Mitt livs modigaste beslut

Jag har alltid försökt vara en person som följer mina drömmar, och som gör det som krävs för att nå dit. Något som jag är väldigt stolt över. Sedan några år tillbaka har jag gjort den här övningen 1-2 gånger per år (vilket jag skrivit om här: Slow living så funkar det):

Drömlivet – steg för steg

  1. Drömlivet. Först skriver jag ner hur jag vill att mitt drömliv ska vara. Högt och lågt, privat och professionellt. (Vet du inte det, så är den här övningen än viktigare!)
     
  2. Nuvarande liv. Sedan skriver jag en text om hur mitt liv ser ut idag.
     
  3. Jämförelsen. Därefter jämför jag dessa två texter och skriver ner vad som skiljer dem två åt.
     
  4. Mätbara mål. Ur jämförelsen plockar jag sedan ut mål. Som jag tydligt definierar, konkretiserar och gör mätbara. Målen omvandlar jag sedan till steg-för-steg-aktiviteter. Och lyfter in dem i min kalender och vardag. För om det är något jag vet, så kommer inga drömmar gratis. Utan det gäller att jobba för det. Och med sig själv.

Och för en tid sedan gjorde jag övningen igen. Det kändes helt enkelt nödvändigt efter att så mycket började snurra i mitt huvud innan och efter att Ingrid föddes (mer om det här: Att omdefiniera ordet frihet).

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

De senaste åren har jag uppnått mycket av det jag drömt om: öppnat butik, föreläst, skrivit en bok med mera. I höstas berättade jag här i bloggen vad jag drömmer om: Saker jag drömmer om, och här är några av dem:

Mina drömmar

  • Jag vill vara helt plats- och tidsoberoende. Jag älskar mitt jobb men drömmer om att kunna göra alla mina arbetsuppgifter exakt när och var som helst.
     
  • Jag vill jobba 75 %, d v s 30 timmar i veckan om några år. Just nu drömmer jag dock om att kunna hålla stadiga 40 timmar i veckan.
     
  • Jag vill inte behöva slita för exakt varje krona som jag gör idag.

Och om att inte nå dem

Men nu när jag ser på allt med ett nytt perspektiv inser jag att jag inte alls är nära att nå dessa. De har alla stått på min lista i flera år, och jag har hela tiden trott att jag närmat mig dem. Att jag har jobbat aktivt mot att uppfylla dem alla.

Men nu, förstår jag att jag bara trott det. Eller kanske snarare, hela tiden intalat mig att nästa månad, nästa år (eller kanske det mer vaga sen), ja, då kommer det här att hända.

Men det kommer det aldrig att göra.

För om jag inte har närmat mig dessa mål det senaste året, vad säger att något skulle förändras i framtiden?

Ingenting.

Och när jag insåg det var det som att få ett slag i ansiktet.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

För nu, när jag gjorde övningen igen, såg jag att de här sakerna nog trots allt är mina allra viktigaste drömmar. Numera. Jag vill kunna vara hemma mer (eller någon annanstans i världen) och inte konstant oroa mig för min ekonomi. Ja, trygghet och stabilitet.

Och för första gången gick det uppför mig: på drygt åtta år har jag bara tagit mig myrsteg närmare en stabil månadslön, reglerad arbetsvecka och ett plats- och tidsoberoende. Jag har hela tiden trott att ju större mitt företag blir desto närmare kommer jag de här målen. Men det stämmer inte. Snarare har det varit att ju större mitt företag blir, desto mer saker sätts på spel. Mer kostnader, mer risk och mer oro.

Vilket är exakt motsatsen till vad jag vill.

Ett känslomässigt kaos

De senaste veckorna har därför varit ett känslomässigt kaos i mig (tillsammans med allt annat som det innebär att få barn). Vad exakt vill jag? Och hur ska jag nå dit?

Jag har alltid sett mig själv som relativt modig. Modig i form av att göra det som faller mig in och att kasta mig ut i det okända. Att jag exempelvis hoppade av universitetet och satsade på mitt företag. Lade en dag i veckan i två år på att skriva en bok jag inte visste om det skulle bli något av. Öppnade butik fast alla sa att det är idiotiskt.

