Och om det var något jag verkligen insåg så är det att det inte alls är så där rationellt lätt att städa och rensa ut som det oftast brukar beskrivas i tidningar och i olika steg-för-steg-guider. I stället fick jag syn på så mycket tankar och känslor hos mig själv som jag inte alls hade räknat med. Ja, det blev uppenbart att det här med kläder, det är sammankopplat med minnen och historier. 

Hur städar man garderoben

För mig handlar kläder alltså om känslor, och om det är något som gör det riktigt svårt att göra sig av med saker så är det ju just det här med att känna massor inför varje plagg. För känslor är ju aldrig rationellt. Så ja, det här inlägget kommer handla mycket om just det: tankar och beteenden, samt hur en faktiskt kan omvandla den där känslomässiga nostalgiresan till att bli en logisk färd mot en användbar garderob.

Varför ska du garderobsrensa?

Vi börjar med: varför ska du garderobsrensa? Ja, kanske är du den som har massor av kläder men ”aldrig” något att ha på dig? Eller så får grejerna helt enkelt inte plats för att du äger mer än vad din förvaring tillåter? Oavsett vad din anledning är, så är det här i alla fall en sanning:

Det mest ohållbara du kan göra är att äga kläder som inte används.

Vilket i mitt fall betyder att även om mycket av mina kläder kommer från second hand och klädbyten så faller ju hållbarhetstanken lite om jag inte använder dem. Så min garderobsrensning utgick helt enkelt ifrån att det är bättre att låta någon annan få chansen, istället för att de ska ligga oanvända i min garderob.

Så skapar du en perfekt garderob

Vad hindrar dig från att garderobsrensa?

Så trots att vi (i alla fall jag) oftast vet väldigt logiskt varför det är bra att äga mindre så finns det ofta flera anledningar som hindrar en att faktiskt göra sig av med kläder. (För det var ju det här med känslor...)

För mig handlar det om:

Perioder

Jag använder plagg jättemycket under en period, sedan inte alls under kanske ett halvår/år för att sedan återupptäcka dem igen. Att göra mig av med plagg jag inte använder just nu känns därför väldigt bakvänt.

Sentimentalitet

Känslor och minnen kopplade till kläderna. Att se plagg jag inte använt på länge väcker minnen, och tanken på att göra mig av med dem gör mig lite ledsen. Som att jag sviker någon. Och att jag är rädd för att ångra mig. Facit på det där sista är i och för sig att det bara hänt en enda gång: en skjorta jag ägde i gymnasiet som jag tänker på ibland och ångrar att jag gav till second hand. Å andra sidan har jag nog säkert växt ur den vid det här laget….

Snålhet

Att rensa ut något som kostade pengar känns så dumt. Särskilt saker som kanske var lite dyrare och inte har använts så mycket.

Vad har du för känslor?

Fundera på om du, precis som jag, har känslor som hindrar dig för att verkligen rensa. Eller är du en av få lyckligt lottade som inte alls upplever det här som något jobbigt?

Så skapar du den perfekta garderoben

Ställ in dig mentalt

Innan jag började min egen rensning så tänkte jag en hel del på allt det här, och så bestämde jag mig för det viktigaste:

Att inte tänka så mycket. När jag väl började min rensning skulle jag lämna känslorna åt sidan. Och vara krass och saklig. Om jag inte använder plagget så ska det bort. Ungefär så. Samt att det skulle gå fort: rationella beslut går fort, men så fort jag stannar upp börjar jag känna massa saker. Det ska såklart undvikas i det här läget. Och rent praktiskt gjorde jag så här: 

Steg för steg – så rensar du garderoben

1. Ta ut allt ur garderoben

Jag har läst det rådet så många gånger förut men aldrig riktigt orkat. Men nu gjorde jag det, och det finns en anledning till att det brukar rekommenderas: när allt låg på sängen blev det väldigt tydligt att jag äger mycket mer än vad som är försvarbart. Mina plagg bör användas mycket mer än vad jag uppenbarligen hinner. Och då måste de byta ägare.

Hur mycket kläder äger en vanlig person?

2. Kategorisera var dina kläder ska ta vägen

Ta fram post-it-lappar eller liknande och en tuschpenna. Skriv sedan upp följande kategorier på olika lappar och lägg ut varje lapp en bit i från varandra. För det är bredvid respektive lapp som du sedan ska sortera in allt du äger:

Kategorisera din garderob

Klädbyte

Här lägger du allt som du ska ta med dig till nästa klädbyte (Och yes! Att arrangera ett klädbyte är nästa månads utmaning!) Du kan, om du vill, också skriva en "Sälj"-lapp för saker som du vill sälja. Jag hade dock inget av lite mer värde, utan jag kör klädbyte för allt sånt som jag tror uppskattas av mina vänner och bekanta.

Klädbyte

Skänk

Allt här ges till Myrorna, Röda Korset eller annan second hand. Förslagsvis väljer du den organisation som du gillar bäst och/eller har inlämning närmast där du bor.

Laga/fixa

Jag lade allt som är trasigt eller behöver sys om/ändras i en hög. För mig är det här med laga/fixa verkligen något jag har lite dåligt samvete för. Jag har rätt många trasiga saker, men kommer aldrig till skott. Så med det sagt: att ta tag i den här högen kommer bli en separat månadsutmaning lite senare i år!

Laga trasiga plagg

Spara

Denna kategori är helt enkelt de plagg jag ska spara, och jag delar upp den i flera mindre:

  • Spara: Sådant jag använder ofta och mycket. Allt i denna hög får gå tillbaka till min garderob.
  • Spara för speciella tillfällen: Jag har en hel del plagg jag använder väldigt sällan men som jag ändå vill ha kvar och det är bland annat:
    • Arvegods: Tröjor som bland annat min momma har stickat och som jag inte använder just nu men aldrig skulle ge bort.
    • Finkläder: Klänningar att ha på bröllop och finare fester.
    • Sport- och friluftskläder: Plagg som underställ, regnkläder, täckbyxor och annat som jag använder lite då och då men inte speciellt ofta. 
    • Säsong: Kläder jag använder men inte just den här årstiden. D v s nu när det är vinter är det här sommarjackan, shortsen och sandalerna hamnar. 

Dessa olika högar kommer jag sen hitta olika förvaringsplatser för. Men en bra tumregel är: ju oftare jag använder desto lättare ska det vara att nå. 

Spara - så rensar du din garderob på bästa sätt

Kasta

Här hamnar det som är alldeles för trasigt och uttjänt. Tycker detta är extra svårt eftersom jag är rätt förvirrad över det här med hur en ska sortera textil så jag behåller ofta sånt som är för trasigt bara för att jag får dåligt samvete när jag kastar i soporna. Återvinning är nämligen en djungel eftersom det är olika i olika kommuner. Tyvärr! Men kolla hur det ser ut där du bor och vad som rekommenderas just där, och kör på det!

?