Modig för att jag inte är den som ger upp.

Att köra på, utveckla och få saker att växa. Där vet jag att jag kan.

Men nu, när jag insåg att lösningen på mina drömmar snarare kanske handlade om något annat. Ja, fy fan vad läskigt det var.

Att det kanske faktiskt innebar att jag borde backa. Skala bort. Och förändra från grunden.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

När en, som jag, är van att allt handlar om att ta sig framåt och uppåt. Ja, då är tanken på att backa samma sak som att misslyckas.

Och att inse detta gjorde ont. Förbannat ont.

För vem vill känna sig misslyckad?

Misslyckad eller modig?

Sen tänkte jag ett varv till. Om detta kändes så vansinnigt jobbigt, ja, då kanske det snarare handlade om att närma mig något som jag var verkligt rädd för?

För det var ju så det var. Att köra på framåt och få saker att växa, det kan jag. Men att välja en helt annan väg, det var jag extremt ovan med.

Och det var när jag förstod det som jag också landade i att det jag nu har bestämt mig för inte alls är ett misslyckande. Utan faktiskt mitt absolut modigaste beslut någonsin.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Jag har helt enkelt bestämt mig för att sälja min butik.

Mitt livs modigaste beslut

Jag är så vansinnigt stolt och glad över Replik. För allt jag har byggt upp på 2,5 år. Men det jag har insett senaste månaden är att jag inte är den som ska fortsätta driva den. Jag har inte tiden, energin eller drivet längre för att fortsätta få den att växa.

Så därför har jag beslutat mig för att överlåta den och butikslokalen. Så om du (eller någon du känner) drömmer, precis som jag gjorde för bara ett tag sedan, om att driva en underbar pärla där hållbarhet, kvalitet och design står i fokus?! Ja, då får du supergärna höra av dig till mig på johanna@johanna-n.com så berättar jag mer.

Att plocka bort Replik från mitt liv har varit ett oerhört svårt beslut, jag älskar ju butiken! Men den är just nu inte en del av min dröm. Och jag hoppas därför att den kan bli någon annans dröm istället.

Vad är dina tankar om det här? All input mottages tacksamt!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Att omdefiniera ordet frihet

På bara en månad har hela mitt liv kastats omkull. Tänk vad en liten trekilos-klump kan göra med en?! De senaste veckorna har nämligen mitt huvud snurrat konstant. För det som har varit så självklart för mig i flera år, är helt plötsligt inte det.

Jag har länge haft så oerhört tydliga svar på hur jag vill leva mitt liv och vad jag har för drömmar. Och också hur jag ska uppnå dem. Men nu, ja, jag vet inte riktigt. 

Frihet - entreprenörskap

Men en sak vet jag, och det är att ordet frihet helt har ändrat innebörd för mig. Jag har hela tiden definierat frihet som möjligheten att göra exakt det jag vill. Och det är något jag har möjliggjort genom mitt företag. Jag har kört på hårt, vågat satsa, chansa och ta risker. Det har varit frihet för mig. 

Att ha möjligheten att testa nya saker. Och att inte ha ansvar för någon annan än mig själv. Ja, friheten att kunna köra på som om det inte fanns någon morgondag, och att konstant kaos varit kul. Känslan av att om något skulle skita sig så löser jag det alltid.

Det har, tro't eller ej, också varit en frihet att jag alltid vetat att jag har kunnat leva på nästan inga pengar alls (vilket jag också gjort i över åtta år). Att jag har kunnat satsa allt jag äger, har och tror på i mitt företag. Utan att behöva svara inför någon annan. 

Men nu. Nu inser jag att allt det inte alls är frihet för mig. Inte längre. Nu när jag har ansvar för någon annan än mig själv är det stress. Och ordet frihet har fått en ny definition: Trygghet. Och stabilitet.