Jag körde också på en "?"-hög. Och här lade jag sådant som verkligen inte visste vad jag skulle göra med. Saker jag inte kände mig helt redo att ge bort men inte heller använder. Grundtanken med hela rensningen är att inte övertänka för mycket vid varje plagg (att lämna känslorna utanför). Så istället för att vela fram och tillbaka, lägg plagget i den här högen. Sätt sedan ett datum på lådan/påsen 3 månader fram i tiden. Om tre månader: har du glömt bort innehållet och inte saknat det: skänk bort!

Inventera din garderob

När du står där med ett plagg i taget och funderar på vad du ska göra med det:

Bra frågor att ställa sig

  • Använder du plagget?Var det mer än ett år sedan du använde det? Om ja, ska du verkligen ha det kvar då? 
  • Är det för stort eller för litet? Bort!
  • Är det obekvämt och/eller känner du dig obekväm? Bort!
  • Är det inte din stil? Bort!
Så städar du garderoben

När du rensat klart

När du har sorterat upp allt, då gäller det att hitta rätt plats för de olika högarna. Tillbaka in i garderoben med det som används ofta. Förvaring någon annanstans för det där som ska sparas för speciella tillfällen (jag har bland annat en låda under sängen). Lämna in det som ska skänkas. Kasta det som ska kastas. Och lägg sakerna till klädbytet och det som ska lagas på en bra plats tills det är dags att ta tag i de två!

Och du, visst är det sjukt befriande och skönt när det väl är gjort? I alla fall kände mig några kilo lättare och också rätt duktig (och det är ju en känsla som absolut inte ska förringas.) Och som alltid tänker jag: varför har jag inte gjort det här förut?!

Om du får blodad tand på det här med rensning och organisering, då rekommenderar jag verkligen Paulina Draganjas bok "Försvara smart - organisera ditt hem" och hennes blogg Förvaringsdrottningen.com. Tips!

Städad garderob

Vad är dina tankar om denna månads slowfashionutmaning? Var det lätt eller svårt? Och vilka känslor och tankar satte det igång? Berätta och dela gärna!

Nästa månads utmaning kommer att handla om att arrangera ett klädbyte, och laga kläder kommer också dyka upp lite senare i år. Men vad vill du att de andra månaderna ska handla om? Berätta! Dela gärna också vidare till de du vill ska vara med och glöm inte att vi självklart håller kontakten under #slowfashionutmaningen i sociala medier och här i kommentarsfältet!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Dagens slow fashion-outfit - vinterkläder

Nu är jag tillbaka i Stockholm efter några finfina dagar i Åre på Influencers of Swedens Winter Workation. Drygt tre dagar med workshops, föreläsningar, fina samtal och nya kontakter. Och på det också slalomskidor, snowboard och skoteråkning.

Som den jämtlänning jag är så kändes nästan som hemma att vara i Åre, även om jag var rejält ringrostig i backen. Slalomskidor hade jag inte stått på sen jag var 11 år och snowboard var nog 7 år sedan sist. Men det gick över förväntan måste jag säga. Tur att en ändå åkt en hel del som liten!

Jacka - Ecoalf

Och efter dagar i vansinnigt vackert vinterlandskap är jag som sagt tillbaka till ett gråtrist Stockholm med barmark (och lite slask). Och därför bjuder dagens outfit på vinterkläder men tyvärr ingen snö: 

Jacka från spanska märket Ecoalf, gjord på återvunna fiskenät, från Adisgladis // Kängor, i vegetabiliskt garvat läder, från Kero // Vantar, hemstickade som jag fått i present // Halsduk i ull, rättvist producerad i Nepal, från Selva // Mössa i merinoull, gjord på restgarn, från Mara Knitwear.

Kero - kängor

Jag älskar ju att resa (vilket jag bl a skrev om förra veckan: Klimatångest och att flyga) och något jag konsekvent har gjort de senaste åren är att köpa med mig ett klädesplagg som souvenir från varje resa. Jag gillar tanken på att samla minnen i något jag använder dagligen, och då är kläder perfekta!

I höstas köpte en mössa i Chisinau och en sjal i Berlin, två plagg jag redan har som favoriter. Sjalen köpte jag i en superfin butik i Neukölln i Berlin: Shio. Och sjalen kommer från märket Selva, som producerar rättvist och småskaligt i Nepal.

Ecoalf, Kero och Mara

Mössan kommer från Mara Knitwear, ett märke som drivs av Elena som jag lärde känna under mina dagar i Moldavien. Elena står också bakom den fantastiskt fina slow fashion-butiken August Store mitt i Chisinau och brinner verkligen för hållbart mode (eh, gissa om vi fann varandra väldigt snabbt?!).

Mara Knitwear görs på restgarn, dvs det garn som blir över när stora internationella märken har producerat. Plaggen stickas sen småskaligt i ett socialt projekt på landsbygden, och då garnet Elena köper upp inte räcker mer än till några få plagg i varje färg och kvalitet blir det såklart limiterade kollektioner. Vilket jag såklart gillar lite extra: min mössa finns helt enkelt inte i så många exemplar. 

Moldavien har generellt ett väldigt lågt prisläge jämfört med Sverige vilket gör att Maras plagg är extremt prisvärda för oss. Fantastiskt fin kvalitet och schysst producerat, så därför är webshopen verkligen ett hett tips: www.mara.md

Hållbara vinterkläder

Har du något plagg eller accessoar som också är en resesouvenir? Berätta! Vad är det, var kommer den ifrån och vad påminner den dig om?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Hyra butikslokal – om kontrakt, juridik och vad som kan gå fel

Det här inlägget är för dig som antingen driver egen butik, restaurang, café (eller vad som helst annat som kräver lokal), eller så är det något du drömmer om. Ja, det här är texten jag önskar jag hade läst innan jag startade min butik för drygt tre år sedan. Hoppas du uppskattar min berättelse, och du: dela gärna vidare till de du tycker borde läsa.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Här kommer den, och vi börjar med lite bakgrundsfakta om hur systemet fungerar:

Butikslokaler är hyreskontrakt med överlåtelseavgift

Butikslokaler är i de allra flesta fall hyreskontrakt. (Jag säger butikslokal fortsättningsvis för enkelhetens skull, även om jag avser alla sorters så kallade kommersiella lokaler: restauranger, caféer, frisörsalonger och så vidare)

De här hyreskontrakten är rejält åtråvärda, särskilt i Stockholm. Tillgång och efterfrågan helt enkelt. Och därför köps och säljs dessa kontrakt för hundratusentals kronor. Detta är helt lagligt, och ofta sker köpen av hyreskontrakten genom helt vanliga mäklarfirmor. Mellan privatpersoner är det så kallade svartkontrakt, men mellan företag alltså helt okej.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Vad kostar en butikslokal?

När jag skulle öppna min butik Replik hösten 2014 köpte jag mitt hyreskontrakt på Frejgatan 47 i Vasastan för 170 000 kr via en mäklare. 170’ är i sammanhanget rätt lite pengar, och det som avgör priset är främst läget. Min butiksadress var inte speciellt centralt och inte heller på något stort promenadstråk, så därav "bara" 170 000 kr. Min hyra var sedan 8500 kr per månad plus moms. Vilket också det räknas som väldigt lågt.

På andra mer åtråvärda platser (med större flöde av människor etc) så är såväl hyrorna som överlåtelseavgifterna för kontrakt mycket större. På vissa ställen på Södermalm och Gamla Stan i Stockholm kan ett kontrakt kosta uppemot en miljon. Och hyrorna ligga på tiotusentals kronor per månad.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Hur fungerar det med butikskontrakt?

När jag skulle öppna min butik fick jag veta följande:

Banken ger inte lån till en överlåtelseavgift

Banken räknar inte ett hyreskontrakt som en säkerhet, så därför är det svårt att låna pengar. D v s om du köper en bostadsrätt använder du ju själva lägenheten som säkerhet för att överhuvudtaget kunna få lånet. Mina 170 000 kr fick jag ordna på annat sätt. I mitt fall blev det genom ett privat blancolån (som jag sedan lånade in i bolaget). Och det är så, eller genom ex sparade pengar som de allra flesta finansierar sina butikskontrakt.

Bostadsrättsföreningen måste godkänna dig som ny hyresgäst

Bostadsrättsföreningen som är lokalens hyresvärd ska godkänna dig som hyresgäst innan inflytt. ”Detta är dock mest formalia och alla blir godkända, om du inte är kriminell förstås” fick jag höra från mäklaren.

Priset styrs av marknaden

Som med alla köp där marknaden sätter priset så är det självklart en risk: d v s du kan gå med vinst eller med förlust.  Men ”Självklart kommer du kunna sälja kontraktet den dagen du vill flytta ut” sa mäklaren. Så som de allra flesta som sitter på ett åtråvärt butikskontrakt så var det därför självklart för mig att än vad som händer och hur saker skiter sig kan jag alltid sälja butikskontraktet och få loss pengar. För mig var det en trygghet, och jag tror att det är så de flesta som har en butik tänker.

Det är svårt att hitta information

Jag googlade, frågade mäklare och läste överlag på så mycket jag kunde om det här med butikskontrakt innan jag skrev på. Och ingenstans höjdes något varningens finger. Och självklart kommer varken mäklare eller säljare att berätta något som verkar negativt för dig som köpare....

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Vad som hände när jag ville överlåta

I somras bestämde jag mig alltså för att sälja min butik och självklart vill jag då överlåta mitt kontrakt till ett annat företag. Jag kontaktade bostadsrättsföreningen och berättade mina planer, exempelvis behövde jag från början veta vilka typer av verksamheter de ville ha respektive inte ha i lokalen. Skulle exempelvis en frisörsalong gå bra? Men inte en tatuerare? Eller kunde en inredningsbutik funka men inte en kiosk? Och så vidare.

Jag fick inga riktiga svar på mina frågor, utan upplevde att de försökte förhala något. Jag tänkte dock inte mer på det. Utan kände att det där löser sig nog, så jag lade ut en annons och rätt snabbt hittade jag en ny hyresgäst som jag tänkte att de nog absolut skulle godkänna. Ett väletablerat och seriöst företag som skulle öppna klädbutik. Jag och företaget kom överens om en summa samt allt det praktiska.

Butiken skulle bli soprum

Men när jag kontaktade bostadsrättsföreningens styrelse för att be om deras godkännande (”en ren formalitet” som flera mäklare sagt till mig tidigare) sa de blankt nej. De tänkte inte godkänna någon ny hyresgäst. Jag förstod ingenting och de menade att de ”inte behövde förklara sig”. Efter någon vecka hörde de av sig igen och ville boka in ett möte.

Toppen tänkte jag. Tills de gav mig besked: De ville inte godkänna någon ny hyresgäst, för min butik skulle nämligen bli ett soprum!

Det var som om någon slagit mig i ansiktet. Ett soprum! Jag blev såklart helt ställd, men tänkte att såhär kunde det väl ändå inte vara lagligt att göra? De kan ju inte ta mitt kontrakt?!

Så jag kopplade in jurist och vände och vred. Jag var då medlem i Svensk Handel, och om det är några som borde kunna det här med hyreslagstiftning för kommersiella lokaler så borde det vara deras jurister!

Men det visade sig att jag hade inget att säga till om. Jag var helt rättslös. Föreningen kunde göra exakt det de ville och det helt lagligt. Varför? Jo:

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Så här säger lagen

(Observera att följande är vad jag fick höra och som jag förstod det under alla de här turerna, jag vet därför ex inte exakt vart i lagen dessa saker har stöd etc)

Indirekt besittningsskydd

Hyreskontraktet är mitt och jag har så kallat indirekt besittningsskydd. D v s bostadsrättsföreningen kan inte kasta ut mig, utan endast säga upp mig när kontraktstiden går ut. (Mitt kontrakt var på tre år, och hade precis automatiskt blivit förlängt eftersom ingen av oss hade sagt upp det nio månader, som avtalat, innan tiden gått ut)

Fullt lagligt att göra om till soprum

Men om BRF:en får en påtryckning från stat, kommun, landsting om att något måste ändras eller åtgärdas enligt lag så är de skyldiga att göra det och då har hyresgästen inget att säga till om. Exempelvis om de måste ta en kvadratmeter för att bygga ny ventilation så har butiken inte rätt till skadestånd eller ersättning. Fullt logiskt. Men detta gäller även exempelvis soprum. Bostadsrättsföreningen hade, enligt dem, fått påbackning om att deras soprum inte var okej enligt dagens regler. Så därför beslutade de, nu när jag ändå skulle flytta ut, att ta min butik till just soprum.

Och i och med att det inte var deras ”beslut” utan något som var påtvingat dem enligt lag så är de inte skadeståndsskyldiga. Och jag skulle därmed mest troligt ha förlorat i Hyresnämnden enligt de jurister jag pratade med. Det finns dock inget krav på hur mycket av lokalen de var tvungna att använda till soprum för att detta ska gälla. Så i praktiken kunde de ta 1 kvadratmeter, bli av med mig som hyresgäst, och sedan sälja, som jag förstår det, kontraktet på nytt.

Det ska sägas att föreningen var noga med att poängtera att jag jättegärna fick stanna kvar kontraktstiden ut, det hade jag ju laglig rätt till, och de kunde i så fall gärna vänta med sitt soprum tills dess. Det de visste var ju att jag varken ville eller kunde det. Om jag hade valt att stanna kvar kontraktstiden ut, så hade de nio månader innan de 3 åren löpt ut sagt upp mig med hänvisning till soprummet. Och då hade jag stått där med noll kronor i ersättning i alla fall.

BRF:en bestämmer vem du ska överlåta till

Bostadsrättsföreningen har alltid slutordet i vem de godkänner som ny hyresgäst, vilket såklart är fullt logiskt. Men det betyder också att de överhuvudtaget inte behöver motivera varför de nekar en specifik hyresgäst. Vilket i praktiken betyder att de kan bestämma vem du ska överlåta kontraktet till. Och det var vad som hände min kompis också i somras:

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Föreningen kan bestämma vem du ska överlåta till

Jag lärde känna Linda för att vi båda hade butik i Vasastan, och när vi båda två förra året nästan samtidigt bestämde oss för att sälja våra respektive butiker och också skulle få barn med bara några månaders mellanrum (jag i april och hon i juli) så började vi umgås mer. Och när allt det här med mitt kontrakt hände var hon en av de som var där och tröstade (och tyckte förbannat synd om mig!)