Att veta hur nästa månad ser ut. Med jobb. Och med pengar. Ja, frihet nu är helt plötsligt ungefär allt det jag tidigare har värjt mig emot. Det som jag har definierat som tråkigt och förutsägbart. Det känns helt ärligt så oerhört märkligt.

Så ja, mitt huvud snurrar. Och jag omdefinierar och omvärderar. Läskigt. Men spännande. Och jag anar att det här bara är början...

Hur definierar du ordet "frihet"? Och är mina tankar något du känner igen dig i?

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Jag föreläser i Östersund 20 och 21 maj

Imorgon fyller Ingrid en månad och vi börjar så sakteliga landa i allt det nya och i varandra. Jag har sedan någon vecka tillbaka börjat jobba någon timme per dag. Antingen när hon sover på dagen, eller på kvällen när vi två inte är ensamma hemma längre. Det funkar fint. Jag gör exakt bara det absolut nödvändigaste (läs: svarar på mail och håller sådär allmän koll att saker flyter på något sånär). Något annat är jag för trött för. Men det är okej.

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Men trots det är jag absolut peppad och redo på att återuppta bloggandet igen. Och nästa helg föreläser jag dessutom för första gången sedan hon föddes.

Hon och jag tar tåget upp till Östersund på torsdag, hänger med mina föräldrar i några dagar och sedan hittar ni mig här: 

Föreläsning på Jamtlis vårmarknad 20 och 21 maj

Lördag kl 12.30 - Restaurang Hov

Söndag kl 13.00 - Restaurang Hov

Mer info hittar du här: Jamtli Vårmarknad

Det ska verkligen bli så himla kul att föreläsa om slow fashion och hållbart mode på hemmaplan. Och dessutom på Jamtli, som helt ärligt är en av mina absoluta favoritplatser!

Så jag hoppas att vi ses om du är i Östersund med omnejd! Och så får du gärna tipsa vidare till andra som du tycker borde gå!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Slow fashion i 10 delar - skriv upp dig och häng med mig!

En bra grej med att det är svårt att planera just nu (2 dagar kvar till beräknad bebis idag, men än är det lugna gatan!) är att jag hinner göra så mycket bra grejer! Att uppdatera min mailserie Slow fashion i 10 delar har stått på min lista länge nu. Jag har verkligen så länge velat ge den lite mer kärlek som en ny layout, uppdaterade länkar och bra tips. Och så nu äntligen fanns tiden! 

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Så om du inte har skrivit upp dig på mailprenumerationen så tycker jag verkligen att du ska göra det nu. Och har du fått utskicken tidigare är det absolut värt att signa upp sig igen - för nu är de uppdaterade med massor av mer matnyttigt:

Hoppas så du ska gilla! <3 Och om du känner någon som skulle må bra av lite inspiration och pepp får du jättegärna tipsa vidare också! Och så tänker jag att det kanske kan vara ett fint sätt att hänga lite tillsammans med dig trots att bloggen vilar lite nu?!

Kram!

PS. Jag kommer bara vara 100 % föräldraledig under april månad, och därefter börjar jag jobba 25 %. Så jag är därför superpeppad på föreläsningar, konsultuppdrag, workshops och coachningar m.m. from 1a maj! DS.

Okejrå, inte än...

För snart en vecka sen sa jag så storstilat hej då för en stund, men nu är jag tillbaka lite smått igen. Tänkte bara säga hej - och nope, ingen bebis än (en vecka kvar till beräknat imorgon). Den här veckan har jag jobbat undan massor från soffan hemma samt hunnit ha min absolut sista föreläsning på två månader (på en gymnasieskola i södra Stockholm i tisdags). Så nu är jag redo! 

Och det här med att fortfarande jobba: helt ärligt är det förbaskat skönt. Ja, att ha något att göra. Jag hade ju så vackert förut tänkt att jag de sista veckorna skulle kunna göra allt sådant jag aldrig kan göra då jag jobbar dagtid. Typ loppisrundor och promenader i solskenet.

Men tji fick ja. Kroppen säger helt enkelt ifrån. Så jag är förpassad till soffan hemma. Och att då kunna jobba framför datorn och sova middag när jag behöver är himla trevligt faktiskt. Utan jobb skulle jag garanterat klättra på väggarna. 

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Exempelvis har jag lagt in alla produkter från People Tree i Replik:s webshop, hunnit ikapp alla mail och fixat en drös annat också.

Men sen kan nog bebisen få komma ut snart. Är på fullaste allvar så vansinnigt less på det här med att må illa till och från, ha halsbränna och känna mig sådär allmänt lite halvrisig...

Kanske hej för en stund?!

Nu börjar det absolut dra ihop sig för bebis. I fredags jobbade jag sista dagen i butiken och idag har jag insett att jag bör överlämna allt annat till Damon så fort som möjligt. Beräknat datum är 7 april, men det verkar som att den här lilla personen har ungefär lika bra tålamod som jag har. D v s noll och intet. 

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Så med några dagar nu av sammandragningar och förvärkar inser jag att det nog är bra att vara rejält beredd! Och så tar jag lite en dag i taget. I går föreläste jag i Örebro och imorgon ska jag och Jennie föreläsa på Naturvårdsverkets stora konferens Miljöbalksdagarna. Och jag är tacksam att jag inte behövde ställa in Örebro samt håller tummarna för att jag ska kunna vara med imorgon också. Vill ju det så gärna.

Har i och för sig snackat lite allvar med personen i magen, om att det skulle vara toppen om hen kunde hålla sig inne några dagar till. Men vet inte exakt hur mycket av det som gått fram. 

Så med det sagt, om det blir tyst här fr o m nu och några veckor framåt, så vet ni varför. Jag kommer nämligen att släppa allt under de första veckorna och bara vara i nuet. Och jag hoppas att ni känner er okej med det, samt inte tappar peppen på bloggen bara för att det kommer att eka tomt några veckor?

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Idag ligger jag därför i soffan och har lite ont till och från. Samt fokuserar järnet på att överlämna allt till Damon i butiken (sjukt svårt för oss båda att komma på vad som behövs göras - och vad som vi eventuellt har glömt?) Så Replik kommer att vara öppet precis som vanligt, och webshoparna och allt annat kommer fungera de också. Det enda som det nog blir lite skillnad med är som sagt bloggen, och kanske några färre uppdateringar på Facebook och Instagram (Damon hinner ju faktiskt inte allt!). 

Och så kör vi slow living för hela slanten från och med nu! 

Mer om mitt tänk har jag skrivit om bl a i dessa inlägg, läs dem (och hoppas du hittar inspiration) om du inte redan gjort det:

Nedkopplad och bortkopplad

Slow living - så funkar det

Slow living - så börjar du

Stor kram!

PS. Kul värre är förresten all uppmärksamhet kring mitt blogginlägg om Gina Tricot. Förutom att det har lyfts i ETC och P3 Nyheter så har också Nyheter 24 och Borås Tidning samt Bon och Omni gjort det. Dessutom har jag också fått frågan om att debattera mot Ginas VD i SVT Opinion Live. Men var tvungen att tacka nej pga att jag verkligen inte vågar eller kan åka till Göteborg där programmet spelas in just nu... Men håller tummarna att någon annan tar fajten! =) DS.

Hoppas du fortsätter att följa mig trots att det kanske just nu inte blir någon uppdatering närmaste veckorna?!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

Föreläsning i Örebro 22 mars & tre pressklipp

Torsdag och fyra roliga saker just nu: en att se framemot och tre som betyder att mitt favoritämne (yes, du gissade rätt: hållbart mode) växer och får mer plats i media: 

Föreläsning i Örebro 22 mars

På onsdag 22 mars kl 18.30 föreläser jag på Örebro Läns Museum om Slow fashion i anknytning till deras nya utställning "Koll på kläder". Och det ska bli så himla kul! Så du som är i Örebro med omnejd - kom gärna! Och sprid gärna ordet vidare till de du tror är intresserade. Jag är nämligen så himla taggad för den här föreläsningen! 