Det vi inte då visste var att nästan samma sak skulle hända henne. Hon och hennes kompis Sara hade drivit butik i 12 år och lokalen mitt i Vasastan hade de köpt för 400 000 kr (pengar de lånat ihop privat), deras månadshyra var i sin tur 17 000 kr.

"Butiken har inte så snygg stil"

De hittade, via mäklare, en ny hyresgäst. En inredningsbutik som funnits i samma stadsdel i 11 år. D v s ett stabilt och seriöst företag. Men när bostadsrättsföreningen efter långt och länge äntligen hörde av sig om ett eventuellt godkännande så sa de nej. De tyckte inte ”att butiken hade så snygg stil”. Istället föreslog de några veckor senare en annan person som de hellre såg som hyresgäst.

Och det var samma person som flera månader innan lagt ett rejält skambud på lokalen, men Linda och Sara sagt nej till eftersom de ville ha sin fullt marknadsmässigt begärda summa.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Att känna sig tvingad att ta ett skambud

Efter att föreningen nekade inredningsbutiken som ny hyresgäst föreslog de alltså personen med skambudet. Honom skulle de gärna godkänna. Så Linda och Sara kunde väl tänka på det? (Det visade sig senare att han hade gått direkt till föreningen och presenterat sig för dem och blivit tjenis, efter att Linda och Sara tackat nej till budet.)

Linda och Sara stod där med tom lokal, en månadshyra på 17 000 kr och Linda skulle dessutom få barn om bara några veckor. Överlåtelsen till inredningsbutiken skulle ha skett 1a juli och föreningen hade förhalat godkännandet till mitten på juni (”en ren formalitet” som mäklaren hade sagt om det här med att få godkänt, vilket gjorde att Linda och Sara aldrig anade något oråd).

Så att hitta en ny hyresgäst på mindre än två veckor mitt i sommaren, som föreningen ändå kanske inte skulle godkänna, kändes omöjligt. De kände sig därför tvingade att tacka ja till skambudet. Allt eftersom föreningen så tydligt gjort klart att den hyresgästen skulle godkännas.

Vi förlorade båda över 100 000 kr 

Linda och Sara förlorade över 100 000 kr på det här. Och det var bara tur. Så som hyreslagen ser ut för kommersiella lokaler hade det kunna bli mycket mycket mer (för vad hade hänt om skambudet från personen som föreningen godkände hade varit avsevärt lägre? Och vad hade hänt om BRF:en hade förhalat beslutet ännu längre så att de hade fått stå och betala månadshyra flera månader till?)

Jag förlorade också mer än 100 000 kr. Och även för mig var det bara tur att det inte blev mer. Min bostadsrättsförening erbjöd mig ”som plåster på såren” 70 000 kr som en flyttpeng. Rent lagligt hade de kunnat ge mig noll. De hade också kunnat tvinga mig att vara kvar kontraktstiden ut: 3 år. Och då hade jag fått betala 8500 kr i månaden i tre år. Och sedan när kontraktet gått ut, sagt upp mig full lagligt. Helt utan ersättning. Istället var de ”snälla” och löste mig ur kontraktet.

Så ja, vad vill jag säga med allt det här: jo, det här hände mig. Och det hände min vän. Hur ofta och hur mycket liknande saker inträffar vet vi inte. Ingen verkar tycka att det är ett speciellt stort problem. De jurister på Svensk Handel som vi pratat med menade att: ”Ja, det är ju tråkigt. Men lagen ser ut som den gör”.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Som företagare är du rättslös

Men det jag menar är att lagen är helt galen! Det kan inte vara meningen att de företag som är hyresgäster ska vara i det närmaste rättslösa och att bostadsrättsföreningarna kan göra precis som de själva vill. En fungerande lag bör ju ha ett lika starkt skydd för båda parter.

Så just därför vill jag varna alla de som har butik eller funderar på att starta. Det här kan hända! Och än värre saker (jag och Linda, hade än hur sjukt det låter, ändå lite tur!).

Min upplevelse är nämligen att allting bara handlar om bostadsrättsföreningarnas goda minne, om de vill vara schyssta så fungerar allt. Men vill de använda lagen för att bli av med dig så är det lätt (bygg ett soprum!), vill de att lokalen ska överlåtas billigt till en vän eller närstående så kan de göra det (godkänn ingen annan hyresgäst än den personen). Vill de sen dessutom tjäna en hacka kan de också göra det (låt personen som köpte lokalkontraktet skamligt billigt sälja det till högstbjudande och godkänn den nya hyresgästen utan förbehåll)

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Det som hände mig kan hända alla

I min värld betyder det här att så som hyreslagen för kommersiella lokaler ser ut i dag så öppnar det upp för den värsta sortens svågerpolitik.

Som företagare som köpt ett hyreskontrakt vet du såklart att du kan gå rejält med förlust (eller vinst) den dagen du vill sälja det. Det beror ju på hur marknaden ser ut.

Men, det nog ingen räknar med är att förlora pengar p g a rättslöshet. Varken jag eller Linda och Sara förlorade ju pengar p g a marknaden. Istället hade vi båda flera intressenter, och de som ville ta över kontrakten var båda seriösa företag som ville betala bra. Men det som alltså satte stopp för det, och också gjorde att vi förlorade pengar, var just hur Bostadsrättsföreningen spelade oss ur händerna.

Och att stå där helt handfallen och maktlös, medan jurister säger att det bara är stå med mössan i hand och hoppas på det bästa, det är milt sagt inte speciellt kul.

Har du hört om eller upplevt något liknande? Berätta! Och om du har butik, restaurang eller café etc och/eller känner andra som har, i sådana fall får du jättegärna sprida det här inlägget vidare. 

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Klimatångest och att flyga

Det finns saker jag vet rationellt, men trots det så gör jag tvärtemot. Ja, vi har alla sådana grejer, där vi agerar känslomässigt istället för logiskt. Grejer kopplade till hållbarhet är ju ett klockrent exempel.

Klimatångest

Saker som är dåliga för miljön

Exempelvis några av de här:

  • Att vi äter kött, fast vi vet att det både är dåligt för miljön och omoraliskt att döda djur.
  • Att vi konsumerar prylar för att vi tycker att de är fina och härliga, trots att vi vet att de producerats under allt som oftast grymt dåliga villkor.
  • Att vi flyger, trots att det är så förbannat dåligt för klimatet.

Ett och två på listan har varit en del av min hjärna i många år (jag slutade äta kött när jag var 16, och det här med konsumtion av prylar, ja, det funderar jag ju som bekant väldigt ofta på) D v s när det gäller de sakerna är mitt agerande mer eller mindre helt överensstämmande med min logik och min moral.

Att älska att resa 

Men att flyga. Och det ska villigt erkännas. Fy, vad jag har tryckt undan det där. För jag älskar att resa (vilket jag bl a skrivit om här: Att älska att resa – och hållbarhetsdilemmat det medför). Och så har jag nog tänkt, som ett luddigt försvar för mig själv, äsch, så farligt kan det väl inte vara? Mer eller mindre (eller inte alls) logiska argument som: "Jag som inte äter kött borde väl kunna flyga lite"/"alla andra flyger ju så mycket, så vad spelar lilla jag för roll"/"om jag inte tänker på det så..."