Mer info om föreläsningen och utställningen hittar du här: Örebro Läns Museum - Koll på kläder

Foto: Damon Hatefi

Foto: Damon Hatefi

Andra roliga saker som har hänt de senaste veckorna är annars detta (länkar i rubrikerna):

Tre pressklipp

Hållbar garderob på dina villkor

Världsnaturfondens hemsida lyfter upp min och Jennies bok i en längre intervju - och jag får driva tesen om att en hållbar garderob absolut inte behöver vara synonym med minimalism. 

"De stora modeföretagens affärsmodell kan aldrig bli hållbar"

Jag intervjuas i Aktuell Hållbarhet angående de stora modekedjornas pressmeddelanden om vårnyheter, och den så kallade "hållbarhetstrenden". 

Raseri mot Gina Tricots kampanj: "Borde fan vara straffbart"

Och på tal om hållbarhetstrenden: Gina Tricot. Dagens ETC har lyft upp reklamvideon Gina Tricot släppte i förra veckan, och mitt blogginlägg: The Way - hur hållbara är Gina Tricot egentligen? lyfts upp i denna artikel tillsammans med annan kritik (och ja, sorry men det är min svordom som utgör rubriken....) 

Helt ärligt känns det väldigt fint att Ginas regelrätta green washing lyfts upp på nyhetsnivå - och jag hoppas att fler medier hakar på! (Tidigare idag intervjuades jag av P3 Nyheter, så håll utkik efter det kl 17 eller 18 på radion! <3)

Vad är dina roligaste saker idag? Något som gör dig extra glad - länka och berätta vettja!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.

The Way - hur hållbara är Gina Tricot egentligen?

Förra veckan dök jag på en reklamvideo för Gina Tricot. En rejält ambitiös musikvideo där de berättar storstilat om sitt hållbarhetsarbete. Men trots hur snygg den är lämnade den en rätt bitter eftersmak hos mig. För vad exakt menar de när de snackar om "sustainable denim" och "hållbar bomull"? Och är arbetarna som dansar på bomullsfälten i Indien i slutet på videon verkligen sådär glada?

Nyfiken som jag tog jag reda på lite mer. För som med så mycket annat i livet så lät det lite för bra för att vara sant:

Vad Gina Tricot menar med "hållbar bomull"

När Gina Tricot refererar till "hållbar bomull" (som de pratar om i videon) så är det Better Cotton Initiative, BCI, som avses. 

Flera av de stora svenska kedjorna är en del av BCI, men där Gina Tricot inte skriver så mycket vad exakt det innebär (inte vad jag kan hitta i alla fall), så är andra lite tydligare. KappAhl skriver exempelvis såhär:

BCI:s mål är att:

  • Minska användandet av insektsmedel, gödningsmedel och vatten.
  • Ökad kunskap om jord och biologisk mångfald.
  • Förbättrad arbetssituation för bomullsodlarna.
  • Ökad informationen och kunskap mellan odlare.

Så vad betyder det konkret? Jo, Better Cotton är precis vad det låter som: bättre än rejält dålig bomull. D v s något bättre än den konventionellt producerade bomull som finns i världen idag. Men den är inte bra. Och den är inte ekologisk. Vilket också exempelvis Lindex är tydliga med, de säger också: 

Idag är Better Cotton inte spårbart och det går inte att definiera den exakta andelen av Better Cotton som ett plagg innehåll, då systemet tillåter att Better Cotton blandas med konventionellt odlad bomull.
— Lindex

Eller vad sägs om det här citatet från KappAhls hållbarhetschef på frågan vad Better Cotton Initiative har gjort för positiva avtryck hos bomullsodlarna?

Och inga gravida kvinnor får vara på fälten när de besprutas. Det har lett till en minskning av missbildningar hos barn.
— Eva Kindgren de Boer, KappAhls hållbarhetschef för produktion.

Wow, låter såklart superbra. "Inga gravida kvinnor på fältet när bomullen besprutas". Det du. Men frågorna som väcks är bl a: vad händer med alla andra som arbetar på fälten? Och grundvattnet när kemikalierna sipprar ner där? Osv.

Och om det inte går att spåra ens andelen Better Cotton i det färdiga plagget, vad betyder det då?

Uppenbarligen inte så värst mycket. Även om det är precis vad Gina Tricot vill få oss att tro genom att märka upp sin jeans-kategori med följande text:

Nya trendiga jeans och ännu fler hållbara modeller. Under våren kommer de flesta av våra denimprodukter vara producerade i hållbar bomull som odlats med bättre förutsättningar för miljön. Att vi är på rätt väg på vår resa mot ett mer hållbart mode gör oss superstolta! Skinny, loose, slim eller original, oavsett vilken siluett, slitning eller tvätt du föredrar kan du shoppa flera av dina favoritjeans och samtidigt göra ett bättre val för miljön. Och det tycker vi är jättebra. Let’s do it the better way!
— Gina Tricot

Gina Tricot och green washing

Istället tycker jag att det här luktar regelrätt green washing. D v s de får någonting att låta så mycket bättre och schysstare än vad det egentligen är. Och som de själva definierar det här med hur de märker upp sina plagg så lämnar det såklart ännu mer övrigt att önska: 

Kriteriet för att hamna under fliken ”hållbara material” är att plagget innehåller minst 50 % hållbara material, räknat på vikt.
— Gina Tricot

50 % är faktiskt bara hälften av plagget, och i min värld så känns det här minst sagt väldigt vilseledande. Jag som konsument luras att tro att jag gör ett superbra val när jag köper något som kan bestå av 50 % BCI-bomull och 50 % nyproducerad polyester. Och i min bok är det faktiskt inget annat än vilket vanligt halvdåligt köp som helst. D v s allt annat än en hållbart beslut. 

För mig är det här sättet att arbeta med hållbarhet som Gina Tricot gör lite grann som att försöka bota en livshotande sjukdom med ett plåster. Ser lite härligt och bra ut på håll men betyder ingenting.

Och som med allt annat så gäller det att läsa mellan raderna. Och det som låter fantastiskt vid första anblick innehåller så mycket mer. Källkritik ni vet.

Så låt oss säga det igen: BCI är inte hållbar bomull. Det är kanske hållbarare än den värsta sortens. Men absolut inte mer än så. Personligen tycker jag att BCI-bomull är ungefär lika beigt som att köpa konventionell skitbomull. Det finns så många andra märkningar som betyder bättre saker, så välj dem. Exempelvis GOTS.

Så ja, slutsaten blir väl: Kul att Gina Tricot gör någonting. Vilket är bättre än ingenting. Men helt förjävligt att de får det att framstå som något toppen Jag blir faktiskt riktigt förbannad.

För det den här glättiga reklamvideon får oss att tro är att vi gör bra val när vi handlar hos dem, och tack vare det kan vi fortsätta konsumera på samma sätt som vi alltid gjort. Eller ja, att vi t o m kan handla mer. För nu gör vi ju världen en tjänst! 

Men nej, det Gina pysslar med kommer aldrig bli hållbart om de inte omformar hela sitt tänk och sin affärsmodell. Så enkelt är det. Och det hoppas jag att tillräckligt många är smarta nog att genomskåda. (Läs gärna mer om mina tankar om det här i mitt tidigare inlägg här: Varför Fast Fashion aldrig kan bli hållbart.) 

Och att svänga sig med ord som "hållbart" när det inte är det, borde fan vara straffbart. Och då har jag inte ens börjat prata om "social hållbarhet" hos Gina Tricot. D v s hur de arbetar med och behandlar de som syr deras kläder... Och om jag ska fortsätta vara hård så kan vi också konstatera att deras hållbarhetsavdelning snarare verkar husera på marknads- och PR-avdelningen. Ingen annanstans.

Vad tycker och tänker du om videon? Och vad är dina tankar? Diskutera gärna!

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin' om du inte vill missa något och vill spara inlägg till sen.