Och så har jag levt. Tills den där berömda polletten långsamt började trilla ner under hösten. Kanske för att jag flög mer än vad jag ville i höstas. Och för att ibland tar saker så förbannat lång tid på sig att mogna och falla på plats.

12012018-IMG_4826.jpg

Polletten som trillade ner

Så en dag, för några veckor sedan, läste jag i tidningen om sajten Klimatkontot.se. På Klimatkontot kan en helt enkelt testa hur mycket ens vanor släpper ut, och utan tvekan var flygresor den enskilt största posten i mitt liv (ja, om du så bara flyger 1 gång per år blir det mest troligt den största posten, så då förstår du!)

Allt blev så svart på vitt. Det spelar ingen roll hur mycket jag anstränger mig i övrigt om jag fortsätter flyga. Att källsortera känns helt ärligt som ett jävla skämt i paritet med om jag sedan sätter mig på ett flygplan. Och att inte äta kött på femton år av klimatskäl är ju inget att klappa sig själv på axeln för om jag sedan bokar nästa semesterresa till andra sidan jordklotet.

Det är så himla märkligt, men helt plötsligt har allt fått ett annat ljus. Långväga semesterresor känns mer sunkigt än spännande. Flygplatser har inte alls det där romantiska skimret längre. Och att resa i jobbet känns mer påtvingat än glamoröst, och så vidare. 

Och det är väl så här det är med insikter: att när de väl kommer, då förändrar de allt. Men innan dess biter inga argument i världen. Även om den massiva mängden av dem under lång tid trots allt nog är det som får polletten att trilla ner till sist ändå.

12012018-IMG_4821.jpg

Hur ska jag göra då?

Kommer jag aldrig mer flyga? Ja, det hade antagligen varit rätt svar. Men jag är ju inte den som tror på att gå från noll till hundra, det brukar mest resultera i känslan av misslyckande. Så jag tänker ett år i taget. För att låta förändringen och de nya insikterna bli en del av mig själv och mina vanor. Och i år handlar det om att undvika att flyga. Vad det innebär vet jag inte i detalj än.

Men jag tror att det betyder att jag ska låta bli privatresor och bli mer kreativ när det gäller semesterresor inom tågavstånd. Jobbmässigt däremot, att tacka nej till jobb som ger försörjning för att det kräver en flygresa, känns svårt. Så där vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Men en sak är säker: en förändring blir det.

Hur gör ni andra? Och har ni några tips hur jag ska tänka med jobbresor?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

reDEW8 - mitt nya jobb

Jag skrev för några veckor sedan om Mitt 2018 - drömmar och mål och en sak jag inte berättade då, men ska göra nu, är det här: jag har ett nytt jobb!

Det låter kanske helknasigt, för det är ju inte så att jag har jättesvårt att fylla min tid sådär överlag. Men när jag i höstas blev erbjuden rena drömjobbet kunde jag faktiskt inte annat än tacka ja. Och sedan den 2 januari i år jobbar jag alltså 40 % för det nystartade jeansmärket reDEW8. Och det känns så förbaskat kul på så många sätt.

Redew8

Mitt nya jobb

Först och främst för att de har tänkt på typ allt när det gäller allt det jag tror så hårt på: hållbarhet, kvalitet och design. Och att de är något jag till 100 % kan backa upp. (Och javisst, jag är absolut den som emellanåt brukar leka med tanken om att vara anställd, och var jag i så fall skulle vilja jobba. Hittills har det dock alltid fallit på att jag inte hittat något modeföretag som känts tillräckligt bra och genuint när det gäller hållbarhet)

Anders och Peter, som grundat reDEW8 och har sin bas i Eskilstuna, har jobbat med märket i flera år men det är nu det rullas ut i Sverige och USA. (Exempelvis släpptes webshopen förra veckan) Och att få vara med nu när det börjar snurra rejält är så sjukt spännande.

Okej, vad ska jag göra då? Ja, lite allt möjligt. Och det är nästa grej som känns grymt: beroende på var jag eller de ser behov helt enkelt. En dag i veckan kommer jag jobba från Eskilstuna och den andra dagen hemifrån - och just den flexibiliteten känns ju guld också. (Resterande tre dagar i veckan jobbar jag med mitt smyckesmärke JohannaN, bloggen och föreläsningar etc)

19012018-IMG_4843.jpg

reDEW8 - och varför jag peppar

Det här är några av de saker jag gillar lite extra: 

  • Fokus på att göra sjukt bra och snygga jeans (ni vet ju vad jag tycker om det här ämnet eller hur: Jag gillar inte fula grejer)
     
  • Jeansen görs i GOTS-certifierad bomull och några procent återvunnen polyester (från PET-flaskor), och senare i år släpper de också en linje som heter Zero Cotton - ett denimtyg gjord på lyocell och viskos. (Och jag som ändå är rätt materialnördig kan med handen faktiskt inte känna skillnad på det tyget och vanligt bomullsjeanstyg - vilket är sjukt häftigt och något som överhuvudtaget omformar hela tanken om jeans och bomullsindustrin!)
     
  • Helt veganska. Inget läderpatch utan istället är loggan broderad på insidan av linningen.
     
  • Ingen rea. Utan jeansen kommer alltid kosta detsamma, för att stävja överkonsumtion.
     
  • Total transparens, något som kommer rullas ut på hemsidan senare i år. D v s hur, var och av vem de är gjorda samt också vad allting kostade.
     
  • Inga herr- eller dammodeller, istället är varje jeansmodell utsatta på en skala av mer eller mindre maskulint/feminint pga olika kroppsbyggnader.

Jeans och jeans

Och som exempel på att de har tänkt på i princip allt är exempelvis det här med polyester i brallan, något jag såklart frågade Peter (som jobbat med jeansproduktion i massvis med år för en drös stora märken) om första gången vi sågs (polyester är ju generellt inte mitt favoritmaterial).

Jo, undersökningar visar att de flesta av oss oftast tvättar sina jeans för att de har tappat passformen, inte för att de är smutsiga. Men genom att addera till några procent polyester så håller formen sig likadan och det blir exempelvis inte knän på byxan. Och utifrån det gissar jag att miljönyttan blir större av att vi inte tvättar än lite polyester i sig. Och det är ju så här det är med hållbarhet: avvägningar. 

Redew jeans

I alla fall, jag fick ett par brallor i december (inför att jag skulle börja jobba) och helt ärligt har jag haft de nästan varje dag sedan dess. Av den enkla anledningen att det är som att ha ett par mjukisbyxor på sig.

Jag har faktiskt nästan helt slutat använda tajta jeans senaste åren eftersom jag tyckte att det varit obekvämt och skavt (vilket såklart kändes lite halvers nu när jag skulle börja jobba med erh, just jeans....) Så snacka om fin överraskning när jag inser att jag kan glida runt i de här hemma och ändå känna mig uppklädd. De jag har är de här: Örn - Indigo Pre-shrunk

Redew8 jeans gots bomull

Sen finns det en till aspekt som jag gillar lite extra, för några år sedan skrev jag nämligen det här inlägget: Jakten på de perfekta jeansen, och jag avslutade det med de här orden: "...i jakten på de perfekta jeansen måste en ibland kompromissa. Och i väntan på att något hållbart märke plockar upp min idé om bästa brallan får dessa duga bra". Och ja, jag tänker att det kanske är slut på kompromisser nu...

Vad har du för förväntningar på ett par perfekta jeans? Och har du hört talas om reDEW8 än?

(och vill bara förtydliga, nog för att jag har börjat jobba för reDEW8, men det är inte så att de betalar mig för att säga snälla saker om dem, utan allt här är mina tankar och åsikter. Men som du förstår: att jag peppar på märket var en förutsättning för att jag överhuvudtaget skulle tacka ja när de ringde mig och erbjöd jobbet)

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Boktips: Jag har inte råd

Månadens tema för bloggnätverket The Sustainable Society är "Budget". Bra grej med nytt år och nya mål sådär överlag, och januari som tydligen ska vara den av årets månader då vi har som allra minst pengar (kan det kanske säga något om vår generella julkonsumtion? Usch.)

Förra veckan fick jag, som tack för att jag var med på Bokbloggarhjälpen i samband med Musikhjälpen, en så himla fin present hem i brevlådan. En bok! Marcus Stenbergs Jag har inte råd.

Foto: Marcus Stenberg

Foto: Marcus Stenberg

Boken handlar om Marcus år av köpstopp (budget de luxe!), ett projekt som definitivt var mer livsavgörande än ett livsstilsval för honom. Och baksidestexten är för övrigt helt briljant:

Jag hade en deltidsanställning i en bokhandel och var i snabb takt på väg till Kronofogden eftersom jag inte kunde sluta leva över mina tillgångar.

Jag tänkte söka till Lyxfällan och bara ta ett sista sms-lån till kläder för att se bra ut i tv. Den tanken fick mig att inse att jag måste sluta shoppa, börja sälja av de saker jag köpt genom åren och försöka förstå att jag faktiskt inte har råd.

Jag började skriva dagbok om mitt köpfria år och det allra skämmigaste jag kunde tänka mig: min usla privatekonomi.

För att kunna sluta konsumera behövde jag förstå varför vi i den rikaste delen av världen tjänar mer och mer för varje år men samtidigt får större och större skulder. Och varför jag gillar att shoppa så mycket.
— Jag har inte råd, Marcus Stenberg

Livstilsval eller livsnödvändigt?

Det här är en bok om konsumtion och klass. Och till viss del också om psykisk ohälsa. Marcus liv ligger generellt rätt långt ifrån mig själv, och kanske är det just därför jag uppskattar boken så mycket. För att han ger mig nya perspektiv och vinklar på ett av mina favoritämnen.

För Marcus älskar att konsumera, och definierar såväl sig själv som sitt egenvärde genom sakerna han äger (han är en samlare av rang!). För honom handlar shopping om att må bra. Och att helt sluta med det gör hans liv rejält mycket sämre, något han återkommer till då och då. Jag har aldrig någonsin tänkt den tanken, för mig handlar mindre och mer medveten konsumtion om ett sätt att må bra. Bli en bättre version av mig själv. 

Och kanske sätter det huvudet på spiken: skillnaden i att välja något för att det får en att må bättre eller för att en tvingas. Marcus är tvingad. Och det skapar självklart rejält intressanta tankar. 

Mina tankar

Boken hade mått bra av att redigeras lite hårdare till en något mer komprimerad text. Jag har också lite svårt att hänga med i alla populärkulturella referenser. Och det var något jag hakade upp mig på rätt rejält i början. Ändå läste jag ut den på tre dagar. Så något fångade mig uppenbarligen, och så här en vecka senare är det fortsatt en del formuleringar och tankar som fortfarande snurrar runt i huvudet.

Så ja med det sagt: läs den vettja. Antingen för att du kommer att känna igen dig, eller så för att du, precis som jag, får ett helt annat perspektiv och med det en drös nya insikter. Boken hittar du här: Jag har inte råd, Marcus Stenberg

Mitt exemplar har jag förresten skänkt vidare till Agnes på Cashew Kitchen med uppmaningen att hon måste ge den vidare när hon läst ut den. Det kändes lite jobbigt, mitt exemplar är ändå så himla fint signerat. Men samtidigt säger mitt hjärta: Äg mindre prylar och bättre att boken läses av fler än står och dammar i min bokhylla. 

Har du läst eller hört talas om boken? Berätta gärna dina tankar!

Och du, läs gärna de andra inläggen från The Sustainable Society på samma tema:

Annas kemtvätt: 12 klimatsmarta tips som sparar dig pengar när plånboken gapar tom.

Husligheter: 10 sätt att spara pengar OCH rädda miljön

Think Organic: Är ekologisk mat dyr? Tips på hur man kan äta eko med en mindre budget

Veckans Eko: 10 ekobutiker där du kan budgetfynda

The Sustainable Society är ett bloggkollektiv som består av HusligheterVeckans EkoThink OrganicEkomorsanEkoenkeltAnnas KemtvättSlow Fashion och Emmas Vintage. Tillsammans vill vi inspirera andra till att leva mer hållbart och ta hand om vår miljö. Se till att följa oss på Facebook så ni inte missar våra klimatsmarta tips!


Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen. 

Bomull – allt du vill veta och lite till

Det snackas mycket om att välja kläder av bra kvalitet och i bra material, men vad betyder det egentligen? Exempelvis något så vanligt som bomull, vad är det? Är det bra eller dåligt för miljön? Hur funkar de olika certifieringar som finns? Och vad är skötselråden?

Exakt allt det här svarar jag på i den här guiden: 

  • Vad är bomull?
  • Varför ska du välja bomull?
  • Är bomull dåligt för miljön?
  • Vad betyder ekologisk bomull?
  • Vad menas med organisk bomull?
  • Vad är ”Peak Cotton”?
  • Vilka certifieringar finns det för bomull?
  • Vad betyder GOTS-märkningen?
  • Vad är BCI – Better Cotton Initiative?
  • Vad menas med Ökotex?
  • Vad är de bästa skötselråden för bomull?
  • Vad betyder återvunnen bomull?
  • Och vad ska du tänka på när du köper bomullskläder?

I det här inlägget har jag samlat allt det jag vet, tagit reda på och fått veta om bomull genom åren - och du, om det är något du funderar på och inte får svar på här, lämna en kommentar!

Vad är bomull?

Bomull är en textilfiber som växer på bomullsbusken i små duniga bollar. Det svenska ordet ”bomull” kommer från tyskans ”baumwolle” som rakt av betyder ”trädull”, dvs ”vegetabilisk ull”.

Foto: Roger Olsson

Foto: Roger Olsson

Varför välja bomull?

Bomull är ett av de allra vanligaste materialen i kläder – ungefär vartannat plagg i världen är gjort i bomull. Du hittar det bland annat i t-shirts, jeans, skjortor, sweatshirts, strumpor och underkläder. Bomullsfibern är mjuk, följsam och slitstark, och precis som andra naturmaterial andas den. D v s bekvämt, skönt och funktionellt att ha på sig.

Varför är bomull dåligt för miljön?

För att odla bomull krävs stora mängder konstgödsel, bekämpningsmedel och vatten. Som exempel kan nämnas att av jordens totala jordbruksmark används 2,5 % till att odla bomull medan hela 25 % av insektsmedlen som produceras används på samma yta.

Bomull kräver enorma mängder vatten

I Sverige köper vi mer än 10 000 ton t-shirts, de flesta av bomull, varje år. Och för bara en t-shirt krävs det 2 700 liter vatten och för ett par jeans är siffran 11 000 liter.

Drygt 100 miljoner människor runt om i världen lever på bomullen. 90 % av dem lever i utvecklingsländer och brukar åkerplättar som är mindre än 2 hektar. De småskaliga bönderna är de som är värst utsatta för odlingens risker. De arbetar ofta långa dagar på odlingarna och har varken råd att skaffa skyddsutrustning eller att förlora en endaste skörd. De största bomullsproducerande länderna är USA, Kina, Indien, Uzbekistan och Pakistan.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Bomull är politik

I USA, som står för 40 % av all bomullsodling, subventionerar regeringen sina bomullsodlare, vilket fått världsmarknadspriset att sjunka. Därmed har mindre bomullsodlare i andra länder helt slagits ut. I diktaturen Uzbekistan förekommer både tvångsarbete och barnarbete, trots att det officiellt är förbjudet. Barnen tas ur skolan för att arbeta med bomullsskörden och den enda skyddsutrustning de har mot kemikalierna som bomullen besprutas med är ett tunt tygstycke över huvudet och munnen.

Bomull kräver mängder av kemikalier

Gamla kemikaliemedel som är förbjudna på den europeiska och amerikanska marknaden kan säljas i utvecklingsländer för att företagen ska kunna krama en sista slant ur varorna. 40 000 dör och tre miljoner förgiftas varje år till följd av bekämpningsmedlen, enligt WHO. Tyvärr har vi konsumenter ofta lite eller ingen koll på varifrån själva bomullen kommer. Till exempel händer det att den uzbekiska bomullen hamnar i Sverige genom plagg som tillverkas i till exempel Kina.

Exemplet Aralsjön

En av de största ekologiska katastroferna på jorden som människan själv skapat är delvis orsakad av bomullsodling. Aralsjön, som har varit världens fjärde största insjö – lika stor som tolv vänern tillsammans – är i dag ett par gyttjepölar i en saltöken. Sedan 50-talet har sjön använts för konstbevattning av den törstiga bomullen.

Hela ekosystemet har brutit samman och de närbelägna områdena drabbas numera av sandstormar och förgiftning. Det som tidigare var sjöbotten är numera en kemisk öken. Tidigare levde 24 fiskarter i Aralsjön. I dag är alla borta. Regionen, där bland annat Uzbekistan ingår, är en av världens mest drabbade vad gäller cancerfall, lever- och njurproblem, samt har ovanligt många fall av missbildningar bland nyfödda.
 

Bild: www.slowfashionuppropet.se // Johanna Nilsson

Bild: www.slowfashionuppropet.se // Johanna Nilsson

Ekologisk bomull - vad menas med det?

Ekobomull betyder att den är odlad helt utan konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.

Bekämpningsmedlen påverkar såväl naturen som människorna i sin omgivning. Bomullen besprutas för att få bukt med de insektsangrepp som skadar grödorna, men tyvärr drabbas även resterande växt- och djurliv. Och den biologiska mångfalden rubbas. Bekämpningsmedlen förgiftar marken och läcker ut i dricksvattnet, vilket självklart påverkar hälsan hos de som lever i närheten av bomullsodlingarna.

För att det ska fungera att odla ekologiskt måste bonden ägna sig åt växelbruk: bomull ett år och en annan gröda nästa år. Annars utarmas marken och risken för insektsangrepp ökar.

Att odla bomull ekologiskt är inte helt oproblematiskt: det kan kräva mer arbete och ge lite sämre skördar för bonden. Dessutom måste marken ha varit obesprutad i minst tre år samt certifierad för att det ska få klassas som ekologiskt. Och mängden vatten är densamma som vid konventionell besprutad bomull. Även en ekologisk t-shirt kräver alltså 2700 liter vatten.  

Dessutom säger det ingenting om resten av processen, användes kemikalier vid exempelvis färgningen av tyget?

Mindre än 1 % av världens bomull är idag ekologisk.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Vad betyder organisk bomull?

Organiskt betyder att något har växt, och bomull kommer ju från en växt. Så att bomull är organisk är därför helt självklart! (precis som ungefär exakt allt annat som kommer från naturen)

Oftast används detta ordet i bemärkelsen ”ekologiskt”, så det som nog egentligen avses är en minst sagt lite märklig direktöversättning från engelskans ”organic”, dvs ekologisk.

Vad betyder ”Peak cotton”?

Med ”Peak cotton” menas att vi har nått toppen på hur mycket bomull vårt jordklot klarar av att producera. Efterfrågan på bomull ökar hela tiden, med det gör den också på mat och vatten. Världens befolkning växer och då är det självklart rimligt att fråga sig hur försvarbart det är att använda jordbruksareal och stora mängder vatten till att odla kläder istället för det vi faktiskt behöver för att överleva: mat. Så ja, kanske borde vi helt enkelt minska vårt sug efter bomull, ekologiskt eller ej, för att möta detta.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Vilka bomulls-certifieringar finns?

Det finns en hel del olika certifieringar, och det här är minst sagt en djungel! Trots att jag tycker att jag är hyfsat påläst och också gjort research till en bok (Slow fashion: din guide till smart och hållbart mode. Johanna Nilsson och Jennie Johansson. Ordfront förlag, 2016) så förstår jag inte helt vad de olika certifieringarna står för.  

När jag och Jennie arbetade med boken och märkningsguiden som finns med, var det flera av certifieringarna som ställde krav på att deras text skulle stå med utan ändringar. Vi fick alltså i samband med deras logotyp och namn inte skriva våra egna reflektioner och analyser om märkningen, utan deras ord var lag.

Detta gör det självklart, som konsument, extra svårt att värdera vad de olika certifieringarna verkligen betyder. För det är ju ingen märkning som explicit själva skriver ut eller kommunicerar vad de inte beaktar. Och därmed är deras egna texter rätt fluffiga och överlag väldigt positiva. Så ha gärna det i åtanke när du kanske surfar in på en certifierings egen hemsida!

Några av de vanligaste märkningarna som finns i handeln idag är Better Cotton Initiative, GOTS och Oekotex (Ökotex), och de förklarar jag alla närmare här nedan.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Vad är Better Cotton Initiative för märkning?

Ett mer rättvisande namn på denna märkning som dyker upp i fler och fler butiker borde vara ”Less Worse Cotton Initiative”. BCI-bomull är inte ekologisk, vilket är väldigt lätt att som konsument tro då de allra flesta kedjor och butiker som säljer denna bomull marknadsför den som något hållbart. BCI betyder egentligen bara något färre kemikalier samt lite mer medvetenhet om vattenanvändning.

Detta är BCI:s mål:

  • Minska användandet av insektsmedel, gödningsmedel och vatten.
  • Ökad kunskap om jord och biologisk mångfald.
  • Förbättrad arbetssituation för bomullsodlarna.
  • Ökad informationen och kunskap mellan odlare.

De flesta, inklusive BCI:s egen hemsida, är väldigt luddiga i vad denna märkning verkligen betyder. Och det är lätt att invaggas i att det är en riktigt bra miljöcertifiering. Ett av få företag som ändå är ärliga i vad BCI innebär är Lindex och de skriver:

Better Cotton är inte ekologisk, men odlas på ett mer hållbart sätt än konventionellt odlad bomull. /.../ Idag är Better Cotton inte spårbart och det går inte att definiera den exakta andelen av Better Cotton som ett plagg innehåll, då systemet tillåter att Better Cotton blandas med konventionellt odlad bomull.
— Lindex

KappAhls hållbarhetschef svarar i sin tur på frågan vad Better Cotton Initiative har gjort för positiva avtryck hos bomullsodlarna:

Och inga gravida kvinnor får vara på fälten när de besprutas. Det har lett till en minskning av missbildningar hos barn.
— Eva Kindgren de Boer, KappAhls hållbarhetschef för produktion.

Låter bra eller hur?! Men frågorna som väcks, nu när gravida kvinnor slutat vara på fälten när de besprutas är bl a: Är alla andra där medan det besprutas? Ja, vad händer med de andra som arbetar på fälten? Och med grundvattnet när kemikalierna sipprar ner där? 

Och om det inte går att spåra ens andelen Better Cotton i det färdiga plagget, vad betyder den här certifieringen i praktiken då?

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

BCI är regelrätt greenwashing

Min åsikt är därför att så som BCI marknadsförs så är det inget annat än regelrätt green washing. BCI är absolut ett steg framåt: detta initiativ är självklart bättre än den helt ocertifierade bomullen. Men med det sagt, det är inte en märkning med höga krav på miljömässig och social hållbarhet.

Flera av de stora kedjorna märker dock upp sina plagg som innehåller BCI med ”Hållbart val”, ”Sustainable choice” och ”Eco” etc. Och därmed har de också jämställt BCI med andra mycket hårdare märkningar som exempelvis GOTS (se nedan), något som jag tycker är extremt vilseledande mot kund!

Vad betyder GOTS?

Global Organic Textile Standard är en märkning för textilprodukter av naturfibrer och finns i två nivåer. En produkt som är GOTS-certifierad på den högre nivån märks med ”ekologisk” och måste innehålla minst 95 % certifierade ekologiska fibrer.

En textilprodukt som märks med ”gjord med ekologisk (t ex bomull)” måste innehålla minst 70 % ekologisk fiberråvara. Märkningen tar hänsyn till miljön samt det sociala ansvaret i hela produktionskedjan; odling, beredning och produktion av färdiga plagg.

Personligen köper jag ingen bomull som inte är GOTS, då jag tycker att detta är den bästa märkningen som finns idag. Den reglerar hela kedjan, allt ifrån den ekologiska odlingen, via kemikalierna i färgning och beredning till levnadslöner för de som arbetar i produktionen. Det är också den märkning, som tillsammans med BCI (suck!) är vanligast i butik idag.

Foto: Roger Olsson

Foto: Roger Olsson

Vad betyder Ökotex/Oekotex?

Ökotex 100 och Ökotex 1 000 ställer inga krav på ekologisk odling utan är internationella hälsocertifieringar för textila produkter. En märkt produkt garanteras vara fri från kemikalierester som kan orsaka allergiska reaktioner eller andra hälsoproblem. Ökotex 1 000 ställer dessutom vissa krav på produktionen där det inte får förekomma miljöskadliga hjälpmedel eller färgämnen.

Men det är alltså inte en ekologisk märkning, även om det är vad vissa märken och företag gärna försöker göra gällande.

Bästa skötselråden för bomull?

Bomull är lättskött och tål tvätt upp till 95 grader. Eftersom vi generellt sällan smutsar ner våra kläder så mycket, behövs det inte särskilt hög temperatur för att få bomullen ren. 30–40 grader räcker bra. Om du tvättar för varmt finns det risk för att plaggen krymper eller förlorar form och färg. Bästa sättet att torka bomullsplagg är liggande eller hängande.

Vad menas med återvunnen bomull?

Att återvinna är självklart bra, men det finns några tekniska begränsningar som gör det rejält klurigare än vad det låter (d v s det de stora klädkedjorna skriver om att de återvinner dina textiler är lite för bra för att vara sant…) Bomull är en naturfiber, och beroende på sort och kvalitet så varierar fiberlängden. Ju längre fiber desto bättre kvalitet. När bomull återvinns så rivs fibern isär för att sedan sättas ihop igen för ett nytt tyg. Detta gör att det nya tyget får en sämre kvalitet än när ny bomull används. Och det går därmed heller inte att återvinna bomull mer än bara någon gång.

Det har dock, alldeles nyligen, gjorts rejält stora forskningsframsteg på det här med återvinning. Och inom kort kommer vi förhoppningsvis kunna se viskostyg gjord på återvunnen bomull – där fiberlängden inte spelar någon roll för kvaliteten då (snälla) kemikalier bryter ner allt till en viskosmassa. Och bomullen kan återvinnas gång på gång.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Mina bästa köptips när du ska handla bomull

Bomull är alltså inte ett helt igenom enkelt material. Ett härligt naturmaterial som är både bekvämt och praktiskt. Men med stora miljökonsekvenser. Så mina råd är därför…

När du köper bomull:

  • Köp endast ekologisk och allra helst GOTS-certifierad när du köper nytt.
  • Köp inte mer än vad du behöver.
  • Köp saker du vill ha länge och använd dem!
  • Och om du kan: testa att ersätta bomullen med någon annat material!

Mer om bomull

Om du vill läsa mer om det här så hittar du min källor samt mer info här:

Böcker

Slow fashion: din guide till smart och hållbart mode. Johanna Nilsson och Jennie Johansson (Ordfront förlag, 2016)
Bomull: en solkig historia. Gunilla Ander (Ordfront förlag, 2010)

Hemsidor/bloggar

Gröna Trådar
Stilmedveten

Tyckte du om det här inlägget?

Mina andra materialguider hittar du här: Material

Om du gillar det jag skriver och vill läsa mer på samma tema, får du mer än gärna stötta mig antingen genom att bli månadsgivare eller genom en engångssumma. Alla bidrag möjliggör nämligen för mig att lägga ännu mer tid på att kunna skapa material - som alltid kommer att vara gratis för dig som läser! Läs gärna mer på Patreon.com/slowfashion om hur du supportar!

Du får också väldigt gärna dela och tipsa om det här inlägget till andra - det skulle göra mig väldigt glad!

Har du några frågor eller funderingar om det här med bomull? Lämna en kommentar så snackar vi vidare!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.